Browsing by Title
Now showing items 232-251 of 3542
-
(2020)Foreign direct investment (FDI) is considered important for economic growth, and a vital component of sustainable development. To foster the potential benefits, states have concluded thousands of international investment agreements (IIAs). These IIAs are designed to facilitate, promote, and protect FDI, and they often include provisions on investor-state dispute settlement (ISDS). The resolution of investor-state disputes by arbitration has alarmed many scholars since these disputes often entail serious public interest implications. This research aims to contribute to the debate on the sustainability and development impact of ISDS and international investment law from the perspective of labour and employment law and policy. Against this backdrop, the research investigates how the interpretation and application of IIAs may affect labour and employment regulation and policies in host states. A targeted key word search was used to identify cases in the International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID) case law database, followed by a legal review to come down to cases where substantive labour-related claims and arguments have been made. Beyond pinpointing vulnerabilities from the perspective of sustainable development, the case law analysis extends to researching the potential and real impacts of ISDS cases on host states’ domestic labour law and policy, drawing from the world polity theory within the socio-legal discipline. On this basis, recommendations are made in view of improving the sustainability-related outcomes of ISDS and international investment law. The research provides a rich set of findings. First, the research finds that labour-related issues have arisen in six per cent of ICSID cases with publicly available material. Labour-related claims and arguments have also been made in ISDS cases outside of the ICSID framework. Second, the research finds that tribunals have handled such matters with different approaches, ranging from teleological interpretation and “arbitral activism” emphasizing labour rights to literal and narrow interpretation techniques. Tribunals have only to a limited extent applied the provisions of other treaties binding on the disputing parties or general principles of international law. Further, several incoherencies can be identified in the case law. Third, labour-related arguments in ISDS have been made by both investors and host states. Many of the standard IIA provisions have provided the basis for such arguments, including standards of treatment, expropriation and actions tantamount to expropriation, exceptions clauses, preamble clauses and provisions on the definition of an investment, as well as provisions in investor-state agreements. These provisions and related ISDS jurisprudence are analysed in detail in the paper. Fourth, the research finds certain direct impacts of ISDS decisions on host states’ labour and social regulation, while other impacts may be implied, potential or may have appeared in a longer timeframe. Unarguably, ISDS will have had an impact on both state and enterprise spending and, consequently, policies. The case law analysed reconfirms the states’ “right to regulate” in a non-discriminatory manner, implying at times even a highly protected status for national labour laws. At the same time, the research finds various vulnerabilities and risks, including in cases where states use stabilization agreements, as well as where certain standard provisions are included in IIAs without careful framing of their content. Furthermore, the research points to varying ISDS outcomes in terms of labour protection depending on the choice of wording in specific labour-protection related clauses in IIAs. Lastly, different possibilities to improve the sustainable development and labour aspects of IIAs and ISDS are proposed by the research. The following topics are analysed in detail: improved legal basis and guidance, improved institutions, improved inclusiveness of investment policy making as well as international cooperation. The research suggests that sustainability-oriented treaty drafting would be required to improve the expected outcomes of adjudicated cases. Such drafting could take place at bilateral, plurilateral or multilateral level, focusing on clarifying the content and scope of standard IIA provisions, as well as on incorporating specific labour provisions. The research indicates that institutional improvements would be needed particularly at the preventative front at the national level, while also proposing improvements at the level of ISDS. For more balanced FDI promotion, institutions with expertise in labour matters at the national level could be linked to bodies in charge of preventing investment disputes. Improved inclusiveness in investment policy making entails broader consultations and key roles assigned to labour-related bodies in investment policy making. Lastly, international cooperation would be required to deepen technical assistance towards more sustainable IIAs as well as to provide platforms for consensus-building on more sustainable FDI promotion.
-
(2012)Syftet med denna avhandling är att ur ett rättsekonomiskt perspektiv utreda insättningsgarantin som instrument för stabilisering av banksystemet. Utgående från ekonomisk teori om ofullständiga marknader analyseras varför och hur insättningsgarantin kan medföra stabilitet på finansmarknaderna. Avhandlingen syftar även till att utreda i vilken utsträckning de nuvarande bestämmelserna om insättningsgarantin är tillräckliga vad ankommer tillsynsansvaret. Därtill berörs även frågan huruvida bestämmelserna om gränsöverskridande bankverksamhet och bestämmelserna om insättningsgarantisystemen är harmoniserade i samma utsträckning. Under 1900- och 2000-talet har världsekonomin drabbats av ett flertal bank- och finanskriser. Ekonomisk historia visar att redan långt tidigare har liknande kriser förekommit. Den stora utmaningen är att identifiera och vidta åtgärder så att återverkningarna av en framtida finansiell kris på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen kan begränsas och kostnaderna för skattebetalarna minimeras. Införandet av en gemensam valuta har fört med sig att svag ekonomisk aktivitet och strukturella problem i ett EU-land sprider sig till andra EU-länder bland annat via finansmarknaderna. Inom den Europeiska Unionen har ansträngningar att via olika åtgärder skapa stabilitet speciellt inom banksektorn varit stora. Utgångspunkten härvid är att man genom harmonisering och olika regleringar kan minska instabiliteten på finansmarknaderna. Genom lagstiftning som reglerar marknaderna strävar man att minska effekten av enskilda marknadsstörningar och stärka stabiliteten på alla marknader. I en global värld, där harmonisering av lagstiftning samt fri rörlighet av tjänster och kapital betonas alltmer framom begrepp såsom statlig suveränitet, har man länge kunnat iaktta en utveckling av företagsverksamhet som överskrider nationsgränser. Detta gäller speciellt finansmarknaderna. Banker har öppnat filialer och dotterbolag i andra länder i strävan efter större marknadsandelar och rörelsevinster. Regleringen och övervakningen av bankerna inom EU och i enskilda länder har därför setts över. Gränsöverskridande bankverksamhet förutsätter att den enskilda bankkundens intressen ytterligare tas i betraktande. Bland annat har bankernas insättningsgaranti setts över i de flesta länder. Samtidigt som utvecklingen gått mot en alltmer global bankverksamhet och harmonisering av regelverken kan man dock skönja eftersläp vad gäller den tillsyn som sammanhänger med bankverksamheten och insättningsgarantin. Analysen i denna avhandling visar klart att insättningsgarantisystem inte kan behandlas fristående från det säkerhetsnätverk som upprättats för att trygga finansmarknadernas stabilitet. Samtidigt visar analysen att en internationell harmonisering av insättningsgarantisystemen inte avancerat tillräckligt för att hindra uppkomsten av globala finansmarknadskriser. Den gränsöverskridande bankverksamheten har därtill givit upphov till nya problem som de gällande systemen inte kan tackla. Betydelsen av att harmonisera insättningsgarantisystemen i olika länder har accentuerats av den rådande finansmarknadskrisen som i motsats till flertalet tidigare bankkriser omfattar en mycket större del av de globala finansmarknaderna. De gällande insättningsgarantisystemen har inte på samma sätt tidigare satts på prov. Trots att den gränsöverskridande bankverksamheten expanderat kraftigt har inte utvecklingen av insättningsgarantisystemen skett i samma takt. Reformprocessen är långsam och inbegriper inte endast själva insättningsgarantisystemet utan även krishanteringsmekanismer och frågor förknippade med etablering av gränsöverskridande verksamhet. Inom EU är beredningen långt framskriden även om konkreta beslut inte ännu fattats. Konkurrensneutralitet och etableringsfrihet för bankverksamhet är centrala målsättningar inom EU. För att dessa skall kunna uppnås krävs politisk vilja hos beslutsfattarna att gå in för överstatliga insättningsgarantisystem i stället för de rådande nationella systemen. Om de olika elementen i finansmarknadernas säkerhetsnät inte harmoniseras internationellt kan globala finansmarknadskriser inte undvikas i framtiden. Föreliggande studie har behandlat insättningsgarantin ur ett rättsekonomiskt perspektiv. Såväl ekonomisk teori som reglering av bankverksamhet samt insättningsgarantisystem och tillsynen av dessa behandlas. Studien pekar emellertid tydligt på att den juridiska formen för insättningsgarantisystemen är oklar. En utförligare studie av konsekvenserna av alternativa juridiska former för insättningsgarantin såväl i Finland som på unionsnivå ligger i allas intresse.
