Browsing by Subject "barnskydd"
Now showing items 1-20 of 39
-
(2018)I det finska samhället talas det mycket om barnskyddet samt antalet placeringar vilket har ökat länge. Syftet med denna avhandling är att granska huruvida den upplevda välfärden i samhället kan belysa den nästan kontinuerliga ökningen som har skett sedan 80-talets slut. Den upplevda välfärden ställs även i sin kontext med hjälp av de faktorer som har konstaterats vara påver-kande på basen av tidigare gjord forskning inom temat. Som empiriskt material använder jag European Social Survey (2002-2016). Den upplevda väl-färden mäter jag med en summavariabel bestående av variabler beskrivande lycka, hälsa och ekonomisk situation i lika stora andelar. Resultatet visade att läget hos de lägre inkomstgrupper är sårbar, vilket var för dem som hade barn. Bättre inkomster medförde högre upplevd välfärd och för dem vems inkomster hörde till de två högsta deciler var välfärden stabil, oberoende om man hade barn. De kontextualiserande faktorer som granskades var samhällsekonomi och individuell ekonomi, sociala omständigheter, alkoholkonsumtion och politiska val. Den gjorda granskningen stöder de tidigare resultaten om hur alkoholkonsumtion och ekonomisk situation påverkar. Den framhäver även det politiska beslutsfattandets roll både direkt då det omdefinierar gränser för t.ex. barn-skyddsanmälan eller -klientskap och indirekt genom resursfördelning till tjänster, styr ekonomisk politik eller bestämmer om utkomstskyddsförmåner. De granskade indikatorer för social gemen-skap visar ingen direkt koppling till antalet placeringar trots att tidigare forskning har funnit så.
-
(2020)Syftet med magisteravhandlingen är att lyfta fram föräldrars upplevelser av omhändertaganden som skett med föräldrarnas godkännande och diskutera begreppet “frivillighet” i relation till att godkänna omhändertagandet. Syftet är att förstå hur föräldrarna retrospektivt skapat sig en uppfattning om omhändertagandet. Avhandlingen ger svar på följande forskningsfrågor 1) Hur tänker föräldrarna kring “frivilligheten” i ett omhändertagande som genomförts med föräldrarnas godkännande och 2) Hur resonerar föräldrarna kring beslutet att godkänna omhändertagandet och vilka faktorer låg bakom godkännandet? Materialet består av 8 intervjuer med föräldrar som har ett omhändertaget barn. 5 mammor och 3 pappor deltog i intervjuerna. Informanterna uppfyllde följande kriterier: 1) de är föräldrar till ett omhändertaget barn, 2) de har inte officiellt motsatt sig omhändertagandet i hörandetillfället och 3) det har gått minst ett år sedan beslutet gjordes. Samtliga barn omhändertogs i tonårsåldern och det var barnens egna gränslösa beteende eller skadliga levnadsvanor som låg som grund till omhändertagandena. Det hade gått 1-3 år sedan beslutet gjordes. I föräldrarnas berättelser om deras upplevelse av att godkänna omhändertagandet och vilka faktorer som påverkat ens uppfattning om beslutet framkom följande centrala teman: tillit till myndigheter, barnets bästa, att vara involverad, bristen på andra alternativ och positiv förändring. Föräldrarna kunde logiskt berätta om sina upplevelser, vilket tyder på att de haft tid att bearbeta händelsen och skapat sig en uppfattning av det som skett som är rimlig för dem. Majoriteten av föräldrarna har positiva upplevelser av omhändertagandet och har en positiv inställning till frivilligheten i att godkänna beslutet, vilket kan ha påverkat deras uppfattning av interventionen. Endast en av informanterna hade en mer kritisk inställning. Enligt föräldrarna kan man i deras fall tala om att beslutet att godkänna omhändertagandet grundade sig på frivillighet.. Föräldrarna kunde även se det problematiska i att tala om frivilliga omhändertaganden, trots att de själva ansåg att deras beslut var frivilligt. Endast en av informanterna ansåg att det inte finns något frivilligt i ett beslut om omhändertagande
-
(2020)Syftet med magisteravhandlingen är att lyfta fram föräldrars upplevelser av omhändertaganden som skett med föräldrarnas godkännande och diskutera begreppet “frivillighet” i relation till att godkänna omhändertagandet. Syftet är att förstå hur föräldrarna retrospektivt skapat sig en uppfattning om omhändertagandet. Avhandlingen ger svar på följande forskningsfrågor 1) Hur tänker föräldrarna kring “frivilligheten” i ett omhändertagande som genomförts med föräldrarnas godkännande och 2) Hur resonerar föräldrarna kring beslutet att godkänna omhändertagandet och vilka faktorer låg bakom godkännandet? Materialet består av 8 intervjuer med föräldrar som har ett omhändertaget barn. 5 mammor och 3 pappor deltog i intervjuerna. Informanterna uppfyllde följande kriterier: 1) de är föräldrar till ett omhändertaget barn, 2) de har inte officiellt motsatt sig omhändertagandet i hörandetillfället och 3) det har gått minst ett år sedan beslutet gjordes. Samtliga barn omhändertogs i tonårsåldern och det var barnens egna gränslösa beteende eller skadliga levnadsvanor som låg som grund till omhändertagandena. Det hade gått 1-3 år sedan beslutet gjordes. I föräldrarnas berättelser om deras upplevelse av att godkänna omhändertagandet och vilka faktorer som påverkat ens uppfattning om beslutet framkom följande centrala teman: tillit till myndigheter, barnets bästa, att vara involverad, bristen på andra alternativ och positiv förändring. Föräldrarna kunde logiskt berätta om sina upplevelser, vilket tyder på att de haft tid att bearbeta händelsen och skapat sig en uppfattning av det som skett som är rimlig för dem. Majoriteten av föräldrarna har positiva upplevelser av omhändertagandet och har en positiv inställning till frivilligheten i att godkänna beslutet, vilket kan ha påverkat deras uppfattning av interventionen. Endast en av informanterna hade en mer kritisk inställning. Enligt föräldrarna kan man i deras fall tala om att beslutet att godkänna omhändertagandet grundade sig på frivillighet.. Föräldrarna kunde även se det problematiska i att tala om frivilliga omhändertaganden, trots att de själva ansåg att deras beslut var frivilligt. Endast en av informanterna ansåg att det inte finns något frivilligt i ett beslut om omhändertagande
