Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by study line "Social Work"

Sort by: Order: Results:

  • Häggblom, Josefine (2021)
    Den här avhandlingen syftar till att ge en bild av hur socialarbetare upplever sitt arbete med utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge på begäran av tingsrätten. Studien är en kvalitativ studie där fem stycken socialarbetare har intervjuats för att få en djupare förståelse av deras tankar och upplevelser kring sitt arbete med familjerättsliga ärenden. Frågeställningarna som jag utgår ifrån är; Hur resonerar socialarbetare kring sin yrkesroll samt sin yrkesidentitet i arbetet med utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge? Vilken institutionell roll upplever socialarbetare att de tillskrivs av andra institutioner? Vilket handlingsutrymme upplever socialarbetarna att de har i utredningsarbetet? Eftersom jag vill undersöka hur socialarbetarna positionerar sig i sin yrkesroll när de gör utredningar på begäran av tingsrätten så har jag valt en institutionalistisk ansats för min avhandling. Som teoretisk bakgrund till mitt tema har jag valt teorier kring yrkesroller och yrkesidentitet. Socialarbetarnas berättelser visar på att komplexiteten i vårdnadstvisterna har ökat. De känner att arbetet med utredningar på begäran av tingsrätten kräver en stor arbetsinsats och att de inte alltid har den yrkeskunskap som behövs för att hantera de mångfacetterade problem som finns samt svåra konflikter som finns mellan föräldrarna. Socialarbetarna upplever att de i sin yrkesposition har en stor makt och att domarna i tingsrätten tar deras utredningar i stort beaktande när de gör sina beslut.
  • Salonen, Sandra (2021)
    Ett barn befinner sig i en sårbar position då deras förälder är allvarligt sjuk och mottar palliativ vård. Barns behov riskerar att förbises då stort fokus läggs på patienten och eventuell behandling, även om palliativ vård ska inkludera patientens anhöriga. Syftet med magisteravhandlingen är att undersöka genom en litteraturöversikt vad för typ av forskning som har bedrivits gällande barn vars förälder är döende och att kartlägga nuvarande kunskapsläge vad angår socialt arbete med barn vars föräldrar är döende. Parallellt granskas på vilket sätt barnperspektiv och barns perspektiv tas i beaktande i forskningen. Som grund för avhandlingen har jag valt att använda barndomssociologi som teoretisk referensram där barnperspektiv och barns perspektiv diskuteras. Litteraturöversikten ska besvara dessa forskningsfrågor: 1. Hur ser kunskapsläget ut inom forskning kring barn vars förälder är döende? 2. Vilka barnperspektiv förs fram inom forskningen? 3. Hur definieras socialvården och sociala arbetets roll inom forskningen? Materialet består av 26 vetenskapliga artiklar och har analyserats kvantitativt och kvalitativt. Fyra övergripande kategorier och sju teman identifierades. Barns inkludering, förändrad familjedynamik, betydelsen av öppen kommunikation och uteblivet psykosocialt stöd poängteras starkt. Professionella påpekar otillräcklig kunskap i samtalsteknik och avsaknaden av handledning för att hantera den emotionella belastningen. Barns perspektiv uppmärksammas till viss del, men fortfarande dominerar barnperspektiv i forskning. Stor forskningspotential inom socialt arbete existerar då forskning gällande barn vars förälder är döende främst bedrivs inom vårdvetenskap.
  • Snellman, Ida (2022)
    Den systemiska verksamhetsmodellen är en modell för barnskyddsarbete, vars fokus ligger på ett dialogiskt och lösningsorienterat arbete tillsammans med familjen och familjens nätverk. Målsättningen är att få förståelse för de bakomliggande orsakerna bakom problemen, samt de system som finns runtomkring barnet, för att kunna ge familjerna rätt typ av stöd enligt deras egna målsättningar och motivation till förändring. Modellen sätter vikt vid ett multiprofessionellt samarbete för att nå dessa målsättningar. Implementeringen av modellen började 2017, och social- och hälsovårdsverket i Jakobstad var en av de första arbetsplatserna med att implementera modellen. Eftersom modellen är relativt ny i den finska kontexten finns det sparsamt med forskning vad gäller modellens effekter. Syftet med denna studie är att undersöka hur de professionella upplever att modellen har påverkat deras uppfattning om barns delaktighet samt om modellen har haft konkreta effekter på barns delaktighet i klientprocessen. Barns delaktighet är ett ämne som har varit i fokus inom barnskyddsarbete under senaste årtionden. Detta är en kvalitativ studie som utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Studien baserar sig på sju semi-strukturerade intervjuer med personal inom barnskyddet och enheten för familjearbete i Jakobstad. Intervjuerna är analyserade med innehållsanalytisk metod. Studiens resultat visar att personalen anser att den systemiska verksamhetsmodellen bestyrker redan existerande uppfattningar om barns delaktighet. Modellen har inte inverkat på personalens uppfattning om delaktighet och inte heller gett synliga, konkreta, effekter i detta skede. Studien visar dock att det finns en hel del faktorer i modellen som synliggör barnet och möjliggör en ökad delaktighet. Modellen genomsyras av ett familjecentrerat tankesätt och utgår ifrån barnets bästa i varje fråga. Informanterna beskriver att deras arbete har blivit mer strukturerat och tidseffektivt, vilket innebär att innehållet i träffarna med barnen har ett tydligare syfte nu än tidigare och kan därmed inverka positivt på delaktigheten. Det multiprofessionella arbetet, med familjeterapeutisk expertis, samt nya dialogiska verktyg ger personalen bättre möjlighet att kunna sätta sig in i barnet och familjens situation. En ökad förståelse för familjens och barnets situation ger bättre förutsättningar för goda relationer mellan de professionella och barnet, vilket är utgångsläget för barnets delaktighet. Det systemiska arbetet lyfter fram vikten av att arbeta med hela familjen, och inte endast med familjemedlemmarna skilt för sig. Även om informanterna anser att barn allt mer bör tas med när familjens ärenden diskuteras, så är de tveksamma om det systemiska teammötet är ett lämpligt forum för barn att delta i. Informanterna är inte överens om hur de tänker kring barnens deltagande i teammöten. Det framkommer att modellen har implementerats på olika sätt mellan teamen och mellan enheterna, vilket gör det svårt att jämföra och generalisera modellens effekter. Eftersom denna studie fokuserar på modellens effekter utifrån de professionellas perspektiv, är det önskvärt att fortsätta studera ämnet utifrån barnets perspektiv. I och med att social- och hälsovårdsverket numera är en del av Österbottens välfärdsområde finns det också skäl att fortsätta studera hur denna organisationsförändring påverkar den fortsatta implementeringen av den systemiska verksamhetsmodellen.
