Browsing by Subject "handlingsutrymme"
Now showing items 1-20 of 20
-
(2017)Adoptionsrådgivning är obligatoriskt för alla som önskar adoptera. Socialarbetarna som arbetar med adoptionsrådgivning har som uppgift att utreda adoptionssökandenas lämplighet för att bli adoptivföräldrar samt förbereda dem inför föräldraskapet. I den finska lagen finns endast allmänna riktlinjer gällande vad som bör utredas i anknytning till adoptionssökandenas lämplighet. I lagen står det inte heller hur bedömningen av en adoptionssökande ska förverkligas i praktiken, och således överförs ansvaret för den praktiska utredningen till socialarbetaren. Vad som betonas samt vilken metod som tillämpas i adoptionsrådgivningen är i hög grad beroende av den enskilda socialarbetaren samt av den arbetsgemenskap som hon eller han hör till. Avhandlingens syfte är att analysera hurdant handlingsutrymme adoptionsrådgivare har i bedömningen av en adoptionssökandes lämplighet för föräldraskap. Det är ytterst viktigt att studera detta eftersom adoptionsrådgivarnas utredning, bedömning och beslutsfattande har så omfattande konsekvenser för både adoptivbarnets och adoptivföräldrarnas framtid. Avhandlingen är utförd som en kvalitativ intervjustudie. Jag har intervjuat två stycken socialarbetare som arbetare med adoptionsrådgivning samt analyserat dessa intervjuer för att få svar på hurdant handlingsutrymme socialarbetare har i sin bedömning av en adoptionssökande. Resultaten tyder på att socialarbetare har ett handlingsutrymme i arbetet med adoptionsrådgivning. Handlingsutrymmet kommer till uttryck i bedömningen av olika faktorer som anknyter till den sökandes livssituation. Bedömningen av dessa faktorer baserar sig delvis på socialarbetarens eget omdöme. Socialarbetaren använder sig av sitt handlingsutrymme också då hon formar själva rådgivningen och väljer vad som betonas i den. Avainsanat – Nyckelord – Keywords Adoption, adoptionsrådgivning, handlingsutrymme, social konstruktivism, diskurser
-
(2020)Tiivistelmä - Referat - Abstract Det har pågått en diskussion om avkriminalisering av cannabis i offentligheten under de senaste åren. Politiker har uttalat sig i frågan, och ett lagförslag om avkriminalisering om cannabis nådde över 50 000 underskrifter i november 2019. Även antalet personer som uppger sig använda cannabis har ökat stadigt de senaste åren. I denna avhandling granskar jag hur socialarbetare upplever diskussionen och debatten om avkriminalisering av cannabis. Syftet med min avhandling är att generera ny kunskap om hur socialarbetare upplever diskussionen om avkriminalisering av cannabis, samt vilka aspekter relaterade till professionell identitet och yrkesfält som påverkar denna upplevelse. Mitt forskningsmaterial består av tre intervjuer utförda under hösten och vintern 2019. Materialet är analyserat med innehållsanalys. Studiens teoretiska referensram är rollteori samt Karaseks och Theorells krav-stöd-kontroll-modell, som jag använt i tolkningen av materialet och i syntetiseringen av resultaten. Studien synliggör olika upplevelser av diskussionen av avkriminalisering av cannabis på sina arbetsplatser och i sina arbetsgemenskaper, samt hur diskussionen tangerar ens professionella roll. Det kommer även fram att det råder olika diskurser inom socialt arbete gällande avkriminalisering av cannabis och drogpolitik överlag, där det kan anses existera en tudelning mellan den juridiska diskursen och den liberala.
-
(2019)Syftet med föreliggande magisteravhandling har varit att utreda vad som gör att ett barnskyddsärende blir föremål för omedelbart ingripande av socialjouren. Detta har undersökts genom att studera socialjourens socialarbetares syn på tematiken utifrån deras egna yrkeserfarenheter. Studien genomfördes med avstamp i den kvalitativa forskningstraditionen och det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa forskningsintervjuer med sex behöriga socialarbetare verksamma på en socialjour i Finland. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av teoristyrd innehållsanalys. Följande tre forskningsfrågor har besvarats: 1) vilka faktorer anser socialarbetarna vara avgörande för att ett barnskyddärende blir föremål för omedelbart ingripande? 2) hur motiverar socialarbetarna sina beslut i bedömningsförfarandet? 3) vilka utmaningar möter socialarbetarna i sitt arbete? Av studiens resultat går det inte att påvisa någon enskild specifik faktor som gör att barnskyddsärende uppfattas vara akut. Studiens resultat visar att kontexten är avgörande i alla socialarbetares beskrivningar. Barnets ålder, bakgrundsinformationens betydelse, vem som gör anmälan samt tidpunkten på dygnet visar sig vara de mest avgörande faktorerna som inverkar på ingripandet enligt socialarbetarna. Framförallt barnskyddsituationer som berör små barn med drog- eller alkoholpåverkade föräldrar, var situationer som ansågs av socialarbetarna alltid kräva ett akut ingripande av socialjouren. Beslutsfattandet i brådskande barnskyddsärenden framstår som en komplex helhet där multipla faktorer samtidigt inverkar på beslutets utfall. Studiens resultat visar att socialarbetarens handlingsutrymme i beslutsfattandet ter sig vara relativt brett. Socialarbetarnas yrkesmässiga bedömning, arbetserfarenhet och vissa fall även värderingar visar sig spela en nyckelroll i beslutsprocessen, och socialarbetarna egna bedömning visar sig vara i centrum då beslut fattas. Barnskyddslagen finns alltid i grund för beslutet och ger mandat samt plikt att agera, men socialarbetarna gör självständigt beslutet av vilka handlingsalternativ som är rimliga i de akuta barnskyddssituationerna. Studiens resultat visar även att barnskyddsarbetet som sker utanför tjänstetid i socialjourer är ett utmanande arbete. Av socialarbetarna krävs det en förmåga att klara av att hantera det osäkra som ständigt finns närvarande i bedömningsarbetet av barnskyddsärenden samtidigt som socialarbetarna har ett stort ansvar att axla. Även om socialarbetarna för det mesta anser att stödet i arbetet är tillräckligt, framgår det trots allt att socialarbetarna tidvis känner sig ensamma i arbetet. Studiens resultat synliggör den komplexitet som brådskande barnskyddsarbetet de facto präglas av, och att detta arbete kräver en hög yrkesexpertis av socialarbetarna, där arbetserfarenheten verkar spela en betydande roll för hur socialarbetarna klarar av att handskas i de mångfacetterade barnskyddsituationerna. Även om socialarbete som profession bygger på lagar, teorier och regelverk, visar studiens resultat att socialarbetarnas beslut också till en stor grad påverkas av dennes egna värderingar, livserfarenhet och arbetserfarenhet.