-
(2017)I denna kandidatavhandling granskar jag barns och ungdomars erfarenheter av att bo på barnskyddsanstalter. Jag har avgränsat området till två begrepp som jag specifikt undersöker, delaktighet och kontroll. Syftet med min avhandling är att undersöka barns upplevda delaktighet i och med vardagsbeslut på barnhemmen samt upplevda erfarenheter av kontrollen som utförs av personalen som är en stor del av vardagen på barnhemmet. Metoden jag har använt i min avhandling är systematisk litteraturöversikt. Jag har granskat, läst och analyserat sju studier som handlar om barns och ungas liv på barnhem ur deras perspektiv. Dessa studier är från Sverige och Finland och är vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar och pro-gradu arbeten. Alla studier omfattar intervjuer med barn och ungdomar. I studierna jag har tagit del av har barnen och ungdomarna intervjuats om specifika fenomen, dessa fenomen kan till exempel vara erfarenheter delaktighet och förhållandet med personalen. Min teoretiska referensram består av fyra begrepp. Dessa begrepp är barns perspektiv, delaktighet, barn som social aktör samt social kontroll. Resultaten av de sju studierna var mångsidiga, de upplevde vardagen och livet på barnhemmen som både positiv och negativ. De centrala resultaten var att barnen inte kände sig tillräckligt sedda, hörda och delaktiga då det handlade om beslut inom barnskyddet samt vardagsbeslut på barnhemmen. De kände att de inte togs på allvar och blev behandlade snarare som objekt än som självständiga individer. De upplevde att kontrollen, det vill säga reglernas och begränsningarnas existens var viktig men även orättvis. De barnen som hade positiva erfarenheter från barnhemmen kände sig även delaktiga och upplevde kontrollen, det vill säga reglerna och begränsningarna som rättvisa och viktiga. De som hade negativa erfarenheter kände sig inte delaktiga och de kände att de inte togs på allvar. Jag har på basis av resultaten kommit fram till att barn och ungdomar som har en allmänt positiv inställning till att bo på diverse barnskyddsanstalter även får känslan av att de blir hörda och sedda eftersom de inte endast tänker i negativa banor. Medan de som har en allmän negativ attityd gentemot barnskyddsanstalter och livet överlag inte heller ger en chans åt sig själv att forma en positiv upplevelse av barnhem, de anser att allting på dessa anstalter är negativt.
-
(2021)Tiivistelmä/Referat – Abstract Magisteravhandlingen undersöker hur socialarbetare reflekterar över betydelsen av normer och normalitet i barnskyddsarbetet samt ifall kritisk reflektion förekommer i socialarbetares sätt att resonera kring normer och normalitet. Avhandlingen utgår ifrån ett intersektionellt perspektiv och riktar fokus även mot vilken inverkan olika tillhörighetskategorier, så som kön och etnicitet, har. Avhandlingen närmar sig tematiken genom kvalitativa intervjuer med 8 socialarbetare inom barnskyddet. Med hjälp av två vinjetter undersöks inledningsvis vilken betydelse tillhörighetskategorier har i socialarbetares bedömningar av fiktiva barnskyddsfall. Samtidigt som socialarbetarna ger uttryck för uppfattningen att tillhörighetskategorier inte bör inverka på arbetet, pekar avhandlingen ändå på en inverkan av kön och etnicitet på socialarbetarnas bedömningar. Även mera allmänt anser deltagarna i studien att egna uppfattningar om det normala, inte bör påverka det praktiska arbetet. Normer på meso- och makronivå, så som praxis inom arbetsgemenskapen och lagstiftningar samt allmänna uppfattningar i samhället om barn och barns bästa, är dock enligt socialarbetarna av stor betydelse i arbetet. Reflektion i barnskyddsarbetet beskrivs av socialarbetarna främst handla om att fundera kring olika tillvägagångssätt eller handlingsalternativ i specifika klientfall. Reflektionen beskrivs av socialarbetarna dessutom främst ske tillsammans med andra inom arbetsgemenskapen. Kritisk reflektion i den bemärkelse som litteraturen på området beskriver den, förekommer i ganska liten utsträckning under intervjuerna. Samtliga socialarbetare beskriver objektivitet i arbetet som något eftersträvansvärt, vilket delvis verkar försvåra en kritisk reflektion. Det förekommer ändå enskilda fragment av kritisk reflektion, främst en reflektion kring hur egna uppfattningar, känslor och värderingar riskerar påverka arbetet. Det verkar dock finnas en vilja hos socialarbetarna att reflektera kritiskt i högre utsträckning. På grund av hög arbetsbelastning och bristande arbetshälsa, beskriver dock socialarbetarna hur de inte i deras nuvarande situation upplever det vara möjligt. Avhandlingen visar att socialarbetarna har en vilja och ett intresse att utveckla sin reflektiva förmåga, samt att reflektion anses utgöra en viktig del av barnskyddsarbetet.
