Browsing by Subject "diskurs"

Upplevelsen av hur man blir bemött av vårdpersonalen har en stor betydelse för själva vården och omsorgen. Detta är också en av kvalitetsaspekterna som uppföljs inom äldreomsorgen. I forskning om bemötandet har fokus i huvudsak riktats mot vårdtagaren och på de följder bemötandet har haft för vården eller omsorgen. Mycket litet forskning överlag har gjorts ur vårdarens – bemötarens – perspektiv. Syftet med denna studien är därför att studera hur vårdare konstruerar bemötandet, vilka diskurser som kan urskiljas i talet om bemötande och vilka implikationer dessa har i omsorgsarbetet. Studien är till sin natur kvalitativ och den har gjorts ur ett socialkonstruktionistiskt och ett diskursivt perspektiv. Materialet består av 12 semistrukturerade intervjuer med vårdare som arbetar på ett offentligt serviceboende med heldygnsomsorg. Svaren har analyserats med hjälp av den foucauldianska diskursanalysen. Resultaten visar att bemötandet konstrueras av uppmärksamhet, röstanvändning och beröring samt att vårdaren får kontakt och ger tid åt den äldre personen. Det urskiljs fyra diskurser om bemötandet: diskursen om behov och vård, diskursen om det professionella bemötandet, diskursen om det reflexiva bemötandet och diskursen om ömsesidighet. De tre första diskurserna är de dominerande. Den sistnämnda urskiljs i situationer för undantag eller då de rådande praktikerna ifrågasätts. Implikationer inom de dominerande diskurserna är en kategorisering av de äldre personerna utgående från sjukdom eller beteende vilket samtidigt även minskar på beaktandet av individualiteten i bemötandet, att vårdteknologi upplevs komma emellan vårdaren och den äldre personen och minska på närhet och beröring för de äldre personerna samt att våldsamma muntliga eller fysiska uttryck gentemot vårdarna anses vara en del av arbetet och som också normaliseras i talet. Resultaten påvisar ett behov att fästa uppmärksamhet på sättet hur vårdteknologin implementeras i omsorgen, på sättet att tala om de äldre personerna och framför allt på möjligheterna att minska på våldet gentemot vårdarna. Det rekommenderas också mera forskning om bemötandet i äldreomsorgen för att stöda utvecklingen av arbetsmetoderna samt planeringen och organiseringen av omsorgstjänsterna till att motsvara de kvalitetsförväntningar som riktas mot dem från servicebrukare, vårdare och samhälle även i fortsättningen.

Trots att det senaste årtiondet (2011–2020) var Den biologiska mångfaldens decennium, då särskilda insatser för mångfalden skulle åstadkommas, har inget av de 20 Aichimålen som FN:s konvention om biologisk mångfald satte för perioden nåtts. I stället fortsätter förlusterna av biodiversitet snabbare än någonsin förr, främst till följd av mänskliga aktiviteter. Det första Aichimålet gick ut på att människor skulle göras medvetna om den biologiska mångfaldens värden och hur man kan bevara och använda mångfalden hållbart, men i dag brister allmänhetens kunskaper om biologisk mångfald. En del av problematiken ligger i att biologisk mångfald är ett komplext begrepp, som forskare inte klarat av att kommunicera till allmänheten på ett tillräckligt informativt och engagerande vis. En annan aktör som inte kunnat informera människor ordentligt om biologisk mångfald är journalister. Medier utgör en viktig aktör såväl som arena när det gäller att medvetandegöra allmänheten om miljöfrågor, men den biologiska mångfalden är ett fenomen som inte passar det typiska medieformatet. Klimatfrågan har däremot lyckats etablera sig i den offentliga debatten, men i stället för att denna fråga kopplas ihop med den nära förbundna biodiversitetsfrågan, blir biodiversiteten överskuggad av klimatet i medierna. Avhandlingens källmaterial är således hämtat från medier, med utgångspunkt i 26 texter på svenska. Texterna är publicerade mellan år 2010–2020 och har rubriker som innehåller antingen ”biologisk mångfald” eller ”biodiversitet”. Studien består i en diskursanalys, eftersom diskurser illustrerar hur språk och kunskap hänger samman. Diskursanalysen tar avstamp i en kvalitativ innehållsanalys, utifrån ett frågeschema om sex frågor som kartlägger frekvensen av biologisk mångfald samt begreppsförklaringar, bildliga uttryck, teman och aktörer i rapporteringen av ärendet. Frågorna besvarar den mer övergripande forskningsfrågan ”Vad, på vilket sätt, hur mycket och enligt vem rapporterar Dagens Nyheter vad gäller biologisk mångfald?”. På det sättet syftar avhandlingen till att utreda språkbruket i förhållande till biologisk mångfald, mot bakgrund av samhällets otillräckliga insikt i och intresse för ämnet. Den ideationella funktionen fokuseras, då denna uttrycker kunskaper och värderingar. Det ideationella relateras dock till det textuella, då text manifesterar kunskaperna, och till det sociokulturella, som villkorar människors språkbruk och medvetenhet, med hänsyn till de ömsesidiga sambanden däremellan. I resultatet framgår att Dagens Nyheter rapporterar om biologisk mångfald i allt högre grad och utifrån ett antropocentriskt perspektiv, baserat på dess nytta för människor. Diskursen bottnar i vetenskap, där olika aktörer utnyttjar forskning i enlighet med sina egna intressen. Därtill lyfts ofta arter fram i biodiversiteten, samtidigt som vissa förkunskaper krävs av texternas mottagare.

