Browsing by Subject "digitalisering"

Our learning environment has become more and more digitalised and thus our society is trying its best to keep up with the technical development. The digitalisation of education is a trending topic as the new Finnish curriculum took effect on August 1st 2016. The question is whether the digitalisation really affects learning and motivation. Previous studies have shown that the use of IT in education can tribute to increased student engagement and higher study motivation. The purpose of this bachelor’s thesis is to find out if there is a connection between the use of IT in education and the study motivation among matriculation candidates. The field study has been conducted using six semistructured depth interviews with matriculation candidates. The results have been analysed deductively. As a theoretical framework I have used Ryan and Deci’s Self Determination Theory. The results of this thesis indicates that IT has a positive impact on the matriculation candidates study motivation as the use of IT makes learning more fun, more versatile and facilitates schoolwork.

Tiivistelmä – Referat–Abstract Den snabba digitaliseringen i samhället har aktualiserat diskussioner kring olika gruppers jämlika möjligheter till digital delaktighet. Frågor kring detta tema har även tidigare varit aktuella men det speciella pandemiläget har medfört att detta tema blivit mer angeläget. Att få tillgång till viktig information förutsätter tillgång till modern digital teknik och besittande av sådan kunskap som utgör förutsättning för digital delaktighet och därmed även delaktighet i samhället. Syftet med den här avhandlingen är att utforska hur äldre konstrueras i samband med digitaliseringen och vilka konsekvenser detta har. Tidigare forskning kring ämnet har pekat på att äldre ofta konstrueras enligt polariserade bilder och då såsom antigen positivt eller negativt och att detta sammanfaller med den dominerade samhällsdiskursen (Forsman & Nordmyr, 2020). Materialet i studien omfattar texter utifrån vilka äldre konstrueras på olika sätt. Jag använder mig av ett diskursanalytiskt sätt att närma mig materialet för att kunna analysera hur man talar om de äldre i texterna. En diskurs kan beskrivas som ett specifikt sätt att tala om något, en diskussion som går att utmärka i olika sätt att använda språk och begrepp. Metoden bygger på diskurspsykologi samt kritisk diskurspsykologi. Det innebär att studien även bygger på att äldre kan välja identitet och därmed de sätt de positionerar sig på. I analysen identifierades tre tolkningsrepertoarer: den resursstarka, den resurssvaga samt den normbrytande och utifrån dessa konstruerades olika subjektspositioner Analysen kunde även identifiera en mera allmän och därmed även en mer dominerande tolkningsrepertoar genom vilken äldre positionerades utifrån varierande subjektspositioner. Analys av diskurser möjliggör fokus på språkets betydelse och utforskandet av hur de sätt vi uttrycker oss på både i tal och skrift inverkar på hur vi tänker kring men framförallt formar betydelsefulla sociala handlingar. Tolkningsrepertoarerna visade hur äldre konstrueras i relation till andra grupper men även utifrån skillnader bland de äldre i samhället. Resultaten av denna forskning kontribuerar till tidigare forskning genom att visa på betydelser av diskursiva kontraktioner av äldre i samband med digitaliseringen. Det kritisk diskursanalytiska begreppet hegemoni användes för att lyfta fram betydelsen av den dominerande tolkningsrepertoaren men även äldres valmöjligheter beträffande identitetsskapande. Resultaten lyfter fram språkets centrala roll i hur vi förstår vår sociala verklighet men även hur dessa förståelser visade höra samman med tidigare kulturellt bundna formuleringar kring äldre. Framtida forskning kunde undersöka ifall pandemin förändrat på förhållandet mellan äldre och yngre grupper i samhället beträffande digital teknologi.

Syftet med studien var att granska om nyhetsrubricering av brott och olyckor har förändrats till klickbete i samband med digitaliseringen. Rubriker med klickbete är överdramatiska och/eller vilseledande, och som namnet säger har de som syfte att samla så mycket klickningar som möjligt, främst för att öka på mediehusens inkomster. Jag studerar skillnaden mellan brotts- och olycksrubriker i Hufvudstadsbladets (HBL) papperstidningar från september månad 1997 och 2022, samt motsvarigheterna på rubrikerna från 2022 på tidningens webbsida. Studien är en närläsning med fokus på vissa ordval, rubrikernas längd och eventuella specialtecken, som utrops- eller frågetecken, som kan göra rubrikerna mer dramatiska. Kategorierna för analysen är: traditionell rubrik, vidarebefordrande rubrik, frågande rubrik, rubrik med substantiv som syftar på bild eller video, rubrik med adverb (här, därför, så här, så), rubrik med ”de(t) här”, rubrik med pronomen/syftar på en specifik person, rubrik med överdrift: specialtecken (till exempel utrops- och frågetecken) eller laddade ord, och rubrik med bristfällig information. Resultaten visar att webbrubrikerna är längre än rubrikerna i papperstidningarna och innehåller fler klickbeten. En stor del av rubrikerna från 1997 hamnade också i kategorin ”bristfällig information”, främst på grund av deras korta struktur. Dock använder redaktionen ibland någon form av klickbete också i pappersversionen, för att locka läsarna till just en viss artikel.

