Browsing by Subject "gruppidentitet"

Undersökningens syfte är att undersöka hur studerande som smittats av Covid-19 hanterar stigma och stigmatisering i sina berättelser om coronautbrottet i Vasa hösten 2020. Med andra ord intresserade jag mig för vad som händer då en tidigare neutral grupp, studeranden, blir förknippade med en smittsam sjukdom och den potentiella spridningen av den. Tidigare studier visar att det kan förekomma stigmatisering i samband med Covid-19 och för att tillföra något nytt på ett forskningsmässigt plan föll valet av den empiriska kontexten på Vasa. Som teoretisk referensram utgick jag ifrån Strongs (1990) teori om psykosociala epidemier och från Link och Phelans (2001) teori om stigma. Denna narrativa studie baserade sig på fem narrativa forskningsintervjuer med unga, svensktalande studerande, som varit bosatta i Vasa och blivit bekräftat smittade av Covid-19 under den aktuella tidsperioden (september-oktober 2020). Som analysmetod användes narrativ analys. I undersökningen visade det sig att, i stället för beskrivningar av upplevelser av stigmatisering, förekom det berättelser om hur man framgångsrikt hanterat situationen. Utöver detta blev det tydligt att informanterna avsade sig från potentiell skuld till ett riskfyllt beteende i sina berättelser. Det framträdande narrativet som betonar det egna beteendet som vanligt och enligt normerna sammanflätas med ett annat narrativt element som betonar insjuknandet och den lokala epidemin som en delad upplevelse i stället för en enskild och ensam olycka. Trots att informanternas coronaberättelser präglas av redogörelser kring samhörighet och ett gemensamt förhållningssätt till både coronahotet, insjuknandet och livet efter epidemin, är det tydligt att de som drabbades av coronasmitta under Vasaepidemin inte lyckats undvika stigmatisering från samhället utanför den egna gemenskapen.