Browsing by Subject "evaluering"

Magisteravhandlingen behandlar temat unga jordbrukare och deras roll i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Målet med avhandlingen är att kartlägga vilken roll unga jordbrukare spelar i Finlands lantbruk och jämföra med situationen i hela EU. Genom att undersöka utvecklingen i åldersstrukturen, stödformer och särdragen på gårdar ägda av jordbrukare yngre än 35 år kan man skapa en grund för utarbetandet av Finlands nationella strategi för att nå EU:s gemensamma målsättningar för inkommande stödperiod 2021–2027. Avhandlingen strävar också till att ge svar på om det finns någon interventionslogik mellan åtgärden att betala ut stöd till unga jordbrukare i Finland och EU:s gemensamma målsättningar för kommande stödperiod. Som teoretisk referensram används teorin bakom den politiska processen och i avhandlingen analyseras aggregerade data. Andelen unga jordbrukare har minskat inom EU, men åldersdistributionen avspeglar samtidigt en allmän trend för Europas befolkning. Oron för en åldrande landsbygdsbefolkning grundar sig primärt på antagandet att Europas lantbruk förlorar potential som unga jordbrukare skulle tillföra lantbrukssektorn. I litteraturen finner man belägg för att unga jordbrukare är mer produktiva än äldre jordbrukare och mer troliga att ta i bruk nya innovationer. Undersökningar visar även på skillnader i miljöbeteende och villighet at satsa på djurens välfärd åldersgrupperna emellan. Inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik har man under den senaste programperioden stött unga jordbrukare främst genom ett riktat arealbaserat direktstöd under första pelaren och ett etableringsstöd under andra pelaren. Bägge stödformerna ser ut att kunna utnyttjas i kommande stödperiod. Speciellt direktstödet till unga jordbrukare har fått kritik för att det saknar tydliga mål, interventionslogik och indikatorer för att granska effekten av stödet. Genom att undersöka aggregerade data, främst från Lantbrukets strukturundersökning, kan man se att andelen jordbrukare yngre än 40 i Finland varit ungefär densamma 2010-2019, medan andelen jordbrukare som är 65 år eller äldre ökat drastiskt. Trenden avspeglar den allmänna situationen för Finlands befolkning och kommer sannolikt att fortsätta i samma riktning. Resultaten visar även att de finländska jordbrukare som är yngre än 35 år främst odlar gårdar i de största storleksklasserna och de är mest sannolika att förbinda sig till miljöåtgärder. Frågan hur jordbrukarens ålder påverkar ekonomiska nyckeltal på de finländska gårdarna har inte fått sitt svar i denna avhandling på grund av bristande tillgång på data. Analysen av interventionslogiken för stödet till unga jordbrukare tyder på att antagandet att en ökad andel unga jordbrukare bidrar till målsättningarna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är korrekt. Däremot finns det skäl att anta att andelen unga jordbrukare inte ökar genom att man riktar ett arealbaserat direktstöd till åldersgruppen och således brister interventionslogiken. Målbilden för jordbrukspolitiken är väldigt komplex och det finns andra stöd som står i konflikt med målet att öka andelen unga jordbrukare.