Browsing by Subject "implementering"

Arktiska rådet som grundades år 1996 är det enda mellanstatliga samarbetsforumet att handskas specifikt med arktiska frågor. Rådet följer med miljöns tillstånd, utger miljöbedömningar om miljöskydd och hållbar utveckling och ger på basis av dessa policyrekommendationer åt medlemsländerna. Medlemsländerna har i alla fall i princip bundit sig till att följa rekommendationerna men rådet har inte mandat att ge juridiskt bindande rekommendationer eller att se till att de verkställs. Nivån på den nationella implementeringen av Arktiska rådets rekommendationer har visat sig vara svag i medlemsländerna men ett område där de gjort framsteg i är att implementera de rekommendationer som rådet gett om åtgärder att minska på utsläpp av svart kol. Finland är ett medlemsland som klarat sig bra med att implementera dessa rekommendationer. Genom en fallstudie över implementeringsprocessen av Arktiska rådets rekommendationer om åtgärder att minska på utsläpp av svart kol i Finland är studiens syfte att skapa en helhetsbild över händelseförloppet av implementeringen för att på så sätt förklara och förstå implementeringsprocessen i Finland. Bakom implementeringen av Arktiska rådets rekommendationer ligger det en policyprocess och genom att granska den är syftet också att systematiskt analysera vilka implementeringsfaktorer som har främjat respektive försvårat implementeringen. Det finns i regel två modeller för att studera implementering, en beslutsorienterad uppifrån-nermodell och en handlingsorienterad nerifrån-uppmodell. Den syntesmodell av de två modellerna som Sabatier utformat bildar tillsammans med Lundquists modell för implementeringsstyrning fallstudiens teoretiska utgångspunkt. Lundquists styrningsmodell utgår ifrån att man vid analys av implementering måste uppmärksamma hur strukturerna och aktörernas förmågor och beteenden påverkar genomförandet. I ett styrningsperspektiv har policytillämparens egenskaper en betydande roll för att förklara avvikelser mellan beslut och utfall vid implementeringen av policy. Studien visar att Finlands förmåga att förstå vad rekommendationerna om svart kol handlar om har främjat implementeringen, likaså Finlands vilja att tillämpa dem. Implementeringen har underlättats av klara och konsekventa målsättningar och av att Arktiska rådet och Finland anser att utsläpp av svart kol är ett problem och att utsläppen måste minskas. Målformuleringar som i början var otydliga har klarnats vilket tyder på att Arktiska rådet som policyförespråkare lärt sig under processens gång. Den arktiska regionen håller på att genomgå en förändring då klimatförändringen syns som ett betydligt varmare klimat och som smältande av havsisen, och då nya ekonomiska möjligheter i samband med det förväntas uppstå. Som ett resultat har intresset mot det arktiska området ökat. Som det centrala samarbetsorganet vad gäller Arktis har betydelsen av Arktiska rådet ökat.

This master’s thesis focuses on the coping behavior of the officials in employment offices during the implementation of activation model. Based on the theory of street-level bureaucrats by Michael Lipsky and a synthesis from a categorization of coping mechanisms by Lars Tummers and his colleagues and Evert Vedung, aims the thesis att identifying the coping behavior of the officials in the job centers. A complementary explanatory analysis of the effect of contextual factors on coping is carried out based on previous research. Due to the fact that Lipsky has identified a discrepancy between official policy and executed policy, it is of importance to focus on coping behavior of officials in employment offices in order to understand the underlying causes. A qualitative content analysis was carried out in order to analyze the survey of the experiences of the officials in job centers. Material for analysis consisted of three open questions directed to the job center officials. Questions focused on the effects of activation model on the activities of employment offices and on the personnel’s opinions about the model. Questions were divided in coding units where every distinct response equalled a unit. The coding scheme was created based on the categorizations of Tummers et al. and Vedung. As a result of the analysis four coping mechanisms were identified: prioritizing among clients, routinizing, rationing and rigid rule following. The prevalence of routinizing was remarkably greatest in the material, and the tree other mechanism were clearly more rare. The complementary explanatory analysis of the effect of contextual factors’ effect on coping demonstrated that prioritizing was caused by an external performance regime and a high working pressure. The prevalence of rationing could be explained by an external performance regime, even though former research had indicated that rationing is a product of an interplay between high autonomy and external performance regime. There was found signs that routinizing could have been a cause of steering which diminishes the discretion of officials by standardizing the modes of operation on job centers. Rigid rule following could be explained in terms of an increased working pressure and an emphasis on effectivity. This behavior showed to go against the mode of operation which the officials considered to be desirable. The examination proves that the officials used coping mechanisms in order to cope with the stressful circumstances that the activation model had created. However, the analysis of the effect of contextual factors on coping behavior should be complemented by statistical analyses with which the causalities between variables can be proven more unequivocally. Furthermore, a future research could focus on explaining the effect of contextual factors on a kind of coping behavior which prevalence have not yet been studied in the light of the context.