-
(2021)Tiivistelmä/Referat – Abstract Magisteravhandlingen undersöker hur socialarbetare reflekterar över betydelsen av normer och normalitet i barnskyddsarbetet samt ifall kritisk reflektion förekommer i socialarbetares sätt att resonera kring normer och normalitet. Avhandlingen utgår ifrån ett intersektionellt perspektiv och riktar fokus även mot vilken inverkan olika tillhörighetskategorier, så som kön och etnicitet, har. Avhandlingen närmar sig tematiken genom kvalitativa intervjuer med 8 socialarbetare inom barnskyddet. Med hjälp av två vinjetter undersöks inledningsvis vilken betydelse tillhörighetskategorier har i socialarbetares bedömningar av fiktiva barnskyddsfall. Samtidigt som socialarbetarna ger uttryck för uppfattningen att tillhörighetskategorier inte bör inverka på arbetet, pekar avhandlingen ändå på en inverkan av kön och etnicitet på socialarbetarnas bedömningar. Även mera allmänt anser deltagarna i studien att egna uppfattningar om det normala, inte bör påverka det praktiska arbetet. Normer på meso- och makronivå, så som praxis inom arbetsgemenskapen och lagstiftningar samt allmänna uppfattningar i samhället om barn och barns bästa, är dock enligt socialarbetarna av stor betydelse i arbetet. Reflektion i barnskyddsarbetet beskrivs av socialarbetarna främst handla om att fundera kring olika tillvägagångssätt eller handlingsalternativ i specifika klientfall. Reflektionen beskrivs av socialarbetarna dessutom främst ske tillsammans med andra inom arbetsgemenskapen. Kritisk reflektion i den bemärkelse som litteraturen på området beskriver den, förekommer i ganska liten utsträckning under intervjuerna. Samtliga socialarbetare beskriver objektivitet i arbetet som något eftersträvansvärt, vilket delvis verkar försvåra en kritisk reflektion. Det förekommer ändå enskilda fragment av kritisk reflektion, främst en reflektion kring hur egna uppfattningar, känslor och värderingar riskerar påverka arbetet. Det verkar dock finnas en vilja hos socialarbetarna att reflektera kritiskt i högre utsträckning. På grund av hög arbetsbelastning och bristande arbetshälsa, beskriver dock socialarbetarna hur de inte i deras nuvarande situation upplever det vara möjligt. Avhandlingen visar att socialarbetarna har en vilja och ett intresse att utveckla sin reflektiva förmåga, samt att reflektion anses utgöra en viktig del av barnskyddsarbetet.
-
(2022)Den systemiska verksamhetsmodellen är en modell för barnskyddsarbete, vars fokus ligger på ett dialogiskt och lösningsorienterat arbete tillsammans med familjen och familjens nätverk. Målsättningen är att få förståelse för de bakomliggande orsakerna bakom problemen, samt de system som finns runtomkring barnet, för att kunna ge familjerna rätt typ av stöd enligt deras egna målsättningar och motivation till förändring. Modellen sätter vikt vid ett multiprofessionellt samarbete för att nå dessa målsättningar. Implementeringen av modellen började 2017, och social- och hälsovårdsverket i Jakobstad var en av de första arbetsplatserna med att implementera modellen. Eftersom modellen är relativt ny i den finska kontexten finns det sparsamt med forskning vad gäller modellens effekter. Syftet med denna studie är att undersöka hur de professionella upplever att modellen har påverkat deras uppfattning om barns delaktighet samt om modellen har haft konkreta effekter på barns delaktighet i klientprocessen. Barns delaktighet är ett ämne som har varit i fokus inom barnskyddsarbete under senaste årtionden. Detta är en kvalitativ studie som utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Studien baserar sig på sju semi-strukturerade intervjuer med personal inom barnskyddet och enheten för familjearbete i Jakobstad. Intervjuerna är analyserade med innehållsanalytisk metod. Studiens resultat visar att personalen anser att den systemiska verksamhetsmodellen bestyrker redan existerande uppfattningar om barns delaktighet. Modellen har inte inverkat på personalens uppfattning om delaktighet och inte heller gett synliga, konkreta, effekter i detta skede. Studien visar dock att det finns en hel del faktorer i modellen som synliggör barnet och möjliggör en ökad delaktighet. Modellen genomsyras av ett familjecentrerat tankesätt och utgår ifrån barnets bästa i varje fråga. Informanterna beskriver att deras arbete har blivit mer strukturerat och tidseffektivt, vilket innebär att innehållet i träffarna med barnen har ett tydligare syfte nu än tidigare och kan därmed inverka positivt på delaktigheten. Det multiprofessionella arbetet, med familjeterapeutisk expertis, samt nya dialogiska verktyg ger personalen bättre möjlighet att kunna sätta sig in i barnet och familjens situation. En ökad förståelse för familjens och barnets situation ger bättre förutsättningar för goda relationer mellan de professionella och barnet, vilket är utgångsläget för barnets delaktighet. Det systemiska arbetet lyfter fram vikten av att arbeta med hela familjen, och inte endast med familjemedlemmarna skilt för sig. Även om informanterna anser att barn allt mer bör tas med när familjens ärenden diskuteras, så är de tveksamma om det systemiska teammötet är ett lämpligt forum för barn att delta i. Informanterna är inte överens om hur de tänker kring barnens deltagande i teammöten. Det framkommer att modellen har implementerats på olika sätt mellan teamen och mellan enheterna, vilket gör det svårt att jämföra och generalisera modellens effekter. Eftersom denna studie fokuserar på modellens effekter utifrån de professionellas perspektiv, är det önskvärt att fortsätta studera ämnet utifrån barnets perspektiv. I och med att social- och hälsovårdsverket numera är en del av Österbottens välfärdsområde finns det också skäl att fortsätta studera hur denna organisationsförändring påverkar den fortsatta implementeringen av den systemiska verksamhetsmodellen.
-
(2017)I den här studien har jag undersökt hur barns delaktighet syns i barnskyddets dokumentering. Studiens material består av dokumenteringen skriven av professionella i barnskyddets öppenvård under brådskande placering gjorda inom barnskyddets öppenvård, vars beslut var gjorda år 2016. Syftet med studien var att skapa kunskap om hur barns delaktighet idag syns i dokumenten och därmed få kunskap som kan vara till stöd för kommunen och även andra kommuner då man vill utveckla dokumenteringen av barns delaktighet. Som teoretiska referensramar för studien använder jag Nigel Thomas dimensioner av delaktighet samt de rättsliga regler som styr delaktigheten för barn i Finland. Materialet till undersökningen består av 23 barns klientberättelser under sammanlagt 25 brådskande placeringar (Antal sidor dokumenterade under den brådskande placeringen rörde sig mellan 1-28 sidor och består sammanlagt av 208,5 utskrivna sidor). Dokumenteringen är gjord i en medelstor stad i Finland. Analysen gjordes med hjälp av teoribunden innehållsanalys i vilken jag beaktat Nigel Thomas dimensioner av delaktighet samt de rättsliga regler som styr delaktigheten för barn. Ur dokumenten kunde man läsa att barn ofta uttryckte sina åsikter (21 av 25 fall). Det handlade dessutom om att barnen uttryckt sina åsikter upprepade gånger. I de fall där barn inte uttryckte sina åsikter handlade det om väldigt unga barn och barn som man inte fått kontakt med. I klientberättelserna framkom det att barnen fått information om sina rättigheter och om sin situation (19 av 25 fall). Oftare handlade det ändå om att de fick information om sin situation än om information om sina rättigheter. Det här kan tyda på svårigheter att informera barn om rättigheter riktade till barn. I endast 4 klientberättelser gick det att tolka att barnen stöttats till att uttrycka sig, andra verktyg och metoder än tal användes sällan. Det mest intressanta resultatet i studien visade att det i 15 klientberättelser inte fanns några tecken på att någon professionell från barnskyddet skulle ha träffat barnet personligen.