-
(2012)Omhändertagande är en åtgärd som starkt påverkar barnets liv. På grund av att omhändertagande gör intrång i barnets frihet och påverkar starkt barnets framtid måste också barnets rättskydd vid förfarandet vara tillräckligt. Barnets deltagande är en dimension av rättskyddet. De viktigaste elementen av barnets deltagande är hörandet av barnet, rätten att få information, rätten att föra talan samt rätten att söka ändring. Vissa av dessa rättigheter har i lagstiftning medgetts endast barn som nått 12 års ålder. Även mindre barns deltagningsmöjligheter skall ändå tryggas i mån av möjlighet. Barnets deltagande är beroende av många omständigheter. För det första skall myndigheterna möjliggöra ett faktiskt deltagande för barnet eftersom barnet som minderårigt inte har möjlighet att själv åberopa sin rätt att delta. För det andra måste barnet självt vara villigt att delta. För att deltagandet dessutom skall vara verkligt måste deltagandet ha en betydelse för processen eller beslutet. Enligt informed consent -principen skall barnets åsikt dessutom vara fritt formad för att den kan ha betydelse för avgörandet. Även om barnets åsikt inte formats fritt fungerar barnet alltid som informant i sitt ärende. Den information som fås av barnet är nämligen viktigt för beslutsfattaren eftersom den berättar mycket om barnets situation. Hur barnet tillåts delta och påverka avgörs med hjälp av ålders- och mogenhetsbedömningar. Ju äldre barnet är desto bättre möjligheter har barnet att få sin röst hörd. Ändå får barnets inflytande inte bli för starkt. Ett av de största problemen gällande barnets deltagande ligger just i sambandet mellan skyddsprincipen och barnets deltagningsrätt. Det är viktigt att barnet deltar så mycket som möjligt men barnet får inte bli domare i sin sak. Det är svårt att avgöra var gränsen skall gå och vilken princip som skall få mera vikt. I dagens läge behandlas de flesta av omhändertagningsfallen i socialnämnden. Vid denna beslutsmodell tryggas inte barnets rättskydd och socialarbetare hamnar i en svår dubbelroll där de måste fungera både som beslutsfattare och som stöd för barnet. I en förstainstansbehandling i förvaltningsrätten skulle däremot barnets deltagningsmöjligheter förmodligen försämras men å andra sidan skulle processen njuta större offentlig tillit.
-
(2015)Denna magisteravhandling handlar om hörandet av barn vid behandlandet av vårdnadstvister i domstolsanknuten medling. Särskilt fokus ligger på bruket av ett sakkunnigbiträde enligt 5 § L om medling i tvistemål och stadfästning av förlikning i allmänna domstolar. Frågan som utreds är under vilka förutsättningar ett barn kan höras under domstolsanknuten medling och vem som hör barnet. Förfarandet att bruka ett biträde vid medling i vårdnadstvister är ursprungligen från Norge och således används norsk motsvarande reglering som jämförelsegrund. Dessutom lyfts FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och dess inverkan på barnets rätt att höras vid medling i en vårdnadstvist fram. Avhandlingen inleds med en allmän överblick av medling och förlikning i Finland. Efter detta behandlas olika former av medling i vårdnadstvister. Därefter ges det en beskrivning av det norska systemet vad gäller medling i vårdnadstvister utanför domstol och i domstol, samt bruket av ett biträde vid medlingen. Beskrivningen av det norska systemet innefattar även en kort historisk återblick av regleringens bakgrund. Efter detta beskrivs den finska implementeringen av bruket av ett sakkunnigbiträde i domstolsanknuten medling. Avhandlingen fortsätter med en beskrivning av FN:s konvention om barnets rättigheter. Konventionens artikel 3 om barnets bästa och artikel 12 om barnets rätt att höras tas upp och deras inverkan på finsk och norsk lagstiftning beskrivs. Efter en analys av konventionens implementering konstateras det att bruket av konventionen är mycket starkare i Norge än vad den är i Finland. Vidare behandlar avhandlingen barnkonventionens förhållande till medling i vårdnadstvister i Finland och Norge och gör en jämförelse av konventionens inverkan på respektive lands förfarande. I avhandlingen diskuteras det avslutningsvis olika förslag till ändring av den finska lagstiftningen gällande hörande av barn vid behandlandet av vårdnadstvister i domstolsanknuten medling. Slutsatsen är att Finland borde ta modell av Norge och mer aktivt implementera bruket av barnkonventionen i finsk rätt. Den finska lagstiftningen vad gäller hörandet av barn i domstolsanknuten medlingen borde ändras och eventuellt kunde bruket av medling göras obligatoriskt för alla som separerar och har gemensamma barn.
-
(2023)Avhandlingen handlar om barnets rätt till delaktighet i och självbestämmande över sin egen vård. Ämnet hör till barnrätten och tangerar medicinalrättens område. Syftet är att undersöka om 7 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (patientlagen) tryggar barnets rätt till delaktighet och självbestämmande i den somatiska hälso- och sjukvården i ljuset av nationell lagstiftning och barnkonventionen samt hur Finlands patientlag står sig mot Sveriges och Norges patientlagstiftning för det minderåriga barnet. Metoden för avhandlingen är rättsdogmatisk, men har också en rättsjämförande aspekt. Barnets rättsliga ställning inom hälso- och sjukvården är inte helt entydig, trots att syftet med patientlagens 7 § är att betona den minderårigas vilja vid vårdbeslut. Då exakta kriterier saknas för bedömningen av barnets kompetens att ge sitt giltiga samtycke till vården, kan det uppstå utmanande situationer speciellt om åsikterna mellan barnet och vårdnadshavare går isär. Barnets skyddsbehov och barnets bästa måste också beaktas och i vårdsituationen finns även med läkare eller annan vårdpersonal, som ska göra mognadsbedömningen av barnets beslutskompetens på basen av hens ålder och utveckling. Patientlagens 7 § saknar åldersgräns för barnpatientens rätt till delaktighet och självbestämmande. Eftersom mognadsbedömningen alltid är specifik för varje vårdsituation och beror på den som bedömer, kan detta möjligen leda till en rättsosäker situation för barnet. Om den minderåriga patienten har rätt att ge sitt samtycke till vården kan hen även vägra vård. Avhandlingen visar att rättsläget för den minderåriga patienten är något oklar. För att underlätta bedömningen av i hur stor grad barnets åsikter ska tillmätas betydelse i vårdsituationen och när barnet besitter beslutskompetens, skulle lagstiftningen måsta förtydligas. Kan också konstateras att Norges patientlagstiftning ger tydligare direktiv då den innehåller klara åldersgränser för den minderårigas samtycke, medan Sveriges patientlag är något svagare än Finlands här.
