Browsing by Subject "Goffman"

Inom reklamindustrin har man redan länge upprätthållit en viss bild av den accepterade normen om hur män och kvinnor presenteras i samhället. Kvinnor representeras och avbildas könsstereotypiskt i reklam och denna information utnyttjas i socialiseringen och har negativa samhälleliga konsekvenser specifikt för kvinnor. Bilder erhåller en kommunikativ makt och den mellanmänskliga kommunikationen har allt mer flyttat till sociala medier. Människor presenterar sig online i enlighet med vad som är önskvärt gällande den normativa synen på könsroller i sammanhang där man letar efter en parrelation. Därmed är det ändamålsenligt att undersöka och öka förståelsen för det visuella innehållets betydelse och om kommunicering av könsroller via media kan påverka eller bidra till självpresentationen och -objektifieringen med online dejting som kontext. Syftet är att undersöka hur visuell självpresentation uttrycker sig bland kvinnliga högskolestuderande i deras tinderprofilbilder jämfört med vad vi vet om tidigare studier om kvinnobilder och -ideal i reklamindustrin. Tinder är en dejtingapplikation som möjliggör att framställa specifika bilder om självet och vår kommodifierade kultur pressar människor till att marknadsföra sig själv inom olika livsområden. Därmed ligger det i samhällets intresse att forska kring huruvida den idealiserade och objektifierade kvinnokroppen påverkar hur kvinnor presenterar sig själv på Tinder. I magisteravhandlingen studeras om de tidigare observationerna i reklam om kvinnors roll i bilder går att upptäckas i profilbilderna och ifall den socialt konstruerade femininiteten går att observera i materialet. Avhandlingen är en mediastudie med ett socialpsykologiskt perspektiv och jag tillämpar ett socialkonstruktivistiskt synsätt i min avhandling. Centrala teorier är självpresentationsteorin samt självobjektifierings- och objektifieringsteorin. Materialet består av 21 tinderprofilbilder inskickade via mejl från frivilliga högskolestuderande och som metod används reklamanalys med inslag av multimodalitet. Studien är kvalitativ och därmed går resultaten inte att generaliseras. Centrala resultat är att alla deltagare hade åtminstone en bild av sig där man kunde observera en applicering av reklamanalysens dimensioner och feminina inslag av representerade kvinnoideal. Samtidigt förekom det också bilder i materialet där faktorerna inte var i enlighet med den tidigare forskningen. De slutsatser som kan dras i förhållande till det kvalitativa materialet är att självpresentationen i tinderprofilbilderna till en del styrs av samma kvinnoideal som vi ser i reklam. Materialet var väldigt selektivt vilket har en inverkan på resultaten. Framtida forskning borde pröva andra metoder för att få ett större sampel och mer forskning behövs för att kunna dra omfattande slutsatser.

The world in which we live and communicate is complicated and complex. This is also true for political communication, which has moved, in some part, to newer forms of media, such as social media platforms. Politicians have gained the opportunity to communicate directly with their followers online, without any mediators. This allows political actors to present the image of themselves and the version of reality they want to convey. Twitter is one example of such a platform, which provides an interactive channel of communication between political actors and their audience. This thesis aims to analyse how the 280 characters long tweets are used as forms of communication by employing and combining Erving Goffman’s concepts of framing and self-presentation. Frames are interpretative frameworks which are activated by our brains to make sense of situations and events and the understanding of self-presentation describes how actors portray themselves in social settings. (Political) actors can change the way the narrative is framed, depending on which frame of reference they are highlighting in their communication. For the case sample, 1785 tweets by the German party Alternative für Deutschland (AfD) have been collected over a period of four weeks at the beginning of 2020. Their categorisation as a right-wing party as well as their active presence on Twitter makes them an interesting subject of study. To structure the collected data, the tweets are divided into 12 categories of framing strategies, which are based on the differentiation between a Positive Self-Presentation and a Negative Other-Presentation. The analysis of the tweets and the employed framing strategies showed that the party emphasised the (perceived) differences between themselves and the other, which ranges from political elites, oppositional political parties and their supporters to civilian groups such as activists, migrants or critics of the party. Language is important for the portrayal of the framing strategies, either through the usage of personal pronouns – for example, “us” or “them” – or through the invention of mocking names classifying the other. The self, here the AfD, is always presented positively and the others are depicted in a negative light. It has been found that the combination of different framing strategies can lead to a stronger emphasis on the positive self and the negative other. The tweets generally portray one version of reality or one version of the narrative that fits best to the objective the party wants to portray. The data sample and the period of data collection are rather limited and would need to be expanded for further analysis. Nonetheless, the results give an indication of how framing strategies can be used daily in political communication, which can add to the knowledge of political researchers and communicators.

