Browsing by Subject "Adoption"

I denna magisteravhandling granskas adoptivföräldrars upplevelser och erfarenheter av väntetiden under adoptionsprocessen. Syftet med avhandlingen är att ta fasta på adoptivföräldrars upplevelser och erfarenheter av, den i regel långa, väntetiden under adoptionsprocessen samt granska hur man som adoptionsförälder kan försöka hantera denna väntan. I avhandlingen ligger fokus vid den emotionella aspekten kring väntetiden och vilka känslor som varit framträdande. Även mer konkreta aspekter gällande väntan, som hur väntetiden påverkat adoptivföräldrarnas vardagsliv, granskas. Materialet består av sju semistrukturerade intervjuer med adoptivföräldrar som adopterat barn antingen nationellt eller internationellt. Intervjuerna har transkriberats och analyserats med hjälp av materialbaserad innehållsanalys. Den teoretiska referensramen består av Aaron Antonovskys teorier om salutogenes och känsla av sammanhang. Resultaten läggs fram enligt fyra huvudkategorier; adoptivföräldrarnas känslor under väntetiden, väntetidens inverkan på vardagslivet, hur omgivningen förhållit sig till väntetiden samt adoptivföräldrarnas strategier för att bemästra väntetiden. Avhandlingens resultat tyder på att väntetiden för med sig både positiva och negativa upplevelser bland adoptivföräldrarna. Utmaningarna under väntetiden har bland annat att göra med känslor av osäkerhet och avsaknad av kontroll. För en del adoptivföräldrar har själva väntan på barnet varit den största utmaningen medan andra adoptivföräldrar varit med om särskilda negativa händelser under väntetiden som upplevts som utmanande. Väntetiden påverkar adoptionssökandenas vardag på olika sätt. Att exempelvis ta sig an nya projekt på jobbet eller att flytta till en ny bostad är inte självklart under väntetiden. En avgörande resurs under väntetiden är det stöd som adoptivföräldrarna fått av närstående. Referensgruppsverksamhet och kontakten med andra blivande adoptivföräldrar är också av stor betydelse under väntetiden. De adoptivföräldrar som deltagit i studien har använt sig av olika strategier för att bemästra väntan. En del har aktivt försökt bemästra väntetiden genom att förhålla sig positivt och optimistiskt till väntan och framtiden med ett barn. Andra adoptivföräldrar har däremot anammat ett mer pessimistiskt tankesätt där de fokuserat på att inte ta något för givet och vara förberedda på att allt inte går som planerat. Detta har skyddat adoptivföräldrarna från att bli besvikna i slutändan ifall allt inte går som planerat. Andra strategier för att bemästra väntetiden är att försöka rationalisera, den vanligtvis långa, väntan och att byta tankar och funderingar med andra adoptionssökanden som befinner sig i samma situation.

Denna pro gradu- avhandling är en narrativ studie och syftar att belysa nationell adoption utifrån de adopterades synvinkel, genom deras unika livsberättelser. Studien granskar med hjälp av dessa livsberättelser hur vuxna nationellt adopterade gestaltar sina liv, sin identitetsprocess samt eventuella rådande kulturella paradoxer kring nationell adoption och nationellt adopterade. Studiens teoribildning består av narrativitet, identitet och anknytning. Som analysmetod har jag utnyttjat tematisk narrativanalys i strävan efter att framhäva de adopterades berättelser, betraktelser och upplevelser i relation till studiens forskningsproblematik. Informanterna för denna studie består av fem nationellt, externt adopterade personer i åldern 40–70, som är bosatta i Finland. Forskningens centrala frågeställning är följande: Hur ser informanterna själva på sin adoption och sin identitetsskapandeprocess? Hur gestaltar informanterna sina liv som adopterade i relation till omgivningens syn på inhemsk adoption? De centrala teman som framkom i de adopterades berättelser var rötternas och den biologiska familjens betydelse, öppenhet gällande adoptionen, rotlöshet, skam, identitetsprocessen, adoption som en livslång process, behov av stöd samt de kulturella paradoxerna gällande inhemsk adoption. Studies resultat påvisar att adoption är en livslång, mångfacetterad, individuell process. Ur studien framgår hur adopterade har en individuell, unik historia och erfarenheterna, tankarna samt känslorna gällande adoption kan således variera. Vidare konstaterades att adopterade uppfattar vetskapen gällande det egna ursprunget betydelsefull och avgörande, specifikt för den adopterades identitetsskapandeprocess samt känslan av rotlöshet och utanförskap. Adoptionen bör delges barnet tidigast möjligt i eftersträvan att adoptionen blir en naturlig del av familjekonstellationen samt den adopterades identitet. För att kunna bearbeta adoptionen samt bygga en hel identitet, bör adoptionen behandlas öppet och transparent under uppväxten, men även senare i vuxenåldern. Öppenheten kan minska de adopterades behov av att skapa fantasier kring den biologiska bakgrunden samt risken att de adopterade förblir ensamma med sina känslor, tankar och frågeställningar. Detta kan i sin tur ha en preventiv effekt gällande den adopterades risk att drabbas av personliga svårigheter senare i livet. Resultaten påvisar även den trygga anknytningens betydelse för en såväl fysisk, psykisk som social utveckling. Studiens resultat förklarar hur en brusten anknytning och tidig separation från den biologiska föräldern kan ha en effekt på både den adopterades identitet och förmåga att skapa tillit. Detta kan medföra utmaningar gällande skapande och upprätthållande av stadigvarande och trygga relationer, vilka är avgörande för individens välmående. Den biologiska familjen upplevdes viktig och medförde en känsla av trygghet. Vetskapen om de biologiska rötterna samt möjligheten att spegla sig i sina biologiska familjemedlemmar uppfattades som den saknade pusselbiten och bekräftade den adopterades identitet samt stödde bearbetandet av den egna adoptionen. Detta uppfattades även ha en positiv och stärkande effekt på relationen till adoptivfamiljen. I resultaten framhävdes även de professionellas kunskap gällande tematiken samt det sociala arbetets betydelse och stöd för såväl den adopterade som adoptivfamiljen. Den stereotypa uppfattningen gällande adopterade som offer, som räddats genom adoption framstod klart i resultaten. Även omgivningens uppfattning att adopterade bör vara tacksamma för sin adoption betonades. Studien påvisar hur den nationella adoptionens historia har bidragit med en stigmatisering samt tabu gällande ämnet. De nationellt adopterade uppfattar sig samt den nationella adoptionen som osynliga i vårt samhälle. Studien ämnar tillföra nya infallsvinklar och vidga den existerande uppfattningen gällande ett ämne som varit relativt okänt, bidra till den utvecklingsprocess som för tillfället pågår inom adoptionsväsendet och genom detta öka de inhemskt adopterades synlighet i samhället.