-
(2021)Ur internationella människorättskonventioner kan utläsas positiva människorättsförpliktelser som ställer krav på lagstiftning och förfarande i konventionsstaterna. De positiva människorättsförpliktelserna uttrycker statens aktiva roll som upprätthållare av mänskliga rättigheter och med begreppet avses situationer där en konventionsenlig rättighet inte kan förverkligas utan statligt ingripande. I straffrättsligt hänseende omfattar förpliktelserna skyldighet att införa nödvändiga kriminaliseringar och sörja för att det straffrättsliga systemet som helhet kan tillgodose brottsoffrets behov av skydd. I avhandlingen granskas på vilket sätt den finska lagstiftningen på straffrättens område, både ifråga om materiell och processuell lagstiftning, kan utvecklas för att bättre svara mot de positiva människorättsförpliktelser som är förenade med barn som upplever våld i familjen. I avhandlingen systematiseras begreppet positiva människorättsförpliktelser, sammanfattas vilka de relevanta positiva människorättsförpliktelserna är och vad de ger uttryck för, analyseras hur det förpliktelserna ger uttryck för framträder på nationell nivå och synliggörs varför det förpliktelserna ger uttryck för framträder eller inte framträder samt föreslås hur det förpliktelserna ger uttryck för bättre kunde framträda. Granskningen görs med utgångspunkt i ett barnperspektiv där syftet är att utmana den gällande straffrättsliga regleringens gränser och föra ett resonemang de lege ferenda kring hur straffrätten kunde förändras för att omfatta barnperspektivet. Granskningen visar på förpliktelser att genom straffrättsliga åtgärder skydda barnet från alla former av våld medan det är i sina föräldrars eller någon annan vårdnadshavares vård och förpliktelser att anpassa straffrättsliga förfaranden så att de är tillgängliga för barnet och respekterar barnets särskilda utgångsläge. Ytterst är förpliktelserna i anslutning till barn och familjevåld ett uttryck för barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling. Den gällande lagstiftningen konstateras motsvara de positiva människorättsförpliktelsernas krav såtillvida att våld som riktas mot barn i uppfostringssyfte uttryckligen är förbjudet. Rekvisiten för misshandel förmår däremot inte fånga upp den kontext inom vilken familjevåld sker och är inte heller utformade för att täcka det våld barn upplever som betraktare. De bestämmelser som reglerar straffprocessen är väl utformade för att skydda barnet, men åtgärder krävs för att främja barnets rätt att ta del i processen som en aktiv aktör. I avhandlingen relateras straffrättens tillkortakommanden till rättens framväxt i en verklighet som genom skeva neutrala perspektiv har fokuserat mera på förövare än på offer och till det faktum att barnet traditionellt har betraktats uteslutande ur ett skyddsperspektiv. Det föreslås att strafflagen kunde utvecklas genom särskilda brottsrekvisit som fångar kontexten kring familjevåld och att det särskilt klandervärda i den här typen av våld kunde framhävas genom särskilda straffskärpningsgrunder och kvalifikationsgrunder. I anslutning till processen föreslås en konfliktbearbetande funktion och ett förfaringssätt som beaktar både ett objektivt och ett subjektivt förhållningssätt till barnet som processaktör samt konstateras att vissa straffprocessuella förfaranden antar särdrag i relation till barnet.
-
(2015)Tutkielmassa selvitetään parhaan käyttökelpoisen tekniikan (BAT) periaatteeseen liittyvien BAT-päätelmien muuttunutta roolia ympäristönsuojelulainsäädännössä ja teollisuuspäästödirektiivissä, johon muutos perustuu. BAT-periaatteen mukaan teollisessa toiminnassa on hyödynnettävä sellaisia teknisia ratkaisuja, jotka ovat ympäristön kannalta tehokkaimpia mutta samalla teknisesti ja taloudellisesti toteuttamiskelpoisia. BAT-päätelmät ovat uusi, sitovuuden saanut osa BAT-menetelmiä kartoittavia Euroopan unionin tasolla laadittuja BAT-vertailuasiakirjoja. Ympäristönsuojelulain 6 luku sisältää kaikkia luvanvaraisia laitoksia koskevia BAT-sääntöjä, joiden mukaan lupa-määräysten on perustuttava BAT-tasoon. Direktiivin soveltamisalaan kuuluviin direktiivilaitoksiin sovelletaan lisäksi uutta ympäristönsuojelulain 7 lukua, jonka mukaan ympäristöluvan lupamääräysten on muutoksen myötä perustuttava BAT-päätelmiin, eivätkä lupamääräysten päästöraja-arvot saa ylittää päätelmissä ilmoitettuja päästötasoja. Aineistona käytetään oikeustieteellisen kirjallisuuden lisäksi monitieteisiä artikkeleja sekä tutkielmaa varten tehdyn suppean, ympäristölupien käsittelijöihin kohdistuneen haastattelututkimuksen tuloksia. Haastattelujen avulla tutkielmaan on saatu sisällytettyä viranomaisnäkökulmaa ja aiheen käsittelyä on pystytty monipuolistamaan. Tutkielman pääasiassa lainopillista metodia tuetaan näin empiirisellä aineistolla. Tutkielmassa tarkastellaan Euroopan unionin tasolla tapahtuvan yleisen BAT-määrityksen (BAT-päätelmät) ja paikallistasolla tapahtuvan yksittäistapauksellisen BAT-määrityksen (lupamääräykset) välistä suhdetta sekä sitä, miten paljon harkintavaltaa BAT-päätelmät jättävät paikallistasolle. Tutkielmassa avataan sitä, miten BAT-päätelmien oikeudellinen sitovuus vaikuttaa BAT-periaatteen rooliin lupaharkinnassa ja sen sisältöön. Erityisesti tarkastellaan päätelmien päästötasoista poikkeamisen edellytyksiä, päätelmien sitovuutta muilta osin sekä päätelmien hyväksymistä edeltävään siirtymäjaksoon liittyviä sitovuuskysymyksiä. Viimeiseksi tarkastellaan päätelmien merkitystä direktiivin soveltamisalaan kuulumattomien laitosten lupaharkinnassa. Näiden tarkastelujen kautta rakennetaan kokonaiskuvaa siitä, miten sitovassa asemassa BAT-päätelmät ovat erilaisissa tilanteissa. Pääasialliseksi havainnoksi nousee se, että BAT-päätelmissä on sekä tiukasti sitovaa ainesta että enemmän harkintavaltaa lupaviranomaiselle jättävää ainesta. Päätelmät ovat päästötasojensa osalta direktiivilaitosten lupaharkintaa tiukasti sitovia standardeja, mutta niiden sitovuutta lieventävät poikkeamismahdollisuus ja päätelmien väistämätön aukollisuus. Päätelmien muiden osien sitovuus tarkoittaa direktiivilaitosten kohdalla sitä, että päätelmiä on pidettävä ensisijaisina lähteinä lupamääräysten BAT-tasoa arvioitaessa, ja ne määrittävät aukkokohtiensa kautta, miten paljon harkintavaltaa lupaviranomaiselle jää. Ennen uusien BAT-päätelmien hyväksymistä alalla sovelletaan vanhojen BAT-vertailuasiakirjojen päätelmiä vastaavia osia, joilla on samanlainen sitovuus kuin BAT-päätelmillä muuten, mutta päästötasot eivät ole sitovia. IE-direktiivin soveltamisalaan kuulumattomien laitosten lupaharkinnassa BAT-päätelmillä ei sen sijaan ole miltään osin muita lähteitä sitovampaa asemaa, eivätkä päätelmissä esitetyt ohjeet välttämättä edes sovellu direktiivilaitoksia pienempien laitosten lupaharkinnan perusteeksi, mutta ne voivat toimia tietopohjana lupaharkinnassa.