Syftet med denna pro gradu-avhandling är att jämföra programledarrollen i TV-nytt med en videoblogg på Youtube för att ta reda på vilka skillnader det finns mellan programledarskap i tv-journalistik och programledarskap i videobloggar. Målet är att ta reda på om programledare som arbetar med traditionell television kunde ta till sig någon av de tekniker videobloggare på Youtube använder sig av. Min huvudsakliga forskningsfråga är: Vilka presentations-/berättartekniker använder programledare i TV-nytt jämfört med videobloggare? Mitt material består av tre av TV-nytts huvudsändningar och tre avsnitt av bloggaren smoukahontas videoblogg på Youtube. Materialet är från tidsperioden februari-april 2014. Materialet har analyserats med hjälp av Erving Goffmans dramaturgiska analys. Samma metod har tidigare använts för att bland annat studera det iscensatta talet i tv. Centrala element i min analys är programledarnas manuskript, deras personliga fasad samt framträdandenas inramning. Den teoretiska delen av denna pro gradu-avhandlng behandlar bland annat tv-journalistik i förändring, journalistiskt tv-berättande och tv-dramaturgi, journalistens roll i tv, Youtube som medium och genre, videobloggtekniker samt kvalitet och estetik på Youtube. Centrala källor är Ari Nykvists forskning om formaterade tv-nyheter, samlingsvolymen The Youtube Reader av Pelle Snickars och Patrick Vonderau samt artiklar ur tidskriften New Media & Society. I min analys av presentations-/berättartekniker utgår jag från Ari Nykvists sammanfattning av journalistiska berättartekniker. Resultaten av den empiriska undersökningen visar att programledare i TV-nytt använder sig av traditionella journalistiska berättartekniker som förenkling-konkretisering och intensifiering-dramatisering av nyhetshändelser och –skeenden. Jag identifierar även flera andra berättartekniker utöver de som Nykvist nämner. Programledarna i TV-nytt använder sig till exempel av small talk och publikdialog. Videobloggaren smoukahontas använder sig delvis av samma teknker som programledarna i TV-nytt men hon använder sig också av andra tekniker, bland annat personliga avslöjanden, rollspel och sketcher, humor/ironi sam innehållsutveckling och -diskussion. Förutom journalistiska berättartekniker identifierar jag en rad estetiska berättartekniker som programledarna använder sig av. Med estetiska berättartekniker avser jag andra berättartekniker än de rent verbala. Både i TV-nytt och i smoukahontas videoblogg använder man sig av rekvisita, visuell presentation, leenden samt övrigt kroppsspråk, rörelse samt klädsel och styling. smoukahontas använder sig dessutom av musik, överraskningsmoment och tekniskt berättande. Även om urvalet är litet, tre nyhetssändningar och tre videoblogginlägg, kan resultatet anses vara generaliserbart eftersom både tv-nyhetsformatet och videobloggformatet är rätt standardiserade format. Det som skiljer videobloggaren smoukahontas programledarroll mest från programledarrollen i TV-nytt är möjligheten till dialog med publiken. Sammanfattningsvis, när det gäller vilka tekniker programledarna i TV-nytt kunde ta till sig av de tekniker som videobloggare använder kommer jag till slutsatsen att humor och överraskningsmoment ganska långt saknas i TV-nytt. Det här är tekniker som smoukahontas skickligt tillämpar och som programledarna i TV-nytt med fördel kunde använda sig av.

This master’s thesis focuses on any potential differences in how people with a high number of narcissistic personality traits present themselves and their self-image by using conversation analytic methods and utilizing Goffman’s theory on facework. Narcissistic personality traits are considered in this thesis as potentially atypical in interactional practices. The concept of face is used in demonstrating the public self-image that people create in social interaction. Every interaction is a possibility to work against the threats to the face by conducting facework. The research suggests that persons with a high number of narcissistic personality traits seem to be particularly sensitive to the presentation of self in social interaction. According to studies, narcissism appears to differ in social interaction from ordinary facework in the utilization of recognition. Conversation analysis qualitatively analyzes social interaction. The focus is on rules, patterns, and sequential actions. Conversation analysis is considered a technical method, however focusing on a very detailed level to the intersubjective meaning of the actions in the specific interaction. The research question is, how are the differences in the facework of narcissistic and non-narcissistic personalities characterized in face-to-face interaction? The empirical research in this thesis is based on research project called Facing Narcissism which explores narcissistic personality features in face-to-face social interaction. The data was collected from conversations between persons with a high number of narcissistic personality traits and persons with a low number of narcissistic personality traits. The data was analyzed by using conversation analytical methods. According to the research, narcissistic personalities might not benefit from the facework provided by the respondent and might be unable to benefit from the reciprocal facework. The empirical study of the thesis shows possible atypical facework by reversing the valence of the story. The extracts analyzed in the empirical research present that the persons with a high number of narcissistic personality traits might present themselves in a favorable light throughout the story by using the reverse of the valence in the story and self-sufficient face-saving actions. The discussion shows that more research is needed on the relationship between personality traits and interactional processes.