  • Norrbäck, Lydia (2019)
    Syftet med avhandlingen är att studera hur familjevårdare upplever sitt nuvarande sociala nätverk samt hur nätverket förändrats till följd av att familjen börjat fungera i familjevård. Jag har sett på familjevårdares sociala nätverk och på det sociala stöd de får, för att ta reda på om stödet är tillräckligt och vad som eventuellt saknas. Studiens målsättning var även att lyfta fram familjevårdares egna erfarenheter och synpunkter angående deras sociala nätverk och behov av socialt stöd. Genom kvalitativa temaintervjuer har jag tagit del av åtta erfarna familjevårdares berättelser ur fem olika familjer. Intervjuerna har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, för att få fram synpunkter relevanta för min studie. Systemteori och social nätverksteori har tillämpats då jag analyserat intervjuerna. Jag har med andra ord utgått ifrån att nätverket är en helhet och att olika faktorer i nätverket påverkar varandra. Jag har även sett på funktionen och behovet av socialt stöd och hur detta har förändrats över tid. Familjevårdarna lyfte fram stora förändringar i det sociala nätverket. De betonade det positiva med ett nytt nätverk, så som nya kontakter och en möjlighet att få hjälpa barn. Samtidigt hade det ofta varit en stor förändring att släppa in myndigheter och professionella i sitt liv. Familjevårdarna uttryckte även svårigheter med att samarbeta med olika parter. De slutsatser som har kunnat dras utgående från analysen är att det sociala nätverket ofta genomgått stora förändringar både då en familj blivit fosterfamilj och även senare, då familjen fortsatt fungera i familjevård. Fosterbarnens behov förändras och familjen kan även få nya fosterbarn, vilket leder till nya behov av stöd. En fosterfamilj har andra kriterier för relationer och andra behov av socialt stöd än tidigare. Viktigt är att dessa behov uppfylls samt att de olika relationerna och stöden kompletterar varandra och tillsammans bildar en fungerande helhet. Ett fungerande samarbete med professionella inom socialvården är mycket viktigt för familjevårdare. Mer information om familjevård behövs i vårt samhälle. Detta kunde dels vidga synen på familjer och öka förståelsen, men även bidra till att hitta flera familjevårdare.
  • Kiiskinen, Maria (2022)
    Tässä maisterintutkielmassa selvitetään millaisia kokemuksia perheväkivaltaa lapsiinsa kohdistaneilla äideillä on sosiaali- ja terveyspalveluissa. Aiempien tutkimusten mukaan äitien lapsiinsa kohdistamaa perheväkivaltaa ei aina tunnisteta sosiaali- ja terveyspalveluissa ja siksi perheväkivaltaa käyttäneiden äitien kokemukset ovat tärkeä tutkimusaihe. Tutkimuskysymykset ovat 1) miten perheväkivaltaa lapsiinsa kohdistaneet äidit kuvaavat kokemuksiaan sosiaali- ja terveyspalveluissa ja 2) millaisia subjektipositioita heille näissä kuvauksissa muodostuu. Tutkimusaineisto kerättiin kirjoituspyynnöllä Maria Akatemian avustuksella kesän 2021 aikana. Tutkimusaineisto koostuu viiden perheväkivaltaa lapsiinsa kohdistaneen äidin kirjoituksista. Tutkimus edustaa laadullista tutkimusta. Tutkimusmenetelmänä on käytetty diskurssianalyysiä ja tutkimuksen viitekehyksenä toimii sosiaalinen konstruktionismi. Tämän tutkimuksen teoreettisena lähtökohtana toimii Erving Goffmanin jäsentämä teoria vuorovaikutuksesta ja siihen liittyvästä kasvotyöstä. Kasvotyön kautta vuorovaikutuksessa pyritään säilyttämään niin omat kuin toisten kasvot. Lisäksi olennaisia käsitteitä tässä tutkimuksessa ovat dialogisuus, työntekijä-asiakassuhde ja lapsiin kohdistuva perheväkivalta. Ammatillisissa asiakassuhteissa pyritään usein tasavertaisuuteen, vaikka sen lähtökohdat ovat epäsymmetriset. Kun vuorovaikutus on vastavuoroista, se mahdollistaa keskinäisen dialogin syntymisen. Diskurssit jäsentävät sitä, miten äidit kuvaavat ja millaisia merkityksiä he antavat kokemuksilleen sosiaali- ja terveyspalveluissa. Analyysin tuloksena aineistosta jäsentyi kolme päädiskurssia, jotka nimettiin ymmärryksen diskurssiksi, kohtaamattomuuden diskurssiksi ja häpeän diskurssiksi. Jokaisen päädiskurssin alle nimettiin 2-3 aladiskurssia. Päädiskurssien sisällä äideille rakentui erilaisia subjektipositioita eli rooleja suhteessa kokemuksiin perheväkivaltaa käyttäneinä äiteinä sosiaali- ja terveyspalveluissa. Äitien puhetavoissa monet diskursseista ja niiden alateemoista esiintyivät limittäin teksteissä. Tutkimuksen tulosten perusteella voidaan todeta, että äitien kokemukset ovat monimutkainen kokonaisuus erilaisia sosiaalisia todellisuuksia. Äidit toivat teksteissään esille tarpeen muodostaa luottamuksellinen asiakassuhde sosiaali- ja terveyspalveluiden ammattilaisiin sekä sen, että perheväkivallasta kysyttäisiin tai, että se otettaisiin puheeksi suoraan äitien asioidessa palveluissa. Äitien kokemuksissa perheväkivaltaa ymmärrettiin erilaisten kuormittaviksi miellettyjen tekijöiden kautta. Esille tuli myös perheväkivaltaan liittyvää kohtaamattomuutta, äitien teksteissä kerrottiin ettei välttämättä kukaan ammattilainen kysynyt heiltä perheväkivallasta. Tuloksissa tuli esille myös äitien tekemään perheväkivaltaan liittyvä häpeä, häpeään yhdistettiin erityisesti sosiaali- ja terveysalan ammattilaisten työhön liittyvät virkatehtävät ja pelko esimerkiksi lastensuojelullisista toimenpiteistä.
  • Hägg, Cecilia (2019)
    Dokumentationen inom socialt arbete står inför stora förändringar i samband med ibruktagandet av det elektroniska klientdataarkivet. Dessutom utvecklas lagstiftningen som styr socialarbetets dokumentation till att bli allt mer klientcentrerad. Syftet med min magisteravhandling är att undersöka dokumentationens funktion i socialt arbetet samt hur delaktighet och makt synliggörs i socialarbetarens texter. De teoretiska referensramarna jag utgår ifrån är delaktighet och makt. Som en del av delaktigheten inkluderar jag begreppen salutogenes samt känsla av sammanhang (Kasam). Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med 5 socialarbetare. För att bredda perspektivet inkluderades även socialarbetare från hälsosocialarbete vars texter redan finns elektroniskt tillgängliga för klienterna. Materialet analyserades genom meningskoncentrering. I analysen utgår jag från hurudan funktion dokumentationen har i klientmötet, klientens vardag och i det mångprofessionella samarbetet. Trots att delaktighet och makt är tätt sammanbundna i socialarbetarens vardag, har jag i valt att analysera dem separat. I analysen belyser jag även vilka förändringar socialarbetarna upplever att den strukturerade dokumentationen fört med sig samt vilka etiska dilemman de oroar sig för inför ibruktagandet av det elektroniska klientdataarkivet Kanta.