-
(2021)Bakgrund: Barnskyddet bör fatta beslut enligt barnets bästa och se till att barnet kan bli delaktig i sin egna barnskyddsprocess. I det stora hela är delaktighet är en form av mänskliga rättigheter och medborgarskap. Ur en mer individuell synvinkel handlar det om att barnet kan få påverka sin barnskyddsprocess, om barnet så vill. Barnet som ingår klientskap inom barnskyddet är ofta sårbart och i en otrygg situation. Socialarbetaren som jobbar med att delaktiggöra barnet måste orientera sig igenom komplexiteten av barnets rätt till delaktighet, barnets sårbarhet, sin egna profession och värderingar. Sammanfattande forskning om socialarbetares syn om sitt möjliggörande har inte beaktats i större litteraturstudier under de senaste åren. Syfte: Syftet för denna avhandling är att skapa medvetenhet om faktorer som påverkar barns delaktighet ur socialarbetarperspektiv. Detta är viktigt för att kunna utveckla barnskyddet mot ett mer barncenterat håll på både organisatorisk och strukturell nivå. Fokus ligger på socialarbetarens syn på barns delaktighet och faktorer som påverkar delaktigheten från socialarbetarens synhåll. Metod: Denna kandidatavhandling är en litteraturöversikt baserad på 15 internationella studier gjorda både med kvantitativ och kvalitativ forskningsansats. De inkluderade artiklarna analyserades genom en teoristyrd innehållsanalys. Resultat: I resultaten framkom motstridigheter mellan socialarbetarens syn gällande delaktighet och delaktiggörandet. Främst upplever socialarbetare att barns delaktighet är viktigt. Dock påverkas hur barnen blir involverad av socialarbetarens kunskap om delaktighet och barnsynen. Barnets bakgrund, ålder och skyddsbehov kan ses både hindrande och gynnande. Organisatoriska faktorer som påverkar socialarbetares möjliggörande är barnskyddets upplevda barnvänlighet och arbetsresurser. Relationer som påverkar delaktiggörandet har att göra med relationen mellan barnet och socialarbetaren samt dess vårdnadshavare. Socialarbetarens osäkerhet gällande sin egna profession sågs i materialet som en hindrande faktor. Empati, frekventa möten med barnet och enrum sågs som främjande faktorer.
-
(2011)Intresset för denna avhandling var att få en inblick i hur vuxna ser tillbaka på sin barndom och den tid då de var omhändertagna och placerade i vård utanför hemmet i familje- eller institutionsvård. Undersökningsmaterialet bestod av 13 skriftliga livsberättelser. Materialet studerades utgående från hur barnen eller de unga själva, i vuxen ålder, rekonstruerar sina liv under och efter ett omhändertagande. Fokus lades på vilken betydelse omhändertagandet och placeringen får i berättelserna och vilka dimensioner som lyfts fram. Därtill fokuserades på vilka resurser inom sig själva och i omgivningen dessa personer såg som viktiga och betydelsefulla för dem för att klara sig och utveckla och upprätthålla resiliens. Intresse fanns också för att studera hurdana faktorer i socialservicens struktur och barnskyddsprocesser som är relevanta och hurdan service ett barn behöver för att klara sig. Undersökningsmaterialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. De centrala resultaten var att barn har ett stort behov av att bli förstådda, a bli hörda och fä vara delaktiga i ärenden och beslut som berör dem själva. De flesta hade erfarenheter av att ha blivit åsidosatta i omhändertagningsprocessen. Resultaten visade också att barn har ett stort behov av att fä stöd och hjälp att bearbeta ett omhändertagande. Gällande själva placeringstiden kom det fram att det är viktigt för barn att fä känna sig trygga och att känna att någon bryr sig om dem. Bland de som varit placerade till institutionsvård fanns flera personer som inte hade känt sig trygga och hade känt att vårdarna inte brydde sig om dem. Viktig bakgrundslitteratur som använts i denna avhandling är bland annat Erik Allardts och Mia Kellmers teorier om barns grundläggande behov och Roy Baumeisters och Mark Learys teon om behovet av samhörighet. Annan viktig litteratur som använts är Michael Rutters och Michael Ungars teorier om resiliens. Tidigare forskningar som presenteras i avhandlingen är utförda av Markku Jahnukainen, Anja Laurila, Riitta Laakso och Peppi Saikku, Taru Kekoni, Tarja Pösö och Sarianna Reinikainen. Den viktigaste litteraturen för denna avhandling var samlingen livsberättelser i boken "Elämäni tarina" vilken utgör den största delen av undersökningsmaterialet för denna avhandling.
