Browsing by Subject "rasism"

Diskrimineringsombudsmannen har gjort en undersökning år 2020 som visar att rasism och diskriminering är anmärkningsvärt vanligt inom utbildning i Finland. I denna avhandling vill jag ta reda på hur inkluderande finländska läroplansgrunder och läromedel är med tanke på olika etniciteter. Analysen består av två delar. Den första är en diskursanalys om hurdan bild som skapas av flerspråkiga elever och vilka benämningar som används om dem i Utbildningsstyrelsens läroplansgrunder 2004 och 2014. Den andra delen är en multimodal analys av två läroböcker för årskurs 7–9 inom ämnet svenska och litteratur. Syftet är att studera hur stor andelen av bilder med enbart vita människor är i böckerna. Avhandlingen inleds med ett bakgrundskapitel där jag behandlar läroplansgrunderna och deras värdegrund, samt undervisning i svenska som modersmål och litteratur (SVL) och undervisning svenska som andraspråk och litteratur (S2). Därefter presenteras tidigare forskning om läroplansgrunder (Breilin 2016; Selander 2006), S2-böcker (Hägglund 2018) och övriga läroböcker (Mikander 2016; Siljala 2008). Inom avhandlingens teoretiska referensram behandlas begreppen rasism (Hall 1997; Memmi 1999; Said 1995), etnocentrism (Elmeroth 2008; Lasonen m.fl. 2009) och interkulturalitet (Lorentz 2013). Utöver referensramen presenteras även diskursanalys som metod (Bolander & Fejes 2019; Lind Palicki 2015) tillsammans med textanalys av värdeord (Hellspong & Ledin 1997) i läroplansgrunderna och en främst kvantitativ men även kvalitativ multimodal analys som metod med läroböckerna. Analysens resultat visar att det har skett positiva ändringar mellan LP2004 och LP2014. Bland annat har den exkluderande benämningen ”invandrarelev” slopats och i stället används benämningen ”flerspråkiga elever i LP 2014. Fortsättningsvis bidrar ändå båda läroplansgrunderna till rasistiska strukturer inom skolvärlden då de bl.a. skapar en bild av att flerspråkiga elever behöver utvecklas från sitt nuvarande motsatta tillstånd till att bli ”balanserade och aktiva”. Liknande ändringar går att se i de analyserade läroböckerna. Läroboken som är publicerad under LP2004:s verksamhetstid innehåller 97,22 procent bilder av enbart vita människor, medan läroboken som är publicerad under LP2014:s tid innehåller 71,43 procent bilder av enbart vita människor. Detta innebär att även om representationen av andra etniciteter har ökat råder det fortfarande en vithetsnorm även i den nyare läroboken. Avhandlingen avslutas således med en rekommendation om ökad inkludering i läromedel, samt förslag på vidare liknande forskning.

Syftet med den här avhandlingen är att se på hur svarta brottsoffer har representerats i tidningen New York Times under åren 1955, 1991, samt 2020. I avhandlingen ligger fokus på tre uppmärksammade brottsfall, mordet på Emmett Till 1955, misshandeln av Rodney King 1991 samt mordet på George Floyd 2020. Jag ser i avhandlingen på hur svarta brottsoffer representerats i New York Times under tre olika tidsperioder, samt hur rapporteringen kring de tre olika fallen skiljer sig från varandra. Tidigare studier visar att svarta män sällan ses som legitima offer och att svarta överlag representeras stereotypt i medier. Avhandlingen baserar sig på en kvalitativ undersökning av tre händelser som alla ledde till demonstrationer mot rasism och övervåld och som fick stor medieuppmärksamhet. Materialet i analysen består av tjugo artiklar per fall. De har analyserats utgående från ett kodningssystem som tar fasta på vem som får komma till tals i artiklarna, hur offren benämns, samt huruvida en bredare samhällsdiskussion går att skönja i artikeln. I materialet går att se hur representationen av svarta går från att vara schablonartad och stereotyp 1955, till att bli bredare och mer nyanserad 1991 och 2020. Samhällsdiskussionen är också bredare och mer balanserad i de senare fallen. Det amerikanska samhället har förändrats mycket mellan 1955 och 2020 och det syns också i materialet. Offren representeras mindre stereotypt i de senare fallen och representationen blir allt mer mångfacetterad och nyanserad. Däremot finns en del stereotypa tendenser kvar också 1991 och 2020, bland dem hur våldet mot svarta kroppar beskrivs.