  • Scharf, Katri (2022)
    Tiedekunta: Valtiotieteellinen tiedekunta Koulutusohjelma: Sosiaalitieteiden koulutusohjelma Opintosuunta: Sosiaalityö Tekijä: Katri Scharf Työn nimi: ”Dramaattista on, että uhrit ovat Suomessa näin nuoria” - Diskurssianalyysi Helsingin Sanomissa julkaistuista kirjoituksista nuorten päihteiden käytöstä Työn laji: Maisterintutkielma Kuukausi ja vuosi: maaliskuu 2022 Sivumäärä: 54 + liitteet Avainsanat: nuoret, päihteet, media, diskurssianalyysi Ohjaaja tai ohjaajat: Heidi Muurinen Säilytyspaikka: Helsingin yliopiston kirjasto Tiivistelmä: Tutkimuksen tavoitteena on selvittää, millaisia diskursseja media tuottaa nuorten päihteiden käytöstä ja nuorista päihteiden käyttäjistä. Tutkimuksen aineisto koostuu kahdestakymmenestä Helsingin Sanomissa vuosina 2020 – 2021 julkaistusta lehtikirjoituksesta. Aineisto on kerätty systemaattisesti Helsingin Sanomien sähköisestä arkistosta ja siihen on sisällytetty kaikki nuorten päihteiden käyttöä koskevat lehtikirjoitukset, joiden kirjoittaja on toimittaja tai asiantuntijataho. Aineistoista on rajattu pois maallikoiden mielipidekirjoitukset, koska tutkimuksen tarkoitus on tarkastella asiantuntijoiden tuottamaa keskustelua. Vaikka toimittajat eivät ole päihdeongelman asiantuntijoita, on heillä ammatillisen etiikan puolesta velvoite perustaa kirjoituksensa luotettaviin lähteisiin niin haasteltujen, kuin tilastojenkin osalta. Tutkimuskysymykset ovat: 1) Millaisia diskursseja Helsingin Sanomien nuorten päihteiden käyttöä käsittelevissä lehtikirjoituksissa esiintyy? 2) Minkälaisen kuvan media luo nuorista päihteidenkäyttäjistä? Aineisto on analysoitu diskurssianalyysin keinon, jonka keskeinen ajatus on, että kielen käytöllä rakennetaan sosiaalista todellisuutta. Tutkimuksen teoreettisena taustana esitellään nuoruuden tutkimusta sekä nuorten päihteiden käytön ajankohtaista tilannetta tutkimuksen ja tilastotietojen valossa. Nuorten päihteiden käyttöä koskeva tutkimus luo kontekstin aineiston lehtikirjoituksille. Aineistosta oli jäsennettävissä neljä eri diskurssia. Nämä diskurssit ovat muutokset diskurssi, vastuun diskurssi, toimenpiteiden diskurssi ja haittadiskurssi. Toimenpiteiden diskurssi on jaettu kahteen alakategoriaan, jotka ovat lisääntyneen käytön diskurssi ja polarisoitumisen diskurssi. Myös vastuun diskurssissa on kaksi alakategoriaa, jotka on nimetty vanhempien vastuun diskurssiksi ja yhteiskunnan vastuun diskurssiksi. Muutoksen diskurssissa päihteiden käytön kuvattiin lisääntyneen, mutta myös kasautuneen tietylle osalle nuoria. Vastuun diskurssissa vastuun nähtiin olevan ensisijaisesti yhteiskunnalla, mutta myös vanhempien läsnäoloa nuoren elämässä pidettiin tärkeänä. Toimenpiteiden diskurssi näki yhteiskunnan olevan avainasemassa toimenpiteiden toteuttajana. Itse toimenpiteet liittyivät paremmin saatavilla olevaan päihdehoitoon ja ennaltaehkäisevään päihdetyöhön. Haittadiskurssi lähestyi nuorten päihteiden käyttöä sen aiheuttamien terveydellisten ja yhteiskunnallisten haittojen näkökulmasta. Diskurssit olivat osittain päällekkäisiä. Esimerkiksi muutoksen diskurssista löytyi haittadiskurssin kanssa päällekkäisyyttä, kun päihteiden käytön lisääntymistä kuvattiin lisääntyneitten haittojen näkökulmasta. Myös toimenpiteiden diskurssi ja vastuun diskurssi kietoutuivat toisiinsa ja yhteiskunnalla nähtiin vastuun lisäksi olevan velvollisuus ryhtyä toimenpiteisiin. Aineiston analyysin perusteella nuoret olivat lehtikirjoituksissa melko passiivisessa roolissa. Nuorilta ei odotettu toimenpiteitä eikä heille suoraan osoitettu vastuuta tilanteesta. Nuorten taustoja avattiin aineistossa pinnallisesti, mutta nuoret jäivät kirjoituksissa melko etäisiksi. Tutkielman tuloksista voidaan päätellä, että nuorten päihteiden käytön ajatellaan olevan kasvava yhteiskunnallinen ongelma ja yhteiskunnalta toivotaan ratkaisuksi parempia hoidollisia resursseja. Nuoria ja heidän vanhempiaan ei nähdä ongelman syyllisenä eikä heidän odoteta ratkaisevan sitä yksin.
  • Svenfelt, Heidi (2021)
    Den ökade droganvändningen som varit påtaglig i Finland sedan 1990-talet har beskrivits som ett ”ungdomsfenomen” och lett till diskussioner gällande en eventuellt pågående normalisering av droganvändning bland unga finländare. Även i staden Jakobstad har normaliseringsfrågan varit aktuell i och med det fokus som riktades mot ungdomsbrottsligheten i staden år 2016. Trots att studier som tangerar aspekter av normalisering av droganvändning i Finland tidigare publicerats, har endast ett fåtal anlagt ett holistiskt perspektiv på eventuella normaliseringstendenser och även färre har genomförts med ungdomar som målgrupp. I och med vikten av att anpassa drogförebyggande interventioner till aktuella användningsmönster och attityder ter sig en studie med fokus på eventuella indikationer på en normalisering av droganvändning bland unga relevant. I avhandlingen granskas droganvändning bland niondeklassare i Jakobstad ur ett normaliseringsperspektiv. Niondeklassarnas användningsmönster, kunskaper samt attityder kartläggs och analyseras med Parker et al:s (1998, 2002) normaliseringstes som teoretisk referensram. Studiens syfte var således att ge övergripande bild av den rådande situationen vad gäller ungdomars droganvändning, kännedom och attityder samt reflektera över vad detta kan betyda för det drogförebyggande arbetet. Studien, som utfördes som en elektronisk enkätundersökning, besvarades av 176 svensk- och finskspråkiga niondeklassare i Jakobstad. Ur studiens resultat framkom tämligen få tecken på ett normaliserat förhållningssätt bland ungdomarna gentemot droganvändning. Majoriteten av niondeklassarna hade aldrig använt droger och uppvisade lite intresse för framtida experimentering. Största delen av deltagarna rapporterade även relativt negativa attityder gentemot droger. Vänners droganvändning stod i förhållande till elevernas nyfikenhet och attityder (droganvändning bland vänner var i samband med en ökad nyfikenhet och positivare attityder gentemot droger) och denna faktors betydelse för det drogförebyggande arbetet diskuteras. Samtidigt visar studien på att en del ungdomar verkar ha ett tolerant förhållningssätt gentemot cannabis (och även till lugnande, sömn- och smärtlindrande mediciner) och dessa resultats implikationer för det drogförebyggande arbetet lyfts fram.