-
(2019)Syftet med föreliggande magisteravhandling har varit att utreda vad som gör att ett barnskyddsärende blir föremål för omedelbart ingripande av socialjouren. Detta har undersökts genom att studera socialjourens socialarbetares syn på tematiken utifrån deras egna yrkeserfarenheter. Studien genomfördes med avstamp i den kvalitativa forskningstraditionen och det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa forskningsintervjuer med sex behöriga socialarbetare verksamma på en socialjour i Finland. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av teoristyrd innehållsanalys. Följande tre forskningsfrågor har besvarats: 1) vilka faktorer anser socialarbetarna vara avgörande för att ett barnskyddärende blir föremål för omedelbart ingripande? 2) hur motiverar socialarbetarna sina beslut i bedömningsförfarandet? 3) vilka utmaningar möter socialarbetarna i sitt arbete? Av studiens resultat går det inte att påvisa någon enskild specifik faktor som gör att barnskyddsärende uppfattas vara akut. Studiens resultat visar att kontexten är avgörande i alla socialarbetares beskrivningar. Barnets ålder, bakgrundsinformationens betydelse, vem som gör anmälan samt tidpunkten på dygnet visar sig vara de mest avgörande faktorerna som inverkar på ingripandet enligt socialarbetarna. Framförallt barnskyddsituationer som berör små barn med drog- eller alkoholpåverkade föräldrar, var situationer som ansågs av socialarbetarna alltid kräva ett akut ingripande av socialjouren. Beslutsfattandet i brådskande barnskyddsärenden framstår som en komplex helhet där multipla faktorer samtidigt inverkar på beslutets utfall. Studiens resultat visar att socialarbetarens handlingsutrymme i beslutsfattandet ter sig vara relativt brett. Socialarbetarnas yrkesmässiga bedömning, arbetserfarenhet och vissa fall även värderingar visar sig spela en nyckelroll i beslutsprocessen, och socialarbetarna egna bedömning visar sig vara i centrum då beslut fattas. Barnskyddslagen finns alltid i grund för beslutet och ger mandat samt plikt att agera, men socialarbetarna gör självständigt beslutet av vilka handlingsalternativ som är rimliga i de akuta barnskyddssituationerna. Studiens resultat visar även att barnskyddsarbetet som sker utanför tjänstetid i socialjourer är ett utmanande arbete. Av socialarbetarna krävs det en förmåga att klara av att hantera det osäkra som ständigt finns närvarande i bedömningsarbetet av barnskyddsärenden samtidigt som socialarbetarna har ett stort ansvar att axla. Även om socialarbetarna för det mesta anser att stödet i arbetet är tillräckligt, framgår det trots allt att socialarbetarna tidvis känner sig ensamma i arbetet. Studiens resultat synliggör den komplexitet som brådskande barnskyddsarbetet de facto präglas av, och att detta arbete kräver en hög yrkesexpertis av socialarbetarna, där arbetserfarenheten verkar spela en betydande roll för hur socialarbetarna klarar av att handskas i de mångfacetterade barnskyddsituationerna. Även om socialarbete som profession bygger på lagar, teorier och regelverk, visar studiens resultat att socialarbetarnas beslut också till en stor grad påverkas av dennes egna värderingar, livserfarenhet och arbetserfarenhet.
-
(2020)Mitt syfte med denna avhandling är att få en uppfattning om skolkuratorns handlingsutrymme i skolan. Avhandlingens utgångspunkt är de faktorer som påverkar skolkuratorns handlingsutrymme. Tidigare forskning om handlingsutrymme inom sociala sektorn visar att socialarbetarnas individuella handlingsfrihet påverkas av organisationen. Avhandlingen är en litteraturöversikt med teoristyrd innehållsanalys. Analysen genomfördes genom att analyser sju artiklar, en doktorsavhandling och ett bokkapitel. Materialet handlade om skolkuratorns handlingsutrymme och profession. Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: Organisatoriska faktorer, lagstiftningens påverkan, utbildning och erfarenhet samt individuella faktorer. Dessa huvudkategorier används i sammanfattningen av studiens resultat. Resultatet för studien visar att skolkuratorns handlingsutrymme påverkas av olika faktorer. Dels påverkas det av otydliga arbetsbeskrivningar och arbetsuppgifter. Detta beror delvis på ledningen som är osäker på vad skolkuratorns roll är i skolan. Det finns även oklarheter kring skolkuratorns profession bland rektorn och lärare. Lagstiftare, lärare, rektorer och skolkuratorer har olika uppfattningar om det skolkurativa uppdraget. Skolkuratorns profession regleras främst av lagstiftning, utbildning, erfarenhet och kompetens. Det enskilda arbetet med eleverna värderas högt av skolkuratorer och många upplever att det viktigaste arbetet inom elevvården är att utgöra en länk mellan olika aktörer; elever föräldrar och lärare.
-
(2017)Den finska social och hälsovårdslagen förnyades år 2015. Förnyelsen av lagen innebär bland annat att en paragraf för strukturellt socialt arbete togs i bruk och vidare steg också våren 2016 en paragraf om socialvårdspersonalens anmälningsskyldighet om skev eller otillräcklig socialvård i kraft. Båda dessa paragrafer innebär att socialarbetare i sitt arbete också borde utföra ett mera samhälleligt påverkande arbete, ett s.k. strukturellt socialt arbete, i den väldigt casework-inriktade praktiken inom offentlig socialvård. Eftersom socialarbetare är gräsrotsbyråkrater i en offentligt styrd organisation inom den offentliga socialvården, måste de förutom den nationella lagen också i sitt arbete tillämpa organisatoriska regler och riktlinjer. Förutom dessa påverkas socialarbetare av indirekta åtgärder som knapphetspolitik i sitt arbete. Knapphetspolitik i välfärdsservicen, som varit påtaglig i Finland sedan lågkonjunkturen på 90-talet, arbetar för att föra över ansvaret från den offentliga socialvården till privata företag. Detta innebär att klienterna ska bli kritiska konsumenter av social-och hälsovårdsservice. Syfte med denna studie har varit att granska hur socialarbetare upplever den nya socialvårdslagen för den 7§ och vad som påverkar deras möjligheter att utföra åtgärder som är inskrivna i den 48§ och hur det definierar tillräcklig socialvård. Studien utgår från en tredelad teoretisk referensram: Strukturellt socialt arbete (Pohjola 2011; SVL 7§; SHM 2015) Gräsrotsbyråkraters handlingsutrymme (Lipsky 1980) och NPM och knapphetspolitik i välfärdsservice. Strukturellt socialt arbete är en förändringsinriktad teori (Pohjola 2011) som också inskrivits i den nya socialvårdslagen, därmed är det också enligt lagen något som alla socialservisgivare borde utföra (SVL 2014). Handlingsutrymme, som enligt Lipsky (1980) är ett redskap som socialarbetare kan använda för att forma och förändra det utförda arbetet. NPM och knapphetspolitik leder enligt Koskiaho och Eräsaari till ett fragmentiserat fält av välfärdsservice som inte kommer att minska på kostnaderna för det offentliga (Koskiaho 2008; Eräsaari 2006). Studien är kvalitativ och utgår från fem semistrukturerade temaintervjuer med socialarbetare. Resultaten i studien visar att socialarbetare trots en förändring av socialvårdslagen och införandet av nya paragrafer i lagen inte vid sina praktiker utför ett planmässigt strukturellt socialt arbete som de själva skulle anse vara tillräckligt. Den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien är att knapphetspolitik som NPM inte nödvändigtvis upplevs påverka det egna arbetet och handlingsutrymmet ändå indirekt gör det genom knappa resurser i arbetet och leder till att socialarbetare inte i praktiken har möjlighet till att utföra ett arbete på det sätt som lagen menar.