Papperstidningen är en mycket omtalad medieform som får kämpa för att hålla sig kvar på dagens hårda marknad. Digitaliseringen utmanar papperstidningen och gör att konkurrensen om läsare och prenumeranter blir allt hårdare. Speciellt bland ungdomar minskar intresset för papperstidningen och de är i stället allt mer inriktade på sociala medier. Syftet med de här kandidatavhandlingen är att undersöka unga vuxna österbottningars medieanvändning och syn på papperstidningen och jämföra hur deras medieanvändning stämmer överens med tidningen Vasabladets målgruppsval och framtida satsningar. Vasabladet används som exempel i avhandlingen och chefredaktören intervjuades hösten 2015 för att få en bild av tidningens syn på hur efterfrågan ser ut och vad som enligt dem är värt att satsa på. Resultatet av forskningen som rör Vasabladet visar att de vill satsa på det digitala och utveckla Vasabladet till mer än en papperstidning för att intressera yngre åldersgrupper. Nyberg menar att nya tjänster måste utvecklas, som unga medieanvändare är villiga att betala för. Som datainsamlingsmetod användes semistrukturerad kvalitativ intervju. Sex österbottningar i åldern 18–25 intervjuades hösten 2015, med motivationen att det tidigare har gjorts ingående forskning om tonåringars medievanor men forskning som rör unga vuxna är inte lika vanlig. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys och en form av närläsning. Resultatet av intervjuerna med de unga vuxna var någorlunda överraskande och avslöjade en generation unga vuxna som befinner sig i en brytningspunkt mellan digitalt och papper, mellan en gammal och ny medievärld. Mentalt befinner de sig fortfarande i en ideal värld där de hinner och vill läsa papperstidningen dagligen, i verkligheten läser de mycket sällan en dagstidning överhuvudtaget och ännu mer sällan läser de tidningen i pappersformat. Endast en av informanterna läser e-tidningen dagligen. De som har tillgång till e-tidningen läser den ett par gånger per vecka. Avhandlingen undersöker och belyser den här ambivalensen som informanterna befinner sig i, att å ena sidan uppvisa ett intresse för papperstidningen och hoppas på en framtid för den, och samtidigt nästan uteslutande använda sociala medier som nyhetskälla.

Syftet med denna pro gradu-avhandling är att undersöka hur poeten och konstnären Cia Rinnes produktion speglar en digital mediekultur, och hur mediet inverkar på hennes diktverk. Analysen utgår från en komparativ metod, och materialet består av sammanlagt fem verk. Dessa är boken zaroum (2001) som jämförs med det elektroniska verket archives zaroum (2008), boken notes for soloists (2009) som jag jämför med ljudverket sounds for soloists (2009) och slutligen boken l'usage du mot (2017), som ställs upp mot de två andra tryckta böckerna zaroum och notes for soloists. Som teoretiskt ramverk används Anders Skare Malviks begrepp gränssnitt. Termen används för att analysera sammanhangen mellan bland annat mediet, betraktaren och konceptuella grepp inom verket. Genom gränssnittskonceptet ser jag på hur Rinnes verk remedierar olika mediegränssnitt. Remediering innebär att olika medieformer representeras i verken, och detta skapar kopplingar från Rinnes verk till andra medier, till exempel programmeringskod, sökmotorer, skrivmaskinstext och fysiska arkiv. Dessa gränssnitt etablerar en viss typ av analog eller digital materialitet men skapar även gränssnitt mot kulturformer och tidpunkter bortom det egna verket. Analysen visar att mediet, och dess begränsningar och möjligheter, har en stor inverkan på hur verket upplevs. Jag belyser också hur verken i viss mån går emot sina egna mediegränssnitts logik. Vid en jämförelse mellan zaroum och archives zaroum kan man till exempel se att det elektroniska verket archives zaroum är mycket mer narrativt till sin struktur än vad den tryckta boken är. För att synliggöra hur mediet kan påverka upplevelsen diskuterar jag även två kommentarer från sounds for soloists Youtubesida, som påvisar att mediet kan ha stor inverkan på hur man upplever ett verk. Undersökningen påvisar att Rinnes produktion fungerar i växelverkan mellan en pre-digital och en digital mediekultur. Verken tar starka intryck från digital teknologi, både explicit i att de experimenterar med nya digitala format och mediegränssnitt, men också i sättet som dikterna imiterar programmeringskod och algoritmer, och har multimodala komponenter. Parallellt med dessa digitala drag lever de analoga aspekterna, och de är extra tydliga i de verk som drar nytta av digitala teknologier, till exempel arkivestetiken i archives zaroum. Rinnes verk kan ses som en förlängning av vår samtida digitala mediekultur, där digital och analog kultur lever sida vid sida i ständig växelverkan, utan att det nödvändigtvis går att separera dem från varandra.