Tiivistelmä Tiedekunta: Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet Koulutusohjelma: Yhteiskuntatieteiden maisteriohjelma Opintosuunta: Valtio-oppi ja hallinto Tekijä: Aala Koski Työn nimi: Fysioterapian suoravastaanoton toimeenpano julkisessa terveydenhuollossa Työn laji: Maisterintutkielma Kuukausi ja vuosi: 01/2022 Sivumäärä: 100 Avainsanat: Fysioterapian suoravastaanotto, toimeenpano, muutosprosessi, hyvät käytänteet, sote-uudistus Ohjaaja tai ohjaajat: Stefan Sjöblom (Soc & kom), Salla Sainio (THL) Säilytyspaikka: Helsingin yliopisto Tutkielmani tavoite on selvittää, miten kolme erilaista perusterveydenhuollon organisaatiota ovat toteuttaneet fysioterapian suoravastaanoton toimeenpanon. Fysioterapian suoravastaanotto tarkoittaa, että tuki- ja liikuntaelinvaivoista kärsivä asiakas voi oman terveysasemansa ajanvarauksen kautta hakeutua suoraan fysioterapeutin vastaanotolle ilman lääkärin lähetettä. Suomessa hallitus on määritellyt raamit sosiaali- ja terveydenhoidon uudistukselle. Kunnat saavat lain puitteissa itse päättää, miten toteuttavat uudistuksen hoidon vaatimusten mukaisesti. Terveyskeskusten palvelujen järjestämiseen vaikuttavat käytettävissä olevat resurssit. Fysioterapian suoravastaanotto on hoitomalli, jonka katsotaan tuovan ratkaisun tuki- ja liikuntaelinongelmien kroonistumisen ehkäisyssä, keventämään lääkärien työtaakkaa ja laskemaan terveydenhuollon kustannuksia pitkällä aikavälillä. Tämä on kvalitatiivinen tapaustutkimus, jossa käytän haastattelua tutkimusmenetelmänä. Tutkimukseni ensimmäisessä osassa selvitetään organisaatioiden taustatekijöitä. Toinen osa käsittelee muutosprosessia, jossa de Wootsin mallin avulla operationalisoin, tarkastelen dimensioita ja analysoin toimeenpanoa. De Wootsin mallissa muutosprosessi jaetaan viiteen vaiheeseen: muutospaine, yhteinen visio, muutoskapasiteetti, toteuttamiskelpoinen hanke ja lopputulos. Tutkimukseen on valittu yksiköt eri puolilta maata. Mukana on perinteinen kuntayhtymä, integroitu kuntayhtymä sekä suuri kunta antamassa kuvaa, kuinka toimeenpano sujuu eri toimintaympäristöissä. Haastatelluissa kolmessa organisaatiossa oli hyvin erilaiset menettelytavat. Yksi oli luonut oman mallin, toinen oli kehittänyt toimintaa monien vuosien aikana pienemmissä osissa saavuttaakseen kokonaisuuden ja kolmas laittoi hankejohtajat kiertämään sairaanhoitopiirin kolmeen kertaan: kartoittamaan osaamista yksiköissä, käymään läpi hankkeen eri vaiheet ja juurruttamaan uusi toimintamalli yksiköihin. Organisaatiot olivat huomioineet kaikki muutosprosessin vaiheet ja onnistuneet toimeenpanemaan muutoksen alueen tarpeiden puitteissa. De Wootsin mallin vaiheista eniten puutteita kaikilla haastatelluilla yksiköillä oli muutoskapasiteetissa. Hyviä käytänteitä löytyi kaikista haastelluista yksiköistä. Esimerkiksi yhdessä kunnassa asiakas arvioi hoidon tarpeen ja voi tulla hoitoon suoraan kadulta tai varata ajan puhelimitse tai netissä. Toisessa ohjataan henkilökuntaa antamaan suoraa palautetta toisilleen ja kolmannessa fysioterapeutit tekevät tutkimuksen lääkäreille tai vastaanottohenkilökunnalle perehdyttääkseen omaan toimintaansa. Haastattelujen kautta sain kokonaisvaltaisen kuvan toimeenpanoprosessista. Tutkimuksen ajatus oli näyttää, miten eri yksiköt ovat toteuttaneet prosessin ja antaa ideoita muille, jotka tarvitsevat tukea oman toimeenpanoprosessinsa kanssa. Tarkoitus oli myös löytää hyviä käytänteitä jaettavaksi terveydenhuollon kentälle. Tuloksia ei voida yleistää, mutta niitä voidaan hyödyntää käytännössä.