  • Sydänvaara, Tiina (2020)
    Vuonna 2015 Suomeen saapui aikaisempaan verrattuna moninkertainen määrä turvapaikanhakijoita. Hakijoiden joukossa oli paljon alaikäisiä ja nuoria, yksin maahan tulleita turvapaikanhakijoita. Turvapaikanhakijoiden suuren määrän vuoksi Maahanmuuttovirasto ja muu vastaanottojärjestelmä oli suuren haasteen edessä. Hakemusten käsittelyajat kasvoivat, ja turvapaikanhakijoihin liittyviä lakeja ja säädöksiä muutettiin nopealla aikataululla. Turvapaikkaa hakevat, yksin jopa vuosia matkaa tehneet lapset ja nuoret ovat erityisen haavoittuvassa asemassa ikänsä ja turvattomuutensa vuoksi. Tutkielmassa kiinnitetään huomiota siihen, millä tavalla lapsuuteen ja nuoruuteen liittyviä erityisyyksiä on turvapaikkapäätöksissä käsitelty tai huomioitu. Turvapaikanhakijoihin liittyvää julkista keskustelua on leimannut uhan ja resurssien niukkuuden näkökulma, jossa myös lapset ja nuoret turvapaikanhakijat nähdään ennemmin näiden näkökulmien kautta, kuin kehitysvaiheensa kautta yksilöinä. Turvapaikkapäätös on yksittäisenä dokumenttina hyvin merkittävä: sen vaikutus ihmisen elämään on kauaskantoinen ja mullistava. Turvapaikkapäätösten kriittinen tarkastelu on tärkeää turvapaikanhakijoiden oikeuksien ja eettisen kohtelun kannalta. Etiikka onkin tutkielman kannalta keskeinen teema. Aineistosta pyrittiin paikantamaan alaikäisiin ja nuoriin kohdistuvat eettisesti ongelmalliset teemat heidän turvapaikkapäätöksiään analysoimalla tutkimuskirjallisuuden kanssa vuoropuhelussa. Tutkimuskysymys on: Millaisia eettisesti ongelmallisia ilmiöitä on havaittavissa yksin maahan tulleiden lasten ja nuorten turvapaikkapäätöksissä? Tutkielman aineistona on yksin maahan tulleiden alaikäisten ja nuorten turvapaikkapäätöksiä vuodelta 2017. Aineistona on 13 Maahanmuuttoviraston tekemää turvapaikkapäätöstä. Aineistossa on alaikäisiä hakijoita, sekä prosessin aikana täysi-ikäistyneitä tai katsottu iänselvityksen perusteella täysi-ikäisiksi, jolloin tutkielma laajeni käsittelemään alaikäisten lisäksi juuri täysi-ikäistyneitä ja nuoria turvapaikanhakijoita. Tutkielmassa aineisto koostuu turvapaikkapäätöksistä ja niitä varten laadituista lausunnoista lapsen edusta, eli kyseessä on laadullinen asiakirja- tai dokumenttianalyysi. Analyysimenetelmässä on piirteitä myös retorisesta analyysistä. Turvapaikkapäätöksiä tutkittiin siitä näkökulmasta, millaisia eettisesti ongelmallisia ilmiöitä niistä on löydettävissä. Analyysimenetelmä ei ole selkeästi minkään yksittäisen menetelmän edustaja, vaan se muotoutui tutkimuskirjallisuuden ja aineiston vuoropuhelusta. Aineistoon liittyvää kirjallisuutta ja aineistoa lukemalla rinnakkain nousi päätösteksteistä esiin samoja ilmiöitä, kuin kriittisissä maahanmuuttopolitiikkaa ja turvapaikanhakijoihin liittyviä teemoja käsittelevässä tutkimuskirjallisuudessa. Lisäksi aineistosta nousi toistuvia ilmaisuja, joiden tarkoitusta ja merkitystä tarkasteltiin eettisen päätöksenteon näkökulmasta. Tutkielman johtopäätöksenä aineistosta löytyi vuoropuhelussa kirjallisuuden kanssa monia eettisesti kyseenalaisia kohtia liittyen alaikäisten ja nuorten turvapaikkapäätöksiin. Turvapaikkapäätöksissä oli puutteita niin lapsen edun kuin nuoruusiän huomioimisessa. Samoin aineiston perusteella päätösten tekijöiltä puuttuu ymmärrystä siitä, miten traumamenneisyys vaikuttaa muistiin ja sitä kautta tapahtumista kertomiseen turvapaikkapuhuttelussa. Pitkät prosessit vaikuttavat heikentävästi turvapaikanhakijoiden asemaan: he ehtivät täysi-ikäistyä prosessin aikana, mikä taas heikentää heidän asemaansa monin eri tavoin. Iänselvitykseen liittyy epäluotettavuutta ja kyseenalaisuuksia niin selvitykseen ohjaamisessa kuin tuloksissa. Lisäksi turvapaikanhakijan sukupuoleen liittyy vahingollisia oletuksia. Asiantuntijoiden käyttö on vaihtelevaa ja heidän panoksensa huomioiminen riippuu turvapaikkapäätöksen lopputuloksesta. Ylipäätään vaikuttaa siltä, että alaikäisyyttä ja nuoruutta ei huomioida turvapaikkapäätöksissä, ja päätösten perusteluita on vaikea löytää. Tutkielman perusteella turvapaikanhakijoiden oikeuksien toteutumisessa ja päätösten eettisyydessä on puutteita. Turvapaikanhakijoihin liittyvä tutkimus on ajankohtaista, ja haavoittuvassa asemassa olevien nuorten ja alaikäisten osalta prosesseja on syytä tutkia kriittisesti ja pyrkiä muuttamaan epäeettisiä käytäntöjä jatkossa.