Avhandlingen består av en diskursanalys av intervjuer med kvinnoidentifierade personer verksamma inom startupekosystemet i Finland. Syftet med avhandlingen är att utforska kvinnornas tolkningar av startupekosystemets kultur från ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Avhandlingen bidrar med ett kritiskt perspektiv på startupkulturer och ämnar inspirera till nya synvinklar på sociologisk forskning om startupekosystem. De huvudsakliga forskningsfrågorna lyder: ”Hur förstår och tolkar kvinnor verksamma inom det finska startupekosystemet startupkulturen?”, ”Hur tolkar kvinnorna entreprenörsfiguren i rollen av det ideala startupsubjektet?” och ”Hur upplever kvinnorna jämställdhets- och mångfaldsdiskurser inom kontexten av det finska startupekosystemet?”. Det empiriska materialet består av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra kvinnor som på ett eller annat sätt är verksamma inom det finska startupekosystemet. Intervjuerna analyseras genom diskursanalys. Det teoretiska ramverket för avhandlingen består av synen på startupekosystem som performativa diskurser – diskurser som konstruerar de verkligheter de beskriver – och entreprenören som en performativ figur och det ideala startupsubjektet. Det teoretiska ramverket betonar vikten av att inkludera ekosystemet som en forskningsparameter i kulturell forskning om startupkulturer. Avhandlingen hämtar inspiration från akademiska diskussioner om den diskursiva konstruktionen av startup, entreprenörskap och teknologifältet. I avhandlingen framhävs i enlighet med forskning tre diskursiva teman som beskriver startupkulturen: öppenhet och hierarkilöshet; passion och heroism; samt rationalitet och hårt arbete. Samtliga diskursiva teman bidrar till en hegemonisk förståelse om startupkulturen som inkluderande, jämlik och rättvis. Avhandlingen ifrågasätter dessa premisser och argumenterar för att startupdiskurser bidrar till att reproducera en förgivettagen sanning om inkludering och jämlikhet som osynliggör maktstrukturer och förhindrar att status quo ifrågasätts. Dessa diskursiva formationer konstruerar entreprenörsfiguren, som representerar ett demokratiserat och jämlikt ideal inom en objektiv marknadsekonomi. Analysen påvisar att entreprenören, trots sina neutrala premisser, är könad och rasifierad, och lättare fäster sig vid maskulint kodade kroppar. Slutligen påvisar avhandlingen att respondenterna blivit marginaliserade som kunskapsinnehavare när det gäller frågor om jämställdhet och likabehandling. Avhandlingen föreslår att startupdiskurser och konstruktionen av entreprenörsfiguren påverkar hur jämställdhet och mångfald förstås inom fältet och skapar en förutsättning för icke-performativa diskurser och tystnader gällande jämställdhet och mångfald.

