Browsing by master's degree program "Yhteiskuntatieteiden maisteriohjelma"

Smarttelefonerna finns överallt i dag och forskningen kring deras effekter på människan breddas ständigt. En stor del av forskningsfältet riktar sig ändå mot telefonernas fysiska eller psykiska effekter. I denna avhandling ligger fokus i stället på de sociala effekterna. Syftet med denna avhandling är att genom kvaltitativa, individuella intervjuer ta fasta på om och hur i så fall vuxna personer upplever att smarttelefonerna påverkar deras sociala relationer. Fokus ligger på de allra närmaste relationerna, och på hur kommunikationen till ens närstående påverkas av att smarttelefonen flyttat in som en tredje part i relationen. Datamaterialet består av intervjuer med åtta vuxna finlandssvenskar i arbetsför ålder. I samband med dataanalysen har materialet kategoriserats enligt sex huvudkategorier. Huvudkategorierna är baserade på centrala teman som informanterna på sätt eller annat betonat under intervjuernas gång. Dessa huvudteman är telefonen stör sociala stunder, fördelarna väger tyngre, phubbing gör ont, telefonkontakt är ytligare, olika skärmtider skapar relationsproblem och framtida användningen oroar. Syftet med denna avhandling är inte att ta fram generaliserbara resultat, utan att bredda synen på hur vuxna personer kan uppleva smarttelefonernas intåg i vardagslivet. Resultatet av studien visar att smarttelefonerna upplevs som mycket fördelaktiga i vardagen och ingen av informanterna är redo att avstå från sin smarttelefon. Däremot upplevs telefonerna som hinder och problemskapare då de flyttar in i de sociala stunderna och då ens närstående väljer smarttelefonen framom en själv. Det gör ont att bli dissad på grund av en smarttelefon och sådant tär på såväl kommunikationen som relationen. Inför framtiden önskas därför mer telefonfri tid och social samvaro utan risk för att komma på andra plats efter en telefon.

Syftet med avhandlingen är att kartlägga demokratiska preferenser bland finska medborgare för att undersöka vilken demokratisk modell de föredrar, genom att se om flera påverkanorsaker kan möjligen påverka deras åsikter och inställning. De demokratiska modeller som undersökt är representativ demokrati, deltagardemokrati, direktdemokrati och expertdemokrati. Strukturella och materiella faktorer i samhället ha gett medborgaren flera möjligheter att förstå och engagera sig i politiska processer som har lett till nya politiska värderingar. Det politiska deltagandet har blivit mer individualiserat där utbildning, ålder, politisk kunskap och politiskt intresse påverkar medborgarnas åsikter. Teoretiskt bygger avhandlingen delvis på tidigare forskning av Bengtsson och Christensen (2014) som visar att det finns ett samband mellan medborgarnas åsikter och deras politiskt deltagande. Avhandlingens grundläggande antagande bygger främst på att bättre individuella förutsättningar leder till självständiga politiska värderingar där medborgare föredrar deltagardemokrati eller direktdemokrati än representativ demokrati eller expertdemokrati. Resultatet visade att finländare har olika demokratiska preferenser där stöd för modellerna påverkas av påverkanorsakerna. Däremot så visar resultatet att medborgarnas åsikter påverkan är varierande och efterliknar resultat från tidigare kartläggningar av demokratiska preferenser.

