Browsing by Subject "riskbedömning"
Now showing items 1-2 of 2
-
(University of HelsinkiHelsingin yliopistoHelsingfors universitet, 2016)Hormonstörare är en samling hormonellt aktiva ämnen i vår närmiljö som påverkar hormonfunktionen i den grad att det leder till negativa hälsoeffekter. Incidensen för många hormonrelaterade sjukdomar har ökat i takt med vår ökade exponering för främmande kemikalier. Sjukdomarna är typiskt multifaktoriella som till exempel infertilitet, fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, bröstcancer och prostatacancer. Inom vetenskapen har en aktiv debatt gällande riskbedömningen av hormonstörarna pågått i årtionden. Syftet med detta licentiatarbete är att gå igenom en del av problematiken och presentera den på ett lättbegripligt sätt. Riskbedömningen har traditionellt lagt mest fokus på standardiserade toxikologiska studier men gällande hormonstörarna verkar testerna vara okänsliga. Trots att även icke-standardiserad (akademisk) forskning beaktas i riskbedömningen, läggs ofta större vikt vid de standardiserade studierna eftersom de uppfyller höga krav på tillförlitligheten. Plastmonomeren Bisfenol A används i en rad olika konsumentprodukter och har studerats ingående. Trots att den studerats mycket grundligt stöter den toxikologiska riskbedömningen hela tiden på nya problem. Hur man ska behandla resultat från mindre robusta studier där tidiga effekter upptäckts vid allt lägre doser är en omdebatterad fråga. Resultaten kan variera kraftigt beroende på vilken effekt man undersöker, till exempel en förändring i genexpression jämfört med organvikt. Därtill finns studier som tyder på en kraftigare effekt i kombination med andra kemikalier, något som den traditionella riskbedömningen inte tar i beaktande. Riskbedömningen är komplicerad eftersom exponeringsnivån är svår att uppskatta, det kan finnas kritiska tidpunkter för exponeringen och effekterna kan ha en lång latensperiod. Man har även kritiserat hur väl gnagare fungerar som modell för specifika sjukdomar hos människan, samt det kontroversiella fenomenet kring effekter vid lägre doser men inte vid högre, samt effekter vars dos-responskurva inte är monoton. De specifika mekanismerna för hormonstörare är till stor del okända och effekterna är svåra att förutspå, dessutom exponeras vi för en samling olika kemikalier vars sammansatta effekt är okänd. Den toxikologiska riskbedömningen står inför ett paradigmskifte inte minst när det gäller hormonstörarna. Förhoppningsvis kan arbetet vara till nytta som ett lättillgängligt informationspaket för människor med olika bakgrund och som vill sätta sig in i ämnet och följa med den pågående debatten.
-
(2017)Syftet med denna avhandling är att med hjälp av en gruppintervju studera hur socialarbetare ser på sin roll i det våldsförebyggande arbetet och i de mångprofessionella nätverket inom arbetsgruppen MARAK, samt hur de beskriver arbetet med personer som upplevt våld. Målet med avhandlingen var att bekanta mig med det våldsförebyggande arbete som sker i en MARAK-arbetsgrupp och hur socialarbetare ser på sin roll i samarbetet och med personer som upplevt våld. Avhandlingen är en kvalitativ studie där materialet samlats in genom en temaintervju med en grupp på fyra socialarbetare som i sitt arbete är del av en MARAK-arbetsgrupp. Studiens teoretiska utgångspunkter är aktörskap och mångprofessionalism. Materialet har analyserats med innehållsanalys och presenteras utifrån tre teman: Synen på det våldsförebyggande arbetet och den egna rollen, Synen på mångprofessionellt samarbete och MARAK som arbetsmetod och Synen på arbetet med personer som upplevt våld. Resultatet visar att de intervjuade socialarbetarna beskriver sitt arbete som en del av samhällets stödnätverk. De betonar i hög grad att det våldsförebyggande arbetet är en viktig del av samhället och dess institutioner men att alla samtidigt bär ett ansvar som medborgare i samhället. I arbetet med personer som upplevt våld beskrev socialarbetarna att benämna och ta till tals våld i nära relationer som en del av sina uppgifter. Socialarbetarna upplevde MARAK riskbedömningen vara ett fungerande arbetsredskap för att ta till tals och kartlägga upplevelser av våld för att sedan göra en riskbedömning. De intervjuade ansåg att samarbetet kring våld i nära relationer ofta kan ta många former men att arbetet i MARAK hade en avgränsad uppgift i att koordinera de olika aktörernas arbete med personer som utsatts för allvarligt våld utifrån en riskbedömning och gemensamt överenskommen säkerhetsplan. Socialarbetarna såg det som viktigt att vara delaktiga när det kommer till att informera och utbilda personer som arbetar vid institutioner och organisationer. Orsaken är att de skall kunna känna igen våld, kunna bemöta de berörda parterna och ha kunskap kring det våldsförebyggande arbete som görs i regionen.
Now showing items 1-2 of 2