-
(2018)Ekonomin i många finländska kommuner är pressad. Under 2000-talet har en mängd kommunsammanslagningar genomförts med motiveringen att de ökar kommunernas livskraft. Kommunsammanslagningar förknippas också med ekonomiska risker, såsom överdimensionerade investeringar och harmonisering av de kommunalt anställdas löner. Det finns dock ont om forskning kring sammanslagningsavtalets och särskilt investeringarnas inverkan på kommunens ekonomi. Syftet med denna studie är att undersöka hur kommunsammanslagningar påverkar den nya kommunens handlingsutrymme, och vad som kan förklara variationer mellan kommuner. Analysramen i studien tar avstamp i strukturell kontingensteori. I den empiriska undersökningen studeras kommunsammanslagningar som anpassning av kommunen till omgivningen i relation till kontingensfaktorerna ekonomisk ställning och storlek. Sammanslagningsavtalet utgör anpassningsmekanismen. Graden av detaljstyrning i avtalen, särskilt kring investeringar, betecknar organiseringsformen. Antagandet är att en överensstämmelse mellan kontingensfaktorerna och graden av detaljstyrning i avtalet ökar den nya kommunens handlingsutrymme tack vare en positiv ekonomisk utveckling. Även sambanden mellan kontingenserna, avtalet och handlingsutrymmet undersöks. Materialet i studien består av sammanslagningsavtalen och ekonomiska nyckeltal samt intervjuer med ledande tjänstemän i sammanslagningskommunerna. Resultaten visar att graden av detaljstyrning i sammanslagningsavtalen varierar. Detaljstyrningen är starkast i de sammanslagningar som leder till små kommuner vars ekonomiska ställning inför sammanslagningen är svagt. Samtidigt är den ekonomiska utvecklingen efter sammanslagningen bättre i de små och ekonomiskt svagaste än i övriga kommuner. Ju större kommun, desto sämre är den ekonomiska utvecklingen i förhållande till övriga kommuner. Slutsatsen är att handlingsutrymmet ökar särskilt i små och ekonomiskt svaga kommuner efter kommunsammanslagningar. Ökade investeringar begränsar inte handlingsutrymmet på det sätt som har befarats. Däremot stöder studien inte uppfattningen om att kommunsammanslagningar automatiskt skulle leda till ekonomiskt starkare kommuner. Handlingsutrymmet i de största sammanslagningskommunerna verkar ha utvecklats negativt efter sammanslagningen.
-
(2018)Ekonomin i många finländska kommuner är pressad. Under 2000-talet har en mängd kommunsammanslagningar genomförts med motiveringen att de ökar kommunernas livskraft. Kommunsammanslagningar förknippas också med ekonomiska risker, såsom överdimensionerade investeringar och harmonisering av de kommunalt anställdas löner. Det finns dock ont om forskning kring sammanslagningsavtalets och särskilt investeringarnas inverkan på kommunens ekonomi. Syftet med denna studie är att undersöka hur kommunsammanslagningar påverkar den nya kommunens handlingsutrymme, och vad som kan förklara variationer mellan kommuner. Analysramen i studien tar avstamp i strukturell kontingensteori. I den empiriska undersökningen studeras kommunsammanslagningar som anpassning av kommunen till omgivningen i relation till kontingensfaktorerna ekonomisk ställning och storlek. Sammanslagningsavtalet utgör anpassningsmekanismen. Graden av detaljstyrning i avtalen, särskilt kring investeringar, betecknar organiseringsformen. Antagandet är att en överensstämmelse mellan kontingensfaktorerna och graden av detaljstyrning i avtalet ökar den nya kommunens handlingsutrymme tack vare en positiv ekonomisk utveckling. Även sambanden mellan kontingenserna, avtalet och handlingsutrymmet undersöks. Materialet i studien består av sammanslagningsavtalen och ekonomiska nyckeltal samt intervjuer med ledande tjänstemän i sammanslagningskommunerna. Resultaten visar att graden av detaljstyrning i sammanslagningsavtalen varierar. Detaljstyrningen är starkast i de sammanslagningar som leder till små kommuner vars ekonomiska ställning inför sammanslagningen är svagt. Samtidigt är den ekonomiska utvecklingen efter sammanslagningen bättre i de små och ekonomiskt svagaste än i övriga kommuner. Ju större kommun, desto sämre är den ekonomiska utvecklingen i förhållande till övriga kommuner. Slutsatsen är att handlingsutrymmet ökar särskilt i små och ekonomiskt svaga kommuner efter kommunsammanslagningar. Ökade investeringar begränsar inte handlingsutrymmet på det sätt som har befarats. Däremot stöder studien inte uppfattningen om att kommunsammanslagningar automatiskt skulle leda till ekonomiskt starkare kommuner. Handlingsutrymmet i de största sammanslagningskommunerna verkar ha utvecklats negativt efter sammanslagningen.
-
(2019)Tämän pro gradu -työn teema on sosiaalityön liikkumatila suomalaisessa vastaanottojärjestelmässä. Tutkimuskysymys, johon tutkielma pyrkii vastaamaan, on: millainen on sosiaalityön liikkumatila vastaanottojärjestelmässä? Tutkielma pyrkii selvittämään, millaista harkintaa sosiaalityöntekijät voivat käyttää Maahanmuuttoviraston asettaman tehtävänsä puitteissa. Tutkimuskysymysten käsittelyn ohella tutkielma valottaa lisäksi erityisen haavoittuvuuden ja erityisten tarpeiden käsitteitä. Keskeinen tutkimuskysymysten muotoilua inspiroinut teoria on Karen Healyn dynaaminen malli, joka kuvaa sosiaalityön liikkumatilan muotoutumista organisaatioiden ja sosiaalityöntekijöiden välisessä vuorovaikutuksessa. Empiirinen materiaali koostuu fokusryhmähaastattelusta, johon osallistui viisi vastaanottopalveluissa työskentelevää sosiaalityöntekijää kolmesta eri vastaanottokeskuksesta. Fokusryhmähaastattelun keskustelukysymykset koskivat sosiaalityön asemaa vastaanottojärjestelmässä, turvapaikanhakijoiden erityistä haavoittuvuutta ja erityistarpeita, sosiaalityöntekijöiden toimintavaihtoehtoja vaikeissa tilanteissa sekä kontrollia turvapaikanhakijoiden kanssa tehtävässä sosiaalityössä. Litteroitu haastatteluaineisto analysoitiin laadullisella sisällönanalyysillä sekä ryhmittelemällä aineistosta nousevia teemoja hermeneuttisen tutkimusotteen mukaisesti. Haastatteluaineiston perusteella voidaan esittää, että sosiaalityöntekijät ottavat muodollista tehtävänkuvaansa laajemman roolin tukeakseen erityisen haavoittuvassa asemassa olevia henkilöitä. Sosiaalityöntekijöiden erityistä aktiivisuuta oikeusturva- ja oikeusapukysymyksissä sekä organisaation linjausten joustavaa tulkintaa perustellaan erityisen haavoittuvaksi tulkittujen henkilöiden erityisillä tarpeilla. Lausunnot lapsen edusta ja erityisen haavoittuvan henkilön tilanteesta näyttävät olevan tärkeä elementti sosiaalityöntekijöiden liikkumatilan kannalta, sillä lausunnot tarjoavat sosiaalityöntekijöille väylän vaikuttaa turvapaikan tarpeen arviointiin. Sosiaalityön tehtävä vastaanottojärjestelmässä koetaan olevan ihmisoikeuksien ja perusoikeuksien edistäminen sekä puuttuminen epäoikeudenmukaisuuksiin, jotka aineistossa yhdistyvät puutteisiin turvapaikkaprosessien ja turvapaikkapäätösten laadussa. Tulokset tukevat sitä teesiä, että sosiaalityöntekijät voivat ammatillisen harkinnan avulla muuttaa organisaatioita, joissa työskentelevät. Ristiriitaisuudet organisaation antaman tehtävän sekä sosiaalityön ammattietiikan välillä, organisaation linjausten joustava tulkinta haavoittuvien ryhmien suojelemiseksi sekä ammatillisen kompetenssin merkitys valintatilanteissa ovat relevantteja kysymyksiä kaikessa sosiaalityössä, mutta vaikuttavat korostuvan turvapaikanhakijoiden kanssa tehtävässä sosiaalityössä. Tutkielman tulokset eivät ole yleistettävissä kaikkeen Suomen vastaanottopalveluissa tehtävään sosiaalityöhön haastateltujen sosiaalityöntekijöiden ja tutkimuksessa edustettuina olleiden organisaatioiden vähäisen määrän vuoksi.
