Browsing by Subject "delaktighet"

Goal: Inclusion is an increasingly popular and current theme within educational sciences. In earlier studies, inclusion as a term has evolved from a relatively narrow definition consisting primarily of pupils with special needs towards a wider spectrum taking all members of a school community into account. According to various theories and official documents used as sources for this thesis, inclusion additionally looks at a person from a primarily intersectional perspective. In this study, the primary goal is to look into how inclusion is percepted from the standpoint of teachers, investigate how inclusion takes its place in school on a daily basis and find out what teachers would need to be able to implement inclusion as part of their daily teaching methods. Another goal of this research is to compare the perception teachers have of inclusion to the inclusion that is presented in theories and official documents that are commonly used guidelines for inclusion implementation. Method: The methodology chosen for this qualitative research is phenomenology. Semi-structured interviews were used as the method and the interviews were supported with a predesigned interview guide. The structure of the interviews was built around the most significant themes in this research. A total of eight (8) Swedish-speaking comprehensive school teachers were interviewed. All of these interviewees were officially qualified teachers, and they were employed either in the region of Uusimaa or Pohjanmaa. The interviewees had different professional and academic backgrounds. Some of them had been active in the profession for up to 20 years, while others had less than five years of work experience. Some of these teachers had studied more special pedagogy that what is usually included in teacher studies. The research material was analyzed through a theme content analysis forming a result that was then divided into separate categories. Results: The perceptions on inclusion varied quite substantially, with some giving it quite a narrow definition and others percepted in as being a broader concept such defined by Ainscow & Booth (1998) in their book. Work experience and educational history had an impact on how the teachers defined inclusion in their schools. All participants considered inclusion as an important theme in the school world. Good co-operation and a culture of acceptance and participation were seen as important aspects to ensure successful inclusion. A lack of resources, the sense of diversity amongst pupils and their own skillset in inclusion were aspects that they felt hindered inclusion. The unified culture amongst Swedish-speaking Finns was also brought up as an example of a theme that can turn into a barrier for inclusion. In addition, some other specific features Finnish school culture were seen as problematic. Based on the research, it can be stated that the acceptance and commitment to diversity is crucial for the successful implementation of inclusion. Updating the skillset of teachers, building a stronger cooperation between various stakeholders and pushing for a cultural change in the school world are concrete examples of ways to strengthen the development of inclusion. This can be established based on both the research, but also on the theories and official documents used the build the theoretical background of this thesis.

Psykisk ohälsa är ett utbrett problem hos unga. Jag har undersökt hur man med hjälp av DISA-grupper i högstadier kan främja välmående och förebygga psykisk ohälsa. Syftet är att ta reda på hur det att unga deltar i DISA-grupper bidrar till välmående och resiliens. Genom semistrukurerade samtalsintervjuer har jag kommit fram till att de unga blir mer kapabla att hantera sina tankar och känslor med hjälp av DISA-grupper. Ungdomarna lär sig prata om det som pågår i deras liv, de får även öva sig i att anförtro sig till vuxna. De märker att de kan påverka och styra sina egna liv.

Avhandlingen handlar om barnets rätt till delaktighet i och självbestämmande över sin egen vård. Ämnet hör till barnrätten och tangerar medicinalrättens område. Syftet är att undersöka om 7 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (patientlagen) tryggar barnets rätt till delaktighet och självbestämmande i den somatiska hälso- och sjukvården i ljuset av nationell lagstiftning och barnkonventionen samt hur Finlands patientlag står sig mot Sveriges och Norges patientlagstiftning för det minderåriga barnet. Metoden för avhandlingen är rättsdogmatisk, men har också en rättsjämförande aspekt. Barnets rättsliga ställning inom hälso- och sjukvården är inte helt entydig, trots att syftet med patientlagens 7 § är att betona den minderårigas vilja vid vårdbeslut. Då exakta kriterier saknas för bedömningen av barnets kompetens att ge sitt giltiga samtycke till vården, kan det uppstå utmanande situationer speciellt om åsikterna mellan barnet och vårdnadshavare går isär. Barnets skyddsbehov och barnets bästa måste också beaktas och i vårdsituationen finns även med läkare eller annan vårdpersonal, som ska göra mognadsbedömningen av barnets beslutskompetens på basen av hens ålder och utveckling. Patientlagens 7 § saknar åldersgräns för barnpatientens rätt till delaktighet och självbestämmande. Eftersom mognadsbedömningen alltid är specifik för varje vårdsituation och beror på den som bedömer, kan detta möjligen leda till en rättsosäker situation för barnet. Om den minderåriga patienten har rätt att ge sitt samtycke till vården kan hen även vägra vård. Avhandlingen visar att rättsläget för den minderåriga patienten är något oklar. För att underlätta bedömningen av i hur stor grad barnets åsikter ska tillmätas betydelse i vårdsituationen och när barnet besitter beslutskompetens, skulle lagstiftningen måsta förtydligas. Kan också konstateras att Norges patientlagstiftning ger tydligare direktiv då den innehåller klara åldersgränser för den minderårigas samtycke, medan Sveriges patientlag är något svagare än Finlands här.