-
(2018)Beneficial ownership is a concept used in the OECD Model Tax Convention to deny the treaty benefits under Articles 10, 11 and 12 in artificial arrangements. The term has never been defined exactly in international tax context and thus, the meaning of the concept has remained somewhat vague during the past 50 years. The concept was never designed to be a wide general anti-avoidance provision. It was designed to be a tool with limited scope to interfere to treaty shopping schemes that do not comply with the economic nature of the arrangement. Despite the fact that the term originates from common law system, it should be interpreted as an individual treaty concept apart from the meaning it has in the common law legal praxis. The beneficial ownership of royalties is connected with beneficial ownership of intangible assets. Beneficial ownership of intangible assets requires that the owner is the legal owner of the asset and has sufficient level of economical ownership in addition to the legal ownership. If one of the requirements is not fulfilled, the owner should not be regarded as beneficial owner of the asset and thus, not the beneficial owner of the royalties. The legal ownership of an intangible asset is rather easy to determine. Economic ownership, on the other hand, may be harder to define due to the economic reality in which e.g. the multinational enterprises operate in globalized business world. The courts of different jurisdictions have taken different kind of approaches to interpreting beneficial ownership. The approaches can be divided into legal and economic approaches depending on the circumstances the courts take into account. Legal approaches concentrate on the formal facts under private law e.g. if the receiver of the income has a legal or contractual obligation to pass on the income or if one will have the right to the income instead of the creditors in case of bankruptcy of the receiver. Economic approaches are less formal than the legal approaches and concentrate on the economic reality instead of the formal facts under private law. Nearly all of the economic approaches use substance over form doctrine as the starting point. Some of the approaches go further and use e.g. transfer pricing methods in order to determine the level of economic ownership of the owner. It is not sufficient to fulfil the requirements set by the beneficial ownership limitation in order to receive the treaty benefits. Beneficial ownership is just one provision amongst many other anti-avoidance provisions. Even one provision is enough to deny the treaty benefits from a taxpayer and thus, an arrangement has to comply with other provisions in addition to the Article 12 of the OECD Model Convention.
-
(2024)Benefit corporation on yritys, jonka tarkoituksena on tuottaa voittoa osakkeenomistajilleen sillä ehdolla, että taloudellinen voitto saadaan aikaan harjoittamalla liiketoimintaa vastuullisista lähtökohdista. Benefit corporation -malli jakautuu kahteen eri pääkategoriaan: benefit corporation on oikeudellinen yhtiömuoto ja B Corp yksityisen sektorin tahon tarjoama sertifikaatti. Benefit corporation -ilmiön taustalla on kahden yhtiöoikeudellisen teorian, osakkeenomistajakeskeisyyden ja sidosryhmäteorian, välinen vastakkainasettelu. Voitontavoittelua ja sidosryhmien huomioimista yhdistelevän hybridimallin luomisen kannatuksen taustalla voidaan nähdä perinteisten yhteisömuotojen puutteellisuus, yritysmaailman epävarmuus yhteiskuntavastuun ja voiton tavoittelun yhdistämisen sallittavuudesta, kasvun ja omistajavaihdoksien tuomat haasteet sekä tahto valjastaa yrityssektori yhteiskuntavastuun suunnannäyttäjäksi. Ensimmäinen benefit corporation -laki saatettiin voimaan Marylandin osavaltiossa vuonna 2010. Benefit corporation -laki on nyky-ään voimassa yli neljässäkymmenessä Yhdysvaltain osavaltiossa ja muutamassa muussa Euroopan, Etelä-Amerikan ja Afrikan valtiossa. Benefit corporation -lainsäädäntö perustuu laajalti mallilainsäädäntöön, jonka neljä kulmakiveä ovat yhteiskuntavastuullisuutta ja voitontavoittelua yhdistävä toiminnan tarkoitus, yhtiön johdon sidosryhmiin liittyvät velvollisuudet, laajennettu kanneoikeus sekä avoimuutta ja läpinäkyvyyttä lisäävät raportointisäännökset. Ensimmäinen ja Suomessa jo nykyään mahdollinen tapa omaksua benefit corporation -malli on B Corp -sertifikaatin hankkiminen. Sertifikaatin myöntämisen edellytyksenä on maakohtaisten oikeudellisten vaatimusten täyttyminen. Mahdollisen kotimaisen benefit corporation -lain säätämisen kannalta tutkielmassa kartoitetaan relevantin yhtiöoikeudellisen sääntelyn nykytilaa. Tutkielmassa tullaan siihen lopputulokseen, että Suomen osakeyhtiölaki ei ole osakkeenomistajakeskeisyyden periaatteen mukainen, vaan voittoa osakkeenomistajille tuotetaan pitkällä aikavälillä valistuneen arvonmaksimoinnin hengessä. Yhtiön pitkän aikavälin taloudelliseen tuloksellisuuteen tähtäävä tarkoitussäännös sallii yhtiön johdolle käytännöllisesti katsoen melko laajat mahdollisuudet yhteiskuntavastuun tavoitteluun. Valistuneen arvonmaksimoinnin periaate osoittaa kotimaisen osakeyhtiölain kuuluvan kuitenkin niin sanotun heikon yhteiskuntavastuun piiriin. Vahvan yhteiskuntavastuullisuuden mukaisuus edellyttäisi mahdollisuutta sellaiseen päätöksentekoon, jossa voiton tavoittelu edes pitkällä aikavälillä ei ole avainasemassa ja sidosryhmien etujen huomioiminen nostetaan samalle tasolle osakkeenomistajien edun kanssa. Kotimaisen yhtiöoikeuden puitteissa pitkäaikaisen voitontavoittelun sivuuttavat vastuullisuuspyrkimykset voidaan mahdollistaa muuttamalla yhtiön toiminnan tarkoitusta yhtiöjärjestysmääräyksellä. Benefit corporation -lain säätämisessä kohdattaisiin Suomessa monia haasteita. Viherpesun torjunnan välineenä benefit corporation -yhtiömuoto olisi heikko, sillä sääntelystä puuttuva johdonmukaisuus ja täytäntöönpanomekanismien tehottomuus vähentävät ajan myötä benefit corporation -nimikkeen uskottavuutta ja painoarvoa. Valistuneen arvonmaksimoinnin mukaisella voitontavoittelulla ja yhtiöjärjestysmuutoksilla voidaan käytännössä luoda tarpeeksi kattava turvasatama vahvaan yhteiskuntavastuuseen sitoutuneen yhtiön johdolle, joka haluaa toteuttaa laajojakin vastuullisuushankkeita. Pelkkä yritysjohtajien mahdollinen epävarmuus voitontavoittelun rajoihin liittyvästä oikeustilasta ei yksinään riitä perusteeksi suomalaisen benefit corporation -lain