Browsing by Subject "bildanalys"
Now showing items 1-8 of 8
-
(2021)Syftet med avhandlingen är att undersöka hur rederierna Viking Line och Tallink Siljas reaktioner på coronaviruspandemin tog sig i uttryck på Facebook på våren 2020. Forskningen tar både fasta på hur kommunikationen på Facebook har sett ut samt hur rederierna säger sig ha upplevt krisen. Avhandlingen svarar på frågan hur kommunikationen har sett ut och på vilket sätt den skiljer sig från tiden före pandemin. Dessutom ger analyserna svar på hur rederiernas kommunikation skiljer sig från varandra. Avhandlingen strävar efter att belysa de teman som rederierna har kommunicerat på Facebook under coronaviruspandemins första fas i Finland, samt vilka metoder som använts för att förstärka budskapen i inläggen. Detta analyseras ur mottagarens synvinkel, alltså på vilket sätt Facebookinläggen kan tolkas och vilka upplevelser de väcker. Studien grundar sig i teori om kriskommunikation och intryckshantering. Metoderna som används är kvalitativ forskningsintervju, tematisering och kvalitativ semiotisk innehållsanalys. Den sistnämnda är av störst relevans eftersom den möjliggör breda insikter i hur kommunikationen på Facebook har sett ut. Analyserna av inläggen fokuserar på inläggens bilder och texter, medan exempelvis kommentarer och reaktioner utesluts. Eftersom det inte är ändamålsenligt att analysera varje inlägg som publicerats, görs en innehållstematisering av inläggen. Tematiseringen bidrar med ett målstyrt urval bestående av totalt tio inlägg som analyseras noggrannare med hjälp av den semiotiska analysen. Forskningens resultat tyder på liknande upplevelser av pandemin hos både Tallink Silja och Viking Line. De teman som lyftes fram i kommunikationen var också i stort sett samma, men skillnader i kommunikationen noteras också. En signifikant skillnad är rederiernas förhållningssätt till social media som kriskommunikationskanal. Viking Line använder sig på ett bredare plan av social media i kriskommunikationen, medan Tallink Silja främst utnyttjar andra kanaler. Avhandlingen kan fungera som grund för vidare forskning i kriskommunikation på social media. Det som exempelvis inte tas upp i denna forskning är vilka reaktioner kommunikationen har väckt hos mottagarna. Avhandlingen riktar sig till kommunikatörer som med hjälp av social media vill utveckla sin kommunikation eller kriskommunikation, särskilt när krisen slår till mot organisationen utifrån.
-
(2021)Representationen av kvinnor och män i medier är inte jämställd. Kvinnor representeras mer sällan än män och de framställs och porträtteras också på ett annat sätt än män. Kvinnor utgör endast 24 procent av de som syns i tv, radio, webbnyheter och print globalt, visar Gender Media Monitoring Project (GMMP). Samma siffra för Finland är 27 procent. Enligt statistik från 123 länder kommer det ta flera decennier innan full jämställdhet nås i nyheterna globalt. För att en förändring ska ske krävs åtgärder. År 2017 lanserade BBC Projektet 50:50 vars syfte är att nå en representation på 50 procent kvinnor och 50 procent män i innehållet. Det här projektet infördes som en satsning vid Svenska Yle år 2020 – samtidigt som man införde egna jämställdhetsmål. I den här magisteravhandlingen undersöker jag om Svenska Yle lyckats med Projektet 50:50 samt de mål bolaget satte under 2020 för en jämställd representation i bild på förstasidan, svenska.yle.fi. För att ta reda på hur representationen ser ut har jag undersökt 100 skärmdumpar av förstasidan från 2019, då projektet inte var i bruk, och 100 skärmdumpar från 2020 genom kvantitativ innehållsanalys. Jag har dessutom undersökt hur kvinnor och män porträtteras i bild genom att analysera 16 fotografier (åtta från 2019 och åtta från 2020) enskilt med hjälp av kvalitativ bildanalys. Det kvantitativa resultatet visar att det skett en förändring i representationen av kvinnor och män mellan 2019 och 2020 genom jämställdhetssatsningarna. De mål som Svenska Yle lade, 40 procent kvinnor och 60 procent män, lyckades i fråga om fotografier där kvinnor och män syns enskilt i bild. År 2019 var representationen 31 procent kvinnor och 69 procent män – under 2020 41 procent kvinnor och 59 procent män. Den kvalitativa bildanalysen visar att det finns skillnader i hur kvinnor och män porträtteras – klassiska könsstereotyper är vanliga: män är oftare mer seriösa i bild och låter bli att le och titta in i kameran, medan kvinnorna oftare ler och tittar in i kameran. Det var också vanligare för männen att vara fotograferade underifrån och synas i mitten av fotografiet. Det här gör att män framställs som mäktiga och överordnade, medan kvinnorna är underordnade. Representationen av kvinnor och män har genom jämställdhetssatsningarna ingalunda blivit jämn, men siffrorna har blivit mer symmetriska. Svenska Yle har på flera vis lyckats med Projektet 50:50 och sina jämställdhetssatsningar, men det krävs ännu mer arbete för att bolaget ska nå en 50:50-representation. Svenska Yle har genom sina satsningar utökat mängden kvinnor som syns i bild på webben, men behöver också jobba på hur kvinnor porträtteras och framställs i bild – samt nå en ännu jämnare representation.