  • Martonen-Pineda, Kirsi Johanna (2019)
    Tämä on laadullinen tapaustutkimus sosiaalisesta sirkuksesta. Tarkoituksena on havainnollistaa, miten sosiaalinen sirkus näyttäytyy viiden kertojan elämäntarinoissa sekä millaisia merkityksiä ja vaikutuksia se on tuonut elämään. Teoreettisena viitekehyksenä toimi fenomenologis-hermeneuttinen ihmiskuva. Metodologisesti tukeuduttiin konstruktivistiseen tiedon muodostumiseen. Sosiaalisen sirkustoiminnan osallistujilleen aikaansaamia merkityksiä ja vaikutuksia etsittiin narratiivisen lähestymistavan kautta. Aineistonkeruussa käytettiin episodista elämäntarinahaastattelua ja taidelähtöisiä menetelmiä yhdistäen avointa elämäntarinan kerrontaa ja teemahaastattelun keinoja. Aineistonkeruu toteutettiin viiden henkilön kanssa kaksivaiheisesti: elämäntarinatapaamisen jälkeen heidät tavattiin toisen kerran, jolloin he lukivat elämäntarinansa ja reflektoivat sen herättämiä ajatuksia ja tuntemuksia. Aineistoa analysoitiin Jerome Brunerin (1986) narratiivien ja narratiivisen raamien läpi. Toiminnan maiseman -vaiheessa tarkasteltiin elämäntarinoiden konkreettisia toimijoita, intentioita, situaatioita ja välineitä, joita kertojat käyttivät sosiaalisesta sirkuksesta puhuessaan. Tietoisuuden ja tajunnan maisemassa analysoitiin niitä asioita, jotka he kertoivat merkityksellisinä ja tekivät siten itselleen ymmärrettäväksi. Kolmannessa analyysivaiheessa tiivistettiin viisi ydintarinaa, joihin aikaisempien analyysien teemat asettautuivat paikoilleen luoden erilaisia johtolankoja esiintyneisiin merkityksiin ja vaikutuksiin. Tutkimuskysymykseen, miten sosiaalinen sirkus esiintyy osallistujien elämäntarinoissa, vastataan Toiminnan maiseman analyysissä. Elämäntarinoissa esiintyvät vastaanottavaiset, suvaitsevaiset ja moninaisuuden hyväksyvät ihmiset. He luovat sirkuksesta kiinnostavan ja turvallisen paikan, jossa kertojat kokevat kuuluvansa hyväksyttyinä joukkoon. Sosiaalinen sirkus tarjoaa kertojille mielekästä tekemistä, sosiaalisia taitoja ja struktuuria arkeen. Sirkus näyttäytyy turvallisena kasvun ja itsensä kehittämisen paikkana, jossa oppimista, itsensä hyväksymistä ja vuorovaikutustaitojen kehittymistä toteutetaan yhteisöllisesti ryhmäytymisen ja monipuolisten sirkuslajien keinoin. Toisiin tutkimuskysymyksiin, eli millaisia merkityksiä sosiaalinen sirkus on saanut kertojien elämäntarinoissa ja miten he kuvaavat sen vaikutuksia elämäänsä, vastataan Tietoisuuden ja tajunnan maisemassa. Sen ytimenä on henkilökohtaisten kyvykkyyden ja pystyvyyden tunteiden kehittyminen. Yhteisöllisyys synnyttää luottamusta itseensä ja toisiin ihmisiin. Yhteisössä toteutuvissa suhteissa muodostuu vastavuoroisuutta, jonka kautta elämäntarinoissa kerrottaan hyväksynnän, merkityksellisyyden ja hyödyllisyyden kokemuksista. Sirkus tarjoaa tilaisuuksia antaa ja jakaa iloa, vastavuoroisuuden mielihyvää ja tukea eteenpäin. Johtopäätöksinä havaitaan, että tulokset vahvistavat aikaisempia tutkimuksia: sosiaalinen sirkus vaikuttaa kokonaisvaltaisesti elämään. Sirkusyhteisö luo tukikohdan, johon voi ankkuroitua ja etsiä suuntaa ajelehtivassa elämässä. Kiinnostavaa on se, että sirkus näyttäytyy yhteiskunnan normeista vapaana tilana. Sirkuksessa voi tehdä asiat toisin, omalla tavallaan ja silti kokea kuuluvansa yhteisöön. Sirkuksessa saa olla sivussa yhteiskunnan taloudellisesti latautuneista, usein ulkoapäin asetetuista tulostavoitteista ja suorituspaineista. Sosiaalinen sirkus on paikka, jossa voi tuntea itsensä merkitykselliseksi ilman ulkoisia paineta. Sosiaalinen sirkustoiminta näyttäytyy kokonaisvaltaisena elämäntapana, jonka kautta voi etsiä toisenlaisia tapoja tulkita ympäröivää maailmaa.
  • Laine, Klaudia (2022)
    Tutkielmassa eritellään empatiaan liittyviä sisältöjä sosiaalityön opetussuunnitelman mukaisessa kirjallisuudessa. Tutkimuskysymyksenä on: millaisia merkityksiä empatia saa sosiaalityön opetussuunnitelman mukaisessa kirjallisuudessa Helsingin yliopistossa? Tutkielma kytkeytyy opetussuunnitelmien tutkimukseen, jonka tarkoituksena on tarkastella sosiaalityön opetussuunnitelmien tarkoituksenmukaisuutta, sekä tutkimuksiin, joissa selvitetty empatian roolia sosiaalityössä. Empatian aineistossa saamia merkityksiä tarkastellaan aiemman tutkimuksen valossa. Analyysimenetelmänä oli aineistolähtöinen temaattinen analyysi, lähtökohtanaan sosiaalisen konstruktionismin tietokäsitys. Pyrkimyksenä oli eritellä empatian saamia piileviä merkityksiä ja nostaa niitä tarkasteluun. Analyysin kohteena oli opetussuunnitelman mukainen kirjallisuus neljältä kurssilta. Kurssit käsittelivät asiakastyötä, vuorovaikutusta ja holistista ihmiskäsitystä sosiaalityössä. Kurssien kirjallisuus muodosti 23 teoksen aineiston, josta analysoitiin empatiaa käsittelevät osiot. Empatian käsitettä käytetiin 16 kirjassa, yhteensä 146 kertaa. Menetelmän avulla aineistosta on analyysin mukaan erotettavissa seitsemän toisistaan eroavaa empatian merkitysten teemaa. Teemat ovat toisen ihmisen sisäisen maailman ymmärtäminen empatian avulla, empatia suhteen muodostamisen välineenä, empatian vaikutus työn kuormittavuuteen, empatian kytkeytyminen manipuloiduksi tulemisen riskiin, asiakkaan empatiakyky, empatian kytkeytyminen valtaan sekä empatia ohjaamassa moraalista toimintaa. Tutkielman perusteella Helsingin yliopiston sosiaalityön opetussuunnitelmassa empatia saa kirjavia merkityksiä ja se jätetään tyypillisesti määrittelemättä. Aineistossa empatian esitettiin tuottavan sekä uhkia että mahdollisuuksia sosiaalityölle. Analyysin mukaan empatian rooli sosiaalityössä riippuu käsitteelle annettavasta merkityssisällöstä. Tutkielman perusteella sosiaalityön opetus voisi hyötyä sisällöstä, joissa empatiaa käsiteltäisiin käyttäen entistä paremmin operationalisoitavissa olevaa käsitteenmäärittelyä
  • Wasz, Camilla (2021)
    Ungdomsverkstäder finns till för att stödja ungdomar som inte är i förvärvsarbete eller har en studieplats. Dessa unga benämns ofta i politiska sammanhang och forskning för NEET-unga. Finland har infört ungdomsgarantin för att hjälpa NEET-unga finna sysselsättning. Ungdomsverkstäder är en möjlig sysselsättningsform inom ungdomsgarantin för dessa unga. Som teoretisk referensram i avhandlingen tillämpas Allardts (1975) tre välfärdsdimensioner - att ha, att älska, att vara, vilket definierat välmåendet i denna avhandling. Målsättningen har varit att med ett longitudinellt samt kvalitativt grepp få fram, hur de intervjuade svenskspråkiga ungdomarna själv resonerar kring främjande och hindrande faktorer gällande sitt välmående, samt vilken inverkan verkstaden haft på välmåendet. Metoden för datainsamlingen har varit semistrukturerade longitudinella intervjuer som har förverkligats inom forskningsprojektet Uppföljning ung (U2). I denna avhandling har fjorton av dessa intervjuer analyserats med hjälp av teoribaserad innehållsanalys. Informanterna har varit sju stycken, och varje informant har blivit intervjuad vid två tillfällen med cirka ett års intervall. Studiens centrala resultat var, att det inte fanns en radikal förändring i de ungas välmående då man jämför mellan första och andra intervjuerna. Ungdomarna hade ändå upplevt att verkstaden hade varit till stor nytta, och den var främst av vikt eftersom den gav de unga ett ställe att gå till och skapade en rutin. Ungdomarna beskrev främst främjande faktorer av sitt välmående, speciellt gällande älskandet. De unga hade alla framtidsdrömmar, vilket är en viktig del av välmåendet och hörde till en främjande faktor inom varandet. Hindrande faktorer på välmåendet fanns särskilt inom den mentala hälsan. Resultaten i avhandlingen stöds också av tidigare forskning som gjorts kring ungas välmående.
