Browsing by Subject "lönsamhet"

Avhandlingens mål var att ta reda på hur lönsamheten utvecklats på lantbruk i Svenskfinland under en kontinuerlig tidsperiod. Tre forskningsfrågor definierades; Hur ser lönsamheten och dess utveckling ut på lantbruksföretag i Finland? Vilka faktorer påverkar lönsamhetsnivån på lantbruksföretag i Svenskfinland? Hur ser lönsamhetsnivån ut på djurgårdar i Österbotten? Avhandlingen indelades i en teoretisk del och en empirisk del. I teoridelen presenterades centrala begrepp vad gäller jordbruksstöd, lönsamhet samt tidigare undersökningar angående detta. Dessutom gick man igenom strukturutvecklingen inom husdjursproduktionen samt marknadsomgivningen i Finland. Man konstaterade bland annat att både det totala antalet gårdar och antal gårdar med husdjursproduktion stadigt minskat i Finland. Husdjursproduktion har varit en central del av Finlands lantbruk under en lång tid, speciellt mjölkproduktionen. Lönsamhetsutvecklingen på gårdarna har varit negativ i Finland sedan början av 2000-talet. Företagarinkomsten har minskat med 70 procent under perioden 2002 – 2016. På grund av den minskade företagarinkomsten har även lönsamhetskvoten varit negativ under det senaste decenniet. Jordbrukspolitiken är en central del av att idka jordbruk i Finland. Sedan 1995 har Finland varit en del av EU och tillämpar EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Finland har en del nationella stöd som betalas ut baserat på antal djur eller hektar, på C-området betalas bland annat ett literstöd till mjölkproduktionen. I den empiriska delen gjordes två multipla regressionsanalyser med bokföringsdata i form av ett paneldata. Data omfattade observationer för totalt 43 kommuner under åren 2010 – 2017. I resultatet fann man i den första regressionen att tiden (år), mjölkproduktion, avskrivningar, utgifter, hektar och stöd hade en statistiskt signifikant effekt på resultatet. I den andra regressionen var mjölk, löner, avskrivningar, utgifter, stöd och jordbruksförsäljning statistiskt signifikanta. Störst inverkan hade jordbruksförsäljning, stöd och utgifter. De två första hade en positiv effekt på resultatet medan utgifter hade en negativ effekt. I diskussionen togs det fasta på den tredje forskningsfrågan hur lönsamhetsnivån ser ut specifikt i Österbotten. Där presenterades lönsamhetsuppgifter från Lukes Ekonomidoktorn. Största andelen av intäkterna bestod av husdjursförsäljning och stöd. Kostnaderna bestod i sin tur till största delen av rörliga kostnader. Lönsamhetskvoten låg under ett (1) för både mjölk-, köttproduktion samt totalt sett i Österbotten. Begränsningar med analysen är att data är i aggregerad form och en stor del av det data som användes var i form av bokföringsdata. Bokföringsdata innefattar inte implicita kostnader såsom en lönsamhetsbokföring gör. Det gör att jämförelsen mellan estimerade resultat och lönsamhetssiffror för Österbotten endast går att göra på ett allmänt plan.

Syftet med avhandlingen var att med statistiska metoder utreda ifall, och i så fall hur och hur kraftigt LIR-gårdarnas gårdsarealer påverkar dess lönsamhet. I den första delen undersöktes hur gårdens nettovinst per hektar i medeltal påverkas av gårdsarealen. I den andra delen undersöktes hur styckkostnaden för vårvete, maltkorn, vårraps och havre påverkas av gårdsarealen. Dessutom jämfördes gårdsarealens påverkan på lönsamheten med andra variablers påverkan för att ge proportioner åt fenomenet. Enligt teorin om stordriftsfördelar skulle styckkostnaderna sjunka till följd av att företagets storlek växer. Vid en viss storlek har alla fördelar utnyttjats och styckkostnaden börjar stiga igen då företaget växer ytterligare. Kurvan som beskriver styckkostnaden i förhållande till företagets storlek kallas för LRAC-kurvan och vanligtvis antar den en U- eller L-form beroende på hurudana stordriftsfördelar det finns att utnyttja. Materialet bestod av LIR-gårdarnas ekonomiska resultat för åren 2006 till och med 2015. LIR står för lantbrukssällskapets individuella rådgivning och är en rådgivartjänst som erbjuds av Nylands svenska lantbrukssällskap åt växtodlingsgårdar i Nyland. Det totala antalet observationer var 602. Metoden som användes var multipel linjär regressionsanalys. Som estimator användes OLS och WLS. Med hjälp av denna metod estimerades modeller som förklarade nettovinsten per hektar och styckkostnaden för tidigare nämnda grödor med bl.a. gårdsarealen som oberoende variabel. Regressionsanalyserna erhöll relativt höga förklaringsgrader. Den L-formade LRAC-kurvan visade sig passa bäst för det undersökta materialet. Gårdsarealen hade en signifikant inverkan på den beroende variabelns variation i fyra regressionsanalyser av fem. De andra variablerna förutom gårdsarealen som ingick i regressionsmodellerna verkade också signifikant påverka den beroende variabeln. Sammanfattningsvis innebär undersökningens resultat att gårdsarealen inverkar signifikant positivt på lönsamheten. Det förekommer inte heller starka antydningar om att det förekommer stordriftsnackdelar på de undersökta gårdarna. Däremot verkar odlingsgrödan göra skillnad ifall det finns stordriftsfördelar att utnyttja eller inte. Det kunde också konstateras att andra variabler har en större betydelse för lönsamheten än vad gårdsarealen har.