säätämiselle. Toiminnan tarkoitusta koskevat benefit corporation -mallilainsäädännön säännökset eivät toteuta tavoitettaan sidosryhmien huomioimisesta selkeästi, kun tulkinnanvaraisuuksia on enemmän kuin käytännön suuntaviivoja. Lisäksi uuden yhtiömuodon lisääminen osakeyhtiön ja yleishyödyllisen yhteisön väliin voisi kuitenkin horjuttaa olemassa olevia yhteisömuotoja. Benefit corporation -yhtiömuotoa voitaisiin väärinkäyttää luomalla benefit corporationeista mielikuvaa ”hyvänä yrityksenä” siinä missä tavalliset osakeyhtiömuotoiset kilpailijat olisivat ”huonoja yrityksiä”, jotka eivät toimi vastuullisesti. Lain säätäminen voisi vahvistaa väärää käsitystä siitä, että perinteisiä osakeyhtiöitä johdetaan pelkkä osakkeenomistajien taloudellinen voitto tähtäimessä. Benefit corporation -raporttia laadittaessa käytettävän standardin vapaa valittavuus, tilintarkastajan varmentamisvelvollisuuden puuttuminen ja virallisen sanktion puute raportin julkaisematta jättämisestä tekevät benefit corporation -mallilainsäädännön mukaisesta raportointivelvollisuudesta alttiin väärinkäytölle ja viherpesulle. Lisäksi benefit corporation -mallin yleishyödyllisen toiminnan tarkoituksen täytäntöönpanomenettely näennäisesti laajentaa osakeyhtiölain mukaista kanneoikeutta, mutta loppujen lopuksi säännökset tuovat vähän konkretiaa ja paljon epäselvyyttä. Tutkielmassa tullaan siihen lopputulokseen, että benefit corporation -mallin mukainen voitontavoittelun ja yhteiskuntavastuun yhdistävä ”hybridiyhtiö” on mahdollista luoda olemassa olevan yhtiöoikeudellisen sääntelyn puitteissa. Lähitulevaisuuden vahvan yhteiskuntavastuun periaatteen mukainen yhtiö syntyy yleishyödyllisen toiminnan tarkoituksen mahdollistavalla yhtiöjärjestysmääräyksellä ja EU-sääntelyn mukaisilla vastuullisuusvelvoitteilla, eikä benefit corporation -laille näin ollen ole paikkaa suomalaisessa yhtiöoikeudessa.
-
(2016)Kansainvälinen vero-oikeus on ala, jota ei ole harmonisoitu valtioiden välillä. Esimerkiksi EU:ssa ei ole harmonisoitu EU-valtioiden välitöntä verotusta koskevia lainsäädäntöjä. Myöskään sisällöllisesti laajat, monen valtion väliset multilateraaliset sopimukset eivät ole verotuksen alalla yleisiä. Kansainvälisen vero-oikeudellisen järjestelmän koordinoimattomuus voi toimia sekä esteenä kansainväliselle kaupankäynnille aiheuttaessaan kahdenkertaista juridista verotusta, että mahdollisuutena kansainväliselle veropaolle. Kansainvälisellä veropaolla tarkoitetaan verovelvollisen pyrkimyksiä hyödyntää eri valtioiden erilaisia verojärjestelmiä verotaakkansa lieventämiseksi. Valtioiden veropohjien turvaaminen ja veropaon estäminen ovat tällä hetkellä vahvasti esillä sekä EU:n että OECD:n toimissa. OECD:n Addressing Base Erosion and Profit Shifting -hankkeen (BEPS) tarkoituksena on puuttua veropohjan rapautumiseen ja voitonsiirtoon. BEPS-hankkeessa on ehdotettu useita toimenpiteitä, joiden implementoimisella on tarkoitus varmistaa, että taloudellista voittoa verotetaan siellä, missä taloudellinen toiminta todellisuudessa tapahtuu ja arvoa luodaan. Lisäksi EU:n komissio on julkaissut veronkiertämisen vastaisen paketin, jonka yhteydessä komissio esittää veron kiertämisen estämistä koskevan direktiivin säätämistä. Direktiiviehdotuksen lisäksi komissio on julkaissut verosopimuksia koskevan suosituksen. Suositus sisältää muotoilun verosopimuksiin sisällytettäväksi yleiseksi veronkiertonormiksi, jota jäsenvaltioita kannustetaan käyttämään, mikäli ne sisällyttävät veronkiertonormin solmimiinsa verosopimuksiin. Komission toimenpide-ehdotuksilla on tarkoitus implementoida osa BEPS-hankkeessa esitetyistä toimenpiteistä koordinoidusti unionin tasolla. OECD:n BEPS-projektin yhteydessä on esitetty, että veropaon estäminen vaatii muutoksia OECD:n malliverosopimukseen ja olemassa oleviin kahdenvälisiin verosopimuksiin. BEPS-hankkeen yhteydessä on ehdotettu multilateraalisen sopimuksen kehittämistä olemassa olevien kahdenvälisten verosopimusten muuttamiseksi. Tällä multilateraalisella sopimuksella olisi tarkoitus muun muassa lisätä olemassa oleviin verosopimuksiin verosopimuskeinottelua ja veronkiertoa koskevia sopimusmääräyksiä. Ehdotetut veronkiertoa koskevat sopimusmääräykset ovat etuja rajoittava lauseke, eli ns. limitation on benefits -lauseke sekä yleinen veronkiertoa koskeva lauseke, ns. principle purpose test -lauseke. Limitation on benefits -lausekkeen avulla pyritään estämään verosopimuskeinottelua. Lausekkeen perusteella voidaan evätä verosopimuksen mukaisen edun saaminen tilanteessa, jossa verovelvollisen omistajat ja todellista päätäntävaltaa käyttävät henkilöt ovat kolmannen valtion asukkaita. Principle purpose test -lausekkeella taas on tarkoitus estää verosopimuksen mukaisen veroedun myöntäminen oikeustoimissa, joiden yhtenä päätarkoituksena on verosopimuksen mukaisen edun saaminen. Tässä tutkielmassa tarkastellaan kyseisten ehdotettujen sopimusmääräysten yhteensopivuutta EU:n perussopimusten takaamiin perusvapauksiin nähden. Vaikka välillistä verotusta ei EU:n tasolla ole harmonisoitu, on EU-oikeus etusijaperiaatteensa vuoksi otettava huomioon myös kyseisellä alalla jäsenvaltioiden käyttäessä niille kuuluvaa toimivaltaa. Jäsenvaltiot eivät esimerkiksi ole toimivaltaisia solmimaan verosopimuksia, jotka ovat ristiriidassa EU-oikeuden kanssa. OECD:n ehdottama limitation on benefits -lauseke voi olla ongelmallinen esimerkiksi SEUT:n takaamien vapaan sijoittautumisoikeuden ja pääomien vapaan liikkuvuuden kannalta, sillä se saattaa heikentää valtioiden rajat ylittävien investointien kiinnostavuutta. Lisäksi OECD:n ehdottama principle purpose test -lauseke voi olla ongelmallinen EU:n oikeuden kannalta, sillä EU-tuomioistuin on linjannut, että veroedun epääminen veronkiertonormien perusteella on EU-valtioiden rajat ylittävissä tilanteissa sallittua vain, kun verovelvollisen oikeustoimi on täysin keinotekoinen ja sen määräävänä tarkoituksena on veroedun saaminen. Tässä tutkielmassa analysoidaan EU-tuomioistuimen oikeuskäytäntöä sen selvittämiseksi, ovatko BEPS-sopimuksen ehdotetut veronkiertoa koskevat sopimusmääräykset EU-oikeuden mukaisia. Lisäksi tutkitaan OECD:n ehdottamien veronkiertoa koskevien sopimusmääräysten suhdetta EU-komission esittämiin toimenpide-ehdotuksiin. Lopuksi tarkastellaan, miten sopimusmääräyksiä koskevat johtopäätökset vaikuttavat mahdollisuuksiin saada aikaiseksi laaja, kaikki OECD-valtiot kattava BEPS-sopimus.