Vårdarbetet har utgjort ett centralt forskningsområde inom stressforskningen. Få studier på området har ändå utförts ur ett diskursivt perspektiv. Syftet med den här undersökningen var att undersöka hur vårdpersonal inom den institutionella äldreomsorgen diskursivt konstruerar stress och stresshantering samt att granska ett hurdant agentskap vårdarna tillåts genom dessa konstruktioner. Materialet bestod av 20 semistrukturerade intervjuer som utförts med vårdare inom en offentlig äldreboendeorganisation i Nyland. Intervjuerna analyserades med hjälp av den foucauldianska diskursanalysen. Ur materialet växer det fram två dominerande diskurser: en normaliserande stressdiskurs och individualiserande stresshanteringsdiskurs. Genom dessa diskurser subjektspositioneras vårdarna till subjektspositionen av en professionell och handlingskraftig vårdare: en vårdare som förväntas se stress i vårdarbetet som normalt och hantera eventuell stress på egen hand. Vårdarna identifierar samt disidentifierar sig med den erbjudna subjektspositionen men saknar makt i att motsätta sig de diskursiva konstruktionerna helt. De dominerande diskurserna är så pass starka att de låser in vårdarna i den erbjudna subjektspositionen trots motstånd. Implikationerna för vårdarnas agentskap är att agentskapet begränsas till en individuell nivå. Vårdarna kan välja mellan att acceptera att stress är en del av arbetet och hantera eventuell stress på egenhand eller att lämna arbetet/branschen, men har inte möjlighet att ändra på arbetets uppläggning eller kräva mer stöd från organisationen. Studien lyfter ändå fram hur saker och ting kunde vara annorlunda. Vårdarbetet kunde vara upplagt på ett sätt som motarbetar/minskar stress och organisationer kunde ta till effektivare alternativ för att motarbeta/minska arbetstagares stress.

Tiivistelmä – Referat–Abstract Den snabba digitaliseringen i samhället har aktualiserat diskussioner kring olika gruppers jämlika möjligheter till digital delaktighet. Frågor kring detta tema har även tidigare varit aktuella men det speciella pandemiläget har medfört att detta tema blivit mer angeläget. Att få tillgång till viktig information förutsätter tillgång till modern digital teknik och besittande av sådan kunskap som utgör förutsättning för digital delaktighet och därmed även delaktighet i samhället. Syftet med den här avhandlingen är att utforska hur äldre konstrueras i samband med digitaliseringen och vilka konsekvenser detta har. Tidigare forskning kring ämnet har pekat på att äldre ofta konstrueras enligt polariserade bilder och då såsom antigen positivt eller negativt och att detta sammanfaller med den dominerade samhällsdiskursen (Forsman & Nordmyr, 2020). Materialet i studien omfattar texter utifrån vilka äldre konstrueras på olika sätt. Jag använder mig av ett diskursanalytiskt sätt att närma mig materialet för att kunna analysera hur man talar om de äldre i texterna. En diskurs kan beskrivas som ett specifikt sätt att tala om något, en diskussion som går att utmärka i olika sätt att använda språk och begrepp. Metoden bygger på diskurspsykologi samt kritisk diskurspsykologi. Det innebär att studien även bygger på att äldre kan välja identitet och därmed de sätt de positionerar sig på. I analysen identifierades tre tolkningsrepertoarer: den resursstarka, den resurssvaga samt den normbrytande och utifrån dessa konstruerades olika subjektspositioner Analysen kunde även identifiera en mera allmän och därmed även en mer dominerande tolkningsrepertoar genom vilken äldre positionerades utifrån varierande subjektspositioner. Analys av diskurser möjliggör fokus på språkets betydelse och utforskandet av hur de sätt vi uttrycker oss på både i tal och skrift inverkar på hur vi tänker kring men framförallt formar betydelsefulla sociala handlingar. Tolkningsrepertoarerna visade hur äldre konstrueras i relation till andra grupper men även utifrån skillnader bland de äldre i samhället. Resultaten av denna forskning kontribuerar till tidigare forskning genom att visa på betydelser av diskursiva kontraktioner av äldre i samband med digitaliseringen. Det kritisk diskursanalytiska begreppet hegemoni användes för att lyfta fram betydelsen av den dominerande tolkningsrepertoaren men även äldres valmöjligheter beträffande identitetsskapande. Resultaten lyfter fram språkets centrala roll i hur vi förstår vår sociala verklighet men även hur dessa förståelser visade höra samman med tidigare kulturellt bundna formuleringar kring äldre. Framtida forskning kunde undersöka ifall pandemin förändrat på förhållandet mellan äldre och yngre grupper i samhället beträffande digital teknologi.