-
(2021)Syftet för denna avhandling är att undersöka hur socialarbetare upplever och kritiskt reflekterar kring att etiska principer och etiska överväganden tillämpas i omhändertagandeprocessen i barnskyddet. Syftet är vidare att undersöka etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt om Covid-19 pandemin har haft en påverkan på den etiska tillämpningen i omhändertagandeprocessen. Forskningsmaterialet insamlades genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes på distans via programmet Microsoft Teams på grund av den rådande Covid-19 pandemisituationen. Sammanlagt fem socialarbetare, som jobbade i barnskyddets öppenvård, deltog i studien. Materialet är analyserat med en teoristyrd innehållsanalys. Som teoretisk referensram har jag använt mig av Paynes (2015) kritiska teori och av Banks (2001) teori om etiska principer. Resultaten fördelades enligt analysen i tre huvudrubriker: etiska principer i omhändertagandeprocessen, etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen. Resultaten i studien visar att socialarbetarna tillämpar etiska principer och etiskt tänkande under omhändertagandeprocessen på ett professionellt sätt. Socialarbetarna beskriver att etiskt tänkande ofta är undermedvetet i yrkesrollen. Barnets delaktighet, personlighet och självbestämmanderätt beaktas genom öppen och ärlig kommunikation, genom att lyssna på barnet, tala på barnets nivå, svara på frågor, ta känslor i beaktande och vara närvarande. Att upprätthålla sekretessen under omhändertagandeprocessen ansågs inte problematiskt. Ibland måste etiska principerna ses över och begränsningar måste göras, till exempel då klientens självbestämmanderätt måste begränsas. Socialarbetarna berättar att det förekommer olika etiska konflikter under omhändertagandeprocessen. Placering av spädbarn och ungdomar var en etisk fråga som orsakade konflikter. Även resursbrister i olika stödåtgärder för klienterna ansågs orsaka konflikter. Resultaten gällande Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen visar att socialarbetarna upplever att pandemin har påverkat barnskyddsklienternas psykiska välmående och på socialarbetarnas arbetsförhållanden negativt. Bland annat distansmöten och trögare arbetsprocesser togs upp som svårigheter i arbetet under pandemin. Avhandlingen pekar på att det finns behov av att fortsätta studera pandemins påverkan på socialt arbete och kritisk reflektera över socialarbetarnas maktperspektiv och tillämpning av etiska principer i arbetet
-
(2021)Syftet för denna avhandling är att undersöka hur socialarbetare upplever och kritiskt reflekterar kring att etiska principer och etiska överväganden tillämpas i omhändertagandeprocessen i barnskyddet. Syftet är vidare att undersöka etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt om Covid-19 pandemin har haft en påverkan på den etiska tillämpningen i omhändertagandeprocessen. Forskningsmaterialet insamlades genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes på distans via programmet Microsoft Teams på grund av den rådande Covid-19 pandemisituationen. Sammanlagt fem socialarbetare, som jobbade i barnskyddets öppenvård, deltog i studien. Materialet är analyserat med en teoristyrd innehållsanalys. Som teoretisk referensram har jag använt mig av Paynes (2015) kritiska teori och av Banks (2001) teori om etiska principer. Resultaten fördelades enligt analysen i tre huvudrubriker: etiska principer i omhändertagandeprocessen, etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen. Resultaten i studien visar att socialarbetarna tillämpar etiska principer och etiskt tänkande under omhändertagandeprocessen på ett professionellt sätt. Socialarbetarna beskriver att etiskt tänkande ofta är undermedvetet i yrkesrollen. Barnets delaktighet, personlighet och självbestämmanderätt beaktas genom öppen och ärlig kommunikation, genom att lyssna på barnet, tala på barnets nivå, svara på frågor, ta känslor i beaktande och vara närvarande. Att upprätthålla sekretessen under omhändertagandeprocessen ansågs inte problematiskt. Ibland måste etiska principerna ses över och begränsningar måste göras, till exempel då klientens självbestämmanderätt måste begränsas. Socialarbetarna berättar att det förekommer olika etiska konflikter under omhändertagandeprocessen. Placering av spädbarn och ungdomar var en etisk fråga som orsakade konflikter. Även resursbrister i olika stödåtgärder för klienterna ansågs orsaka konflikter. Resultaten gällande Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen visar att socialarbetarna upplever att pandemin har påverkat barnskyddsklienternas psykiska välmående och på socialarbetarnas arbetsförhållanden negativt. Bland annat distansmöten och trögare arbetsprocesser togs upp som svårigheter i arbetet under pandemin. Avhandlingen pekar på att det finns behov av att fortsätta studera pandemins påverkan på socialt arbete och kritisk reflektera över socialarbetarnas maktperspektiv och tillämpning av etiska principer i arbetet
-
(2022)Barnet är alltid den primära klienten inom barnskyddet, men arbetet berör även barnets föräldrar och andra närstående. Både barn och föräldrar har rätt att bli hörda och vara delaktiga i beslutfattande, förverkligande och utvärdering av barnskyddet. Flera internationella forskningar bevisar att socialt stöd för föräldrar kan minska risken av att barn behandlas illa. Föräldrar har rätt att få hjälp och stöd både som föräldrar och som individer med individuella behov och rättigheter. Barnskyddets klientföräldrar både i Finland och i andra länder delar upplevelsen av att de och deras barn får inte stöd och hjälp i tillräcklig utsträckning. De upplever också känslor av maktlöshet, skuld, rädsla och skam i möten med barnskyddet. En stödform som föräldrar önskar och uppskattar är karmatstödsgrupper för föräldrar. I Finland har föräldrars kamratstödsverksamhet utvecklats huvudsakligen inom tredje sektorn, men nuförtiden ordnas grupper också som en del av det kommunala barnskyddet. Forskningsuppgiften i denna kandidatavhandling är att ta reda på om deltagande i föräldragrupper främja empowerment av barnskyddets klientföräldrar. Avhandlingens teoretiska referensram är empowerment. Utgångspunkten är att socialt arbete ska göras med klienter i stället för klienter. Avhandlingens syfte är att öka kännedom av föräldrars upplevelser av bristande stöd samt belysa möjligheter av gruppverksamhet inom barnskyddet och hur föräldrars empowerment kan öka deras medvetenhet om sina rättigheter och delaktighet i barnskyddet arbete. Denna är en kvalitativ litteraturstudie av etnografiskt arkivmaterial bestående av transkriberade forskningsintervjuer. Analysmetoden är innehållsanalys. Analysen av materialet tyder på att deltagande i föräldragrupper kan bidra till föräldrars empowerment – särskilt på individuella nivån. Föräldrar får i grupperna information, råd och socialt stöd som de är i stort behov av. Föräldrars känslor och skuld, skam och ensamhet minskar och de blir medvetna om sina rättigheter.