-
(2017)I Finland beskattas utbetalningar ur livförsäkringar både genom inkomstbeskattningen och genom arvs- och gåvobeskattningen. Betydande ändringar trädde i kraft i början av år 2017 gällande livförsäkringarnas beskattning vid arvs- och gåvobeskattningen genom en större revidering av arvs- och gåvobeskattningen i enlighet med RP 175/2016 rd. Ändringarna i ArvsskatteL gällde upphävande av lagens 7 a § 2:a och 3:e mom. genom vilket de nära anhörigas skattefriadel av försäkringsutbetalningen vid arvsbeskattningen upphävdes. Ändringens syfte var att göra placeringsformens beskattning mer neutral gentemot andra placeringsformers beskattning. Ifall denna ändring kommer att påverka tecknande av livförsäkringar får framtiden visa. I och med den allt mer globala världen har det blivit enklare för privatpersoner att placera pengar i andra länder och i och med detta flytta sitt sparkapital till länder vars skattereglering skiljer sig mycket från den finländska lagstiftningen. Tävlingen om det internationella investeringskapitalet har lett till att skatteparadis uppstått där beskattningen på investeringskapitalet är lågt eller noll. Dessa länder har länge inte haft några skatteavtal med andra länder gällande beskattningen och på grund av den starka banksekretessen har det varit möjligt för investerare att hållas anonyma. Sparlivförsäkringar är en attraktiv placeringsform på grund av att fondernas och värdepapprens förväntade avkastning är hög samt på grund av skattefördelarna med försäkringen. Sparlivförsäkringars beskattning i gränsöverskridande situationer blir intressant, eftersom placeringsformen är populär och det inte är ovanligt att man under sin livstid flyttar mellan olika länder. Intressanta situationer uppstår då man har en livförsäkring i en stat och bor i en annan stat gällande vilket land som har rätt att beskatta inkomsten. För att de i dessa situationer inte ska uppstå dubbelbeskattning och för att lösa tvister gällande vilket land som ska anses vara den skattskyldigas hemviststat ifall personen bor i flera länder har upprättas internationella bilaterala och multilaterala skatteavtal. Som modell för flera av skatteavtalen gällande undanröjande av dubbelbeskattning vid gränsöverskridande situationer har stått OECD:s modellskatteavtal gällande inkomster och kapital. I OECD:s modellskatteavtal förskrivs inte skilt om livförsäkringars eller försäkringars beskattning och därmed beskattas de enligt OECD:s 21 art. gällande övrig inkomst. Fastän bilaterala avtal ingåtts mellan länder kan det uppstå situationer där dubbel- eller noll-beskattning uppstår vid livförsäkringars beskattning i gränsöverskridande situationer. Situationerna är dock mer komplicerade ifall inget avtal ingåtts mellan länderna, eftersom i dessa fall ska ländernas inhemska lagstiftning tillämpas och fastän det i den inhemska lagstiftningen skulle finnas regler gällande undanröjande av dubbelbeskattning i gränsöverskridande situationer kan dubbelbeskattning uppstå. Dubbelbeskattning kan även uppstå pga. kvalifikationskonflikter som leder till att avtalsländer tillämpar olika artiklar i avtalet. Vid gränsöverskridande situationer kan det uppstå problem ifall inte försäkringstagaren själv erhåller inkomsten, utan någon annan erhåller inkomsten som försäkringens förmånstagare i en situation där försäkringstagaren som själv är den försäkrade avlider. Detta eftersom det ingåtts ett fåtal internationella skatteavtal gällande undanröjande av dubbelbeskattning vid arvsrättsliga situationer och beskattningen i dessa situationer långt baserar sig på ländernas inhemska lagstiftningar.
-
(2022)I denna magisteravhandling har jag granskat hur privata personer beskattas då de är verksamma med virtuella valutor. Syftet med denna avhandling har därmed varit att granska hurdana praktiska hinder de skattskyldiga stöter på då de är verksamma med virtuella valutor. I arbetet har jag även kortfattat granskat hur virtuella valutor beskattas i Sverige samt i vilka situationer som virtuella valutorna anses överlåtna. Den huvudsakliga forskningsfrågan i avhandlingen är om den gällande lagstiftningen är för begränsande i förhållande till användningen av virtuella valutor. Därtill har jag även granskat vad man kunde göra med den finska beskattningslagstiftningen för att tillgodose användningen av virtuella valutor i praktiska sammanhang bättre. Avhandlingen har huvudsakligen baserat sig på rättsdogmatisk forskning. I avhandlingen har jag använt mig av de lege feranda metoden för att diskutera hur lagen kunde ändras och om det partiskt taget är möjligt. Genom denna metod har jag granskat de huvudsakliga forskningsfrågorna för denna avhandling Inkomstskattelagen tar inte direkt ställning till hur virtuella valutor skall beskattas. De noggrannare riktlinjerna har därmed givit i Skatteförvaltningens anvisningar. Som en huvudregel för beskattningen av virtuella valutor kan man konstatera att beskattningen realiseras då den skattskyldiga på ett slutligt sätt överlåter äganderätten av den specifika virtuella valutan till någon annan. Som svar på mina forskningsfrågor har jag konstaterat att den gällande lagstiftningen inte är för begränsande vad gäller beskattningen av virtuella valutor. Hur lagen eventuellt borde ändras beror i stor på hur användningen av virtuella valutor kommer att utvecklas med tiden. Förtillfället tillgodoser därmed den nuvarande lagstiftningen de behov som användningen av virtuella valutor kräver.
