Helsingin yliopisto

 

Helsingin yliopiston verkkojulkaisut

University of Helsinki, Helsinki 2006

Population dynamics of blue mussels in a variable environment at the edge of their range

Mats Westerbom

Doctoral dissertation, December 2006.
University of Helsinki, Faculty of Biosciences, Department of Biological and Environmental Sciences and Tvärminne Zoological Station.

Fluktuationer i populationsstorlek och struktur är ofta reflektioner av förändringar i miljön. En allmänt accepterad lära inom ekologin är den s.k. central-marginal teorin som förutspår att arter generellt förekommer rikligast i centrala delar av deras utbredning, för att minska i antal allt närmare periferin. Detta generella mönster har sitt ursprung i växelverkan mellan arten och dess miljö. Där de biotiska (levande) och abiotiska (icke-levande) processerna är gynnsamma, tenderar individantalet att vara högt medan individantalet minskar mot marginella områden där de fysiologiska och de ekologiska förhållandena närmar sig artens toleransgränser. Förändringar i miljön skapar kontinuerliga förskjutningar i arters utbredning och dessa förändringar är mest markanta vid randen av utbredningen. Eftersom olika processer verkar inom begränsade temporala och rumsliga skalor är det relevant att beskåda fenomenen ur flera perspektiv. Om vi förstår de faktorer som bestämmer dynamiken i randområden, har vi större förmåga att förstå de faktorer som är utslagsgivande i mer centrala populationer. Det har därför globalt förespråkats att studier i randområden är speciellt viktiga och borde erhålla mer vetenskaplig uppmärksamhet.

I mina doktorsstudier har jag studerat blåmusslans (Mytilus edulis) populationsdynamik vid randen av dess geografiska utbredning. Finska viken är speciellt intressant med hänsyn till blåmusslan eftersom de abiotiska miljöfaktorerna, huvudsakligen salthalten, förändras dramatiskt inom ett geografiskt litet område. Små abiotiska förändringar kan inom detta område ha drastiska effekter på blåmusslans förekomst och rekryteringsförmåga. Mina studier visar att småskaliga förändringar i salthalt kan ha dramatiska effekter på blåmusslans rekryteringsförmåga. Studierna visar att blåmusslorna på lokal nivå påverkas väsentligt av vågexponering, resulterande i ytterst täta populationer i det yttersta havsbandet för att minska markant mot fastlandet. Resultaten antyder att den ökade sedimenteringen av klippiga bottnar har menliga effekter på musslornas koloniseringsförmåga. Studien förutspår vidare att de ökade mörtbestånden (Rutilus rutilus) i de kustnära miljöerna har ofördelaktiga effekter på blåmusselpopulationerna och att predationstrycket från mört ökar väsentligt från centrala populationer mot randpopulationer. Slutligen antyder studien att biologiska habitatskapare befrämjar blåmusslans koloniseringsförmåga. Avhandlingen bidrar med ny information om Östersjöblåmusslans biologi och motsätter sig tidigare trossatser som antagit att predationstryck och biotisk växelverkan överlag endast har obetydliga effekter på norra Östersjöns blåmusselpopulationer. Trots att blåmusslan är kustekosystemets rikligaste makroskopiska art, och trots att arten innehar en nyckelposition för hela kustekosystemets välbefinnande, har blåmusslans populationsekologi inte studerats i Finland. Detta arbete kan därför ses som en pionjärstudie med såväl teoretisk som praktisk relevans.

Publikationens titelsida

This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.

© University of Helsinki 2006

Last updated 02.11.2006

Yhteystiedot, Contact information E-thesis Helsingin yliopisto, University of Helsinki