Browsing by Subject "tillgänglighet"

Min magisteravhandling är en studie om en teaterproduktion av DuvTeatern. Studien fokuserar på jubileumsföreställningen I det stora landskapet – en sagolik familjekrönika, som haft sin urpremiär 26 oktober 2019 på Svenska Teatern. Syftet med den här studien är att beskriva hur man med hjälp av ledarskap kan tillgängliggöra teaterverksamhet för skådespelare med funktionsvariationer. Mina forskningsfrågor är: vilka faktorer är betydelsefulla för att främja tillgänglighet i en teaterproduktion? Hur syns strävan för tillgänglighet i DuvTeaterns arbetssätt under repetitioner och föreställningar? Hurdant ledarskap används i produktionen och vad innebär ledarskap i det här sammanhanget? För avhandlingen har jag använt etnografiska forskningsmetoder. Med hjälp av deltagande observationer, intervjuer och diskussioner med DuvTeaterns ledning har jag samlat in mitt material som jag sedan analyserat med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. För analysen har jag specifikt letat efter olika arbetssätt som används av DuvTeatern för att göra teaterverksamhet tillgängligt. Jag har också lagt fokus på hur ledningen ser på sitt eget ledarskap och vilken betydelse ledarskapet har då det gäller tillgänglighet. Mina resultat har jag delat in i fem olika betydelsefulla arbetssätt. Jag har också samlat ihop ett sjätte kapitel om övriga arbetssätt. De här kategorierna är tid, grupparbete, samarbete, improvisation och kommunikation. De faktorer som gör ett teaterarbete tillgängligt i DuvTeatern, möjliggörs av ledarskapet i verksamheten. I DuvTeatern kan finns det olika typer av ledarskap. I min avhandling har jag valt att dela in ledarskapet i ledare i det konstnärliga arbetet och assistenter som leder det praktiska arbetet. Det krävs noggrann planering av både det praktiska och det konstnärliga arbetet för att göra teater tillgängligt. Min avhandling är en beskrivning om hur DuvTeatern arbetar för att göra teater tillgängligt. Det viktigaste med min forskning är bidraget till funktionshinderforskningen och en utökad kunskap om vad kan vara bra att tänka på då man leder en teatergrupp med funktionsvariationer.

I denna avhandling undersöks brevröstning bland utlandsmedborgare samt i vilken mån brevröstning har en inverkan på intresset för val i hemlandet. Avhandlingen undersöker även tillgänglighet i utlandet och känslan av medborgerlig plikt, samt hur dessa förhåller sig till intresset för val i hemlandet efter införandet av brevröstning. Innovationer inom valdeltagande genomförs för att öka på alternativa sätt för medborgare att rösta i val och på så vis öka på valdeltagandet. Syftet med avhandlingen är att öka kunskapen om utlandsmedborgares politiska beteende genom att fokusera på hur brevröstningsmöjligheten påverkat deras intresse att delta i val i hemlandet. Projektet som materialet härstammar från heter ”Politiskt beteende i den finlandssvenska diasporan” (2019) och har som syfte att undersöka politiskt deltagande, identitet och värderingar bland svenskspråkiga finländare bosatta utomlands. Forskningsmaterialet samlades via en enkätundersökning och urvalet bestod av 4800 svenskspråkiga finländare i åldern 18 – 80 år från 15 olika länder. I avhandlingen står begreppet ”tillgänglighet” i fokus och hänvisar till hur lätt eller svårt det tidigare varit att rösta i utlandet. För att kunna analysera och jämföra länderna sinsemellan har ett “tillgänglighetstal” skapats via en tillgänglighetskalkyl. Tillgänglighetstalet tillåter indelningen av länderna i tre olika tillgänglighetsgrupper (låg, medel, hög) i vilka länderna jämförs. Analysen utförs först via korstabellsanalys och sedan studeras sambanden via bivariat analys. Analysen visar signifikanta resultat för att de som tidigare haft det svårare att delta i val nu har ett större intresse för val i hemlandet, i och med att det blivit möjligt att rösta per brev istället för att ta sig fysiskt till vallokalen. Resultaten visar däremot små skillnader i intresset mellan dem som anser det vara en medborgerlig plikt att rösta och de som inte anser det vara en medborgerlig plikt att rösta. Inom tillgänglighetsgruppen “medel” visade analysen signifikanta resultat gällande sambandet mellan känslan av medborgerlig plikt och intresset för val i hemlandet efter införandet av brevröstning. Skillnader förekommer även i de andra grupperna, men dessa är däremot inte signifikanta. Det kan konstateras att studien uppfyllt sitt syfte väl genom att kartlägga skillnader för intresset i förhållande till ländernas nivå av tillgänglighet. Studien visar att brevröstning behövs mest i de länder där det tidigare varit svårare att rösta. Beträffande brevröstningen i Finland, och dess effekter på valdeltagande, finns det fortfarande en hel del utrymme för ny forskning. Med årens lopp kommer forskning garanterat att visa intressanta resultat för specifikt utlandsmedborgare och deras valdeltagande i hemlandet. Den finländska brevröstningsprocessen må ligga i startgroparna, men ur forskningens synvinkel befinner vi oss i en situation där utrymmet och behovet för ny undersökning är större än någonsin tidigare.