Syftet med denna avhandling är att undersöka hur diskursen kring antirasism lyder på Black Lives Matter Sweden Instagram-konto, vilken typ av konstruktioner av rasism och antirasism hägrar i samhället enligt kontoinnehavarna samt belysa förslag på strategier för hur rasism kunde bekämpas i samhället? Genom att använda kritisk diskursanalys analyseras inlägg vilka är publicerade under en två veckors period under sommaren 2020. Analysen innefattar bilder och bildtext. Avhandlingen har en kort diskussion kring sociala mediers roll i antirasismens mobilisering samt besvarar frågan om vem som bär ansvar och anses vara makteliter när diskurser kring rasism och antirasism formuleras och produceras. I avhandlingen får vi ta del av teoretiska perspektiv på antirasism, rasism, ras, rasifiering och vithet och detta har gjorts ur en samhällsvetenskaplig synvinkel. Bakgrund, forskning och analytiskt perspektiv på antirasism fungerar som avhandlingens teoretiska bas samt tidigare forskning kring rasism i Sverige. Centrala frågorna i avhandlingen lyder: Vilka är de mest dominerande antirasistiska diskurserna utgående från Black Lives Matter Swedens inlägg på Instagram? Vilka antirasistiska handlingar förespråkas i bekämpningen av rasism? Vem har och bör ta ansvar för antirasistiska handlingar och diskurser?

The Organization of Anti-racist Activities in Swedish Speaking Schools in Helsinki a bachelor’s thesis in political science that aims to investigate how anti-racist activity is being implemented in Swedish speaking schools of basic education in Helsinki. Many reports show that anti-racism has not been implemented in the Finnish education system and that school staff lacks tools for identifying and dismantling racism in their everyday life. Who takes the responsibility for distributing information about racism and how it can be prevented through anti-racist work in Finnish schools? Did the activities that have been offered to the school have any impact on the school practices and values? The method is a quantitative analysis of 13 responses from a survey that was sent out to the management team in every school. The survey consisted of questions about anti-racist activity that has been organized in the school during the school year 2021. The theoretical perspectives of this study are anti-racist discourse, non-performative anti-racism as well as theory of organization and the hybridization of organizations. Some of the most important results of this study are following; The activity that has been arranged in the schools of this study was not accessible for everybody. There was especially a lack of activity directed to students. The anti-racist events that were taking place were mostly organized in collaboration with external actors such as the City of Helsinki, experts from Helsinki University and non-governmental organizations. There was no impact on the school culture, procedures, and values as a result from the anti-racist activities that had been organized. This study suggests continued research within this field.

Rasism är ett vidsträckt samhälleligt och socialt problem. Inom finskt socialt arbete, är rasism fortsättningsvis en relativt lite studerad fråga. I Finland, där rasism studerats i relation till människor från majoritetsbefolkningen, har man ofta intresserat sig för så kallade extrema ”vita” grupperingar. Det har emellertid hävdats att också så kallade vanliga ”vita” finska människor påverkas av och medverkar till rasism. Avhandlingen intresserar sig för hur socialarbetare, företrädesvis vita, skapar mening om ras och rasism. Avhandlingen utgår från en förståelse där rasism anses som ett relationellt fenomen, varmed ingen kan skriva sig ut från rasism. Avhandlingen har vidare inspirerats av fältet för vithetsstudier. Att tala om socialarbetarna som företrädesvis vita, är inte att tala om vithet som deras essens, men som ett sätt att synliggöra den (makt)position de intar i relationer av rasism. Materialet utgörs av sex individuella intervjuer som har granskats med hjälp av ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt. I enighet med den diskursanalytiska traditionen ligger intresset på meningsskapande praktiker, alltså vad som görs med hjälp av språket. Intresset ligger på de sätten hur socialarbetarna talar om ras och rasism. Utifrån de olika sätten socialarbetarna talar om ras och rasism konstrueras diskurser, genom vilka man försöker synliggöra hur socialarbetarna skapar mening om ras och rasism. Analysen av materialet visade att mening skapades om ras och rasism genom tre diskurser: den ambivalenta, den undvikande och den antirasistiska. Den ambivalenta diskursen konstrueras av en kluvenhet mellan vikten att lyfta fram rasism och viljan att upprätthålla goda relationer med kollegor. I relation till klienter konstrueras kluvenheten mellan vikten att erbjuda rätt sorts stöd men oron att inte kunna göra det. I den undvikande diskursen konstrueras ras till en obetydlig fråga genom betoning på allas likhet och unikhet. Möjlig förekomst av rasism på arbetsplatsen minimeras genom att bortförklara rasismkritik som allt annat än rasism. I den antirasistiska diskursen diskuteras ras i relation till socialarbetarna. Att tala om sig i rasifierade termer synliggör den (makt)position som socialarbetarna intar i relationer av rasism, samtidigt som detta talande kan återskapa (makt)positionen man försöker motstå. Utifrån analysresultaten kan det konstateras att kampen mot rasism blir viktig samtidigt som kritiskt förstådda sätt att tala kan återskapa rasifierade maktrelationer.