Delaktighet är barnets grundläggande rättighet och personalens ansvar är att se till att barnets rättigheter förverkligas i småbarnspedagogiken. Syftet med denna studie är att ta reda på hur lärare arbetar med barns delaktighet i verksamheten samt synliggöra eventuella utmaningar som framkommer i arbetet med barns delaktighet. Enligt tidigare undersökningar finns det förbättringar gällande barns delaktighet i den småbarnspedagogiska verksamheten (Repo et al, 2019, s. 72). Studiens forskningsfrågor är: Hur uppfattar lärare begreppet delaktighet? Hur möjliggör lärare barns delaktighet? Vilka utmaningar framkommer i arbetet med barns delaktighet? Den empiriska delen består av kvalitativa intervjuer med fyra lärare inom småbarnspedagogik. Informanterna i studien kommer från olika enheter och jobbar med barn i åldern 0–5. Intervjuerna genomfördes via videokommunikationstjänsten Zoom och bandades in och analyserades ur en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visar att lärare uppfattar delaktighet som att barnen har inflytande i saker som berör barnen själva. Lärare förhåller sig positivt till arbetet med barns delaktighet och skapar utrymme för delaktighet i den småbarnspedagogiska verksamheten. Barnens möjligheter till delaktighet varierar på de olika enheterna. Utmaningar som framkommer i arbetet med barns delaktighet gäller säkerhet och personalbrist. Lärare upplever också arbetet utmanande om barnen saknar erfarenheter eller viljan av att vara delaktiga.

Barnperspektivet och barns delaktighet blev aktuellt i Finland i början av 1990-talet då FN:s konvention om barnets rättigheter trädde i kraft. Vid samma tid riktades det i Sverige kritik mot handläggningen och dokumentationen av barnavårdsutredningar samt mot att slutförandet av bedömningarna tog en alltför lång tid och att varken barn eller föräldrar givits möjligheten till tillräckligt deltagande. Detta resulterade i en modell som kallas för BBIC (Barns Behov i Centrum) som används som ett redskap för att kartlägga, planera och följa upp barns behov samt att stärka barns delaktighet och inflytande. Finland har tagit BBIC-modellen i bruk i bl.a. barnskyddet och i tjänster enligt socialvårdslagen. Syftet med denna avhandling är att studera hur användningen av BBIC-modellen inverkar på barns delaktighet vid bedömningen av servicebehov hos barnfamiljer. Avhandlingen utgår ifrån en teoretisk synvinkel där de professionella reflekterar kring och bidrar till att konstruera delaktighetens olika dimensioner och från en praktikbaserad synvinkel, det vill säga hur de professionella använder sig av modellen. Forskningsfrågorna är följande; 1) Hur konstrueras barns delaktighet av socialarbetare och socialhandledare utifrån relationen barn-vuxen-socialarbetare? 2) Hur beskriver socialarbetarna och socialhandledarna användningen av modellen som ett verktyg vid bedömningen av servicebehov? 3) Hur upplever socialarbetarna och socialhandledarna att BBIC-modellen inverkar på barns delaktighet? Studien är kvalitativ och materialinsamlingsmetoden är forskningsintervjuer. Sex anställda socialarbetare och socialhandledare som i sitt arbete använt sig av BBIC-modellen inom bedömningen av servicebehov har intervjuats. Analysen utgår från teoristyrd innehållsanalys. De teoretiska utgångspunkterna i studien är socialkonstruktionism och Harry Shiers teori för barns delaktighet. Teorierna används för att definiera nivån av barns delaktighet i socialarbetarnas och socialhandledarnas konstruktioner av delaktighet och erfarenheter av att använda BBIC. Studien visar att socialarbetarna och socialhandledarna konstruerar barns delaktighet i termer av att barnets röst blir hörd, att barnet informeras och bemöts och att barnets ålder och utvecklingsnivå beaktas. Resultaten tyder på att BBIC anses fungera bra som en referensram i arbetet och som stöd för dokumentering. Studien visar att användningen av modellen har en inverkan på barns delaktighet i den mån att den framhäver barnets centrala roll i utredningen och påminner den professionella om att fråga barnet mångsidigt om hens liv. Ur resultaten framgick att det finns efterfrågan på en barnversion av BBIC som kunde användas i direkt växelverkan med barnet. Avhandlingen visar att barn konstrueras som personer med individuella egenskaper och behov samt som kompetenta att uttrycka sig om sitt eget liv. Tidsbrist och Covid-19 upplevs som utmaningar i uppfyllandet av barns delaktighet. Det finns ett behov av fortsatt framtida forskning gällande barns egna erfarenheter av delaktighet och BBIC-modellen. Professionellas uppfattningar om delaktighet och BBIC kunde med fördel studeras med hjälp av fokusgrupper för att skapa ny kunskap genom kollegial reflektion.