-
(2018)I avhandlingen granskas tidigt föräldraskap bland unga inom barnskyddets eftervård. Idén bakom avhandlingen grundar sig i observationen att tidigt föräldraskap är ett mer allmänt förekommande fenomen bland unga som varit placerade eller omhändertagna jämfört med unga bland majoritetsbefolkningen. Tidigare studier visar att unga som varit klienter inom barnskyddet befinner sig i en sårbar situation överlag och speciellt i övergången till ett vuxet liv. Även tidigt föräldraskap ses ofta som en risk och som något som kan ha en marginaliserande inverkan på en ung persons framtidsutsikter. Unga föräldrar inom barnskyddets eftervård befinner sig därmed i en statistiskt sett utmanande position. Syftet med ifrågavarande avhandling är att beskriva erfarenheter och upplevelser av uppväxt, tidigt föräldraskap och socialt stöd bland unga föräldrar inom barnskyddets eftervård. Målsättningen är att forskningen skall bidra till en ökad förståelse för hur omständigheterna och förutsättningarna kan se ut hos unga föräldrar som har en bakgrund inom barnskyddet, en grupp som det för tillfället finns relativt lite kunskap om. Metodologiskt tillhör forskningen den kvalitativa forskningstraditionen. Det empiriska forskningsmaterialet består av åtta intervjuer med fem unga föräldrar. Av intervjumaterialet skapades fem individuella livsberättelser med hjälp av narrativ metod. Forskningen utgår från ett fenomenologiskt perspektiv och tar avstamp i teorier om socialt stöd. Forskningsetiska aspekter har varit centrala under hela forskningsprocessen samt i utarbetandet av forskningsrapporten. Forskningen visar att det finns ett stort behov av att tala om den egna uppväxten och föräldrablivandet bland unga inom barnskyddets eftervård. I livsberättelserna kom det tydligt fram att föräldrarna ville att deras barns barndom skulle bli annorlunda jämfört med hur deras egna barndom varit. Eftersom den egna barndomen präglats av missbruk och/eller konflikter kan det, att det ofta var den egna barndomsfamiljen och den egna mamman som utgjorde det största stödet då den unga själv fick barn, ses som ett av studiens intressantaste resultat. Resultatet visade att det bland de unga föräldrarna fanns en stark målmedvetenhet och en stor vilja att ha ett liv utan missbruk och våld. Alla önskade ett liv där de har en utbildning och ett arbete, en bostad och ett tryggt parförhållande och att deras barn skulle få en så normal uppväxt som möjligt. Därutöver visar forskningen att unga föräldrar inom barnskyddets eftervård har ett behov av stöd med låg tröskel. Bland föräldrarna fanns det en stark tilltro till rådgivningen och en vilja att träffa andra som befinner sig i samma situation.
-
(2018)I avhandlingen granskas tidigt föräldraskap bland unga inom barnskyddets eftervård. Idén bakom avhandlingen grundar sig i observationen att tidigt föräldraskap är ett mer allmänt förekommande fenomen bland unga som varit placerade eller omhändertagna jämfört med unga bland majoritetsbefolkningen. Tidigare studier visar att unga som varit klienter inom barnskyddet befinner sig i en sårbar situation överlag och speciellt i övergången till ett vuxet liv. Även tidigt föräldraskap ses ofta som en risk och som något som kan ha en marginaliserande inverkan på en ung persons framtidsutsikter. Unga föräldrar inom barnskyddets eftervård befinner sig därmed i en statistiskt sett utmanande position. Syftet med ifrågavarande avhandling är att beskriva erfarenheter och upplevelser av uppväxt, tidigt föräldraskap och socialt stöd bland unga föräldrar inom barnskyddets eftervård. Målsättningen är att forskningen skall bidra till en ökad förståelse för hur omständigheterna och förutsättningarna kan se ut hos unga föräldrar som har en bakgrund inom barnskyddet, en grupp som det för tillfället finns relativt lite kunskap om. Metodologiskt tillhör forskningen den kvalitativa forskningstraditionen. Det empiriska forskningsmaterialet består av åtta intervjuer med fem unga föräldrar. Av intervjumaterialet skapades fem individuella livsberättelser med hjälp av narrativ metod. Forskningen utgår från ett fenomenologiskt perspektiv och tar avstamp i teorier om socialt stöd. Forskningsetiska aspekter har varit centrala under hela forskningsprocessen samt i utarbetandet av forskningsrapporten. Forskningen visar att det finns ett stort behov av att tala om den egna uppväxten och föräldrablivandet bland unga inom barnskyddets eftervård. I livsberättelserna kom det tydligt fram att föräldrarna ville att deras barns barndom skulle bli annorlunda jämfört med hur deras egna barndom varit. Eftersom den egna barndomen präglats av missbruk och/eller konflikter kan det, att det ofta var den egna barndomsfamiljen och den egna mamman som utgjorde det största stödet då den unga själv fick barn, ses som ett av studiens intressantaste resultat. Resultatet visade att det bland de unga föräldrarna fanns en stark målmedvetenhet och en stor vilja att ha ett liv utan missbruk och våld. Alla önskade ett liv där de har en utbildning och ett arbete, en bostad och ett tryggt parförhållande och att deras barn skulle få en så normal uppväxt som möjligt. Därutöver visar forskningen att unga föräldrar inom barnskyddets eftervård har ett behov av stöd med låg tröskel. Bland föräldrarna fanns det en stark tilltro till rådgivningen och en vilja att träffa andra som befinner sig i samma situation.
-
(2020)Syftet med denna avhandling är att beskriva hur barnets rättighet till delaktighet förverkligas i mångprofessionellt arbete. I denna avhandling menas med mångprofessionellt arbete som något som sker mellan eller i social- och hälsovården. Som metod användes en kvalitativ litteraturöversikt och metodbeskrivningar, riktlinjer och särskilda principer för en systematisk litteraturöversikt anpassades. Litteraturöversikten baserades på ett fördefinierat protokoll och litteratursökningen utfördes i tre olika elektroniska databaser i april 2017. Dessutom kompletterades systematiska litteratursökningen med en manuell sökning för att finna lämplig finländsk litteratur. Slutligen inkluderades åtta artiklar i materialet. Av resultaten framgår att barnets rätt till delaktighet förverkligas i mångprofessionellt arbete, alltså inom både social- och hälsovården, men inte i tillräcklig utsträckning. Faktorer som påverkar barn och ungas rätt till delaktighet är till exempel barnets ålder, individuella kompetens, verbala kunskaper och barnets behov av vård. Dessutom påverkas barns möjlighet till delaktighet av vårdpersonalens tidsbrist och ökade patientmängder. Det centrala resultatet är att barnets möjlighet till delaktighet ökar med ålder.