Abstrakt Socialförsäkringssystemet är en av grundstenarna i den finländska välfärdsstaten. Jag har valt att undersöka det allmänna bostadsbidraget (AB) och det grundläggande utkomststödet (GU). Dessa stöd skyddar individen från hemlöshet och ger hen ett människovärdigt liv, vilket ökar jämlikheten i Finland (GL § 6, 19, LAB § 1, § LU 1). Folkpensionsanstalten (FPA) är den myndighet i Finland som tar emot det grundläggande utkomststödets och det allmänna bostadsbidragets stödansökningar (SfL § 3.1). Mitt FPA är FPA:s e-tjänst där kunden kan ansöka om stöd från myndigheten digitalt (FPA, 2021c). Syftet med den här kandidatavhandlingen är att undersöka vad kunden måste göra och kunna för att använda sig av Mitt FPA, de vill säga vilka minimivillkor ställer socialförsäkringssystemets digitaliserade ansökningsprocess på kunden? Idealet är ju att alla skall kunna använda sig av det digitala ansökningssystemet på egenhand vid behov. Mitt material består av FPA:s offentliga webbsidor och skärmdumpar (eng. ”screen shots”) från Mitt FPA-portalen. Min undersökning utgår från ett jämlikhetsperspektiv, där jag använt teorier om digital ojämlikhet (exempelvis Helsper, 2021:29–34) och teorin om transaktionskostnader och nyttjandegrad av system. Det centrala i den senare teorin är att ju besvärligare ett ansökningssystem är desto färre personer använder sig av systemet (Currie, 2004). Utgångspunkten för min empiriska undersökning var att kunden har hittat fram till FPA:s hemsida. Det empiriska resultatet visade att minimivillkoren elektroniskt ID (e-ID), att få nödvändiga bilagor i elektroniskt format och att kunna skicka in dem, språkkunskapskrav svenska/finska samt en digital informations-navigationskompetens var av avgörande betydelse i den digitala ansökningsprocessen. Dessutom visade det sig att kunder som är organiserade och vet vilka inkomster och utgifter de har, har en klar fördel då de fyller i en stödansökan om det grundläggande utkomststödet/det allmänna bostadsbidraget i Mitt FPA.

Many pharmacies sell medicines through digital online pharmacy services but studies have shown that only a small fraction of the population are aware of and are using these. There is a need to investigate online pharmacy services and the obstacles they are facing. What should be considered are e.g. the legislation online pharmacies operate under, how the health competency of the population is taken into account in the design of the services, the skills and attitudes of the professionals toward digitalization and distance communication as well as practical circumstances. The aim of this study is to examine the online pharmacy operators' perceptions of the services they provide and how they are organized in Finland and Sweden. How the national regulations that exist regarding online pharmacies, and especially regarding medicine counseling at online pharmacies, are implemented in practice are also examined. The study was targeted to all pharmacy actors in Finland (72) and Sweden (11) who offer online pharmacy services and have reported this to the authorities. Of these, 20 (28 %) responded in Finland and 4 (36 %) in Sweden. The study was designed as a survey consisting of closed/structured- and open-ended questions. The survey questions were developed from previous literature on the subject and a background analysis of the online pharmacies' web pages to ensure the baseline and the relevance of the questions. The survey was available to respondents in digital format and the link was distributed through e-mail in Winter 2020. Data from the closed-ended questions were compiled and analyzed using Microsoft Office Excel, while data from the open-ended questions were analyzed through qualitative content analysis. In Finland, only a small fraction of the total turnover of pharmacies comes from the online pharmacy business. Many believe in an increased importance of online pharmacies when younger age groups begin to use pharmacy services more frequently and technology enables more versatile solutions. In both countries, the main age group using online pharmacies were 36-45 years. The goods that were purchased were mainly cosmetics, skincare and non-prescription drugs. In Sweden, customers suffering of long-term illness were also reported to be a large customer group. As distance communication methods, telephone and e-mail were mostly offered, but in Sweden also chat. About half of the staff had received special communication training for distance communication. Many respondents stated being unaware of the fraction of customers asking for medication counseling and whether this counseling is appreciated. In most cases, the operators stated that the legislation on online pharmacy services was adequate. There are differences in the possibilities of operating online pharmacies in different markets. In Finland, the online pharmacy business's share of pharmacies' total sales is very limited. In Finland there is hope that online pharmacies will become more important to younger customer groups in the future and that the technology is developed to enable more versatile services. Operators in Finland believe that the services should be more beneficial to customers in the future. In both countries an increase in the sale of prescription medication is expected. Online pharmacies have great opportunities to offer customers versatile means of communication for medication counseling, but there is still a need to investigate employees' skills in distance communication. The counseling situation at online pharmacies should be evaluated to ensure equivalency with the one at physical pharmacies.