-
(2019)Tämän pro gradu -työn teema on sosiaalityön liikkumatila suomalaisessa vastaanottojärjestelmässä. Tutkimuskysymys, johon tutkielma pyrkii vastaamaan, on: millainen on sosiaalityön liikkumatila vastaanottojärjestelmässä? Tutkielma pyrkii selvittämään, millaista harkintaa sosiaalityöntekijät voivat käyttää Maahanmuuttoviraston asettaman tehtävänsä puitteissa. Tutkimuskysymysten käsittelyn ohella tutkielma valottaa lisäksi erityisen haavoittuvuuden ja erityisten tarpeiden käsitteitä. Keskeinen tutkimuskysymysten muotoilua inspiroinut teoria on Karen Healyn dynaaminen malli, joka kuvaa sosiaalityön liikkumatilan muotoutumista organisaatioiden ja sosiaalityöntekijöiden välisessä vuorovaikutuksessa. Empiirinen materiaali koostuu fokusryhmähaastattelusta, johon osallistui viisi vastaanottopalveluissa työskentelevää sosiaalityöntekijää kolmesta eri vastaanottokeskuksesta. Fokusryhmähaastattelun keskustelukysymykset koskivat sosiaalityön asemaa vastaanottojärjestelmässä, turvapaikanhakijoiden erityistä haavoittuvuutta ja erityistarpeita, sosiaalityöntekijöiden toimintavaihtoehtoja vaikeissa tilanteissa sekä kontrollia turvapaikanhakijoiden kanssa tehtävässä sosiaalityössä. Litteroitu haastatteluaineisto analysoitiin laadullisella sisällönanalyysillä sekä ryhmittelemällä aineistosta nousevia teemoja hermeneuttisen tutkimusotteen mukaisesti. Haastatteluaineiston perusteella voidaan esittää, että sosiaalityöntekijät ottavat muodollista tehtävänkuvaansa laajemman roolin tukeakseen erityisen haavoittuvassa asemassa olevia henkilöitä. Sosiaalityöntekijöiden erityistä aktiivisuuta oikeusturva- ja oikeusapukysymyksissä sekä organisaation linjausten joustavaa tulkintaa perustellaan erityisen haavoittuvaksi tulkittujen henkilöiden erityisillä tarpeilla. Lausunnot lapsen edusta ja erityisen haavoittuvan henkilön tilanteesta näyttävät olevan tärkeä elementti sosiaalityöntekijöiden liikkumatilan kannalta, sillä lausunnot tarjoavat sosiaalityöntekijöille väylän vaikuttaa turvapaikan tarpeen arviointiin. Sosiaalityön tehtävä vastaanottojärjestelmässä koetaan olevan ihmisoikeuksien ja perusoikeuksien edistäminen sekä puuttuminen epäoikeudenmukaisuuksiin, jotka aineistossa yhdistyvät puutteisiin turvapaikkaprosessien ja turvapaikkapäätösten laadussa. Tulokset tukevat sitä teesiä, että sosiaalityöntekijät voivat ammatillisen harkinnan avulla muuttaa organisaatioita, joissa työskentelevät. Ristiriitaisuudet organisaation antaman tehtävän sekä sosiaalityön ammattietiikan välillä, organisaation linjausten joustava tulkinta haavoittuvien ryhmien suojelemiseksi sekä ammatillisen kompetenssin merkitys valintatilanteissa ovat relevantteja kysymyksiä kaikessa sosiaalityössä, mutta vaikuttavat korostuvan turvapaikanhakijoiden kanssa tehtävässä sosiaalityössä. Tutkielman tulokset eivät ole yleistettävissä kaikkeen Suomen vastaanottopalveluissa tehtävään sosiaalityöhön haastateltujen sosiaalityöntekijöiden ja tutkimuksessa edustettuina olleiden organisaatioiden vähäisen määrän vuoksi.
-
(2023)Denna avhandling undersöker hur socialarbetare som arbetat med mottagning av kvotflyktingar reflekterar kring strukturella dimensioner och utmaningar angående arbetet med kvotflyktingar samt på vilka sätt dessa socialarbetare strävar efter att påverka strukturellt. Ämnet utgör ett aktuellt och relevant forskningsområde eftersom strukturella faktorer i koppling till mottagning av kvotflyktingar inte tidigare forskats i. Därutöver har endast lite forskning gjorts om hur socialarbetare inom den integrationsfrämjande sektorn utför strukturellt socialt arbete. Studiens forskningsfrågor är 1) vilka strukturella dimensioner och utmaningar lyfter socialarbetare upp angående arbetet med kvotflyktingar? samt 2) hur diskuterar socialarbetare möjligheter till strukturell påverkan? Materialet för avhandlingen samlades in genom fyra kvalitativa temaintervjuer med socialarbetare som arbetar inom integrationsfrämjande socialservice och som arbetat med mottagning av kvotflyktingar från tre olika kommuner eller välfärdsområden i södra Finland. Kommunerna eller välfärdsområdena som socialarbetarna representerade var olika till sin storlek. Materialet analyserades med en teoristyrd innehållsanalys. Avhandlingen utgår ifrån två olika teoretiska referensramar: strukturella perspektiv i socialt arbete och handlingsutrymme. De strukturella dimensionerna som socialarbetarna lyfte upp var organisatoriska strukturer och samarbetsstrukturer. Dessa dimensioner kan tänkas utgöra en grund för arbetet med kvotflyktingar. De strukturella utmaningarna som socialarbetare lyfte upp var långa, upp till flera månaders väntetider för att få socialskyddsnummer och en plats på språkkurs, ojämlik regional tillgång till psykiatrisk specialiserad sjukvård samt barriärer för strukturellt inflytande. Socialarbetare identifierade social rapportering samt påverkan inom samarbetsstrukturer som de främsta möjligheterna till strukturell påverkan. Dock hade socialarbetarna erfarit barriärer för strukturell påverkan, vilka hade att göra med tidsbrist, resursbrist, motstånd från ledningen, oklarhet kring vart information kan förmedlas samt avsaknad av tydliga organisatoriska strategier för strukturell påverkan.