Colombia är ett land med väldigt djupa inkomstklyftor, globalt sett. Den ojämlika inkomstfördelningen påverkar befolkningen starkt i och med att den försvårar sociala mobilitet och skapar ett ojämlikt samhälle. Bakom inkomstklyftorna finns ett klassamhälle som kantas av boendesegregation, klassistiska attityder och rasistiska strukturer vilka har reproducerats ända sedan kolonialismen. Med hjälp av tidigare sociologisk forskning och teori granskar jag hur den sociala mobiliteten och ojämlikheten påverkas av olika sociala mekanismer som genomsyrar det colombianska samhället. De mekanismer som jag diskuterar är klassism, rasism och det statliga systemet av socioekonomisk stratifikation i Colombia. Jag ser på mekanismerna ur ett historiskt perspektiv och hur de ser ut idag, hurudan form de tar och hur de påverkar colombianers vardag. Jag använder tidigare colombianska studier för att belysa och analysera hur rasism och klassism tar form och upplevs i kontexten av stigande social mobilitet. Klassismen och rasismen syns i vardagen och i politiken genom indirekta eller direkta attityder, interaktioner och beteenden som är stereotypiserande och förtryckande. Den socioekonomiska stratifikationen kan öka boendesegregationen vilket begränsar den sociala interaktioner olika klasser sinsemellan. Slutsatser som kan dras utgående från analysen är att de sociala mekanismerna skapar sociala och symboliska gränser som bidrar till reproduktion av strukturell ojämlikhet samt begränsar social mobilitet. De här sociala mekanismerna är maktstrukturer som kolonialismen och kapitalismen har gett upphov till eftersom de på olika sätt upprätthåller maktrelationer som har spår i landets koloniala historia med den vita eliten på toppen i den sociala hierarkin.

I min pro gradu-avhandling vill jag ta fasta på det samhälleliga klimatet angående invandringspolitik och rasism i Finland. Politiska rörelser med nationalistiska tankar har under de senaste åren blivit allt starkare runt om i Europa. Syftet med min undersökning är att studera hur unga tänker om rasism i Finland i dag och jag lyfter jag upp elevernas tolkning av rasism som det centrala. Mina forskningsfrågor är: - Hur förhåller sig till och hurdana föreställningar om rasism har skolelever? samt - Kan man finna olika diskurser i ungas berättelser och i så fall vilka? Jag anser att det är viktigt att forska i vad unga har för tankar för att se på vilka de framtida tendenserna i samhället kan vara. Det är inte alls sagt att man reflekterar över de olika, 'självklara', sätten att agera i vardagen och jag tror att det är nyttigt att forska i de diskurser som leder oss. Materialet består av skrivna berättelser av 42 elever i årskurserna 9 och 10 i Helsingfors. Informanterna var 14-17 år och materialinsamlingen skedde under våren 2013. Eleverna läste insändaren Finland – ett tryggt land för alla? (Holm 2012, Bilaga 3.) och skrev därefter ner sina tankar. Narrativerna analyserar jag med hjälp av diskursanalys. Jag fann fyra olika typer av diskurser: 1) den kritiserande unga, 2) den engagerade unga, 3) den agerande unga och 4) den indifferenta unga. I analysen av diskurserna använder jag mig av ett narrativt och diskursanalytiskt närmandesätt och koncentrerar mig på informanternas tolkningar av verkligheten med grunden i socialkonstruktivismen. För att göra min analys levande och visa hur de unga producerar diskurser och hur diskursanalysen har tagit sin form i denna avhandling, presenterar jag utdrag, citat, ur informanternas texter. Citaten demonstrerar hur mina informanter uttrycker sig, samt ger läsaren en möjlighet att iaktta min argumentation om materialet och förstärker validiteten av min analys. Enligt mina forskningsresultat uttrycker endast den kritiserande unga direkt sina personliga rasistiska åsikter. Han visar på en tydlig kritik mot och tvivel för hur allmänt förekommande rasismen i Finland är. Den engagerade unga är upprörd över de orättvisor som människor utsätts för. Den indelning i 'de' och 'vi' som den engagerade unga skapar handlar närmast om 'rasisterna' och 'offrena'. I diskursen används uttryck som att tycka synd om offren. Ett betydande konstaterande av den agerande unga är att rasism har blivit tabu i Finland. Diskriminerande praxis, som även kunde kallas gömd och osynlig rasism, är svårt att ta tag i och blir lätt ett tabu då ämnet är känsligt och syftet är att korrigera ett allmänt sätt att tänka och fungera. Den minst framträdande diskursen är diskursen om den indifferenta unga. Den indifferenta unga diskuterar sitt eget språkbruk och kommer då närmare förståelsen för hur han själv bidrar till att upprätthålla ojämlika maktförhållanden genom att använda diskriminerande ord. Ordval har betydelse för rådande samhälleliga uppdelningar i 'de' och 'vi'. Dylika maktförhållanden uppehålls genom vad Skutnabb-Kangas (1988, 262–264) kallar för ideologisk rasism. Denna typ av rasism syns enligt henne i språket, i hur vi talar om andra människor och folk. Enligt mina resultat representerar de fyra olika diskurserna en variation av attityder och åsikter som även kan hittas i samhället i stort. Matilainen (2011) konstaterar att det finns vissa vanliga motiveringar till att ett land inte borde ta in fler invandrare. De har att göra med ekonomi, sociala aspekter, moraliska aspekter samt faktorer angående utbildning. (Matilainen 2011, 179–180.) Ungdomarna i Matilainens forskning, som även i min forskning, använde sig av dessa motiveringar. Min forskning har visat på att ungas diskurser om rasism kommer väl fram i narrativa berättelser.