Kvotflyktingmottagande i Finland har visat sig vara en utmanande och lång process. Från att ett beslut om uppehållstillstånd har beviljats har det tagit ca 8-10 månader tills flyktingen anlänt i en kommun i Finland och i vissa fall t.o.m. upp till två år. Den globala situationen har blivit svårare under de senaste åren, med fler och fler människor på flykt och i behov av skydd. En välfungerande kvotflyktingmottagningsprocess är både i Finlands och flyktingarnas intresse. Kvotflyktingmottagandet granskas genom en kvalitativ analys utifrån ett implementeringsperspektiv och beskriver processens steg i Finland. För att fördjupa sig i vilka faktorer som krävs för en framgångsrik implementering och vad som kan vara källor till implementeringsproblem använder jag mig av jämförande metod. En internationell komparation utförs och mottagningsprocessen i Finland jämförs med processen i Sverige eftersom landet har en längre och bredare erfarenhet av kvotflyktingmottagande. Bakom kvotflyktingmottagandet ligger det en policyprocess och att studera policyprocesser handlar om att granska politikens resultat. Mottagningsprocessen kan uppfattas som byråkratisk vilka ofta klingar negativt. Kännetecken för en byråkratisk process är dock en viss trohet till regler och att alla fall ska behandlas lika. Policyprocesser är inte isolerade och statiska utan påverkas av förändringar i samhället och strukturer. Policyprocessen kan delas i stadier var implementeringen av policy är ett stadie. Ett beslut om en policy är inte värd mycket om den inte blir implementerat framgångsrikt. Det finns två perspektiv för studerandet av policyimplementering, det beslutsorienterade uppifrån-ner perspektivet och det handlingsorienterade nerifrån-upp perspektivet, vilka denna avhandling använder sig en syntes av. Implementeringsstyrning enligt Lundquist har en central roll i denna avhandling. Men också betydelsen av kapacitet och vilja för framgångsrik implementering enligt McLauglin får utrymme. Kvotflyktingprocessen i Sverige liknar i viss mån processen i Finland men det finns också en hel del skillnader mellan länderna. Migrationsverket i Sverige har jämfört med Migrationsverket i Finland en mer central roll genomgående i kvotflyktingprocessen t.ex. är Migrationsverket i Finland inte delaktigt i beslutfattandet kring regional inriktning medan Migrationsverket i Sverige har en ledande roll. Koordinering av kommunplatser sköter arbets- och näringsministeriet i Finland medan Migrationsverket i Sverige sköter beredning som regeringen fastställer. Migrationsverket i Finland sköter den kulturella orienteringsutbildningen själva medan Sveriges motsvarighet Sverigeprogram tar med kommunrepresentanter. Det råder brist på kommunplatser i Finland och man har funderat över hur man ska få kommunerna att göra överenskommelser om kvotflyktingmottagande och NTM-centralerna kartlägger för fler platser. Implementeringsproblem som gör att kommunerna tvekar inför mottagande i Finland handlar om kapacitet och vilja som påverkas bl.a. av brist på resurser, kunskap och erfarenhet, bristfällig information och otillräcklig ersättning. Staten har i viss mån reagerat på dessa implementeringsproblem och i statens program för integrationsfrämjande finns det t.ex. redan åtgärder inskrivna för dem. I Sverige har man haft samma problem och fr.o.m. 2017 har kommunerna inte längre möjlighet att frivilligt göra överenskommelser om mottagande utan ifall flyktingar anvisas till kommunen ska de ta emot dem. Ett återkommande problem i samband med att säkra kommunplatser är inrikes migration och att flyktingarna sällan stannar i landsbyggdkommuner. Bostadsbristen är ett stort problem och tomma bostäder tenderar att finnas i orter utan arbetsmöjligheter vilket inte är bra för