Browsing by Subject "Avtalsrätt"

Avhandlingen behandlar fenomenet blockkedjebaserade smarta kontrakt. Syftet med avhandlingen är att granska hur väl gällande finländska avtalsrättsliga regler kan appliceras på blockkedjebaserade smarta kontrakt. I avhandlingen diskuteras avtalsingåendet genom smarta kontrakt, om smarta kontrakt kan anses vara juridiska avtal, innehållet i ett smart kontrakt, tolkning av smarta avtalsvillkor, praktiska frågor och användningsområden i dag och i framtiden. Den rättsdogmatiska metoden används för att besvara ovanstående forskningsfrågor. Materialet består av rättsvetenskapliga artiklar och litteratur. En av de viktigaste frågorna gällande smarta kontrakt är huruvida de utgör avtal i juridisk mening. I avhandlingen analyseras huruvida ett smart kontrakt kan betraktas som juridiskt bindande avtal med fokus på de avtalsmekanismer som leder till ingående av ett avtal. Den tekniska utformningen av smarta kontrakt möjliggör många funktioner. Det smarta kontraktets säregna egenskaper som påverkar avtalsinnehållet och villkoren analyseras i ljuset av befintlig avtalsrätt. Problematik i förhållande till avtalsvillkoren, översättning och implementering av befintliga rättsliga regler till kod diskuteras. Ett smart kontrakts automatiska utförande och decentraliserade karaktär analyseras, varför smarta kontrakt är viktiga diskuteras och ett smart kontrakts förhållande till den fysiska världen granskas.

Under en avtalsförhandling bär vardera parten enligt huvudregel själv ansvar för de kostnader som hänför sig till förhandlingen samt risken för att något slutgiltigt avtal inte träffas. Detta innebär att vardera parten har rätt att inleda och avbryta en avtalsförhandling utan att det medför skadeståndsansvar. Parternas beteende under en avtalsförhandling kan dock få betydelse ur ett skadeståndsrättsligt perspektiv då en avtalsförhandling avbryts. Läran om culpa in contrahendo härstammar ursprungligen från Tyskland och avser oaktsamhet vid avtalsingående. Enligt läran om culpa in contrahendo kan ett vårdslöst eller klandervärt beteende under en avtalsförhandling utgöra en grund för skadeståndsrättsligt ansvar vid en avbruten avtalsförhandling. Eftersom läran om culpa in contrahendo inte regleras i finsk lagstiftning och enbart i begränsad utsträckning varit föremål för högsta domstolens avgörande, råder det oklarhet beträffande läran och dess tillämpning i Finland. Syftet med avhandlingen är att utreda gällande rätt beträffande förhandlingsansvar vid avbrutna avtalsförhandlingar. Forskningsmetoden är rättsdogmatisk och avhandlingen strävar efter att utreda förhandlingsansvarets ansvarsform, utreda under vilka förutsättningar ett förhandlingsansvar kan uppkomma samt undersöka hur rena ekonomiska skador kan ersätts vid avbrutna avtalsförhandlingar. För att besvara avhandlingens forskningsfrågor tillämpas skriven lag, förarbeten, prejudikat, doktrin, allmänna rättsprinciper samt främmande rätt. Beträffande förhandlingsansvarets systematisering står det klart att förhandlingsansvaret inte riktigt passar in i någondera av de traditionella ansvarsformerna. Utgående från praxis och doktrin torde förhandlingsansvaret utgöra en form av utomkontraktuellt ansvar som inrymmer drag av det kontraktuella ansvaret, men som inte baserar sig på bestämmelserna i skadeståndslagen. Således utgör förhandlingsansvaret en självständig gren av utomkontraktuellt ansvar. Vad gäller ansvarsgrunderna, kan förhandlingsansvar uppkomma enligt principerna om vållande vid avtalsingående då en part drar sig ur en avtalsförhandling utan orsak – i synnerhet då en part uppsåtligen eller av oaktsamhet ger den andra parten skäl att förlita sig på att ett avtal kommer ingås eller då en part på ett klandervärt sätt låter upprätthålla en sådan tilltro. Uppsåtligt eller oaktsamt vilseledande av en förhandlingspart kan således utgöra en ansvarsgrund för förhandlingsansvar. Inom doktrinen finns det ytterligare förslag på omständigheter och/eller beteenden hos en part som skulle kunna föranleda förhandlingsansvar vid en avbruten avtalsförhandling. Då förhandlingsansvar väl aktualiseras utgår ersättningen enligt huvudregel från det negativa kontraktsintresset. Rättsutvecklingen har dock påvisat att den traditionella användningen av det negativa- och positiva kontraktsintresset delvis har flutit samman när det gäller ersättning för vållande vid avtalsingående.