  • Skarper, Johanna (2019)
    Syftet med den här avhandlingen är att genom intervjuer med äldre personer kartlägga de äldres perspektiv på hur det är att bo hemma på äldre dagar och hur de uppfattar hjälpen de får som stöder deras hemmaboende och ett aktivt liv. Jag önskar få fram de äldre ur ett brukarperspektiv och reflektera kring hur gerontologiskt socialt arbete stöder de äldre att bo hemma och leva ett aktiv liv. Med äldre personer avser jag personer som är över 65 år och som därför har möjlighet att få service från äldrevården. Frågeställningarna för magisteravhandlingen är 1. Vilka element består en meningsfull vardag av enligt äldre? 2. Hur reflekterar äldre kring stödet de behöver för att klara av att bo hemma så länge som möjligt? Som teoretiska utgångspunkter har jag använt mig av gerontologiskt socialt arbete och aktivt åldrande. Jag har utfört individuella intervjuer med fyra personer. Intervjupersonerna var mellan 72 och 94 år, bodde ensamma i eget hem och anlitade ingen hemvård. Intervjuerna var ostrukturerade temaintervjuer och analyserades med innehållsanalys. Genom innehållsanalysen kom jag fram till tre teman där första temat handlar om att det är viktigt att känna att tillvaron är meningsfull och att man behövs, vilket även kan vara en orsak att äldre människor håller sig aktiva så att de klarar av att hjälpa andra. Det andra temat handlar om oro och ovisshet inför framtiden, speciellt vad gäller stödet de behöver för att kunna bo hemma så länge som möjligt samt det tredje temat som handlar om avsaknaden av information. Ett viktigt resultat var att det är viktigt för de äldre att kunna vara aktiva men att de upplever att de saknar information om service de kan få som stöder hemmaboendet och ett aktivt liv. Information om aktiviteter ökar möjligheterna till ett aktivt åldrande och delaktighet. Avsaknad av information bidrar till otrygghet nu och inför framtiden. Ett aktivt liv, men också känslan att få tillräckligt med information stärker möjligheterna att klara av att bo hemma så länge som möjligt.
  • Dahl, Nina (2022)
    Tiivistelmä – Referat – Abstract Forskning kring skolfrånvaro ur det erfarenhetsbaserade perspektivet har inte gjorts i särskilt stor mån. Jag anser därför att rösten från personer som haft utmaningar med skolnärvaro behöver göras hörd i större mån. Syftet med min magisteravhandling är att öka förståelsen för upplevelser relaterade till skolfrånvaro samt att reflektera kring behov av stöd i samband med skolfrånvaro. Frågeställningar som jag i avhandlingen vill besvara är följande: Vad berättar personer i tidig vuxenålder om sin tidigare skolfrånvaro och dess orsaker? Hurudana upplevelser av stöd relaterat till skolfrånvaron har de? För att få svar på frågeställningarna så gjorde jag en kvalitativ intervjustudie. Fem vuxna personer som hade haft skolfrånvaro i samband med grundskola eller andra stadiets utbildning intervjuades. Analys av materialet genomfördes med hjälp av en tolkande fenomenologisk analys. Avhandlingens teoretiska referensram utgörs av hermeneutisk fenomenologisk ansats och utvecklingsekologisk teori. De centrala resultaten handlar om orsaker och omständigheter som inverkade på skolfrånvaron samt om informanternas upplevelser av stöd. Dessa resultat presenterades i enlighet med struktur från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. De som deltog i studien hade haft skolfrånvaro i form av skolk och skolvägran. Faktorer som inverkat på skolfrånvaron var bland annat psykisk hälsa, mobbning och utanförskap, bristande stöd från föräldrar och skola och bristfällig kommunikation mellan skola och föräldrar. Upplevelser av stöd varierade. Informanterna berättade om stöd som de var tacksamma över att ha fått. En övergripande önskan om att vuxna skulle ha reagerat på skolfrånvaron förekom och utökat stöd efterlystes med tanke på de orsaker som inverkade på skolfrånvaron.