Avhandlingens syfte är att undersöka vilka de faktorer är som påverkar delaktighet och självbestämmande inom den senaste forskningen bland personer med intellektuell funktionsnedsättning. Fokuset ligger på hur socialarbetare kan främja delaktighet i deras arbete tillsammans med klienten med intellektuell funktionsnedsättning. För att få båda gruppernas perspektiv synliga är mitt syfte med studien att också jämföra arbetarnas och klienternas synvinklar gällande ämnet och se ifall det finns likheter eller skillnader. Den teoretiska basen för studien består av teorier om delaktighet. Som metod använder sig studien av en litteraturöversikt som består av åtta artiklar från de senaste tio åren. Artiklarna samlas genom systematiska sökningar och kedjesökningar med hjälp av inkluderande och exkluderande kriterier. För att analysera artiklarna i litteraturöversikten använder sig studien av en induktiv innehållsanalys och som resultat uppstår det tre teman. Det första temat är relationen och interaktionen mellan arbetaren och klienten vilket bidrar till delaktighet och självbestämmande. Inom det första temat spelar bland annat kommunikationen och tilliten i förhållandet mellan klienten och arbetaren en stor roll. Det andra temat tar upp utmaningar som speciellt arbetarna upplevde med att främja delaktighet och självbestämmande. Utmaningarna är bland annat tidsbrist och resursbrister på arbetsplatsen och när den egna åsikten styr över arbetet. Det sista temat är hur valmöjligheter och stödbehoven påverkar delaktigheten och självbestämmandet. Temat lyfter bland annat fram hur olika steg före beslutet och efter beslutet påverkar klientens upplevelse av delaktighet och självbestämmande. Diskussionen jämför studiens resultat med den tidigare forskningen och teorin. Diskussionen lyfter upp likheter och skillnader som arbetarna och klienterna hade. Studien besvarar forskningsfrågorna och ger en bild av den senaste forskningen samt idéer och tankar kring vidare forskning.