flyktingarnas möjlighet att bli självförsörjande och är en av orsakerna till inrikes migrationen som gör att trycket på städerna är stort. Fungerande implementering i ett nätverk är krävande. Migrationsverket i Sverige kommer tydligt fram som myndigheten med helhetsöversikt över processen medan ansvarsfördelningen i Finland är mer fragmenterad. Resurskrävande steg i processen som urvalsintervjuerna borde ses över och eventuellt kunde urval utifrån dokument göras i en del fall så som i Sverige. För att säkra tillräckligt antal kommunplatser är det väsentligt att ta implementeringsproblemen i beaktande för att lösa problemen men kapacitet och vilja i kommunerna. Det problemet som dock styr vilja till flyktingmottagandeöverlag i Finland är att det förekommer motsättning till mottagande av flyktingar som delvis styr det politiska beslutsfattandet. Det finns möjlighet att effektivera och förbättra kvotflyktingmottagningsprocessen i Finland. Migrationsverket kunde få en starkare roll som helhetsansvarig och vilket också kunde skydda processen då det sker förändringar i strukturer i samhället. Detta kräver vidare forskning på operationell nivå. Vidare finns det möjlighet till effektivera processen genom mindre förändringar som urvalsförfarandet. Påverkande av kommunernas implementeringsproblem dvs. kapacitet och vilja har lyfts fram och genom att åtgärda dessa torde man vara på bättre väg med att säkra ett tillräckligt antal kommunplatser.

Finnish Schools on the Move is a program with the goal to establish a more physically active school environment for children in the Finnish comprehensive schools. The program was ini-tially piloted in 2010 and by 2018 the program had been expanded to reach 90 percent of all schools in Finland. The teachers play a key role in the process of implementing school re-forms, which is the motivation for this study. The aim of the study is to investigate how prima-ry school teachers experience the program, how it affects their work and their opinion on the effectiveness of the program. Furthermore, this study aims to uncover which details of the implementation that are advantageous and disadvantageous for the success of the program, from the teacher’s perspective. Based on the results of the program’s own assessment on the program the majority of Swedish–speaking primary school teachers in Helsinki experi-enced a lack of competence or the opportunity to develop the competence needed to com-plete the requirements of the program. This study uses educational reform theories as a framework. The methods of implementation, the roles of the concerned parties carrying out the implementation, teachers and principals, and collegiality have in prior research been shown to be key factors in carrying out educational reforms. This study has a qualitative approach and the data-gathering is being done by semi-structured interviews. The study had eight participants, with seven primary school teachers and one principal from five different primary schools in Helsinki. The material will be analyzed through thematic analysis and compared to earlier research. The results showed that the program has had a positive impact on the teachers work, but that the program caused additional work for some teachers. According to the results, the program was successful in schools where the principal’s leadership, collegial support and a perception of competence among the teachers was present. Unlike this, the program did not work as well in schools where is a lack of collegial support and supporting structures needed for the implementation of the program The perceived lack of competence was in other words not a crucial factor if the leadership was functional and the colleague’s attitude towards the program was positive.