  • Hätinen, Annika (2021)
    Syftet för denna avhandling är att undersöka hur socialarbetare upplever och kritiskt reflekterar kring att etiska principer och etiska överväganden tillämpas i omhändertagandeprocessen i barnskyddet. Syftet är vidare att undersöka etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt om Covid-19 pandemin har haft en påverkan på den etiska tillämpningen i omhändertagandeprocessen. Forskningsmaterialet insamlades genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes på distans via programmet Microsoft Teams på grund av den rådande Covid-19 pandemisituationen. Sammanlagt fem socialarbetare, som jobbade i barnskyddets öppenvård, deltog i studien. Materialet är analyserat med en teoristyrd innehållsanalys. Som teoretisk referensram har jag använt mig av Paynes (2015) kritiska teori och av Banks (2001) teori om etiska principer. Resultaten fördelades enligt analysen i tre huvudrubriker: etiska principer i omhändertagandeprocessen, etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen. Resultaten i studien visar att socialarbetarna tillämpar etiska principer och etiskt tänkande under omhändertagandeprocessen på ett professionellt sätt. Socialarbetarna beskriver att etiskt tänkande ofta är undermedvetet i yrkesrollen. Barnets delaktighet, personlighet och självbestämmanderätt beaktas genom öppen och ärlig kommunikation, genom att lyssna på barnet, tala på barnets nivå, svara på frågor, ta känslor i beaktande och vara närvarande. Att upprätthålla sekretessen under omhändertagandeprocessen ansågs inte problematiskt. Ibland måste etiska principerna ses över och begränsningar måste göras, till exempel då klientens självbestämmanderätt måste begränsas. Socialarbetarna berättar att det förekommer olika etiska konflikter under omhändertagandeprocessen. Placering av spädbarn och ungdomar var en etisk fråga som orsakade konflikter. Även resursbrister i olika stödåtgärder för klienterna ansågs orsaka konflikter. Resultaten gällande Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen visar att socialarbetarna upplever att pandemin har påverkat barnskyddsklienternas psykiska välmående och på socialarbetarnas arbetsförhållanden negativt. Bland annat distansmöten och trögare arbetsprocesser togs upp som svårigheter i arbetet under pandemin. Avhandlingen pekar på att det finns behov av att fortsätta studera pandemins påverkan på socialt arbete och kritisk reflektera över socialarbetarnas maktperspektiv och tillämpning av etiska principer i arbetet
  • Nordbäck, Ida (2020)
    Syftet för avhandlingen är att öka kunskap och förståelse för hur bakgrund och kulturarv kan inverka på variationer i individens personliga erfarenhetsvärld som invandrare i ett nytt land. Ökning av förståelse om världsbilden hos personer med bakgrund i kollektiva samhällen kan bidra till att främja inkluderingsmöjligheter och integration av kvotflyktingar som flyttar till Finland. Avhandlingen fokuserar på teorier som tar fasta på de sociala sammanhangens betydelser för variationer i individers sätt att tänka, känna eller handla. Metoden består av 6 stycken personliga intervjuer. Informanterna är kvotflyktingar som flytt till Finland från så kallade traditionella och kollektiva samhällen. Analysen av materialet är tematisk innehållsanalys. Resultaten för avhandlingen pekar på att förståelse för kulturella dimensioner som kan inverka på individens erfarenhetsvärld kan vara till nytta för att förklara olika utmaningar som kvotflyktingar möter vid flytt från familjecentrerade samhällen till mer individualistiska sammanhang. De individuella variationerna kunde däremot fördjupas om man vidare fokuserar på flyktingarnas egna upplevelser eller syn på majoritetsbefolkningen. Utmaningar förknippade med integrationen som kvotflyktingar upplevelser handlar i många avseenden om olikheter i världsbild som uppdagades i mötet med majoritetsbefolkningen.
  • Sjöblad, Ulrika Sofia Ulfsdotter (2019)
    Det finländska samhället står inför stora demografiska förändringar när fyrtiotalets stora årskullar börjar nå en ålder på 80 år fr.o.m. 2020. Den nuvarande socialpolitiska strategin är att den åldrande befolkningen skall bo hemma så länge som möjligt, och att servicebehovet skall förskjutas så långt det går. Retoriken som politikerna använder sig av kan ses att vara präglad av paradigmen om framgångsrikt och aktivt åldrande, vilka i sin tur anses vara kopplade till marknadskrafternas intressen och kostnadseffektivitet. Risken med dessa paradigm är att de skapar för snäva modeller för vad ett gott åldrande är, i vilka alla inte ryms in i. Avhandlingen betraktar äldre som lever i den sk. fjärde åldern, d.v.s. senålderdomen, en tid som placerar sig efter den tredje åldern, som avser tiden efter pensionering. Till skillnad från den tredje åldern, kan den fjärde åldern ses att vara något avskilt från det övriga samhället, en ålderskategori som inte själv har möjlighet att definiera sig själv, utan tillges olika meningar. Den fjärde åldern innebär ofta varierande grad av funktionsnedsättning, vilket medför att man i någon mån behöver utomstående hjälp för att klara sig i vardagen. Omständigheterna i den fjärde åldern kan beskrivas som en övergångsperiod där den äldre placerar sig i centrum för starka, både individuella men även samhälleliga krafter som drar åt två olika håll – att upprätthålla kontinuitet eller ingå i förändring. Denna avhandling beskriver processerna kring förändring och anpassning i den fjärde åldern utifrån den av Jyrki Jyrkämä (2008) utarbetade modellen om aktörskap. Aktörskapet innefattar en förståelse för individen som ett reflekterande subjekt, som gör olika val beroende på de resurser som finns tillhands i växelverkan till de omgivande strukturerna. I denna avhandling ligger särskilt fokus på aktörskapets reflexiva dimension, samt på kontexten, i detta fall Folkhälsanhusen, vilka är seniorbostadshus avsedda för +55 åringar. Materialet består av 6 enskilda, semi-biografiska intervjuer, varav en är en parintervju. Syftet med denna studie är att ge en nyanserad bild av de förändringar och anpassningar som individer i den fjärde åldern genomgår, och hur dessa påverkas av individens särskilda persona och kontexten. Resultaten i denna studie tyder på att processerna kring aktörskapets förändringar i den fjärde åldern är högst unika och bundna till varje enskild individs person, dess historia, dess förhållande till kontext och de resurser som finns till hands. Förändringarna som särskilt lyfts upp som betydelsefulla i denna studie är; förändringar som berör hobbyer och särskilda intressen, förändringar som berör det vardagliga livet på Folkhälsanhuset, förändringar som berör vänskapsrelationer och förändringar i anslutning till sommarstugor. Anpassning till förändringarna har inte alltid varit möjlig, och påverkas av graden av funktionsnedsättning och de resurser som finns till förfogande. Anpassningsstrategierna innehåller inslag av det som kallas SOC, d.v.s. selektiv optimering och kompensation (Baltes & Baltes, 1990) och den emotionella selektivitetsteorin (Baltes & Carstensen, 1999). Individerna tar stöd av varandra och ingår i ett slags delat aktörskap, vilket kan ses som ett vänskapligt utbyte av tjänster. Vidare har man kunnat se att en del av de äldres livsföring präglas av det Zimmermann & Grebe (2013) kallar Senior Coolness, vilket innebär ett avspänt och avståndstagande förhållningssätt till ålderdomens motgångar, samt det Tornstam (2011) kallar för gerotrancendens, en mognadsprocess där den äldre minskar på sin aktivitet, minskar på sin självcentrering, och utvecklar en anknytning till gångna generationer. Kontexten, d.v.s. Folkhälsanhusen, erbjuder en trygg miljö att åldras i, både i praktisk och sociokulturell bemärkelse. Att bo på ett Folkhälsanhuset stöder den äldres aktörskap och skyddar för diskursiva och snäva åldersförväntningar. Studien visar att det finns ett behov mer person-centrerade arbetsmetoder inom socialt arbete, t.ex. i form av biografiskt-inspirerade metoder, där man kunde tillsammans med klienten utforska vad det är som utgör kärnan i deras person och aktörskap och utifrån det ställa upp målsättningar för hur arbeta mot ett gott åldrande.