-
(2021)Representationen av kvinnor och män i medier är inte jämställd. Kvinnor representeras mer sällan än män och de framställs och porträtteras också på ett annat sätt än män. Kvinnor utgör endast 24 procent av de som syns i tv, radio, webbnyheter och print globalt, visar Gender Media Monitoring Project (GMMP). Samma siffra för Finland är 27 procent. Enligt statistik från 123 länder kommer det ta flera decennier innan full jämställdhet nås i nyheterna globalt. För att en förändring ska ske krävs åtgärder. År 2017 lanserade BBC Projektet 50:50 vars syfte är att nå en representation på 50 procent kvinnor och 50 procent män i innehållet. Det här projektet infördes som en satsning vid Svenska Yle år 2020 – samtidigt som man införde egna jämställdhetsmål. I den här magisteravhandlingen undersöker jag om Svenska Yle lyckats med Projektet 50:50 samt de mål bolaget satte under 2020 för en jämställd representation i bild på förstasidan, svenska.yle.fi. För att ta reda på hur representationen ser ut har jag undersökt 100 skärmdumpar av förstasidan från 2019, då projektet inte var i bruk, och 100 skärmdumpar från 2020 genom kvantitativ innehållsanalys. Jag har dessutom undersökt hur kvinnor och män porträtteras i bild genom att analysera 16 fotografier (åtta från 2019 och åtta från 2020) enskilt med hjälp av kvalitativ bildanalys. Det kvantitativa resultatet visar att det skett en förändring i representationen av kvinnor och män mellan 2019 och 2020 genom jämställdhetssatsningarna. De mål som Svenska Yle lade, 40 procent kvinnor och 60 procent män, lyckades i fråga om fotografier där kvinnor och män syns enskilt i bild. År 2019 var representationen 31 procent kvinnor och 69 procent män – under 2020 41 procent kvinnor och 59 procent män. Den kvalitativa bildanalysen visar att det finns skillnader i hur kvinnor och män porträtteras – klassiska könsstereotyper är vanliga: män är oftare mer seriösa i bild och låter bli att le och titta in i kameran, medan kvinnorna oftare ler och tittar in i kameran. Det var också vanligare för männen att vara fotograferade underifrån och synas i mitten av fotografiet. Det här gör att män framställs som mäktiga och överordnade, medan kvinnorna är underordnade. Representationen av kvinnor och män har genom jämställdhetssatsningarna ingalunda blivit jämn, men siffrorna har blivit mer symmetriska. Svenska Yle har på flera vis lyckats med Projektet 50:50 och sina jämställdhetssatsningar, men det krävs ännu mer arbete för att bolaget ska nå en 50:50-representation. Svenska Yle har genom sina satsningar utökat mängden kvinnor som syns i bild på webben, men behöver också jobba på hur kvinnor porträtteras och framställs i bild – samt nå en ännu jämnare representation.