Mobiltelefonen har kommit att få en central roll i dagens samhälle. Det har blivit en norm i samhället att äga en mobiltelefon och vara tillgänglig för kontakt nästan vilken tid på dygnet som helst. Utgående från sociologiska och samhällsvetenskapliga teorier diskuterar jag bland annat vilka sociala konsekvenser mobiltelefonen bidragit med samt hur denna form av teknologi fått ett starkt fäste i samhället. I min avhandling diskuterar jag bland annat mobiltelefonens roll i vardagen och hur den har förändrat hur vi kommunicerar med andra. Jag diskuterar bakomliggande samhälleliga fenomen som lett till denna personifierade kommunikationsteknologi och hur den kan ses som ett resultat från tidigare former av kommunikationsverktyg. Mobiltelefonen har förändrat sociala strukturer i samhället, bland annat hur vi manövrerar förhållandet mellan tid och rum. I min avhandling förklarar jag dessa förändringar och dess konsekvenser för samhället och individen. Jag diskuterar även sociala medier i min avhandling eftersom en betydande del av mobilanvändning går åt till olika applikationer där man antingen kommunicerar med en eller flera personer. En betydande orsak till varför mobiltelefonteknologin har blivit så central i dagens samhälle är på grund av nätverkssamhället och informationssamhället. Dessa två begrepp förklarar den höga informationstillgången och mängden kontakter i dagens samhälle. I min avhandling undersöker jag hur mobiltelefonen har påverkat och förändrat vår socialitet samt förhållningssätt till andra. Detta kommunikationsverktyg har trängt sig inpå vardagens sociala situationer och har radikalt förändrat hur vi kommunicerar med andra.

Syftet med denna avhandling var att bilda en uppfattning om HBTQIA+-personers erfarenheter av stödtjänster relaterade till våld i nära relationer samt att analysera hurdant kunnande professionella önskar för att bättre kunna stöda HBTQIA+-personer som upplevt våld i nära relationer i Finland. Jag valde att fokusera på våld i specifikt HBTQIA+-relationer i och med att den tidigare forskningen om ämnet är begränsad både i Finland och internationellt. Även Justitieministeriet (2021) har i sin rapport konstaterat att det saknas kunskap om HBTQIA+-personers erfarenheter i stödtjänsterna relaterade till våld i nära relationer. Avhandlingen ämnade besvara följande forskningsfrågor: Vilka upplevelser har HBTQIA+-personer som brukare och professionella som arbetat med denna klientgrupp av stödtjänster relaterade till våld i nära relationer? Vilka särbehov kan identifieras hos dessa brukare i nuvarande stödtjänster? Hur kunde stödtjänster relaterade till våld i nära relationer utvecklas för att bättre tjäna även HBTQIA+-personers rehabiliteringsbehov? Avhandlingens teoretiska referensram utgjordes av queer-teori med fokus på heteronormativitet och minoritetsstress. Heteronormativitet syftar på antagandet om heterosexualitet och en binär könsindelning som utgångspunkt. Minoritetsstress innebär den strukturella ojämlikhet, de fördomar och de medvetna eller omedvetna kränkningar som personer möter på grund av att de tillhör en minoritet. Avhandlingens material bestod av två semistrukturerade intervjuer med HBTQIA+-personer som upplevt våld i nära relationer och sökt sig till stödtjänster. Utöver detta bestod materialet även av sex semistrukturerade intervjuer med professionella som mött eller kunde möta HBTQIA+-brukare som upplevt våld i nära relationer. Materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i fem kategorier: 1) minoritetsstress, 2) bemötandet av HBTQIA+-personer, 3) brist på tillgänglighet, 4) positiva upplevelser och möjligheter samt 5) en alternativ synvinkel. I avhandlingen tillämpades ett abduktivt tillvägagångssätt, vilket resulterade i att minoritetsstress lades till som teori i samband med innehållsanalysen. I resultaten presenteras brukarinformanternas erfarenheter av och tankar om nuvarande stödtjänster samt professionellas upplevelser av och inställning till dessa. Dessutom diskuterade informanterna utvecklingsidéer samt identifierade försvårande faktorer bakom hjälpsökandet för våld i nära HBTQIA+-relationer. Minoritetsstress som brukare kan uppleva då de söker sig till tjänsterna var en av dessa faktorer och den i de nuvarande stödtjänsterna rådande heteronormativiteten ansågs öka detta. Ytterligare betonade flera av informanterna ett sensitivt bemötande och lade vikt vid tillgänglighet av tjänsterna. Även möjligheter identifierades med tanke på utvecklingen av mer inkluderande våldstjänster.

