Browsing by Subject "Portugal"

I min avhandling pro gradu har jag granskat autodaféceremonierna i Lissabon åren 1709 och 1746. Ceremonierna organiserades av inkvisitionen i Lissabon för att offentligt döma människor som genom sitt beteende eller sina handlingar förolämpat den katolska tron, den dåtida samhällsordningen eller gjort sig skyldiga till moralbrott som tvegifte. Syftet med avhandlingen är att sammanfatta om det fanns något specifikt mönster angående de brott och straff som inkvisitionen särskilt intresserade sig för. Genom att analysera de utdelade straffen söker avhandlingen även granska om vissa samhällsgrupper var mer utsatta än andra för att hamna i onåd hos inkvisitionens och hur inkvisitionen motiverade de straff som utdelades för folket i staden. Genom att analysera de tillgängliga autodaféprotokollen från Portugals nationalarkiv Torre do Tombo i Lissabon har jag försökt skapa en bild av hurudana personer som dömdes och för vilka slags brott de dömdes av inkvisitionen i Lissabon. Jag har även sökt göra en analys av hur inkvisitionen presenterade dessa förbrytare, som under autodaféceremonin offentlig fick sina brott och straff förkunnade, för stadens befolkning. Avhandlingen består av sex huvudkapitel, varav tre är forskningskapitel som är uppbyggda enligt temana brott, straff och motiveringar för bestraffning. De övriga kapitlen består av en inledning och ett bakgrundskapitel samt ett sammanfattande kapitel. Det första forskningskapitlet handlar om de brott som inkvisitionen dömde folk för och kapitlet presenterar statistik över brotten för åren 1709 och 1746. Kapitel fyra presenterar de straff som inkvisitionen utdelade för förbrytarna under de sagda åren och kapitel fem fokuserar på hur det motiverades för folket att de som dömdes var förtjänta av de lidanden de fick. Även dessa kapitel innehåller statistik angående utdelade straffen och en översikt av hur samhällsgruppen påverkade de utdelade straffen. Forskningen är kvalitativ, men antalet domar per autodaféceremonier framförs i en kvantitativ del av forskningen. Resultatet i denna avhandling visar att de flesta som dömdes för att idka judiska seder eller vara anhängare av sagd religion dömdes till fängelsestraff. Detta var ett straff som alltid innebar att förbrytaren i fråga förlorade hela sin egendom till inkvisitionen, som delade de beslagtagna ekonomiska tillgångarna med kungen. Forskningen visar även att inkvisitionen i Lissabon inte var lika drakonisk i sin natur som den spanska inkvisitionen. I studien framkommer det också att det inte var allmänt att äldre medborgare dömdes till hårda fysiska straff, så som piskrapp eller tjänstgöring som galärslav. Personer som dömdes för moralbrott och personer som dömdes för mindre allvarliga trosbrott blev oftast bestraffade med exil och/eller prygel. Anmärkningsvärt är att det var nästan lika allmänt att män dömdes för utövandet av svartkonst som kvinnor. I praktiken var det väldigt få som dömdes till döden, om man även räknar med de individer som dött i fängelsecellerna. Inte ens tio procent av det totala antalet dömda mottog dödsdomen. De flesta som dömdes till döden fick sin dom på grund av att de var nykristna som enligt inkvisitionens uppfattning fortfarande idkade judiska seder och inte hade accepterat den katolska tron som den enda rätta. Resultatet visar också att ju närmare 1700-talets mitt man kommer, desto sällsyntare blir dödsstraffen.

This thesis is a study about Portuguese people who were learning mindfulness meditation in order to overcome stress. The primary question the thesis reflects on is: How do people attach value to what they are doing in situations where there is no clear set of criteria? The research is based on a 10-week ethnographic fieldwork which was conducted in Lisbon, Portugal during spring 2015. The data consists of material gathered by participant observation in two mindfulness meditation centers, combined with interviews and informal talks. By analyzing accounts of the research participants, the study identifies stress as an inherently social experience, and caused by an excess of work and a constant requirement to multitask. The study analyzes these notions by applying Marxist-influenced anthropological analyses of time and combines these with the anthropologist Marilyn Stathern’s (1992) concept of postpluralism. Building upon these theories, the study identifies stress which the research participants reported to be related to the logic of time within neoliberalism. The study observes that being mindful is experienced as a way to live with stressful situations, even though the practice does little to challenge the initial circumstances that caused the research participants feel stressed. Thus, the study suggests that mindfulness teaches the practitioners to recalibrate their values, offering the capacity to give less value to issues the practitioners found stressful. In this vein, mindfulness meditation is interpreted to respond to a particular Western problem in contrast to the Eastern (Buddhist) origins of the practice. The study however pays also attention to contradicting ideas of good life within the West, namely in gendered Portuguese expectations on how much time one should give for others in contrast to the individualistically oriented practice. Thus, the study highlights certain ambivalences present. On one hand, mindfulness responds to stress, as the practice helps keeping the contradictory logics of work and kinship separated. On the other hand, the practice is a retreat from the social and thus does not necessarily ease the initial problem the research participants had. As a conclusion, the study argues that the mindfulness practitioners feel the strain that neoliberal flexibility causes. It is however pointed out that people are not governed by the neoliberal logic and find ways to remove its logic from their own values.