-
(2023)Denna avhandling undersöker hur socialarbetare som arbetat med mottagning av kvotflyktingar reflekterar kring strukturella dimensioner och utmaningar angående arbetet med kvotflyktingar samt på vilka sätt dessa socialarbetare strävar efter att påverka strukturellt. Ämnet utgör ett aktuellt och relevant forskningsområde eftersom strukturella faktorer i koppling till mottagning av kvotflyktingar inte tidigare forskats i. Därutöver har endast lite forskning gjorts om hur socialarbetare inom den integrationsfrämjande sektorn utför strukturellt socialt arbete. Studiens forskningsfrågor är 1) vilka strukturella dimensioner och utmaningar lyfter socialarbetare upp angående arbetet med kvotflyktingar? samt 2) hur diskuterar socialarbetare möjligheter till strukturell påverkan? Materialet för avhandlingen samlades in genom fyra kvalitativa temaintervjuer med socialarbetare som arbetar inom integrationsfrämjande socialservice och som arbetat med mottagning av kvotflyktingar från tre olika kommuner eller välfärdsområden i södra Finland. Kommunerna eller välfärdsområdena som socialarbetarna representerade var olika till sin storlek. Materialet analyserades med en teoristyrd innehållsanalys. Avhandlingen utgår ifrån två olika teoretiska referensramar: strukturella perspektiv i socialt arbete och handlingsutrymme. De strukturella dimensionerna som socialarbetarna lyfte upp var organisatoriska strukturer och samarbetsstrukturer. Dessa dimensioner kan tänkas utgöra en grund för arbetet med kvotflyktingar. De strukturella utmaningarna som socialarbetare lyfte upp var långa, upp till flera månaders väntetider för att få socialskyddsnummer och en plats på språkkurs, ojämlik regional tillgång till psykiatrisk specialiserad sjukvård samt barriärer för strukturellt inflytande. Socialarbetare identifierade social rapportering samt påverkan inom samarbetsstrukturer som de främsta möjligheterna till strukturell påverkan. Dock hade socialarbetarna erfarit barriärer för strukturell påverkan, vilka hade att göra med tidsbrist, resursbrist, motstånd från ledningen, oklarhet kring vart information kan förmedlas samt avsaknad av tydliga organisatoriska strategier för strukturell påverkan.
-
(2019)I min kandidatavhandling har jag undersökt samarbetet mellan elevvården och ungdomspsykiatrin på svenska i huvudstadsregionen. Dessutom har jag tagit reda på vilka tidiga interventioner de professionella utnyttjar för att minska risken att en ungdom inte hamnar mellan två olika stödtjänster och att en förvärring av situationen uppstår. Avhandlingen är en kvalitativ intervjuundersökning med semistrukturerade intervjuer. För att ta reda på hur situationen ser ut ur de professionellas synvinkel har jag intervjuat tre skolkuratorer och en socialarbetare som arbetar med ungdomspsykiatri i huvudstadsregionen. Min målgrupp är ungdomar i åldern 13–17. Jag har använt mig av innehållsanalys och diskuterat resultatet i enlighet med en kombination av en nyinstitutionell teori och ett handlingsutrymmesperspektiv för att granska avhandlingen på en strukturell nivå och en individnivå. Resultatet i min undersökning visar att det enligt de professionellas erfarenheter finns en del strukturella brister i samarbetet och inom organisationerna. Samarbetet baserar sig till viss del på de professionellas relationer till varandra och andra individuella faktorer, såsom tidsbrist och hängivenhet. Gällande de tidiga interventionerna framkom det att det finns en hel del tidiga interventioner inom skolan både på finska och svenska i huvudstadsregionen. Gällande tidiga interventioner utanför skolan så finns det dock en brist på svensk service och svenskspråkiga motsvarigheter.
-
(2014)Syftet med denna pro gradu-avhandling är att få mera kunskap om socialarbetares motiveringar till och erfarenheter av samarbete inom barnskydd. Avhandlingen fokuserar på socialarbetares beskrivningar av situationer där socialarbetare samarbetar. Samarbetsprocessen undersöks och likaså de faktorer som anses påverka processen. Det redogörs också för konsekvenserna av samarbetet samt för den konsensus som finns i de svar socialarbetarna har angivit. Materialet i denna pro gradu-avhandling är uppbyggt av tre olika typer av material. Materialet är både kvantitativt och kvalitativt och allt material har samlats in på en och samma barnskyddsbyrå i huvudstadsregionen under våren och sommaren år 2013. Materialet består av en vinjettundersökning, en fokusgruppsintervju och fem individuella semistrukturerade intervjuer. Tolv socialarbetare besvarade vinjettundersökningen som består av två fiktiva klientfall. De fiktiva klientfallen handlar om 'Maria' och 'Nadja'. Båda vinjetterna består av tre olika delar (faser). Konsensusen inom socialarbetarnas svar uppmärksammas speciellt i vinjettundersökningen, men även olikheter och likheter i samarbetet, beroende på de fiktiva klientfallen, undersöks. Fokusgruppsintervjun utfördes med hjälp av en grupp på fem socialarbetare, som alla besvarade vinjettundersökningen. Under fokusgruppsintervjun diskuteras vinjettundersökningens resultat, men tyngdpunkten ligger på en djupare förståelse av samarbetet, på vad som påverkar samarbetet och på samarbetets konsekvenser. Den sista delen av materialet utgörs av fem individuella semistrukturerade intervjuer med socialarbetare. Under de individuella intervjuerna presenterar socialarbetarna verkliga klientfall och dessa diskuteras med fokus på samarbetet. Vinjettundersökningen analyseras främst kvantitativt. Fokusgruppsintervjun analyseras med hjälp av tematisk analys medan de individuella intervjuerna analyseras med hjälp av innehållsanalys. Resultaten diskuteras också i förhållande till de olika metoderna. Resultaten från delstudierna som genomförts med olika metoder kompletterar varandra och fördjupar kunskapen om samarbetets skiftande karaktär inom barnskyddet. Vinjettundersökningen illustrerar att socialarbetarna i en fiktiv 'idealsituation' har relativt varierande uppfattningar beträffande samarbetets roll och betydelse inom barnskyddet. Av fokusgruppintervjun och speciellt av de individuella intervjuerna framgår däremot på att samarbete 'på riktigt', det vill säga i barnskyddets praktik, långt formas av etablerade strukturer och handlingsmönster, där enskilda socialarbetare upplever sitt handlingsutrymme ifråga om samarbete som relativt begränsat. Fokusgruppsintervjun och de individuella intervjuerna lyfter vidare fram informationsutbyte, delegering av arbetsuppgifter, sakkunnighet hos andra professioner och kontrollredskap som samarbetets positiva sidor. Samarbetet anses fungera om samarbetsparterna har gemensamma och tydliga mål, kommunicerar öppet med varandra och respekterar varandra. Samarbetets byråkratiska natur och orealistiska förväntningar på barnskyddsarbetet upplevs som samarbetets negativa sidor. Samarbetet anses även försvåras på grund av att tjänsterna ofta av organisatoriska skäl är splittrade, av att samarbetsparterna ofta hårt håller fast i sina egna revir och inte tänjer på gränserna samt av personalomsättningen inom det sociala arbetet. De samarbetsformer som framkommer av det empiriska materialet är konsultation, koordinering och samverkan.