Aim. Earlier studies have shown that textbooks are a crucial tool in teaching. Some theories mean that textbooks create and reproduce a specific outlook on reality. The aim of this study was to review how social studies textbooks in comprehensiveschool in Finland written in Swedish represent different occupations and how workers, employees, employers and entrepreneurs are constructed. The goal was to present who is represented in the textbooks and what kind of a notion could be constructed of workers, employees, employers and entrepreneurs in the textbooks. The study is constructed to make visible underlying discourses in the working life that are presented in social studies textbooks, so that teachers are able to adequately discuss the topic of different roles inworking life. Methods.The study includes six (6) social studies textbooks written in Swedish from Finland. For grades 4 –6 it consisted of two publishers and two publishers for grades 7 –9.In grades 4 –6 there was two textbooks per publisher. The method was a combination of a quantitative survey and a critical discourse analysis.The quantitative survey portrayed which occupations occur in the textbooks.The critical discourse analysis examined how employees, workers, employers and entrepreneurs areconstructed in social studies textbooks. Results. Altogether there are 131 occupations in the data. In the social studies textbooks for grades 4 –6 the prevalent occupations represented there, where occupations students this age could recognize form their everyday lives. In grades 7–9 the occupationswhere much broader, comparing to grades 4 –6, were there was an emphasis on occupations in the judiciary and executive fields. Otherwise,both in grades 4 –6 and 7 –9 the entrepreneur was present in the data. The employer-discourse represented the employer as actor in working life that had to be restrained and had many obligations. The employer was often represented as an impersonal and occasionally also as discriminating. The worker, employee and the employer are very intertwined. The worker-discourse described the workers vast range of action in working life, through instructions and facts for the reader. The worker-discourse was also very prevalent with rights and obligations. The employee-discourse many times portrayed employees only as measurement entity to describe another phenomenon, like businesses. The employees are also described through the working life norms, but also trough rights and obligations. The entrepreneur-discourse described the entrepreneur with many nuances, where positive and negative aspects are shown. A lot of space was given to instructions and facts regarding being an entrepreneur. The conclusion is that the employers are presented as impersonal and in a somewhat negative light, whereworkers and employees are prepared for theworking life trough norms and rights. The entrepreneurs are presented as value-charged and contain vastdescriptions of the life of an entrepreneur.

I avhandlingen analyseras hur två olika finländska partiers kvinnoförbund, Gröna Kvinnorna och Centerkvinnorna, tolkar begreppet jämställdhet. Syftet är att studera och få svar på frågan hur kvinnoförbunden konstruerar avsaknaden av jämställdhet som ett politiskt problem. Utgångspunkten i avhandlingen är att jämställdhet förstås som ett diskursivt producerat begrepp. Den teoretiska referensramen utgår från två diskursanalytiska teoriskolor: Carol Lee Bacchis policy-konstruktivistiska ”What’s the Problem”-approach och Lombardo et al.:s kritiska ramanalys. Som metod tillämpas komparativ diskursanalys. I avhandlingen jämförs de politiska programmen med varandra både inom och mellan förbunden. Utgående från de två metoderna ovan har tre frågebatterier skapats. Dessa tar fasta på problemrepresentationer av ojämställdhet och lösningar till dem, vems röst som inkluderas eller exkluderas inom dem och vem som gynnas eller missgynnas av dem samt hur begreppet jämställdhet fastställs genom att det avgränsas, utvidgas och anpassas i olika sammanhang. Som material används kvinnoförbundens politiska program. Utgångspunkten i avhandlingen är att kvinnoförbundens politiska program presenterar förbundens syn på jämställdhet. Analysens resultat visar att skillnader i konstruerandet av jämställdhet som ett politiskt problem framkommer både inom kvinnoförbunden och mellan förbunden. Ur analysen framkommer en försvagning av jämställdhetsperspektivet i det senaste politiska programmet för båda kvinnoförbundens del. Som helhet är skillnaden beträffande hur kvinnoförbunden konstruerar ojämställdhet stor mellan förbunden, även om konsensus kring flera jämställdhetsfrågor förekommer och flera kategorier av lösningar återfinns hos båda förbunden. För Gröna Kvinnornas del genomsyrar ett jämställdhetsperspektiv nästan alla de olika temaområdena som de lyfter upp. Gröna värderingar och intersektionalitet betonas också. Centerkvinnorna förespråkar framför allt en politik som tar fasta på bland annat familjers och äldre personers välmående, utan att tillämpa ett specifikt jämställdhetsperspektiv. När ett jämställdhetsperspektiv väl tangeras gäller det bland annat familje- och arbetslivsfrågor. Analysen visar också hur språket på flera sätt kan ha en begräsande verkan för jämställdhet och hur det kan medföra diskursiva motsättningar, som både policyaktörer och forskare behöver ta ställning till. Analysens resultat bekräftar Lombardo et al.:s teori om jämställdhet som ett omstritt koncept och belyser det i en finländsk kontext. Jämställdhet bör förstås som ett begrepp som inte har en fastställd definition, utan som något som ständigt genomgår förändringar vilket har olika åverkningar i olika sammanhang.

