Browsing by Subject "könsstereotyper"

Denna magistersavhandling studerar om det finns könsstereotyper bland de kandidater som ställde upp i riksdagsvalet i Finland år 2019. Med stereotyper menas i detta fall en generalisering av karaktärsdrag av en grupp, som inte tar i beaktande de individuella skillnaderna inom gruppen. Stereotyper är en kognitiv struktur som påverkar hur vi tar in och använder oss av information. Stereotyper hänger på det sättet ihop med diskriminering samt att stereotyper kan användas för att rättfärdiga diskriminering. Könsstereotyper kan leda till ojämlik representation och ojämlikt deltagande i politiken. Denna forskning är baserad på Riksdagskandidatundersökningen 2019. Forskningsfrågan som studeras är ”Finns det könsstereotyper bland politikerna i Finland? Vilka faktorer påverkar dessa antaganden?”. Utöver denna forskningsfråga studeras fem följande hypoteser: H1: Äldre personer har mera stereotyper än yngre. H2: Kandidater från högerpartier har mera stereotyper än kandidater från vänsterpartier. H3: Män har mera könsstereotyper än kvinnor. H4: Högutbildade har mindre stereotyper än lågutbildade. H5: Invalda i riksdagen har mindre stereotyper än icke invalda kandidater. Resultaten visar i likhet med teorin kring stereotyper och könsstereotyper samt tidigare forskningsresultat att det finns könsstereotyper bland riksdagskandidaterna i Finland och därmed i politiken. Det finns dock skillnader mellan könsstereotyper om policyområden samt karaktärsdrag. Resultaten för när vi studerar policyområde visade att tre av fem hypoteser är sanna. Det vill säga bland riksdagskandidaterna i Finlands riksdagsval år 2019 visade det sig att äldre har mera stereotyper än yngre samt att män har mera stereotyper än kvinnor. Utbildningsnivån bland kandidaterna är även det en påverkningsfaktor som tyder på att kandidater med högskoleutbildning har mindre stereotyper än de med lägre utbildningsnivå. Resultaten visar att kandidaterna från partierna Sannfinländarna, Centern och de små partierna som inte är representerade i riksdagen har mera stereotyper än de andra partiernas kandidater. Däremot är det anmärkningsvärt att ingen av de fem hypoteserna kunde konstateras signifikanta för karaktärsdrag.

Glastaket är en metafor för de osynliga barriärer som kvinnor ställs inför då de stävar efter att avancera inom arbetslivet. Forskning och aktuella rapporter om glastaket tyder på att kvinnor är underrepresenterade i ledande positioner och utsätts för strukturell diskriminering i organisationer. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka varför kvinnor är så underrepresenterade inom chefspositioner, med andra ord undersöka orsakerna bakom glastaket. Problemet granskas på två nivåer. Den första nivån behandlar hur kvinnors karriärer påverkas negativt av könsstereotyper. Den andra nivån närmar sig problemet från organisationsnivå och granskar hur organisationsstrukturer upprätthåller glastaket. Studien baserar sig på tidigare forskning om glastaket och källorna härstammar från socialpsykologiska journaler samt journaler för organisationsstudier. Eaglys teorier om hur könsstereotyper skapar fördomar mot kvinnligt ledarskap är viktiga och Acker är mest central inom kapitlen som behandlar könssegregerade organisationshierarkier kopplade till samhällsstrukturer. Resultaten i denna studie indikerar på att både könsstereotyper samt könssegregerade organisationsstrukturer orsakar glastaksfenomenet. Könsstereotyper leder till fördomar mot kvinnligt ledarskap och kvinnor blir diskriminerade på grund av dessa fördomar. Kvinnors syn på sin självförmåga hämmas som ett resultat av könsstereotyper om att kvinnliga karaktärsdrag inte går att förknippa med ledarskap. Organisationsstrukturer konstruerar glastaket i form av könsegregerande förfaranden som orättvisa rekryteringsprocesser och genom att ignorera genusfrågor. Manliga nätverk och normer för dubbelbindningar upprätthåller även glastaket. Vidare så är kvinnor ofta tvungna att välja mellan karriär och familj, vilket män inte lika ofta får kämpa med. Ett centralt resultat i studien är även insikten i att en del av teorierna och forskningen om könsstereotyper kritiseras i och med att dessa delvis förstärker och accepterar könsrollerna. Nivån där organisationshierarkier tas upp beskriver problemet på ett mera strukturellt plan. Båda de innan nämnda nivåerna upprätthåller sammanfattningsvis glastaket, men på olika och sätt och med varierande effekter.