-
(2019)Min utgångspunkt för denna studie har varit de tidiga kvinnliga pionjärskapet i det sociala arbetet. Genom min studie har jag velat belysa det samtida pionjärskapet och på så sätt kunna bidra till med ett inlägg till studiet av det sociala arbetets historia. Jag förstår en ”samtid pionjär” som en person verksam inom ledarskap, forskning eller undervisning på det sociala området. Syftet med min pro gradu-avhandling har varit att, med avstamp i det sociala arbetets ”feministiska historiska arv” belysa det sociala området ur ett genusvetenskapligt perspektiv. Detta har jag gjort genom att besvara tre forskningsfrågor enligt följande: 1) på vilka sätt tar sig genusstrukturer uttryck i informanternas narrativ? 2) ett hurudant handlingsutrymme beskrivs av informanterna i narrativen? Och 3) vilken typ av kompetenser framstår i narrativen som relevanta på det sociala området i en nutida kontext? Jag har intervjuat fem personer som verkar i ledarskapspositioner, inom undervisning eller inom forskning på det sociala området och analyserat intervjumaterialet genom en narrativ analys och på basen av materialet har jag skapat det jag kallar ”de samtida pionjärernas narrativ”. Jag har analyserat mitt material utgående från Donna Haraways (1988) koncept om situerad kunskap, Judith Butlers (1990) teoretisering av genus som performativt och Joan Ackers (1990;2012;2006) teoretisering om könade processer i organisationer. I analysresutaten framstår att genus, kunskap och handlingsutrymme är sinsemellan överlappande dimensioner som sammansatta skapar det jag kallar för ”den samtida pionjärens verklighet”. Genusstrukturer tar sig uttryck i narrativet som en ”kultur av förbiseddhet” både i formen av en utifrån påklistrad fördom om det sociala områden men även genom internaliserade uppfattningar. I praktiken syns detta t.ex. i mötet med andra sektorer där det sociala området stundvis ses som ett ”tilläggselement” till övrig serviceproduktion. Handlingsutrymmet beskrivs i narrativet som präglat av mydighetsutövning som ibland innebär friktioner både mellan det privata/det offentliga men också mellan olika aktörer på fältet. Myndighetsansvaret betonas även som en naturlig del av en demokratisk process. Handlingsutrymmet präglas även av kollektiva ageranden där man genom grupper beskriver en möjlighet att påverka i olika frågor. I narrativet beskrivs både kunskapsproduktion och kunskapstillämpning som praktikbundna fenomen inom det sociala området. Kunskapen och implementeringen av den i praktiken bör ske i dialogiskt samarbete med brukare och övriga professionella för att skapa relevanta, ändamålsenliga och varaktiga goda resultat. Här talar pionjären om vikten av att behärska en parallell-kunskap som innefattar så väl områdesspecifik kompetens (vad) som ett förmågan att arbeta dialogiskt (hur). Det är dock i intersektionen mellan alla tre dimensioner: genus-kunskap-handlingsutryme, som vi kan säga att den samtida pionjärens verklighet finns och tar sig uttryck. Syftet för studien har varit att föra fram ett möjligt sätt att förstå hur genusstrukturer verkar på det sociala området. ”Den samtida pionjärens verklighet” skulle inte ha samma uttryck eller djup om man avlägsnade genusperspektivet. Förklaringsmodellen låter därför förstå att genusstrukturer genomsyrar handlingsutrymmet så väl som kunskapen på det sociala området. Genusstrukturerna i narrativet kan ses som performativa (Butler 1990, 77) genom olika könade processer (Acker 2012, 215). Dessa processer föregår på såväl organisations- som individnivå och synliggörs i friktioner och förhandlingar. Förklaringsmodellen ”den samtida pionärens verklighet” förstås i samspel med dess kontext i tid och rum, precis som kunskap är situerad, d.v.s. lokalt förankrad (Haraway, 581). På basen av mina analysresultat ser jag att det finns skäl upprätthålla en diskussion om betydelsen av genus inom det sociala området. Genom att förbise genus finns en risk att utvecklingsarbetet inom området stagnerar vilket även kan komma att ha konsekvenser för klientarbetet (Kullberg et al. 2012, 100).
-
(2019)Min utgångspunkt för denna studie har varit de tidiga kvinnliga pionjärskapet i det sociala arbetet. Genom min studie har jag velat belysa det samtida pionjärskapet och på så sätt kunna bidra till med ett inlägg till studiet av det sociala arbetets historia. Jag förstår en ”samtid pionjär” som en person verksam inom ledarskap, forskning eller undervisning på det sociala området. Syftet med min pro gradu-avhandling har varit att, med avstamp i det sociala arbetets ”feministiska historiska arv” belysa det sociala området ur ett genusvetenskapligt perspektiv. Detta har jag gjort genom att besvara tre forskningsfrågor enligt följande: 1) på vilka sätt tar sig genusstrukturer uttryck i informanternas narrativ? 2) ett hurudant handlingsutrymme beskrivs av informanterna i narrativen? Och 3) vilken typ av kompetenser framstår i narrativen som relevanta på det sociala området i en nutida kontext? Jag har intervjuat fem personer som verkar i ledarskapspositioner, inom undervisning eller inom forskning på det sociala området och analyserat intervjumaterialet genom en narrativ analys och på basen av materialet har jag skapat det jag kallar ”de samtida pionjärernas narrativ”. Jag har analyserat mitt material utgående från Donna Haraways (1988) koncept om situerad kunskap, Judith Butlers (1990) teoretisering av genus som performativt och Joan Ackers (1990;2012;2006) teoretisering om könade processer i organisationer. I analysresutaten framstår att genus, kunskap och handlingsutrymme är sinsemellan överlappande dimensioner som sammansatta skapar det jag kallar för ”den samtida pionjärens verklighet”. Genusstrukturer tar sig uttryck i narrativet som en ”kultur av förbiseddhet” både i formen av en utifrån påklistrad fördom om det sociala områden men även genom internaliserade uppfattningar. I praktiken syns detta t.ex. i mötet med andra sektorer där det sociala området stundvis ses som ett ”tilläggselement” till övrig serviceproduktion. Handlingsutrymmet beskrivs i narrativet som präglat av mydighetsutövning som ibland innebär friktioner både mellan det privata/det offentliga men också mellan olika aktörer på fältet. Myndighetsansvaret betonas även som en naturlig del av en demokratisk process. Handlingsutrymmet präglas även av kollektiva ageranden där man genom grupper beskriver en möjlighet att påverka i olika frågor. I narrativet beskrivs både kunskapsproduktion och kunskapstillämpning som praktikbundna fenomen inom det sociala området. Kunskapen och implementeringen av den i praktiken bör ske i dialogiskt samarbete med brukare och övriga professionella för att skapa relevanta, ändamålsenliga och varaktiga goda resultat. Här talar pionjären om vikten av att behärska en parallell-kunskap som innefattar så väl områdesspecifik kompetens (vad) som ett förmågan att arbeta dialogiskt (hur). Det är dock i intersektionen mellan alla tre dimensioner: genus-kunskap-handlingsutryme, som vi kan säga att den samtida pionjärens verklighet finns och tar sig uttryck. Syftet för studien har varit att föra fram ett möjligt sätt att förstå hur genusstrukturer verkar på det sociala området. ”Den samtida pionjärens verklighet” skulle inte ha samma uttryck eller djup om man avlägsnade genusperspektivet. Förklaringsmodellen låter därför förstå att genusstrukturer genomsyrar handlingsutrymmet så väl som kunskapen på det sociala området. Genusstrukturerna i narrativet kan ses som performativa (Butler 1990, 77) genom olika könade processer (Acker 2012, 215). Dessa processer föregår på såväl organisations- som individnivå och synliggörs i friktioner och förhandlingar. Förklaringsmodellen ”den samtida pionärens verklighet” förstås i samspel med dess kontext i tid och rum, precis som kunskap är situerad, d.v.s. lokalt förankrad (Haraway, 581). På basen av mina analysresultat ser jag att det finns skäl upprätthålla en diskussion om betydelsen av genus inom det sociala området. Genom att förbise genus finns en risk att utvecklingsarbetet inom området stagnerar vilket även kan komma att ha konsekvenser för klientarbetet (Kullberg et al. 2012, 100).