-
(2017)Syftet med avhandlingen är att undersöka hur public service-mediebolaget Yle porträtterar kvinnor och män i bild på bolagets svenskspråkiga nyhetswebb. Detta eftersom tidigare forskning visat att stereotyp representation av kvinnor och män påverkar tittarens syn på både omvärld och egen identitet och att fortsatt reproduktion av könsstereotypierna i bild upprätthåller en världsbild av manlig dominans. Avhandlingen utgår från representationsteori och feministisk teori, där representationen av kön, könsidentitet, klass, etnicitet, religion och sexuell läggning i medier påverkar självbilden och genom det påverkas patriarkala samhällsstrukturers fortbestånd och förändringen av dem. Metoden är kvalitativ semiotisk bildanalys med stöd av kvantitativ innehållsanalys. Bildmaterialet består av 32 bilder insamlade under 5 dagar. Hela bildmaterialet har analyserats kvantitativt för att hitta mönster i vilka ämneskategorier och vilka kön i bild inom dem som får utrymme på Svenska Yle:s ingångssida. Utav materialet på 32 bilder har 7 utvalda bilder analyserats kvalitativt för att djupare undersöka hur genus porträtteras i bild på ingångssidan. Undersökningen visar att Svenska Yle reproducerar en stereotyp bild av kvinnor och en stereotyp bild av män, där män ofta porträtteras som aktiva makthavare och kvinnor ofta porträtteras som passiva bihang. Männen talar, gestikulerar och gör saker i bild, medan kvinnorna porträtteras i en lyssnande position medan mannen i samma bild för talan. Kvinnor och icke-vita är underrepresenterade i bild på Svenska Yle:s ingångssida, medan vita män är överrepresenterade i alla ämneskategorier. Av bilder med människor i ger Svenska Yle under undersökningsveckan bilder med endast män i bild hela 63 procent av utrymmet, medan bilder med endast kvinnor i bild får 14 procent av utrymmet. En kvinna fick aldrig självständigt vara i bild högst upp på ingångssidan under undersökningsveckan, där fick hon endast vara om hon är i samma bild som en man. Om en kvinna och en man finns i samma bild är det oftast mannen som får uttala sig i rubriken.
-
Kvinnor och män porträtterade i Hufvudstadsbladet : en bildanalys av fyra fotografier från år 2018 (2019)Medieinnehåll, såsom texter och fotografier, kan bidra med stereotypa normer gällande kön och genus. Genom att synliggöra dessa normer kan man förhoppningsvis åtgärda reproduktionen och spridningen av dem i medier. Syftet med denna avhandling är att undersöka hur tidningen Hufvudstadsbladet (HBL) porträtterar män och kvinnor i fyra bilder. Avhandlingen utgår från att det finns skillnader i hur män och kvinnor porträtteras i bild och därför görs en jämförelse mellan könen i totalt fyra fotografier. Bakgrunden till avhandlingen har att göra med forskning om att kvinnor är underrepresenterade i nyheter och att männen tenderar att få dominans och makt i sättet hur de porträtteras. Mängden finländsk forskning i ämnet är bristande och därför har jag valt att fokusera på sättet hur män och kvinnor porträtteras på i stället för mängden synlighet de får – ett område som är relativt välutforskat både globalt och i Finland. Metoden för utförandet är bildanalys. Materialet består av fyra fotografier från år 2018 som insamlats från HBL:s webbplats, hbl.fi. Samtliga fotografier är tagna av sammanlagt tre fotografer som arbetar vid HBL och fotografierna är nya – det är alltså inte fråga om arkivbilder. Bildmaterialet analyseras kvalitativt skilt för sig och jämförs sedan med varandra för att hitta mönster i porträtterandet av de två binära könen, män och kvinnor. Materialet är fördelat jämnt så att nyhetssubjektet i två av fotografierna som analyseras är kvinnor och i de övriga två fotografierna är nyhetssubjekten män. Analysen utförs genom att jämföra fotografier av en kvinna och en man där de har en liknande position. Två fotografier av nya verkställande direktörer jämförs med varandra där den ena vd:n är en man och den andra kvinna. I de två andra fotografierna är de fotograferade experter – en man och en kvinna. Undersökningen visar att det finns en tydlig skillnad i hur könen porträtteras i dessa fyra fotografier, trots att nyhetssubjekten har en liknande position. HBL reproducerar en stereotyp bild av män och kvinnor i de här fyra fotografierna – männen uppfattas som mäktiga, starka och viktiga personer som är upptagna med annat, medan kvinnorna porträtteras som mer mottagliga och vänliga personer som söker kontakt.
-
(2023)I februari 2022 började det som Rysslands president Vladimir Putin kallade en militär specialoperation – i praktiken en rysk invasion mot Ukraina. I rysk krigsföring är media en viktig komponent. Vinklat innehåll används som ett politiskt vapen riktat både in- och utåt. RT (tidigare namn Russia Today) är bland de största ryska nyhetsmedierna på både global och nationell nivå. RT stöds också ekonomiskt av den ryska staten. Studien analyserar bilder från nyhetsflödet om Ukraina på RT:s sajt under en vecka (8–15 september 2022) genom retoriska och semiotiska metoder. Analysen grundar sig på en kategorisering enligt bildernas denotativa och konnotativa egenskaper. Denotativt analyseras vad som syns på bilden. I den konnotativa analysen kategoriseras varje bild enligt de visuella narrativ som identifieras i den. Resultaten visar att i synnerhet sex visuella narrativ används frekvent i RT:s nyhetsflöde: väst är skyldig, Ryssland är offret, Ryssland är starkt, kriget är spännande, rysk heroism, Ukraina förlorar och rysk nationalism. Analysen av bildmaterialet ger bevis på att dessa narrativ har propagandistiska drag.