Syftet för min avhandling var att undersöka spridningen och implementeringen av Trappan-modellen i Finland. I min deskriptiva forskning ville jag få svar på följande frågor: 1) I hur stor omfattning används Trappan-modellen bland de som gått Trappan-utbildningen i Finland? 2) Finns det regionala skillnader i användningsgraden av Trappan-modellen? ‒ Skiljer sig regionerna från varandra med tanke på förutsättningarna för användningen av modellen, och i så fall hur? 3) Vilka faktorer verkar främja och vilka hämma användningen av modellen? Materialet för undersökningen samlades in med en elektronisk webbenkät som innehöll både kvantitativa och kvalitativa frågor. Materialet består av 45 enkätsvar av professionella som gått Folkhälsans Trappan-utbildning under åren 2010 till 2016. Undersökningen var en totalundersökning vars svarsfrekvens var 43,3 %. Materialet analyserades genom s.k. blandad metodologi där både kvantitativa och kvalitativa metoder användes. Den kvantitativa analysen bestod av beskrivande univariat statistik, samt bi- och multivariat analys i korstabeller, eftersom materialet var för litet för statistiska sambands-/signifikanstest. I den kvalitativa analysen användes både allmän innehållsanalys med tematiska indelningar och teoristyrd innehållsanalys. Det våldsförebyggande arbetet i Finland utgör kontexten för forskningen. Trappan-modellens spridning och användning analyserades i termer som härrör sig från teorier om diffusion av innovationer och implementering. Bland respondenterna har Trappan-modellen använts i relativt hög grad efter utbildningen. Regionala skillnader både i användningen och i förutsättningarna för användningen av Trappan-modellen verkar förekomma. Faktorer som verkar påverka användningen och implementeringen kunde urskiljas och diskuteras i avhandlingen. Användning av blankett för screening av våld eller förekomsten av handlingsplaner på arbetsplatserna verkar ha ett positivt samband med användning av Trappan. Det våldsförebyggande arbetet behöver vara strukturerat och planerat i regionen och Trappan-arbetarna behöver ha stöd av både förmannen och sina kolleger på sin egen arbetsplats. Modellen verkar inte vara förankrad i de politiska besluten på högre nivå. Denna avhandlings slutsats är att Trappan-modellen inte implementeras effektivt som en ”ensam” insats, utan den behöver utgöra en del av strukturerat och koordinerat våldsförebyggande arbete.

Den systemiska verksamhetsmodellen inom barnskyddet har på flera håll blivit en allt vanligare arbetsmodell. Modellen har sin grund i England men har de senaste åren i viss grad börjat implementeras även i Finland. Verksamhetsmodellen bygger på systemteorin och modellen om sju nyckelelement inom organisationen som måste vara samordnade för att en bra implementering ska lyckas. Enligt det systemiska arbetssättet strävar man efter att i högre grad involvera klienternas närståendenätverk i arbetet samt förstå klienten som en del av flera olika system som samverkar med varandra. Enligt modellen arbetar man inom barnskyddet i systemiska multidisciplinära arbetsteam. Tidigare studier har främst undersökt effekterna av och fördelarna med modellen överlag. Däremot har få studier lagt någon större vikt vid specifikt vilka utmaningar modellen och dess implementering medför inom barnskyddet. Syftet med denna avhandling är således att undersöka utmaningarna kring implementerandet av den systemiska verksamhetsmodellen och de systemiska multidisciplinära teamen inom barnskyddet. Genom en systematisk litteraturöversikt av relevanta studier undersöks vilka perspektiv som har forskats i gällande implementerandet av den systemiska verksamhetsmodellen och vilka utmaningar som har framkommit ur dessa perspektiv. På basis av det utvalda materialet har en innehållsanalys gjorts för att framställa utmaningarna ur de olika perspektiven. Resultaten tyder på att implementerandet av den systemiska verksamhetsmodellen medför ett flertal utmaningar såväl ur socialarbetarnas som klientfamiljernas perspektiv samt ur ett mera organisatoriskt förändringsperspektiv överlag. Centrala utmaningar som framkommit ur de olika perspektiven är oklarheter kring rollerna inom teamet, nivån på och tillgängligheten av skolning och träning i systemiskt arbete och hur det terapeutiskt inriktade närmandesättet passar in i barnskyddskontexten. Ur ett organisatoriskt förändringsperspektiv lyfts resurser, den organisatoriska kulturen, ledningens stöd och engagemang samt förändring på alla nivåer av organisationen fram som centrala faktorer nödvändiga för en lyckad implementering. Sammanfattningsvis kan konstateras att implementerandet av enbart enstaka delar av modellen och förändring enbart på vissa nivåer och områden skapar ett flertal utmaningar samt att implementerandet av den systemiska verksamhetsmodellen i sig själv är en stor omställning och utmaning för barnskyddet. Utmaningarna kan även i hög grad kopplas till modellen om de sju nyckelelementen inom organisationen.