-
(2022)Denna kvalitativa intervjustudie har som syfte att studera ätstörningar hos gymnasieelever ur skolkuratorernas perspektiv. Syftet är att få fram hur kuratorerna resonerar kring ätstörningar och hurudana möjligheter de upplever sig ha att arbeta med den typen av problematik. Ätstörningar är en komplex sjukdom som oftast har både fysiska, psykiska och sociala konsekvenser. Denna studie fokuserar på ätstörningar ur en samhällsvetenskaplig synvinkel och därmed har fokus varit att få reda på hur kuratorerna ser på ätstörningar och hur deras konstruktioner av problematiken eventuellt kan påverka deras möjligheter att arbeta med den. De teorier som ligger som grund för denna avhandling utgörs av socialkonstruktivism och av teorier kring socialarbetares och skolkuratorers handlingsutrymme. I denna intervjustudie intervjuades fem kuratorer från gymnasieskolor i Finland. Intervjuerna var semistrukturerade och gav utrymme för en mera ledig diskussion. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultaten presenteras genom tre huvudsakliga teman som hade rak koppling till både syftet och frågeställningarna samt till den teori som presenteras i avhandlingen. De tydligaste skillnaderna i resultaten var att två kuratorer inte hade mycket erfarenhet av att arbeta med elever med ätstörningar, för att det inte ansåg det som deras uppgift, medan de tre andra hade mera erfarenhet och upplevde sig ha mera möjligheter att arbeta med dessa elever. Kuratorernas möjligheter att arbeta med ätstörningar verkade till mesta del handla om arbetet med de bakomliggande faktorerna eller faktorer runt omkring ätstörningar. Begränsningarna grundade sig mera på aspekter som brist på kunskap och kompetens. Man kan se en skillnad i hur kuratorerna ser på ätstörningar och synen verkar ha en roll i hur arbetet ser ut. Kuratorernas syn på problematiken verkar även ha vissa samband med hur och i vilken utsträckning de har arbetat med den.
-
(2024)Syftet med avhandlingen är att studera grundskolans skolkuratorers handlingsutrymme i skolan och få en uppfattning om hur deras handlingsutrymme ser ut samt vilka möjligheter och utmaningar skolkuratorerna upplever i sitt handlingsutrymme inom elevhälsan. Tidigare forskning har bland annat visat att skolkuratorerna upplever att deras roll inom elevhälsan är otydlig och att de saknar tydliga arbetsbeskrivningar samt stöd från ledningen. Skolkuratorn och deras roll inom elevhälsan är ett ganska outforskat område och därför ämnar denna avhandling skapa en tydligare bild om skolkuratorns arbete inom elevhälsan. Forskningsfrågorna i denna avhandling är; 1) Hurdant handlingsutrymme har skolkuratorn i grundskolan? och 2) Vilka möjligheter respektive utmaningar upplever skolkuratorn relaterat till sitt handlingsutrymme i skolan och inom elevhälsan i grundskolan? Studien är kvalitativ och materialinsamlingen har skett genom att intervjua sex skolkuratorer som arbetar i grundskolan. Resultaten av studien har analyserats med hjälp av teoretisk innehållsanalys. Den teoretiska utgångspunkten i studien är Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. Teorin används för att definiera skolkuratorernas handlingsutrymme inom elevhälsan. Innehållsanalysen kännetecknas av två huvudkategorier: (1) Skolkuratorns roll och arbetsuppgifter och (2) Handlingsutrymmets möjligheter och utmaningar inom elevhälsan. Dessa huvudkategorier har följande underkategorier; (1) Fastställandet av skolkuratorns arbetsuppgifter, skolkuratorns upplevelser om sin arbetsroll i skolan och elevhälsan, skolkuratorns upplevelser om hur skolans personal ser på deras arbetsroll, skolkuratorns upplevelser av stödet från ledningen samt (2) Skolkuratorns möjligheter och Utmaningar i skolkuratorns arbete. Studien visar att skolkuratorerna är relativt nöjda med att det inte finns tydliga arbetsbeskrivningar för deras arbete, vilket skiljer sig åt från den tidigare forskningen. Skolkuratorerna upplever att de har stort utrymme att själva utforma sina arbetsuppgifter inom ramen av lagen och olika riktlinjer, vilket kan upplevas som en möjlighet inom elevhälsan för skolkuratorerna. Utmaningar inom elevhälsan präglas av resursbrist både inom elevhälsan och utanför, bland annat inom specialsjukvården. Ur resultaten framkommer att resursbristen påverkar arbetsbelastningen och att skolkuratorerna tar åt sig arbete som egentligen inte hör till dem, tillexempel när det saknas skolpsykolog i elevhälsoteamet. Avhandlingen visar att skolkuratorns handlingsutrymme påverkas av både inre och yttre organisatoriska faktorer som påverkar att det finns skillnader mellan tillvägagångssätt i skolornas elevhälsa, vilket kan innebära att elevhälsans kvalitet skiljer sig åt mellan skolorna. Det finns ett behov av fortsatt framtida forskning gällande skolkuratorns arbete och hur elevhälsans kvalitet skiljer sig åt mellan skolorna samt hur skolkuratorns åtgärder påverkar elevens skolgång och välbefinnande. Mera forskning om skolkuratorns arbete skulle kunna bidra till att skapa en större förståelse över hur viktiga skolkuratorerna är inom elevhälsan och det sociala arbetet i skolan.