-
(2016)I syfte att utreda misstänkta konkurrensbegränsningar får konkurrensmyndigheterna göra inspektioner bl.a. i näringsidkares företagslokaler. Enligt 44 § i konkurrenslagen får ett beslut om förrättande om en sådan här inspektion inte överklagas. I avhandlingen granskas detta besvärsförbuds förenlighet med europarätten samt de nationella domstolarnas handlingsutrymme enligt den gällande lagstiftningen. Avhandlingen har två huvudsakliga frågeställningar: För det första granskas besvärsförbudet i 44 § i konkurrenslagen i ljuset av europadomstolarnas praxis. Den konkreta frågeställningen lyder: Är besvärsförbudet i 44 § i konkurrenslagen förenligt med europarätten? För det andra granskas de nationella domstolarnas handlingsutrymme enligt den gällande nationella lagstiftningen. Frågan jag söker svar på är följande: Hur kan en nationell domstol eliminera den eventuella normkonflikten mellan besvärsförbudet och europarätten ifall en näringsidkare, besvärsförbudet till trots, skulle överklaga inspektionsbeslutet? Tre olika alternativ granskas, nämligen domstolens möjlighet att göra en människorättsvänlig tolkning av besvärsförbudet, att lämna besvärsförbudet utan tillämpning på basis av grundlagens företräde samt att lämna besvärsförbudet utan tillämpning på basis av EU-rättens företräde. Ifall besväret inte tas till prövning kan Finland göra sig skyldig till en kränkning av människorättskonventionen och EU-rätten. Metoden i avhandlingen är rättsdogmatisk och det huvudsakliga forskningsmaterialet består av rättspraxis från den Europeiska människorättsdomstolen och EU-domstolen, nationella förarbeten samt såväl nationell som utländsk rättslitteratur. På basis av forskningsresultaten i avhandlingen rekommenderar skribenten att besvärsförbudet i 44 § i konkurrenslagen upphävs. Ifall man anser att besvärsförbudet förbjuder överklagande både enskilt och i samband med behandlingen av huvudsaken, vilket dess formulering tyder på, verkar det klart att besvärsförbudet är oförenligt med europarätten. Även om överklagande i samband med huvudsaken vore möjligt är besvärsförbudet problematiskt på flera olika sätt, bl.a. eftersom tillgången till rättsmedlet är osäkert och oberoende fördröjt med åtskilliga år. Även granskningen av domstolarnas handlingsalternativ för att eliminera normkonflikten mellan besvärsförbudet och europarätten talar för att besvärsförbudet borde upphävas. Det verkar inte möjligt att göra en människorättstolkning av besvärsförbudet pga. dess entydiga formulering och tillämpning av GL 106 § kräver att det finns en uppenbar konflikt mellan tillämpningen av en lagbestämmelse och grundlagen. Således borde en nationell domstol dels harmonisera tolkningen av grundlagsbestämmelserna med människorättskonventionen och även bedöma om det s.k. uppenbarhetskriteriet uppfylls. Detta kan vara mer problematiskt än man först anar. EU-rätten däremot kräver företräde förutsatt att det handlar om en situation då EU-rätten blir tillämplig.
-
(2023)The main research question of this thesis is what implications deregulating the Finnish gambling monopoly could have in terms of competition in the gambling industry, and in terms of player protection. I will examine the current state of the gambling monopoly in Finland, how it came to be, and where it is headed. It examines the potential consequences of deregulating the monopoly on the industry, with a focus on competition and responsible gambling practices. The research aims to analyze the legal frameworks governing the gambling industry and its socio-economic effects. I will also propose new ways in which the gambling industry could evolve to become better for companies and players. The study scrutinizes the legal standing of the monopoly and whether it fulfills the requirements set for monopolies in the EU law. I will also discuss controversial business practices of Veikkaus, such as aggressive advertising strategies. In addition, I will explore alternative approaches for a more competitive market. To gain insights into potential policy changes, I will compare Finnish gambling regulations to those of other Nordic countries, Sweden, Norway, and Denmark. These comparisons highlight the different degrees of market liberalization and player protection measures adopted by these countries. My conclusion is that as there is no de facto monopoly anymore, there is also no justification to treat it as such. Holding on to the monopoly violates EU competition rules and harms the players and the state. Establishing a new legal regime to control gambling would also give Finland a chance to become a leader in player protection practices.
-
(2022)This study aims to make a preliminary assessment of the role that the new ILC Draft PERAC principles could play in the OPT. It argues that the application of standards and norms protecting or compensating for the environmental damage in times of armed conflict has been highly influenced by the political context. At the same time, it finds that two of the main causes of the environmental challenges in the OPT are Israel’s activities and the lack of environmental regulations for companies operating in the occupied territory. In addition, the Palestinians face serious difficulties in accessing justice. There is a domestic lacuna since Palestinian courts have limited competences and the Israeli Courts have showed bias towards Palestinians. Internationally, it is highly unlikely that Israel will accept the ICJ’s voluntary jurisdiction, and it is doubtful that the case before the ICC is adequate to tackle the systemic oppression in the OPT. On the other hand, since Palestine is becoming a party to different agreements and treaties, it can now use the dispute settlement mechanisms established in MEAs which Israel has also ratified, such as the Basel Convention. This has enabled Palestine to bring complaints against the illegal transfer of hazardous waste by Israel to the OPT. This showed that what is required is a change in the Israel’s practices and policies or more available dispute settlement mechanisms. Finally, it finds that the ILC Draft PERAC principles are unlikely to force a change in Israeli practices. At the same time, for the time being, they do not establish any forum or dispute settlement mechanism. Thus, their role and impact on the OPT is limited. Nevertheless, because of their innovations and clarity, they offer a new framework of understanding that can be highly beneficial in diplomatic relations, educational purposes, and in the formation of expectations and demands. Moreover, it will support and offer an additional legal language in the different strands of activism ad advocacy led by Palestinian NGOs.
-
(2015)The aim of this study is to examine the application of the Charter of Fundamental Rights of the European Union in the light of the principle of subsidiarity in EU law. The Charter constitutes a point of intersection of subsidiarity and fundamental rights, brought together by their common purpose of guiding the exercise of public powers and reconciling a diversity of Member State values with the need for European unity. With a particular focus on the case law of the Court of Justice of the European Union, the study embraces the principle of subsidiarity for the purpose of interpreting the legal nature of the Charter and systemising its application. The formal link between subsidiarity and fundamental rights under the Charter is found in Article 51(1). In order to clarify the legal nature of the Charter and the context in which it operates, the study looks into how fundamental rights and subsidiarity have developed in EU law as well as how they are interrelated. The subsidiary nature of EU fundamental rights law is demonstrated by the restrictive personal and material scope of the Charter. Similarly, the principle of subsidiarity is used to analyse the Charter’s minimum and maximum level of protection. The Court’s application of the Charter is analysed by examining the expressions that the principle of subsidiarity takes when the Charter is balanced with economic freedoms, applied in conjunction with other norms, used to invalidate EU norms or called to set aside national legal acts. In addition to this, the analysis considers the role of subsidiarity in cases where the Charter was not applied, either because the Court lacked jurisdiction or remained silent on its applicability. The study demonstrates how the legal nature of the Charter to a great extent can be explained through the principle of subsidiarity. However, the EU legal order has its proper understanding of subsidiarity in relation to fundamental rights. Fundamental rights protection is only one of several EU objectives that need to be balanced when determining the appropriate level of action. Ultimately, the application of the Charter is triggered by the need to preserve the primacy, unity and effectiveness of EU law. Only in exceptional circumstances, these requirements may be overridden with reference to the principle of legal certainty, as recognised by the Charter. Conversely, subsidiarity as an interpretative principle of EU fundamental rights law may also contribute to enhanced legal certainty regarding the application of the Charter.
