Browsing by Subject "styrning"

This master’s thesis focuses on the coping behavior of the officials in employment offices during the implementation of activation model. Based on the theory of street-level bureaucrats by Michael Lipsky and a synthesis from a categorization of coping mechanisms by Lars Tummers and his colleagues and Evert Vedung, aims the thesis att identifying the coping behavior of the officials in the job centers. A complementary explanatory analysis of the effect of contextual factors on coping is carried out based on previous research. Due to the fact that Lipsky has identified a discrepancy between official policy and executed policy, it is of importance to focus on coping behavior of officials in employment offices in order to understand the underlying causes. A qualitative content analysis was carried out in order to analyze the survey of the experiences of the officials in job centers. Material for analysis consisted of three open questions directed to the job center officials. Questions focused on the effects of activation model on the activities of employment offices and on the personnel’s opinions about the model. Questions were divided in coding units where every distinct response equalled a unit. The coding scheme was created based on the categorizations of Tummers et al. and Vedung. As a result of the analysis four coping mechanisms were identified: prioritizing among clients, routinizing, rationing and rigid rule following. The prevalence of routinizing was remarkably greatest in the material, and the tree other mechanism were clearly more rare. The complementary explanatory analysis of the effect of contextual factors’ effect on coping demonstrated that prioritizing was caused by an external performance regime and a high working pressure. The prevalence of rationing could be explained by an external performance regime, even though former research had indicated that rationing is a product of an interplay between high autonomy and external performance regime. There was found signs that routinizing could have been a cause of steering which diminishes the discretion of officials by standardizing the modes of operation on job centers. Rigid rule following could be explained in terms of an increased working pressure and an emphasis on effectivity. This behavior showed to go against the mode of operation which the officials considered to be desirable. The examination proves that the officials used coping mechanisms in order to cope with the stressful circumstances that the activation model had created. However, the analysis of the effect of contextual factors on coping behavior should be complemented by statistical analyses with which the causalities between variables can be proven more unequivocally. Furthermore, a future research could focus on explaining the effect of contextual factors on a kind of coping behavior which prevalence have not yet been studied in the light of the context.