  • Åberg, Isabella (2022)
    Syftet med föreliggande studie har varit att undersöka eventuella variationer och samverkanseffekter ur ett intersektionellt perspektiv vad gäller den upplevda livskvaliteten bland mathjälpsmottagare. Det analyserade materialet (N=829) består av svaren på en enkätundersökning som utfördes i två brödköer i Helsingfors hösten 2016. Enkäten som användes under materialinsamlingen var en vidareutvecklad version av enkäten i forskningsprojektet Huono-osaisin Suomi 2012-2013 som undersökte mathjälpsmottagares livskvalitet i flera brödköer runtom i Finland. Syftet med undersökningen år 2016 var bl.a. att undersöka mathjälpsmottagarnas attityder och välfärd. Avhandlingens teoretiska ramverk baserar sig på teorier om livskvalitet och intersektionalitet. Fokus i avhandlingen är speciellt på identitetskategorierna kön, medborgarskap och utbildning och dessas betydelse för variationer i upplevd livskvalitet samt samverkanseffekter mellan dem. Som analysmetod har deskriptiva statistiska analyser samt logistisk binär regressionsanalys använts. Undersökningens resultat tyder på att det finns både skillnader och samverkan mellan olika identitetskategorier och upplevd livskvalitet bland mathjälpsmottagare. Männens livskvalitet påverkas i högre grad av de identitetskategorier som inkluderats i analysen än vad det gör bland kvinnorna. Medborgarskapet ser ut att inverka märkbart på den upplevda livskvaliteten på flera livskvalitetsområden och på ett sätt som verkar gå emot teoretiska antaganden om att livskvalitén är sämre hos personer som inte är infödda finländare. Avhandlingen avslutas med en kritisk diskussion om begränsningar och fördelar med att beakta ett intersektionellt perspektiv då kvantitativt data insamlat bland utsatta grupper analyseras.
  • Ingo, Anna (2020)
    Magisteravhandlingens syfte är att undersöka professionellas syn på barn och ungas digitala medieanvändning samt att skapa en djupare förståelse av effekter av digital medieanvändning hos barn och unga. Fokus ligger på de professionella inom barn-och familjetjänster på basnivån. Studien har följande två frågeställningar: 1. På vilket sätt syns barn och ungas ökade digitala medieanvändning i professionellas arbete inom barn- och familjetjänsternas basservice? 2. Hur ser professionella på sin egen roll i förebyggande av negativa sidor av den digitala medieanvändningen hos barn och unga inom barn- och familjetjänsternas basservice? Tidigare forskningsresultat visar att digitalmedia har blivit en fundamental aspekt av familjeliv. Professionellas subjektiva uppfattning och eventuell oro om en överdriven digital medieanvändning hos barn och unga är viktigt att undersöka och lyfta fram eftersom det är just de professionella som kan notera objektiva tecken på förhållanden i samhället som skapar skadliga effekter. Som teoretiska utgångspunkter har utvecklingsekologiska teorin samt hermeneutiska ansatsen använts. Empiriska materialet består av halvstrukturerade intervjuer och sammanlagt 10 respondenter har deltagit i studien. Analysmetoden har utgjorts av innehållsanalys. Denna metod valdes i och med mitt intresse att lyfta fram och skapa en förståelse av professionellas uppfattningar och tankar kring temat. Resultaten tyder på att den digitala medieanvändningen är ett mångfacetterat ämne som behöver betraktas i ett samspel mellan olika nivåer och kontexter för att kunna notera och tolka olika konsekvenser och påverkningar de har på barn och unga samt familjer. Resultaten lyfter fram vikten av ett familjecentrerat förebyggande arbete samt behovet av gemensamma riktlinjer gällande barn och ungas digitala medieanvändning.
  • Palmgren, Anna (2020)
    Syftet med den här magisteravhandlingen är att utvärdera Familjeskolan POP® som insats vid barns utmanande beteende ur ett föräldraperspektiv. Genom en enkätundersökning undersöks föräldrars upplevelser före, direkt efter samt tre månader efter deltagande i Familjeskolan POP®. Enkäterna analyseras med en mixed methods-approach, dvs. en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder. Undersökningen har tre övergripande forskningsfrågor: 1) hur upplever föräldrarna familjens situation innan deltagandet i Familjeskolan POP®? 2) hur upplever föräldrarna familjens situation efter deltagandet i Familjeskolan POP® samt 3) vilka effekter verkar Familjeskolan POP® ha ur ett föräldraperspektiv? Svaren på de två första forskningsfrågorna utgör en bas för besvarandet av den sista forskningsfrågan. Genom att utgå ifrån systemteoretiska och huvudsakligen ekokulturella ansatser identifieras kategorierna ”vardag” samt ”föräldraskap och uppfostran”. Dessa används som grund för de empiriska analyserna. Analysen visar att familjens situation inte av föräldrarna upplevs vara mycket svår innan deltagandet i Familjeskolan POP®, men att familjen ändå belastas på olika sätt när ett barn uppfattas ha ett utmanande beteende. Föräldrarna är oroliga över familjens vardag, som bedöms vara tämligen utmanande och stressig. Detta återspeglas negativt i familjens ork och atmosfär, och är i samband med uppfattningar om att olika vardagliga färdigheter inte fungerar så bra för barnet. Föräldrarna oroar sig över barnets relation till sig själv, sina föräldrar samt till andra vuxna och barn. Samtidigt upplevs responsen kring barnet från daghemmet i huvudsak som positiv. Analysen visar även att föräldrarna i medeltal inte ger sitt eget föräldraskap ett lågt vitsord. Vitsordet är i samband med upplevelserna av hur utmanande vardagen bedöms vara. Samtidigt visar analyserna att föräldrarna upplever en avsaknad av fungerande handlingsmodeller samt att de problematiserar sin negativa växelverkan med barnen som även upplevs påverka förälderns eget beteende negativt. Föräldrarna är också oroliga över den egna orken i en utmanande vardag. Det stöd som föräldrarna efterlängtar är ett sådant som riktar sig till hela familjen. Föräldrarna eftersträvar därmed bl.a. nya redskap såväl för vardagen som för sitt föräldraskap. Föräldrarna önskar också en bättre förståelse för sina barn samt ett referensstöd av andra föräldrar. Studien visar på en positiv förändring i familjens situation efter deltagandet i Familjeskolan POP®. Vardagen bedöms då av föräldrarna som mindre utmanande och barnets beteende i både daghemmet och i olika vardagliga situationer bedöms fungera bättre. Föräldrarna tilldelar i medeltal sig ett bättre vitsord för sitt föräldraskap. Trots att det fortfarande förekommer en oro över bl.a. att vardagen är tung, över att den egna orken inte skall räcka till samt för barnet och dess beteende, tyder resultatet ändå på att föräldrarnas upplevelser av vardagen samt av föräldraskap och uppfostran har främjats av deltagandet i Familjeskolan. Utvärderingen av Familjeskolan POP®:s effekter ur ett föräldraperspektiv visar sammantaget att stödprogrammet bidrar till att främja familjens situation och huvudsakligen uppfyller föräldrars egna förväntningar och programmets målsättningar. Familjeskolan POP® upplevs medföra en långsiktig positiv förändring i barnets beteende, stärkta resurser i föräldraskapet, en långvarig nytta för föräldrarna samt ett sådant referensstöd som föräldrarna efterlängtar. Dessutom upplevs föräldrarnas förståelse för såväl barnet som sig själva ha ökat. Trots att en del aspekter av Familjeskolan POP® problematiseras även efter ett deltagandet, upplevs programmet som helhet vara till nytta.