Browsing by Subject "stresshantering"

Vårdarbetet har utgjort ett centralt forskningsområde inom stressforskningen. Få studier på området har ändå utförts ur ett diskursivt perspektiv. Syftet med den här undersökningen var att undersöka hur vårdpersonal inom den institutionella äldreomsorgen diskursivt konstruerar stress och stresshantering samt att granska ett hurdant agentskap vårdarna tillåts genom dessa konstruktioner. Materialet bestod av 20 semistrukturerade intervjuer som utförts med vårdare inom en offentlig äldreboendeorganisation i Nyland. Intervjuerna analyserades med hjälp av den foucauldianska diskursanalysen. Ur materialet växer det fram två dominerande diskurser: en normaliserande stressdiskurs och individualiserande stresshanteringsdiskurs. Genom dessa diskurser subjektspositioneras vårdarna till subjektspositionen av en professionell och handlingskraftig vårdare: en vårdare som förväntas se stress i vårdarbetet som normalt och hantera eventuell stress på egen hand. Vårdarna identifierar samt disidentifierar sig med den erbjudna subjektspositionen men saknar makt i att motsätta sig de diskursiva konstruktionerna helt. De dominerande diskurserna är så pass starka att de låser in vårdarna i den erbjudna subjektspositionen trots motstånd. Implikationerna för vårdarnas agentskap är att agentskapet begränsas till en individuell nivå. Vårdarna kan välja mellan att acceptera att stress är en del av arbetet och hantera eventuell stress på egenhand eller att lämna arbetet/branschen, men har inte möjlighet att ändra på arbetets uppläggning eller kräva mer stöd från organisationen. Studien lyfter ändå fram hur saker och ting kunde vara annorlunda. Vårdarbetet kunde vara upplagt på ett sätt som motarbetar/minskar stress och organisationer kunde ta till effektivare alternativ för att motarbeta/minska arbetstagares stress.

Trots att stress är ett välforskat problem inom sjukvården, har stressforskning inom mentalvården fått mindre uppmärksamhet. Mentalvården och den generella sjukvården har mycket gemensamt, men det finns även olikheter. Patienter inom mentalvården kan till exempel vara aggressiva, lida av depression eller bära med sig traumatiska händelser, vilket kan vara tungt för sjukvårdare att ta del av. Denna avhandlings syfte är att granska kvinnliga sjukvårdares upplevelser av stress och stresshantering på arbetsplatsen inom mentalvården. Som material används åtta semi-strukturerade intervjuer som gjorts vid en mentalvårdsavdelning i Finland bland vårdare. Materialet analyseras med hjälp av en interpretativ fenomenologisk analys (IPA). IPA är intresserad av att studera och tolka den mänskliga upplevelsen och fokuserar på små sampel. Analysen identifierar bland annat dåligt ledarskap, bristande resurser, omorganisering på arbetsplatsen, samarbetsförhandlingar, hög arbetsbelastning, skiftesarbete, våldsamma patienter, svåra människoöden och stress utanför arbetet som orsaker till upplevelser av stress hos vårdarna. Vårdarna hanterade stressen bland annat genom att ta stöd från sina kollegor, använda sig av organisationen resurser, separera arbetslivet och privatlivet och ta tid för eget välmående hemma samt fokusera på arbetets positiva sidor, självutveckling, och patienternas utveckling.

Belastning och stress är aktuella utmaningar i dagens arbetsliv och stressforskning utgör ett centralt forskningsämne. Ett diskursivt perspektiv på stress och stresshantering är underrepresenterat i forskningen kring arbetet inom barnskyddet. Syftet med denna avhandling är att studera hur professionella på barnhem diskursivt konstruerar stress och stresshantering samt deras subjektspositionering. Studien söker svar på frågorna: Hur konstruerar handledare diskursivt stress i sitt arbete på barnhem? Hur konstruerar handledare diskursivt stresshantering? Vilka tolkningsrepertoarer och subjektspositioner kan identifieras i de diskursiva konstruktionerna? Materialet bestod av 17 semistrukturerade intervjuer som utförts med handledare på två barnhem inom den tredje sektorn i södra Finland, och metodansatsen var kritisk diskurspsykologi (CDP). Ur materialet växte två dominerande stressdiskurser och subjektspositioner fram: en passiverande stressdiskurs och en aktiverande stresshanteringsdiskurs. Spänningar mellan de två positionerna passiv/aktiv identifierades samt den resurssvaga/mottagande och den resursstarka/handlingskraftiga handledaren. Genom att använda sig av tolkningsrepertoarer identifierar eller disidentifierar sig handledarna med de påbjudna subjektspositionerna men saknar möjlighet att helt motsätta sig de diskursiva konstruktionerna. Implikationerna för handledarnas agentskap är att en begränsning till en individuell nivå sker: Handledarna ställs inför valen att antingen acceptera att arbetet är stressigt och tungt, hantera stressen själv eller att byta bransch. Handledaren har inte möjlighet att ändra organiseringen av arbetet. För att flera handledare skulle stanna i branschen föreslås ökad satsning på förbättrade arbetsstrukturer, arbetshälsan och arbetsskyddet, samt föreslås fortbildning i positiv psykologi. Förslag ges för vidareforskning.