-
(2022)Sexualbrott mot barn är en av de svåraste brottstyperna i vårt samhälle. Inte sällan är barnets utsaga om händelsen det enda beviset i fallet. Det blir därmed upp till domstolen att i sin bevisvärdering bedöma trovärdigheten av barnets utsaga. Vid bevisvärderingen bör flera aspekter tas i beaktan, och en av dessa är felkällors påverkan på utsagan. Flera felkällor kan påverka barnets utsaga om sexuella övergrepp och dessa felkällor påverkar ofta barnets utsaga i annan omfattning jämfört med vuxnas utsagor. Målet med avhandlingen är därmed att studera hur olika felkällor påverkar barns utsagor om sexuella övergrepp. Vidare kommer studeras hur dessa utsagor som påverkats av någon felkälla bör värderas som bevis. Avslutningsvis kommer även en del förslag ges gällande processer kring barn som misstänks blivit utsatta för sexuella övergrepp. I avhandlingen behandlas som felkällor: iakttagelse, tolkning, minne, förmåga att återberätta, lögner, suggestion och ledande frågor, hörsägen och användningen av video- och ljudupptagningar. Som huvudsaklig metod används den rättsdogmatiska metoden. Avhandlingen kommer även långt vara tvärvetenskaplig, där tillgängliga rättspsykologiska forskningsresultat tillämpas som stöd för den rättsdogmatiska metoden. I avhandlingen kan vi konstatera att alla fall är enskilda och att barnets utsaga kan påverkas på flera olika sätt. En del typsituationer kan dock uppmärksammas för de olika felkällorna och deras påverkan på barns utsagor. Det är dock viktigt att en enskild undersökning av påverkan genomförs. Som en följd är det naturligt att samma gäller bevisvärderingen av dessa utsagor. En enskild värdering måste alltid utföras. I analysen av påverkan av felkällor och vid bevisvärderingen kan dock trovärdighetskriterier, forskningsresultat och olika metoder användas vägledande. Avslutningsvis kan poängteras att det finns flera åtgärder som kan och bör vidtas för att minska risken för felkällor, vilket skulle underlätta beslutsfattarens bedömning.
-
(2014)Avhandlingen analyserar bevisvärdering av anonyma vittnens utsagor i straffprocess. Justitieministeriets arbetsgrupp, bevisningskommissionen, har utarbetat ett förslag till en reform av Rättegångs Balkens 17 kap. om bevisning. Förslaget är att i framtiden skall anonymitet tillåtas för vittnen som hotats och som har en objektiv, grundad orsak att frukta för sitt liv eller sin hälsa. Anonymitet skulle komma ifråga endast vid mycket grova brott. Det mest extensiva sättet att trygga vittnets säkerhet vore, enligt utskottsbetänkandet, att vittnet hörs genom videoförbindelse samt att hans röst förvrängs. Domaren som handlägger ärendet skulle inte känna till vittnets identitet. Den enda i rättsprocessen som vet vem vittnet är, är åklagaren. Syftet med avhandlingen är att utreda huruvida de anonyma utsagorna kommer att kunna beaktas som effektiva bevismedel. Kommer anonymiteten att inverka på vilket bevisvärde utsagan ges och till vilken grad? I avhandlingen upptas argument både pro et contra anonymitetens inverkan på bevisvärdet i vittnesutlåtandet. Ekelöfs bevisvärdemetod har valts som grund för bevisvärderingen. Diesens analysprocess fungerar som ett komplement för att få fram ett tillförlitligare bevisvärde. I avhandlingen har lyfts fram några av de felkällor som måste beaktas särskilt vid värdering av anonyma utlåtanden, då man använder sig av de nämnda värderingsmetoderna. Bevisvärdering är en komplex process, i vilken skall beaktas faktorer som inverkar både på utsagegivaren och på bedömaren. Särskilt personbevisningen kan skapa problem, ty dess tillförlitlighet kan inte bestämmas lika exakt som sakbevisning. En utsagas innehåll är aldrig det samma som verkligheten de facto varit vid tidpunkten för den händelse som gett upphov till vittnesutsagan. För att kunna värdera en vittnesutsaga på ett adekvat sätt, krävs det kunskap om vilka faktorer som inverkar på bevisvärdet. Stöd fås av relevanta erfarenhetssatser. Problem uppstår dock då domaren inte känner till vittnets identitet. Slutsatsen är att ett anonymt vittnesutlåtande måste ges ett lägre värde än ett normalt vittnesutlåtande.
-
(2017)This paper focuses on research in the area of public procurement and competition law, in particular the problem of bid rigging. Bid rigging has been a competition hindrance for many years, however not quite addressed by public procurement law. Bid rigging being a problem initiated within public procurement processes affecting the competitive efforts of the European internal market. We analyze the introduction of the new Directive 2014/24/EU in public procurement and how the changes in within the Directive will allow for the prevention and dealing with bid rigging during the tendering process. Economic theory and market analysis will be used to understand the incentive for bid rigging to occur. An analysis of how theory and the previous Directive 2004/18/EC has interpreted the cause of bid rigging, allows for a further understanding on the changes to the new Directive 2014/24/EU. This study finds, the efforts within Directive 2014/24/EU to promote competition during the tendering process are evident, thus new changes to procedural rules may have a negative impact in the interpretation of a more transparent process.
-
(2021)The thesis explores bifurcation and its impact on allocation of costs in investor-State arbitration. Bifurcation refers to the splitting of issues into two or more separate phases in the course of the proceedings. In the context of investment arbitration, bifurcation typically concerns the split between jurisdiction and merits. On one hand, separate determination might narrow the scope of the dispute or lead to the dismissal of the case in its entirety. On the other hand, unsuccessful bifurcation adds significantly to the time and costs of the proceedings. Because of this dilemma, bifurcation has been characterized as one of the most important procedural questions an investment tribunal can make. Firstly, the thesis aims to answer how bifurcation can be used as a procedural tool in investor-State arbitration. Bifurcation is examined within the normative framework of the ICSID Convention, the ICSID Arbitration (Additional Facility) Rules and the UNCITRAL Arbitration Rules. In addition, the problems related to partial awards on bifurcated issues regarding their possible challenges and res judicata effects are presented. The strategic use of bifurcation by the parties in order to advance their positions in the course of the proceedings is also explored. Secondly, the thesis analyzes what the tribunal has to take into account in its assessment when deciding whether to bifurcate the proceedings. In the absence of a legal test in the chosen arbitration rules, the tribunal has to base its assessment on broad legal principles such as efficiency, equality of the parties as well as the reasonable opportunity to present one’s case. The legal test on bifurcation developed by the tribunal in Glamis Gold v. U.S. is also examined. In order to grasp the procedural and financial dimensions of bifurcation more profoundly, the third research question seeks answers to the impact bifurcation has on the allocation of costs. The cost allocation regime in investment arbitration, in turn, is rather inconsistent and the tribunal has a wide discretion in allocating the costs. Special attention is given to two ICSID cases where bifurcation has played a role in cost allocation: Caratube v. Kazakhstan and Iberdrola v. Guatemala. The underlying motivation for the thesis is tripartite: it aims to contribute to the somewhat lacking research of procedural questions in investment arbitration, create solutions to the reduced cost-effectiveness of ISDS as well as to clarify the doctrine regarding allocation of costs. These objectives are pursued by utilizing the legal dogmatic method. Contextual background for the research of investor-State arbitration is also provided, namely by addressing the peculiar nature of investment arbitration as a hybrid between international law and commercial arbitration as well as the critique ISDS continues to face. The thesis concludes that while bifurcation may be an apt procedural vehicle to cut time and costs, it should be applied with due consideration and with a high certainty that splitting the proceedings will discard some or all of the claims. The impact of bifurcation on cost allocation should not be exaggerated, as it is merely one factor the tribunal may take into account when allocating the costs. It is suggested that the tribunal should not automatically burden either of the parties due to unsuccessful bifurcation in its award on costs, as the ex ante evaluation of the likelihood of the success of splitting the proceedings is rather difficult. When allocating the costs of unsuccessful bifurcation, the tribunal should assess the reasonableness of the request or objection to bifurcation as at the time it was made, not merely with the insight gained in retrospect.
Now showing items 232-251 of 3542