Kvotflyktingmottagande i Finland har visat sig vara en utmanande och lång process. Från att ett beslut om uppehållstillstånd har beviljats har det tagit ca 8-10 månader tills flyktingen anlänt i en kommun i Finland och i vissa fall t.o.m. upp till två år. Den globala situationen har blivit svårare under de senaste åren, med fler och fler människor på flykt och i behov av skydd. En välfungerande kvotflyktingmottagningsprocess är både i Finlands och flyktingarnas intresse. Kvotflyktingmottagandet granskas genom en kvalitativ analys utifrån ett implementeringsperspektiv och beskriver processens steg i Finland. För att fördjupa sig i vilka faktorer som krävs för en framgångsrik implementering och vad som kan vara källor till implementeringsproblem använder jag mig av jämförande metod. En internationell komparation utförs och mottagningsprocessen i Finland jämförs med processen i Sverige eftersom landet har en längre och bredare erfarenhet av kvotflyktingmottagande. Bakom kvotflyktingmottagandet ligger det en policyprocess och att studera policyprocesser handlar om att granska politikens resultat. Mottagningsprocessen kan uppfattas som byråkratisk vilka ofta klingar negativt. Kännetecken för en byråkratisk process är dock en viss trohet till regler och att alla fall ska behandlas lika. Policyprocesser är inte isolerade och statiska utan påverkas av förändringar i samhället och strukturer. Policyprocessen kan delas i stadier var implementeringen av policy är ett stadie. Ett beslut om en policy är inte värd mycket om den inte blir implementerat framgångsrikt. Det finns två perspektiv för studerandet av policyimplementering, det beslutsorienterade uppifrån-ner perspektivet och det handlingsorienterade nerifrån-upp perspektivet, vilka denna avhandling använder sig en syntes av. Implementeringsstyrning enligt Lundquist har en central roll i denna avhandling. Men också betydelsen av kapacitet och vilja för framgångsrik implementering enligt McLauglin får utrymme. Kvotflyktingprocessen i Sverige liknar i viss mån processen i Finland men det finns också en hel del skillnader mellan länderna. Migrationsverket i Sverige har jämfört med Migrationsverket i Finland en mer central roll genomgående i kvotflyktingprocessen t.ex. är Migrationsverket i Finland inte delaktigt i beslutfattandet kring regional inriktning medan Migrationsverket i Sverige har en ledande roll. Koordinering av kommunplatser sköter arbets- och näringsministeriet i Finland medan Migrationsverket i Sverige sköter beredning som regeringen fastställer. Migrationsverket i Finland sköter den kulturella orienteringsutbildningen själva medan Sveriges motsvarighet Sverigeprogram tar med kommunrepresentanter. Det råder brist på kommunplatser i Finland och man har funderat över hur man ska få kommunerna att göra överenskommelser om kvotflyktingmottagande och NTM-centralerna kartlägger för fler platser. Implementeringsproblem som gör att kommunerna tvekar inför mottagande i Finland handlar om kapacitet och vilja som påverkas bl.a. av brist på resurser, kunskap och erfarenhet, bristfällig information och otillräcklig ersättning. Staten har i viss mån reagerat på dessa implementeringsproblem och i statens program för integrationsfrämjande finns det t.ex. redan åtgärder inskrivna för dem. I Sverige har man haft samma problem och fr.o.m. 2017 har kommunerna inte längre möjlighet att frivilligt göra överenskommelser om mottagande utan ifall flyktingar anvisas till kommunen ska de ta emot dem. Ett återkommande problem i samband med att säkra kommunplatser är inrikes migration och att flyktingarna sällan stannar i landsbyggdkommuner. Bostadsbristen är ett stort problem och tomma bostäder tenderar att finnas i orter utan arbetsmöjligheter vilket inte är bra för flyktingarnas möjlighet att bli självförsörjande och är en av orsakerna till inrikes migrationen som gör att trycket på städerna är stort. Fungerande implementering i ett nätverk är krävande. Migrationsverket i Sverige kommer tydligt fram som myndigheten med helhetsöversikt över processen medan ansvarsfördelningen i Finland är mer fragmenterad. Resurskrävande steg i processen som urvalsintervjuerna borde ses över och eventuellt kunde urval utifrån dokument göras i en del fall så som i Sverige. För att säkra tillräckligt antal kommunplatser är det väsentligt att ta implementeringsproblemen i beaktande för att lösa problemen men kapacitet och vilja i kommunerna. Det problemet som dock styr vilja till flyktingmottagandeöverlag i Finland är att det förekommer motsättning till mottagande av flyktingar som delvis styr det politiska beslutsfattandet. Det finns möjlighet att effektivera och förbättra kvotflyktingmottagningsprocessen i Finland. Migrationsverket kunde få en starkare roll som helhetsansvarig och vilket också kunde skydda processen då det sker förändringar i strukturer i samhället. Detta kräver vidare forskning på operationell nivå. Vidare finns det möjlighet till effektivera processen genom mindre förändringar som urvalsförfarandet. Påverkande av kommunernas implementeringsproblem dvs. kapacitet och vilja har lyfts fram och genom att åtgärda dessa torde man vara på bättre väg med att säkra ett tillräckligt antal kommunplatser.

I denna avhandling undersöks styrningen av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF) i hänsyn till termen ”lösa kopplingar” (loose couplings) som Heinelt et al. stiftat för att förklara hur styrning i strukturfonderna fungerar med autonomitet och koordinering i samspel, vilket skapar lösa kopplingar i styrningen. Äldre forskning har presenterat en bild av integrerade policynätverk och -processer inom strukturfonderna. Heinelt hävdar att forskningen målar upp en fel bild. Syftet med avhandlingen är att studera utvärderingarna för ESF- och ERUF- programmen från programperioden 2007-2013 med syftet undersöka ifall det finns indikationer på att aktörerna inom strukturfonderna är splittrade samtidigt som de är integrerade och samarbetar med lösa kopplingar, som Heinelt hänvisar till. Syftet är även att undersöka vilka följder som kan uppstå i och med lösa kopplingar, och vilka utmaningar det kan skapa för en effektiv styrning av programmen. Resultaten syftar på att aktörerna både på nationell och regional nivå lider av problem som har med splittring på det horisontella planet att göra. Samarbetet är bristfälligt och kommunikationen mellan olika avdelningar fungerar inte optimalt. Det finns även indikationer på betydande vertikal splittring mellan den regionala och nationella nivån på grund av kommunikations- och samarbetssvårigheter vilka skapar ojämlikheter mellan de olika regionerna. Utvärderingarna har i många avseenden svårigheter att fånga upp en mycket mångfaldig bild organiseringen av strukturfondsprogrammen och därmed krävs fortsatt forskning för att få en mer omfattande bild av lösa kopplingar och styrningen i allmänhet av strukturfondsprogrammen.