-
(2021)Denna avhandling behandlar personligt varumärkesbyggande inom radio och varför profilarbete är av så stor vikt då det kommer till att profilera sig i mediebranschen. Materialet består av tolv bildinlägg från det sociala mediet Instagram – sex av dem är från radiokanalen YleX programledare Jenni Poikelus flöde och de resterande sex från Radio Aaltos programledare Sami Kuronens flöde. Genom semiotisk bildanalys kommer jag att forska i deras personliga varumärken samt hur varumärket kommer fram i de bilder de lagt ut på Instagram. Ämnet valde jag eftersom jag redan tidigare funnit ett stort intresse för personligt varumärkesbyggande och bland annat undersökt hur personligt varumärkesbyggande kan ge ett mervärde åt en radiokanal. För att forska vidare i ämnet ville jag analysera två av de största radioprofilerna i Finland, för att se ifall de använder sig av ett medvetet personligt varumärkesbyggande även på Instagram. Mina forskningsfrågor är: Vad är personligt varumärkesbyggande? Hur upprätthålls det? Går det att tyda en radioprofils personliga varumärke genom att endast se hens bilder på sociala medier och vad berättar bilder om radioprofilers personliga varumärken? I mitt arbete använder jag mig främst av den kvalitativa metoden semiotisk bildanalys. Mitt syfte med arbetet är att skapa en större förståelse för själva begreppet personligt varumärkesbyggande och hur man kan arbeta med sitt personliga varumärke – men också att visa hur viktigt det kan vara att det personliga varumärket är det samma, oberoende av plattform. Till mina viktigaste referenser kan nämnas Graham (2012), Rampersad (2015) och Geller (2011) samt en handbok i personligt varumärkesbyggande (Kortesuo 2011) och analyser av Jenni Poikelus och Sami Kuronens Instagramflöden. De resultat jag fick visar att det går att analysera en radioprofils personliga varumärke endast genom att se hens bilder på sociala medier, även om det till viss del går att få en mer omfattande bild genom att lägga till flera komponenter i analysem. För att forska vidare i ämnet och nå ett ännu mer heltäckande resultat kunde jag inkludera en analys av Poikelus och Kuronens prestationer även inom tv, video eller audio.
-
(2022)Klimatförändringen är ett abstrakt koncept som inte går att fotografera, alltså har de bilder som representerar klimatförändringen vuxit fram i takt med ökad politisering och polarisering av miljöjournalistiken. Klimatförändringen visualiseras mest typiskt i dag av bilder på isbjörnar och andra djur, smältande is och glaciärer, extrema väderförhållanden, jordglobar och politiker. Tidigare forskning visar att avsaknaden av mänskliga berättelser i bilder minskar på anknytning till ämnet och på engagemang. Tidningen The Guardian är en av de få medierna som har valt att hålla sig till riktlinjer om hur de visualiserar klimatförändringen så att visualiseringen överensstämmer med deras mål. Svenska Yle har inga riktlinjer för hur de visualiserar klimatförändringen. Jag har därför analyserat 103 bilder som publicerats i artiklar som handlar om klimatförändringen, klimatbilder, av Svenska Yle och kategoriserat bilderna med metoden bildanalys och innehållsanalys samt gestaltningsteori som teoretisk ram för att svara på vad klimatbilder på Svenska Yle föreställer. Genom analysen har jag kommit fram till att de största kategorierna är politiker och experter samt natur, och de minsta kategorierna är orsaker och lösningar. En avsaknad av människor syns tydligt i materialet. Människor förekommer främst i kategorierna politiker och experter, samt demonstration. Bilderna i kategorin politiker, experter framför inte mänskliga berättelser utan är oftast stela och iscensatta. Bilder på demonstrationer väcker likaså, enligt tidigare forskning, främst negativa känslor hos den som iakttar bilden. Politiker, experter och demonstranter är enligt resultaten onekligen klimatförändringens ansikte utåt, men de här bilderna väcker inte enligt tidigare forskning engagemang i klimatförändringen hos iakttagaren. Bilder på natur väcker inte heller engagemang. Nästan inga människor framkommer i kategorin konsekvenser och de minsta kategorierna orsaker och lösningar. Människans roll i klimatförändringen uteblir och istället gestaltas naturen som bland annat den utsatta. Jag har diskuterat resultaten ur ett gestaltningsteoretiskt perspektiv, speglat resultaten mot tidigare forskning och kommit fram till att bilderna i materialet i stora drag inte väcker engagemang och anknytning till klimatförändringen.
Now showing items 1-8 of 8