Statliga policydokument och stadsstrategier innehåller ofta förslag till lösningar för problemet social marginalisering, men trots förbättringsförslagen består och till och med tilltar den sociala marginaliseringen under vissa tidsperioder. I förorten kan den nära sammanflätningen av social och urban marginalisering urskiljas i form av segregering. Delaktighet är ett aktuellt och flitigt använt begrepp, som under de senaste åren använts som ett medel till att aktivera, inkludera och engagera medborgare. Avhandlingens syfte är att kritiskt granska hur socialt marginaliserade grupper och förorten representeras i materialet och hur delaktighet produceras som en lösning till social marginalisering. Materialet består av statliga policydokument och Helsingfors stadsstrategier som är publicerade mellan åren 2015-2022. Avhandlingens teoretiska referensram består av Imogen Tylers (2020) teori om stigmatisering och kategorisering av utsatta människogrupper, Mitchell Deans (2009) teori om governmentality baserad på Michel Foucaults tidigare teori och Loïc Wacquants (2008; 2009) insikter till problemförorten och nyliberal styrning. Som metodansats tillämpas Carol Bacchis (2009) What´s the problem represented to be? (WPR). Metoden är inspirerad av Michel Foucaults governmentality, mentaliteten bakom styrning, och diskursanalys. Metoden bygger på en lista frågeställningar som appliceras på materialet som skall analyseras. På detta sätt kan underliggande problemrepresentationer urskiljas. WPR bygger på antagandet att vi inte styrs enbart av policy, utan också av de problematiseringar som omger ”problemet” i fråga. De centrala resultaten var att problematiseringar av det som ämnades hittades en lösning till styrde dokumenten och att delaktighet aktivt producerades som en lösning till de olika formerna av social marginalisering. Kategoriseringen av utsatta människogrupper kunde ses fungera stigmatiserande och begränsande och styrningen i sig ur ett kontrollsyfte.

Syftet med avhandlingen är att granska socialarbetares upplevelser av arbete med asylsökande. Detta görs genom halvstrukturerade temaintervjuer med fyra socialarbetare som arbetar med asylsökande vid en flyktingförläggning, genom att låta socialarbetarna beskriva sin vardag, lyfta fram de utmaningar de möter i sitt arbete och granska möjligheterna att ta asylsökandes delaktighet i beaktande i sitt arbete. Forskningsfrågorna som studien försöker finna svar till är (1) hur beskriver socialarbetare sitt arbete vid flytkingförläggningen? och (2) på vilket sätt kan socialarbetare ta asylsökandes delaktighet i beaktande i sitt arbete vid flyktingförläggningen? Delaktighet och tillit lyfts fram som viktiga begrepp genom hela studien. Studien grundar sig i såväl ett psykodynamiskt som ett kritisk socialteoretiskt perspektiv. Utgående från dessa granskas de strukturer som finns vid flyktingförläggningen och i asylpolitiken. Även socialarbetarnas upplevelser av att arbeta inom dessa ramar granskas. Genom att inkludera de båda teoretiska infallsvinklarna, görs ett försök att ge en inblick i såväl de sociala, strukturella och samhälleliga aspekterna av det sociala arbetet, som i de individuella och själsliga. Genom en innehållsanalys lyfts de mest centrala teman som framkommer i intervjuerna fram. I studien beskrivs det sociala arbetet vid flyktingförläggningen samt socialarbetarnas möjligheter att stöda klienterna genom asylprocessens olika skeden. Resultaten visar att en dialogisk växelverkan mellan socialarbetaren och klienten är mycket viktig för att känslan av delaktighet ska uppstå och bestå. Socialarbetarna försöker i mötena med klienterna skapa tillit och öka delaktigheten genom att lyssna till klienterna och låta deras åsikter bli hörda, genom att ge information och genom att tillsammans med klienterna fundera på alternativ och valmöjligheter. Utmaningarna som socialarbetarna möter i sitt arbete handlar dels om språkliga och kulturella aspekter och dels om tidsbrist och små resurser. Flyktingförläggningen använder sig till största delen av egna tjänster, vilket innebär att stödinsatserna som kan erbjudas är få. Socialarbetarna lyfter också fram bemötandet av klienternas illamående, som grundar sig i såväl tidigare upplevda traumatiska händelser som den långa väntan asylprocessen innebär, som en stor utmaning. Såväl de psykodynamiska som de kritiska teorierna kan till viss mån ses i socialarbetarnas arbetssätt och man kan konstatera att socialarbetarna vid flyktingförläggningen medvetet eller omedvetet arbetar utgående från en mångfald av olika sociala teorier. Även om socialarbetarna upplevde att ramarna som asylpolitiken, migrationsverket och lagen sätter upp var snäva, försökte de ändå aktivt i sitt arbete ta de asylsökandes delaktighet i beaktande, genom att lyssna till dem och försöka förstå deras individuella behov. Samtidigt var socialarbetarna ibland, på grund av dessa ramar, tvungna att tillämpa en restriktiv, styrande och kontrollerande praktik. En tillämpning av den kritiska socialteorin syns häri dock endast svagt, eftersom det inte framkommer att socialarbetarna på något sätt skulle ha arbetat för att förändra de snäva strukturerna och ramarna och på så sätt öka delaktigheten. Delaktighet bland asylsökande är ett område som kunde belyas mera inom vetenskaplig forskning. Den här studien fungerar som ett bidrag till att belysa arbetet med asylsökande och öka medvetenheten om asylsökandes situation. Eftersom studien är liten, kan den dock endast fungera som en fingervisning för hur det sociala arbetet med asylsökande ser ut och vilka de reella möjligheterna att ta asylsökandes delaktighet i beaktande i socialt arbete är.