I den här avhandlingen analyseras diskursen rädsla för terrorism i Hufvudstadsbladets ledartexter från januari år 2015 till maj år 2017. Undersökningsmaterialet består av elva ledartexter publicerade i Hufvudstadbladet månaden efter attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo den 7 januari 2014, månaderna efter attentatet i Nice den 16 juli 2015, attentatet i Berlin den 19 december 2016, attentaten i S:t Petersburg den 3 april 2017 och i Stockholm den 7 april 2017. Attentaten som valts för studien är inte de enda som ägt rum i Europa under tidsperioden i fråga, utan valdes för att de tros markera vändpunkter i den offentliga diskussionen om terrorism och hotet om terrorism i Europa. Diskursen “rädsla för terrorism” är en precisering av David L. Altheides studie om rädsla som diskurs i nyhetsrapportering. Altheide framhäver att begreppet terrorism ofta kan förknippas med rädsla som diskurs i nyhetsrapportering. Syftet med avhandlingen är att jämföra ledartexterna över tid och se om diskursen rädsla för terrorism förändras, upprätthålls eller möjligen förstärks under en tidsperiod som utmärkts av en ökning av attentat som är offentligt definerade som terrorbrott i Europa. Metoden som används är Norman Faircloughs trestegsmodell för kritisk diskursanalys, i vilken det ingår en lingvistisk analys av texterna samt analys av texternas diskursiva praktik och sociokulturella kontext. Resultaten visar att diskursen rädsla för terrorism är konstant närvarande i Hufvudstadsbladets ledartexter efter attentatet mot Charlie Hebdo och attentaten i Nice, Berlin, S:t Petersburg och Stockholm samt att texterna kan anses bidra till att upprätthålla diskursen i fråga. De små skillnader som finns när texterna jämförs över tid är att det inte ges lika mycket fokus åt terrorattacker i Hufvudstadsbladets ledartexter under år 2017 jämfört med år 2015 och 2016, men att en allmän känsla av hopplöshet uttrycks till högre grad i texterna från 2017 jämfört med de andra åren. Det är svårt att avgöra om skilnaderna beror på en förändring i rapporteringen av terrorism eller om resultaten påverkas av vilka tidsperioder och attentat som valts ut för studien. En utförligare studie där flera tidsperioder beaktas kunde ge en tydligare bild av hur diskursen rädsla för terrorism uttrycks i Hufvudstadsbladets nyhetsrapportering.