Pro gradussani selvitän arkistotutkimuksen ja diskurssianalyysin avulla, millä tavoin rakentamisen ja julkisten palvelujen esteettömyyttä koskeva keskustelu suomalaisessa yhteiskunnassa on muuttunut 1970-luvulta 2010-luvulle ja kuinka yleiset yhteiskunnalliset muutokset ja taloudellinen tilanne ovat vaikuttaneet asenteisiin esteettömyyttä ja sitä määrittävää normistoa kohtaan. Tutkimusta ohjaava ydinkysymys on, millaista suomalainen esteettömyyspolitiikka on ollut. Käytännön esteettömyys ja saavutettavuus, erityispalvelut ja asenteet ovat kehittyneet yleisten yhteiskunnallisten ja taloudellisten vaiheiden ehdoilla ja osittain niistä riippumatta. Normit ovat omalta osaltaan ohjanneet kaikkea kehitystä. Keskustelussa on vuosikymmenten aikana kilpistynyt vastakkainasettelu toisaalta esteettömyyttä turvaavien normien ja toisaalta eri yhteiskunnan aloilla ajettujen norminpurkutalkoiden välillä. Leimallista esteettömyyskeskustelulle ovat olleet myös uusliberalistisesta hyvinvointivaltion kritiikistä tutut käsitekaappaukset, jotka ovat yleistyneet varsinkin uuden julkishallinnon (NPM) myötä 1990-luvulta alkaen. Merkkejä käsitekaappauksista tosin löytyy tutkimusaineistossa jo 1970-luvulta. Ajanjaksolla voi havaita esteettömyyden politiikkaakin määrittäneen hyvinvointivaltion ja universalismin ihanteen nousun ja laskun. Huomionarvoista on se, kuka keskustelussa on puhunut, kenen puolesta ja mitkä tahot käyttävät todellista valtaa. Esimerkiksi 2010-luvulla rakennusyhtiöillä oli paljon näkyvyyttä, ne ottivat esteettömyyskeskustelussa asiantuntija-aseman, ja niiden teesejä toistivat norminpurkutalkoita ajavat poliitikot. Vammaisjärjestöt ja tutkimuksiin perustuva esteettömyysasiantuntemus on usein jäänyt sivuun, vaikka ihmisoikeusnäkökulma on viime vuosina voimistunut osin normien ansiosta. Vuonna 2016 ratifioitu YK:n vammaisten oikeuksien sopimus sitoo Suomea, jolloin siihen on voinut myös tukeutua keskustelussa. Aineiston pohjalta voidaan todeta, normien merkitys esteettömyyden kehittämisessä on ollut keskeinen koko tarkastelujakson ajan. Lainsäädännössä ovat vahvistuneet rakennusmääräysten ja subjektiivisten oikeuksien lisäksi kansalaisten vaikutusmahdollisuudet ja esim. vammais- ja vanhusjärjestöjen asema kunnallistasolla. Normien avulla kasvanut esteettömien asuntojen, asuinalueiden ja liikkumismahdollisuuksien tarjonta ovat parantaneet valinnanvapautta mm. asuinpaikan suhteen. Normien voi katsoa sekä ohjaavan että heijastavan yhteiskunnan asenteita. Asenteissa näkyvä muutos 1970-luvulta on hyvin huomattava, mutta ei itsestään syntynyt. Pohdin myös ideologioiden ja yhteiskunnallisten olosuhteiden vaikutusta, mutta niistä on vaikeampi tehdä johtopäätöstä.