-
(2022)Finlands barnskydd lider av stora resursbrister och är som bäst i implementeringsskedet av en verksamhetsreform. Denna forskning har som kontext kartlagt barnskyddets reformprocess under de 15 senaste åren, både utvecklandet av en ny verksamhetsmodell och barnskyddslagsreformen. Den systemiska verksamhetsmodellen är ett reformprojekt där det strävas efter att stödja övergången från ett åtgärdsfokuserat barnskyddsarbete till en relationsbaserad och reflektiv verksamhetskultur. Verksamhetsmodellen stärker klientdelaktigheten, utnyttjar familjeterapeutiska metoder och stärker arbetssättet inom barnskyddet med multiprofessionella team. Ledarskap inom barnskyddet kräver för tillfället en bred kompetens i både förvaltnings- och personalledning, samarbete med olika aktörer på fältet samt nätverkande inom de byrokratiska strukturerna. Utmärkande för barnskyddets ledarskap är lagbundenheten, mångprofessionaliteten, systemiskheten och nätverksarbetet, samtidigt som ledarskapet i första hand skall ta i beaktande barnets behov och rättigheter. Syftet med forskningen är att genom en litteraturöversikt kartlägga mängden och kvaliteten av forskning av ledarskap inom barnskyddet. Litteraturöversikten bestod av 12 artiklar, samt en tematiserad innehållsanalys för att få fram essensen av den nuvarande forskningen av ledarskapet inom barnskydd och speciellt inom den systemiska verksamhetsmodellen. Till fyra viktiga, meningsbärande teman inom barnskyddsledarskapet sollades kontext, ledaregenskaper, dialog samt kunskapsledning. Slutsatsen av litteraturöversikten är att barnskyddsledarskapet behöver mera forskning, underlaget var mycket tunt. Förslag för en forskningsenhet som styr forskningen och en nationell databas som skulle sammanfatta data för forskning inom barnskyddet har gjorts av STM.
-
(2017)Barns delaktighet och rätt att bli hörda i sådant som gäller dem själva har fått en större betydelse inom barnskyddsfrågor i Finland i och med att FN:s konvention om barnets rättigheter trädde i kraft. Finlands barnskyddslag som trädde i kraft den första januari år 2008 grundar sig till stor del på konventionen, och medförde bland annat ett starkare ställningstagande för barns och familjers rättsskydd och delaktighet. En av de för den reviderade barnskyddslagen nya tillvägagångssätten för att trygga barns bästa och delaktighet är förordnandet av en intressebevakare i vårdnadshavarens ställe. Syftet med denna avhandling är att närmare studera intressebevakningens utformning inom barnskyddet i Finland. Genom en systematisk litteraturöversikt av finländska studier strävar avhandlingen efter att kartlägga kunskapsläget kring intressebevakningen inom barnskyddet, och närmare söka svar på: vilken typ av forskning har gjorts, vem har undersökt, vad har man undersökt och inom vilka discipliner? Dessutom: vilka slutsatser kan man dra om intressebevakningens implementering utgående från detta? I denna avhandling utförs en systematisk litteraturöversikt av finländska studier, för att samla in relevant information om forskningsresultat, metoder och teorier som behandlar intressebevakning i barnskyddsärenden. Vid genomförandet av denna systematiska litteraturöversikt, blev det tydligt att intressebevakning inom barnskyddet inte är ett väl utforskat ämne i Finland. En för avhandlingen övergripande slutsats, är att intressebevakningens utformning inom barnskyddet i Finland är diffus. Lagstiftningen lägger en grund för en implementering som tolkas olika på olika håll i landet. Det bristfälliga kunskapsläget försvårar situationen, eftersom till och med den som är intresserad av verksamheten kan ha svårt för att hitta information. Intressebevakning som metod har haft positiva utfall gällande främjandet av barns bästa, delaktighet och rättigheter, både på ett nationellt och internationellt plan. Vad som behöver göras för att få verksamheten att bli mera etablerad i Finland, hur ett gott samarbete mellan barnskyddssocialarbetare och intressebevakare kan gynna barnet, samt vem som på bästa sätt kan utföra uppdraget som intressebevakare, utgör grunder för vidare forskning.
-
(2012)Syftet med denna avhandling var att kartlägga hur barnskyddets, hälsovårdens och polisens representanter ser på misshandel riktad mot barn och hurdana utmaningar de står inför när de samarbetar vid misstänkt barnmisshandel. En viktig del förblir också vad de professionella förväntar sig av varandra. Multiprofessionellt samarbete sker då flera olika professionella från olika yrkesgrupper samlas för att producera den service klienten är i behov av. Barnmisshandel är ett relativt ofta förekommande fenomen. Barnmisshandel kan ses som ett socialt problem som ibland också leder till medicinsk diagnos. Det är även brottsligt att misshandla barn. Därför blir också polisen inblandad i vissa fall. Eftersom dessa tre myndigheter hör till de yrkesgrupper som oftast i första hand kommer i kontakt med utsatta barn, valdes dessa yrkespersoners samarbete som undersökningsobjekt. Undersökningen baserar sig på en litteraturgenomgång och en empirisk studie. Litteraturgenomgången används för att kartlägga vad som avses med multiprofessionellt samarbete och vad det finns för fördelar med fenomenet samt vilka orsakerna kan vara då samarbetet inte fungerar idealiskt. Den empiriska studien består av intervjuer med representanter från barnskyddet, hälsovården och polisen samt en fokusgrupp. Intervjuerna koncentrerar sig främst på de professionellas subjektiva upplevelser och tankar om multiprofessionellt samarbete medan fokusgruppen Iät professionella diskutera om ett specifikt barnmisshandelsfall. Med andra ord granskade de sitt eget samarbetet och funderade tillsammans på vad som i det specifika fallet hade fungerat bra och vad skulle hade fungerat ännu bättre. Resultaten indikerar att det finns många fördelar med multiprofessionellt samarbete samt att det är en väldigt viktig del i såväl socialt arbete, det medicinska arbetet som i polisens arbete. Fenomenet är värdefullt om det utförs på rätt sätt, men avhandlingen avslöjar att speciellt samarbetet mellan hälsovården och barnskyddet inte fungerar friktionsfritt. Poliserna var i sin tur nöjda med det samarbete som de hittills hade upplevt. Mellan hälsovården och barnskyddet förekom problem som hade att göra med t.ex.arbetsfördelningen, yrkesrollen, attityder, tystnadsplikten och tidsbristen. Det som var positivt var att de professionella hade ett gemensamt mål; samtliga informanter menade att barnmisshandel inte är acceptabelt.