Det ökade antalet äldre i samhället och konsekvenserna av detta är ett bekant ämne för diskussion i massmedia. Frågor som tangerar äldreomsorgens utveckling och resurser är förekommande teman 1 debatten. Syftet med den här avhandlingen är att utforska hur äldreomsorgen diskuteras och vilka representationer och diskurser om äldre som lyfts fram i mediatexter. Jag fokuserar på texter från åren 1999 och 2009 ur två finländska dagstidningar, Vasabladet och Huvudstadsbladet. Materialet omfattar artiklar, insändare och ledare. Som teoretiska utgångspunkter har jag valt socialkonstrulctionism och empowerment. Empowerment perspektivet valdes främst på grund av maktaspekten dvs. hur den strukturella och diskursiva makten tar sig uttryck. Förutom att se hur äldrefrågor lyfts fram 1 texterna är jag intresserad av att utforska hur mycket de äldre själva framträder och huruvida empowerment har en del i skapandet av diskurserna. Jag använder mig av ett diskursanalytiskt närmelsesätt för att analysera det sätt på vilket man talar om äldrefrågor i dagstidningarna. En diskurs kan beskrivas som ett specifikt sätt att tala om nägot, en diskussion som går att utmärka enligt olikheter i språk och begrepp. Man kan också säga att det är en samling koncept och representationer som tillsammans bildar en sorts version av något. Att analysera diskurser ger möjlighet att närmare fokusera på språkets betydelse och utforska hur det sätt vi uttrycker oss både i tal och skrift påverkar sociala handlingar och praxis. Tidigare forskning om äldre 1 massmedia visar att äldre oftast representeras enligt polariserade bilder, antingen positivt eller negativt. Deras aktörskap och framträdande 1 tidningar har också visat sig vara svagt. Detta visar bland annat studier av Nilsson (2008) om konstruktioner av äldre i offentligheten och Markström (2009) som fokuserar på problembeskrivningar av äldreomsorgen i offentligheten. Andra viktiga undersökningar för min avhandling innefattar t.ex. Dozois (2005) Frail Gardeners and Super Seniors: Representation of Older Adults in Local Print Media samt Rozanova (2010) Discourse of successful aging in The Globe & Mail. Resultatet av den här studien omfattar te dominerande diskurser som på olika sätt beskriver diskussionen kring äldrefrågor i dagstidningarna. Den politisk-ekonomiska diskursen, ansvar- och moraidiskursen samt diskursen om äldre som resurs. Dessa diskurser har sin utgångspunkt i olika argurnent och åsikter och åskådliggör hur en samhällsfråga som det vid första anblick verkar råda relativt stor konsensus kring, egentligen är ett mycket mångfacetterat och komplext ämne. Empowerment visade sig inte ha en särskilt framträdande roll i debatten om äldres situation i samhället trots att förespnikande för deras behov och rättigheter nog lyftes fram i den offentliga diskussionen.

Rasism är ett vidsträckt samhälleligt och socialt problem. Inom finskt socialt arbete, är rasism fortsättningsvis en relativt lite studerad fråga. I Finland, där rasism studerats i relation till människor från majoritetsbefolkningen, har man ofta intresserat sig för så kallade extrema ”vita” grupperingar. Det har emellertid hävdats att också så kallade vanliga ”vita” finska människor påverkas av och medverkar till rasism. Avhandlingen intresserar sig för hur socialarbetare, företrädesvis vita, skapar mening om ras och rasism. Avhandlingen utgår från en förståelse där rasism anses som ett relationellt fenomen, varmed ingen kan skriva sig ut från rasism. Avhandlingen har vidare inspirerats av fältet för vithetsstudier. Att tala om socialarbetarna som företrädesvis vita, är inte att tala om vithet som deras essens, men som ett sätt att synliggöra den (makt)position de intar i relationer av rasism. Materialet utgörs av sex individuella intervjuer som har granskats med hjälp av ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt. I enighet med den diskursanalytiska traditionen ligger intresset på meningsskapande praktiker, alltså vad som görs med hjälp av språket. Intresset ligger på de sätten hur socialarbetarna talar om ras och rasism. Utifrån de olika sätten socialarbetarna talar om ras och rasism konstrueras diskurser, genom vilka man försöker synliggöra hur socialarbetarna skapar mening om ras och rasism. Analysen av materialet visade att mening skapades om ras och rasism genom tre diskurser: den ambivalenta, den undvikande och den antirasistiska. Den ambivalenta diskursen konstrueras av en kluvenhet mellan vikten att lyfta fram rasism och viljan att upprätthålla goda relationer med kollegor. I relation till klienter konstrueras kluvenheten mellan vikten att erbjuda rätt sorts stöd men oron att inte kunna göra det. I den undvikande diskursen konstrueras ras till en obetydlig fråga genom betoning på allas likhet och unikhet. Möjlig förekomst av rasism på arbetsplatsen minimeras genom att bortförklara rasismkritik som allt annat än rasism. I den antirasistiska diskursen diskuteras ras i relation till socialarbetarna. Att tala om sig i rasifierade termer synliggör den (makt)position som socialarbetarna intar i relationer av rasism, samtidigt som detta talande kan återskapa (makt)positionen man försöker motstå. Utifrån analysresultaten kan det konstateras att kampen mot rasism blir viktig samtidigt som kritiskt förstådda sätt att tala kan återskapa rasifierade maktrelationer.