Dokumentationen inom socialt arbete står inför stora förändringar i samband med ibruktagandet av det elektroniska klientdataarkivet. Dessutom utvecklas lagstiftningen som styr socialarbetets dokumentation till att bli allt mer klientcentrerad. Syftet med min magisteravhandling är att undersöka dokumentationens funktion i socialt arbetet samt hur delaktighet och makt synliggörs i socialarbetarens texter. De teoretiska referensramarna jag utgår ifrån är delaktighet och makt. Som en del av delaktigheten inkluderar jag begreppen salutogenes samt känsla av sammanhang (Kasam). Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med 5 socialarbetare. För att bredda perspektivet inkluderades även socialarbetare från hälsosocialarbete vars texter redan finns elektroniskt tillgängliga för klienterna. Materialet analyserades genom meningskoncentrering. I analysen utgår jag från hurudan funktion dokumentationen har i klientmötet, klientens vardag och i det mångprofessionella samarbetet. Trots att delaktighet och makt är tätt sammanbundna i socialarbetarens vardag, har jag i valt att analysera dem separat. I analysen belyser jag även vilka förändringar socialarbetarna upplever att den strukturerade dokumentationen fört med sig samt vilka etiska dilemman de oroar sig för inför ibruktagandet av det elektroniska klientdataarkivet Kanta.

Demokrati och delaktighet i beslutsfattandet är en allt viktigare fråga för kommuner i Finland. Delaktigheten för speciellt utsatta grupper regleras av FN både i konventionen för personer med funktionsnedsättning och konventionen för barnens rättigheter, samt i framtiden möjligen också i en konvention för äldre personers rättigheter. Avgöranden från Justitieombudsmannen påvisar också hur viktigt det är att ta med kommuninvånare, speciellt utsatta grupper, i beslutsfattandet som inverkar på deras möjligheter att vara delaktiga. Att komma till ett entydigt svar på forskningsfrågan ”Vilka juridiska verktyg i kommunen kan stärka lokaldemokratin?” är mycket krävande eftersom avhandlingen visar på att lokaldemokratin är mycket mångfacetterad och påverkas av många olika juridiska aspekter. Det bör ändå konstateras att det mest konkreta verktyget som kan påverka lokaldemokrati är ett delaktighetsprogram, både på basis av jämförelsen och de olika nationella och internationella påverkande aspekter som behandlas. I ett delaktighetsprogram redogörs för både konkreta problemområden och möjliga lösningar. På det sättet fungerar delaktighetsprogrammet som ett av kommunen skapat juridiskt verktyg, som förverkligar vad som föreskrivs i kommunens förvaltningsstadga och nationell lagstiftning. För att svara på forskningsfrågan jämför denna avhandling även Borgå, Lahtis och Vasa och granskar städernas delaktighetsfrämjande åtgärder. Det är krävande att dra en entydig slutsats om vilken kommun som bäst följer lagstiftningen och rekommendationer kring temat. Alla tre kommuner kunde ändå dra nytta av nytänkande från varandras lösningar. En annan aspekt som alla städerna i jämförelsen skulle kunna dra nytta av är att mer konkret beakta FN:s konventioner i sin verksamhet. Detta för att ytterligare öka legitimiteten för betoningen av olika utsatta gruppers deltagande i beslutsfattandet. Det är nämligen viktigt att inse hur FN via sina konventioner inverkar på hur delaktighetsfrämjande åtgärder ser ut och utan dessa bestämmelser skulle kommunens förhållningssätt kunna se mycket annorlunda ut. Den europeiska nivåns inverkan på kommunaldemokrati och delaktighet tas också upp. Frågan om huruvida internationella eller nationella närverk kan stöda invånardelaktighet i kommuner behandlas avslutningsvis.