Syftet med avhandlingen var att utreda höstrapsens lönsamhet i södra Finland samt belysa risker och hot som höstrapsodling medför. I undersökningen utreddes också lönsamheten för en vårrapssort som användes som referensvärde för att utreda skillnaden i lönsamhet mellan höst-och vårraps. Lönsamheten utreddes med hjälp av täckningsbidragskalkyler. Undersökningsmaterialet bestod av data från försöksodlingar utförda av NSL på Västankvarn gård i Ingå och K-lantbruk på Kaupan Maataloussäätiös gård i Hauho. Materialet bestod av odlingsförsök utförda under åren 2011–2014 där medelskörden, samt högsta och lägsta uppmätta skörd framgick. Tre olika höstrapssorter jämfördes sinsemellan och dessa jämfördes ytterligare med en vårrapssort. Odlare och experter inom höstrapsodling intervjuades för att belysa problem och risker som höstrapsodling medför i praktiken. I undersökningen jämfördes höstrapssorterna; Apanaci (populationssort), Banjo(hybridsort) och DK Imistar CL(Clearfield). DK Imistar CL, som var den lönsammaste höstrapssorten, hade ett täckningsbidrag som var dryga 80 € per hektar högre än Apanacis och Banjos. I jämförelsen mellan höst- och vårraps var DK Imistar CL fortfarande den mest lönsamma sorten. Täckningsbidraget var knappa 130 € högre än vårrapsen Campinos. Alla tre höstrapssorter hade ett högre täckningsbidrag än vårrapsen. I undersökningen presenterades scenarier över möjliga utfall av produktionen i syfte att beskriva variationen i skördenivån och sannolikheten för att så skulle ske. Scenarierna bestod av låg skörd, medelskörd och hög skörd och sannolikheten för att dessa skulle ske var 25 procent, 50 procent och 25 procent. Odlingsalternativen bestod av odling av en populations-, hybrid- och Clearfield höstrapssort och vårrapssorten Campino. Då de möjliga utfallen är medräknade var lönsamheten för odling av en Clearfield höstrapssort högst. Enligt tidigare undersökningar är övervintringen den största risken för höstrapsskörden. Av undersökningsmaterialet framgick att övervintringen misslyckats en gång av fyra. Av intervjuerna framgick också att övervintringen var det största hotet för en lyckad skörd. Val av rätt odlingsfält samt fungerande dränering på fältet, sniglar, nederbördsmängd, tidig såningstidpunkt samt val av förväxt var andra faktorer som ansågs problematiska inom höstrapsodling. Höstrapsen ansågs vara en tålig gröda med en mycket hög skördepotential och därför ett beaktansvärt alternativ till våroljeväxter. Odlingen innebär dock risker, övervintringen som den främsta, och kräver ett intresse och risktagande av odlaren. Antalet observationer i undersökningen var inte tillräckligt för att kunna beskriva höstrapsens lönsamhet mer allmänt. Men resultaten understöds av tidigare undersökningar där samma risker och hot kommer fram. Höstrapsen är ett beaktansvärt alternativ till våroljeväxter och ekonomiskt sett mer lönsamt. I dagsläget finns det ringa praktisk erfarenhet av odlingen i södra Finland, men resultat från odlingar i Sverige som ligger på samma breddgrader som Finlands sydkust stöder uppfattningen att höstraps är ett lönsamt alternativ till våroljeväxter.

Syftet med avhandlingen är att med statistiska metoder undersöka skinnstorlekens och valpningsresultatets inverkan på lönsamheten för blårävsfarmer samt att undersöka vilka andra variabler som kan inverka på lönsamheten. I undersökningen användes skinnstatistik, valpningsstatistik och bokslutsuppgifter för åren 2011 till 2014 från österbottniska pälsfarmer. Skinnstatistiken låg till grund för beräkningen av pälsfarmernas medelskinnstorlek, valpningsstatistiken för beräkningen av pälsfarmernas valpningsresultat och bokslutsuppgifterna för beräkningen av ekonomiska nyckeltal. Endast pälsfarmer där minst 75 procent av valparna var blårävsvalpar togs med. Detta gav undersökningen totalt 101 observationer mellan 2011 och 2014. I undersökningen användes programmen SPSS och Excel för att presentera och analysera resultaten. Pälsfarmerna hade mycket god lönsamhet, likviditet och soliditet under alla undersökningsåren och farmernas valpningsresultat för blåräv var också under undersökningsåren större än hela landets medeltal. Undersökningen slog vidare fast att det förekommer stora årliga variationer i lönsamheten för en blårävsfarm. Den årliga variationen kan sägas bero på variationen i priserna på blårävsskinn. Undersökningen visar att bättre valpningsresultat och större skinnstorlek har en positiv inverkan på lönsamheten, men denna inverkan är ändå inte signifikant. Ingen korrelation kunde heller hittas mellan valpningsresultatet, skinnstorleken och lönsamheten. Enligt en stegvis regressionsanalys förklaras lönsamheten bäst av årsvariationen, kassalikviditeten, storleken på avelsinköpen samt köpet av utomstående tjänster. Nackdelen med denna analys är att modellen antar att t-testets och f-testets nollhypotes är korrekt specificerad från början, vilket betyder att den bör tolkas kritiskt.