Browsing by Subject "Istanbulkonventionen"

Rätten till personlig integritet är tryggad i grundlagen och psykisk integritet är en del av denna. Rätten skyddas i strafflagen genom bland annat misshandelsdeliktet, och psykisk misshandel är enligt strafflagen straffbar på samma sätt som fysisk misshandel. Ändå finns det mycket få åtal och domar som gäller just psykisk misshandel, trots att psykiskt våld bland barn är så vanligt att ungefär var sjätte elev som gick i årskurserna 4 och 5, och fler än var fjärde av dem som gick i årskurserna 8 och 9 under år 2019 upplevt att de utsatts för psykiskt våld under det föregående året. I avhandlingen går jag igenom hur psykiskt våld regleras i Finland och hur barns speciella ställning beaktas i detta samband, vilka problemen med regleringen är med beaktande av internationella krav och hur dessa problem kunde lösas. För att svara på dessa frågor har jag gått igenom gällande finsk lagstiftning, rättspraxis, åtalseftergifter och utfört intervjuer för att få reda på huruvida misshandelsdeliktet gällande psykisk misshandel de facto kan tillämpas. Psykiskt våld ingår i flera olika delikt i strafflagen, som exempelvis olaga förföljelse och ärekränkning. För att det ska vara frågan om misshandel enligt strafflagen krävs, förutom en bevisad gärning, kausalitet mellan gärningen och den orsakade följden. Vid psykisk misshandel är kausaliteten betydligt svårare att fastställa än vid fysisk misshandel och trots att det finns fall där någon dömts för psykisk misshandel kan dessa ses som undantagsfall. De internationella krav som ställs på straffbarheten av psykisk misshandel härstammar från Istanbulkonventionen. Det är också denna som slutligen påverkar straffbarheten vid fall där våldet begås mot barn, trots att barns speciella ställning beaktats också i FN:s barnkonvention och i barnskyddslagen. Då strafflagen inte uttryckligen straffbelägger psykisk misshandel, och då misshandelsdeliktet om ickefysiskt våld är så pass svårt att tillämpa kan det konstateras att den gällande finska regleringen inte för tillfället uppfyller alla internationella krav gällande kriminaliserandet av psykisk misshandel. Problemet kunde delvis lösas genom metoder som inte kräver nya kriminaliseringar, men för att täcka alla slags våld borde ett nytt delikt införas i strafflagen. För att vara lättare att tillämpa än det nuvarande deliktet kunde ett alternativ vara att bygga upp det nya deliktet som ett abstrakt faredelikt.

Hedersrelaterat våld är förhållandevis ouppmärksammat i Finland i lagstiftningen, rättspraxis och rättslitteraturen trots dess allvarlighet. Hedersrelaterat våld försätter offret i en särskilt utsatt position. Offret kan behöva utstå betydande begränsningar och kontroll i sin vardag och utsättas för fysiskt våld i strävan efter att bevara eller återupprätta hedern. Hedersrelaterat våld innebär en väsentlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Av Istanbulkonventionen som ratificerades i Finland år 2015 följer avtalsförpliktelser relaterade till att bekämpa hedersrelaterat våld. Heder får inte ses som en rättfärdigande grund till våldshandlingar och omständigheter som att ett brott begåtts mot en partner, ett barn, någon i ett utsatt tillstånd, upprepade gånger m.m. ska ses som försvårande omständigheter. Avhandlingen granskar huruvida dessa avtalsförpliktelser uppfylls i vår nuvarande straffrättsliga reglering samt vilka problematiska aspekter som föreligger beträffande tillämpningen av strafflagen i hedersrelaterade ärenden. Faktum är att offer för hedersrelaterat våld besitter ett inadekvat skydd. Avtalsförpliktelserna uppfylls bristfälligt och det förekommer ett flertal motstridigheter i strafflagens utformning som försvårar hanteringen av ifrågavarande ärenden. Följaktligen undersöks möjliga lagstiftningsändringar i syfte att finna lösningar som ger upphov till ett effektivare skydd för offer mot hedersrelaterat våld än vad den nuvarande straffrättsliga regleringen förmår. Föremål för denna granskning är Sveriges kriminaliseringar och lagförslag av kvinnofridskränkning, hedersmotiv som straffskärpande grund och hedersbrott. Det står klart att nyss nämnda resulterar i ett avsevärt bättre skydd mot hedersrelaterat våld och det är motiverat att liknande lagstiftningsändringar skulle företas i Finland, om än med en annan utformning för att råda bot på de begränsningar som föreligger i den svenska lagstiftningen.