-
(2023)Sammandrag Fakultet: Statsvetenskapliga fakulteten Utbildningsprogram: Magisterprogrammet i samhällsvetenskaper Studieinriktning: Socialt arbete Författare: Anna-Maria Dumell Arbetets titel: ”Jag tycker fortfarande om mitt jobb fast det är tungt ibland”. En kvalitativ studie av socialarbetares berättelser om orsakerna till att jobba länge i barnskyddet Arbetets art: Magisteravhandling Månad och år: Februari 2023 Sidantal: 90 Nyckelord: barnskydd, socialarbetare, karriär, arbete, arbetsplatser, socialt arbete Handledare: Christian Kroll Förvaringsställe: Övriga uppgifter: Sammandrag: I avhandlingen undersöks vad som kan karaktärisera de socialarbetares arbetsstigar som har en lång erfarenhet av barnskyddet, och vilka orsaker som bidrar till att socialarbetare stannar kvar länge i barnskyddet. Avhandlingen fokuserar på socialarbetare som har jobbat i barnskyddet redan en längre tid och är fortfarande kvar i barnskyddet. Forskaren är intresserad av att se hur tankarna om arbetsstigar och orsaker att stanna kvar länge i barnskyddet kommer fram i socialarbetares egna berättelser. I avhandlingen talas det om arbetsstigar hellre än karriärer eller karriärvägar eftersom ordet ”karriär” konnoterar till att mer eller mindre aktivt planera sin arbetsstig för att avancera och nå högre ställning, medan ordet arbetsstigar bättre beskriver en öppen väg genom arbetslivet och är neutralare. Avhandlingen innehåller två forskningsfrågor: 1) Vilken karaktär har arbetsstigarna för de socialarbetare som har jobbat länge i barnskyddet enligt deras egna berättelser? och 2) Vilka orsaker framkommer i socialarbetares berättelser som viktiga för att socialarbetare ska trivas på sitt arbete och jobba länge i barnskyddet? Materialet består av ett för detta ändamål insamlat material i form av sex skriftliga, narrativa livsberättelser och tre muntliga intervjuer som sedan transkriberats. Materialen är insamlade under två olika omgångar, i oktober 2019-december 2020 och december 2022-januari 2023. Materialet analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Den teoretiska ramen består av två huvudteman: socialarbetares arbetsstigar och orsaker som utformar dessa arbetsstigar. I avsnittet om socialarbetares arbetsstigar presenteras olika teorier om typiska arbetsstigar för socialarbetare och hur arbetsstigens utformning kan påverka en arbetstagares yrkesidentitet. Aspekter från tidigare forskning kring socialarbetares arbetsstigar har sammanfattats i en egen, förenklad modell som en utgångspunkt för analysen av respondenternas arbetsstigar. Det redogörs också kort för teori kring varför man vill och väljer att studera och jobba med socialt arbete. I det andra avsnittet om utformandet av arbetsstigarna för socialarbetare inom barnskyddet identifieras två typer av orsaker: förstärkande respektive belastande orsaker som kan utforma socialarbetares arbetsstig i barnskyddet på ett positivt eller negativt sätt. Enligt resultaten av undersökningen finns det två slags typiska arbetsstigar för socialarbetare som till slut jobbar länge i barnskyddet: de som blir intresserade av barnskyddet redan före eller under studierna och jobbar största delen av sin arbetsstig i barnskyddet, och de som har jobbat längre med andra klientgrupper än barn och unga och blir intresserade av barnskyddet först i arbetslivet. De flesta respondenters arbetsstigar har dessutom varit sådana som bekräftar deras yrkesidentitet på ett positivt sätt. Det finns flera ledande socialarbetare bland respondenterna, och detta kan betyda att de har trivts så bra i sitt jobb som socialarbetare att de har tagit emot positionen som ledande socialarbetare för att kunna förbättra och påverka det jobb som de tycker om. I fråga om förstärkande orsaker som utformar arbetsstigen för socialarbetare i barnskyddet kommer följande teman fram som viktiga: att barnskyddsarbetet är ett kall, vikten av goda arbetskamrater och förmän, den förstärkande effekten av goda klientkontakter och arbetets inverkan på klientfamiljerna, barnskyddets samtidigt utmanande och givande natur, vissa personliga karaktärsdrag som kan hjälpa i barnskyddsarbetet, att hitta den rätta arbetsenheten inom barnskyddsfältet, olika yttre orsaker som lön och bra arbetslokaler, att ständigt lära sig någonting nytt och att känna stolthet för att göra ett utmanande arbete. Som belastande orsaker till utformandet av socialarbetares arbetsstigar nämns återkommande tankar om att byta arbetsplats p.g.a. missnöjde med arbetet, psykisk ohälsa p.g.a. arbetets krav, känslan av moralisk ångest och barnskyddets mediebild och myndighetsansvar. Man kan tolka dessa resultat så att det för att hitta sin yrkesidentitet som socialarbetare i barnskyddet krävs en viss mognadsprocess, och att den mognadsprocessen kan påbörjas i vilket skede av studie- eller arbetslivet som helst och av flera olika orsaker, t.ex. en studiepraktik eller en insikt i arbetslivet. Undersökningen visar också att det verkar vara just barnskyddets utmanande och krävande natur som kan vara en av de orsaker som får socialarbetare att tycka om arbetet och jobba länge i barnskyddet.
Now showing items 1-20 of 39