-
(2024)Syftet med avhandlingen är att studera grundskolans skolkuratorers handlingsutrymme i skolan och få en uppfattning om hur deras handlingsutrymme ser ut samt vilka möjligheter och utmaningar skolkuratorerna upplever i sitt handlingsutrymme inom elevhälsan. Tidigare forskning har bland annat visat att skolkuratorerna upplever att deras roll inom elevhälsan är otydlig och att de saknar tydliga arbetsbeskrivningar samt stöd från ledningen. Skolkuratorn och deras roll inom elevhälsan är ett ganska outforskat område och därför ämnar denna avhandling skapa en tydligare bild om skolkuratorns arbete inom elevhälsan. Forskningsfrågorna i denna avhandling är; 1) Hurdant handlingsutrymme har skolkuratorn i grundskolan? och 2) Vilka möjligheter respektive utmaningar upplever skolkuratorn relaterat till sitt handlingsutrymme i skolan och inom elevhälsan i grundskolan? Studien är kvalitativ och materialinsamlingen har skett genom att intervjua sex skolkuratorer som arbetar i grundskolan. Resultaten av studien har analyserats med hjälp av teoretisk innehållsanalys. Den teoretiska utgångspunkten i studien är Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. Teorin används för att definiera skolkuratorernas handlingsutrymme inom elevhälsan. Innehållsanalysen kännetecknas av två huvudkategorier: (1) Skolkuratorns roll och arbetsuppgifter och (2) Handlingsutrymmets möjligheter och utmaningar inom elevhälsan. Dessa huvudkategorier har följande underkategorier; (1) Fastställandet av skolkuratorns arbetsuppgifter, skolkuratorns upplevelser om sin arbetsroll i skolan och elevhälsan, skolkuratorns upplevelser om hur skolans personal ser på deras arbetsroll, skolkuratorns upplevelser av stödet från ledningen samt (2) Skolkuratorns möjligheter och Utmaningar i skolkuratorns arbete. Studien visar att skolkuratorerna är relativt nöjda med att det inte finns tydliga arbetsbeskrivningar för deras arbete, vilket skiljer sig åt från den tidigare forskningen. Skolkuratorerna upplever att de har stort utrymme att själva utforma sina arbetsuppgifter inom ramen av lagen och olika riktlinjer, vilket kan upplevas som en möjlighet inom elevhälsan för skolkuratorerna. Utmaningar inom elevhälsan präglas av resursbrist både inom elevhälsan och utanför, bland annat inom specialsjukvården. Ur resultaten framkommer att resursbristen påverkar arbetsbelastningen och att skolkuratorerna tar åt sig arbete som egentligen inte hör till dem, tillexempel när det saknas skolpsykolog i elevhälsoteamet. Avhandlingen visar att skolkuratorns handlingsutrymme påverkas av både inre och yttre organisatoriska faktorer som påverkar att det finns skillnader mellan tillvägagångssätt i skolornas elevhälsa, vilket kan innebära att elevhälsans kvalitet skiljer sig åt mellan skolorna. Det finns ett behov av fortsatt framtida forskning gällande skolkuratorns arbete och hur elevhälsans kvalitet skiljer sig åt mellan skolorna samt hur skolkuratorns åtgärder påverkar elevens skolgång och välbefinnande. Mera forskning om skolkuratorns arbete skulle kunna bidra till att skapa en större förståelse över hur viktiga skolkuratorerna är inom elevhälsan och det sociala arbetet i skolan.
-
(2019)Studien undersöker socialarbetarens uppfattning kring utkomststödsreformen, ifall det skett en förändring i yrkesrollen och handlingsutrymmet. Det grundläggande utkomststödets behandling överfördes från kommunernas till FPA:s ansvar den 1.1.2017 och ett av målen med reformen handlade om att det skulle bli mer tid för det sociala arbetet. Studiens syfte är att bidra med kunskap hur det sociala arbetet med vuxna på Esbo vuxensocialbyrå har påverkats av utkomststödsreformen och hur socialarbetarna ser att reformen påverkat på deras yrkesroll och handlingsutrymme. Avhandlingens forskningsfrågor är; Hur uppfattar socialarbetare vuxensocialarbetet och sitt handlingsutrymme efter utkomststödsreformen? Hur ser socialarbetarna på sin yrkesroll efter reformen? Som teoretisk utgångspunkt har jag valt handlingsutrymme, yrkesroll och organisationsteori. Jag har använt mig av halvstrukturerade intervjuer för att samla in materialet, sammanlagt har jag intervjuat sex socialarbetare på Esbo vuxensocialbyrå. Då socialarbetarens yrkesroll och handlingsutrymme till stor grad styrs av organisationen, har jag valt att utföra intervjuerna på enhet inom organisationen då svaren då kan förknippas lättare med organisationen. Som analysmetod har jag valt att använda mig av innehållsanalys, då den lämpar sig för syftet att lyfta fram socialarbetarnas uppfattningar och erfarenheter kring forskningsfrågorna. Socialarbetarna ser i storhet att utkomststödsreformen är rätt beslut och ser reformen som en möjlighet att skapa en ny profil för det sociala arbetet med vuxna. Inom organisationen skedde det en del förändringar men socialarbetarna såg dessa förändringar aningen olika, vilket kan tyda på att arbetssätten och metoderna ännu söker sig den nya situationen. Utkomststödet och det sociala arbetet med vuxna är förknippade med varandra i olika grader. Då utkomststödet är den sista förmånen en person kan få, är aktiveringen av klienter inom utkomststödet en av uppgifterna inom socialvården. Det är viktigt att lägga uppmärksamhet att alla som är klienter inom utkomststödet inte är eller har behov till klientskap inom socialvården. Utkomststödet har i regel sätts som ett bra arbetsredskap att känna igen personer som är i behov av socialvård. Behovet kunde bli synligt i till exempel hyresskulder och spelberoende då dessa syntes på kontoutdragen. I och med reformen har det lett till att dess vissa synliga problem inte framkommer till socialarbetarens kännedom lika snabbt som tidigare. Reformen har även lätt till att de som inte haft dessa synliga problem men varit i behov av socialvården nu fått mer synlighet, då FPA informerar kommunerna kring de klienter som är i behov av en aktiveringsplan i lagen om rehabiliterande arbetsverksamhet (189/2001). Ett av de främsta resultaten kring yrkesrollen var att socialarbetarna efter utkomststödsreformen såg sig själv fungera som klientens advokat gentemot andra instanser. Då socialarbetarna tidigare upplevt att klienterna ser på socialarbetarna som de som gör besluten och vaktar klienternas penga-affär, har det skapat möjlighet till att klienter i större grad kan lita på arbetarna vilket leder till en bättre relation till klienterna och socialarbetarna. Handlingsutrymmet kom fram under intervjuerna speciellt angående vid börjar av reformen. Det framkom mycket problem inom besluten för det grundläggande utkomststödet och den egna organisationens riktlinjer och ramar begränsade socialarbetarna för att handla enligt de behov klienten hade.
Now showing items 1-20 of 20