Browsing by Subject "invisibilité"

Avhandlingen behandlar framställningen av osynliga karaktärer i två franska litterära verk, Guy de Maupassants novell Le Horla från år 1887 och Sylvie Germains kortroman Hors champ från 2009. Båda verken innehåller en osynlig karaktär, i Le Horla en bikaraktär och i Hors champ huvudpersonen själv. Le Horla är skriven i dagboksform och handlar om en man som gradvis får den allt mera obehagliga känslan av att vara förföljd av en osynlig varelse. Hors champ följer karaktären Aurélien Labas som under en veckas tid blir allt mer osynlig tills han till slut helt försvinner. I avhandlingen undersöks, genom en analys baserad på litterär teori, hur framställningen av de osynliga karaktärerna påverkas av skillnaden i narrativt perspektiv. Avhandlingens teoretiska ram utgår från forskningen av berättande och fokalisering. Här används teoretiska verk av Gérard Genette, Vincent Jouve och Jean-Michel Gouvard. Exempel från andra litterära verk bifogas även. Utgående från den litterära teorin analyseras Le Horla och Hors champ först skilt för sig. Centrala element i den litterära analysen är berättandets olika funktioner, berättarens identitet, och det narrativa perspektivet på händelserna i historien. I den senare delen av avhandlingen utvidgas analysen till en jämförelse av de två verken med utgångspunkt i två specifika tematiska ramverk. Det första temat är förekomsten av speglar och fotografier såsom verktyg som möjliggör varseblivning av det osynliga. Det andra temat handlar om hur litterär beskrivning av osynlighet används för att skapa en ångestfylld atmosfär i texterna. Trots att Le Horla och Hors champ, skrivna med ett tidsavstånd av mer än hundra år, skiljer sig relativt mycket från varandra, presenteras osynligheten såsom kvalitet i båda verken som något skrämmande och negativt. Båda texterna skildrar händelserna ur huvudpersonernas perspektiv och fokuserar starkt deras subjektiva upplevelser. Avhandlingen argumenterar för att dagboksformen i Le Horla skapar en atmosfär av distans och slutgiltighet i framställningen av händelserna. I Hors champ, däremot, möjliggör den heterodiegetiska berättaren att perspektivet i romanens sista paragrafer skiftas bort från Aurélien och på så sätt understryks hans försvinnande ur historiens värld. Författaren argumenterar för att spegeln, som är ett narrativt redskap i de båda verken, fungerar som ett objektivt verktyg som gör det möjligt att presentera verkligheten ur ett för huvudpersonerna utomstående perspektiv. I Le Horla fungerar spegeln som ett vetenskapligt instrument med hjälp av vilket man kan bevisa den osynliga varelsens existens. Därmed symboliserar spegeln i berättelsen möjligheten att eliminera tvivel och övervinna den osynliga varelsen. I Hors champ förekommer både speglar och fotografier i vilka huvudpersonen ser att han blir allt suddigare tills han helt och hållet försvinner. Dessa gör det möjligt för huvudpersonen att se sig själv ur ett närapå objektivt perspektiv, och därmed bekräfta att han verkligen håller på att försvinna, både från nuet och från det förflutna. Slutligen visar författaren i avhandlingen att det finns vissa likheter i hur den litterära beskrivningen i de båda verken fungerar i skapandet av en olycksbådande känsla. Däremot skiljer sig den tematiska helhetseffekten på grund av de olika narrativa synpunkterna. I Le Horla, där osynligheten ingår i den hotfulla och okända varelsens karakteristik, blir osynligheten något som är väldigt märkbart ur huvudpersonens perspektiv. Den ångestfyllda effekten skapas därför genom närvaron av osynlighet. I Hors champ, där huvudpersonen gradvis försvinner ur de andra karaktärernas medvetande, skapas den ångestfyllda effekten snarare av frånvaron av uppmärksamhet från de sekundära karaktärerna.