Avhandlingens syfte är att erhålla kunskap om erfarenheter av rasism och de rasistiska handlingsmönster som socialarbetare märker i sitt arbete samt på vilket sätt socialarbetare upplever att de kan påverka rasism. Materialet består av två fokusgruppintervjuer, som hölls i mars 2021. Deltagarna bestod av socialarbetare med erfarenhet av klientarbete och som hade intresse att diskutera frågor om rasism i socialt arbete. Efter en genomgång av olika teorier om rasism har jag valt att använda Dominellis (1997) anti-rasistiska teori om undvikande strategier, vars syfte är att utveckla anti-rasistiska strategier för socialt arbete. Enligt Dominelli (1997, 125) upprätthåller alla vita rasism genom samverkan med institutionell och kulturell rasism. Med ”alla vita” hänvisar Dominelli även till socialarbetare som omedvetet kan upprätthålla rasism i sitt vardagliga arbete. Materialet analyserades med hjälp av diskursanalys. Utgående från analysen har jag konstruerat tre diskurser. Den första diskursen, idealet att bekämpa rasism, har jag delat in i socialarbetarens roll och utmaningar till anti-rasistiskt socialt arbete. Diskursen präglas av å ena sidan socialarbetarnas vilja att göra förändring men å andra sidan socialarbetarutbildningens avsaknad av kurser om rasism samt arbetsplatsernas sätt att inte aktivt motarbeta eller diskutera rasism. Den andra diskursen, den gömda strukturella rasismen och den outvecklade rasismdiskussionen, delade jag in i tre underkategorier: synen på rasism, den rådande samtalskulturen och reflektion kring varför det är svårt att tala om rasism. Diskursen präglas av att rasismen i Finland kom att konstrueras som gömd och osynlig, den rådande samtalskulturen sågs som icke-konstruktiv och tung och socialarbetarna berättade att deras resurser inte alltid räcker till att motarbeta rasism. Socialarbetarna speciellt i den första gruppintervjun uttryckte oro över utvecklingen av den allmänna rasismdiskussionen, vilken karaktäriserades som negativ och rå. Varför det är svårt att tala om rasism har inget entydigt svar. Å ena sidan upplevde socialarbetarna att motarbetande av rasism är så pass tungt, att de noga måste överväga de egna resursernas tillräcklighet. Rasism konstruerades som ett känsligt ämne, vilket kräver rätt tid och plats för att diskuteras. Å andra sidan påpekade socialarbetarna att vitas fördelar framom svartas gör ämnet svårt att diskutera. Socialarbetarna berättade att de märkt av ojämlikheten i sina egna nätverk men även på arbetsplatsen, där till exempel en klient blivit nekad boende på grund av rasistiska fördomar. Den tredje diskursen, självgranskning och svårigheter att tackla rasism, delade jag in i rasistiska handlingsmönster som socialarbetarna identifierat och kritisk självreflektion. Socialarbetarna identifierade fyra olika nivåer av rasism under gruppintervjuerna: 1) mellan klient och klient, där klienten, ofta vit och finsk, anser sig ha mer rätt till stöd än en icke-vit klient, 2) mellan professionell och klient, där en professionell beter sig rasistiskt mot en icke-vit klient, 3) bland professionella, där de professionella beter sig rasistiskt mot andra professionella, samt 4) mellan klient och professionell, där en klient beter sig rasistiskt mot en icke-vit professionell. Under gruppintervjuerna beskrev socialarbetarna att de upplevde kritisk självreflektion som viktigt men även svårt, eftersom det kräver mod och vilja att fundera över det egna beteendet. Även stödet som fås av arbetsparet upplevdes betydelsefullt. Rasismen i socialt arbete i Finland kan utgående ifrån analysen tolkas som gömd och osynlig. Utifrån analysresultaten kan det konstateras att en aktivare och mer öppen diskussion om rasism behövs både inom socialt arbete på arbetsplatsen och redan inom socialarbetarutbildningen. Socialarbetarna som deltog i gruppintervjuerna tycker det är viktigt att tala om rasism men saknar kollektiva resurser och redskap för att motarbeta rasism i sitt vardagliga arbete.

Den här avhandlingen syftar till att ge en bild av hur socialarbetare upplever sitt arbete med utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge på begäran av tingsrätten. Studien är en kvalitativ studie där fem stycken socialarbetare har intervjuats för att få en djupare förståelse av deras tankar och upplevelser kring sitt arbete med familjerättsliga ärenden. Frågeställningarna som jag utgår ifrån är; Hur resonerar socialarbetare kring sin yrkesroll samt sin yrkesidentitet i arbetet med utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge? Vilken institutionell roll upplever socialarbetare att de tillskrivs av andra institutioner? Vilket handlingsutrymme upplever socialarbetarna att de har i utredningsarbetet? Eftersom jag vill undersöka hur socialarbetarna positionerar sig i sin yrkesroll när de gör utredningar på begäran av tingsrätten så har jag valt en institutionalistisk ansats för min avhandling. Som teoretisk bakgrund till mitt tema har jag valt teorier kring yrkesroller och yrkesidentitet. Socialarbetarnas berättelser visar på att komplexiteten i vårdnadstvisterna har ökat. De känner att arbetet med utredningar på begäran av tingsrätten kräver en stor arbetsinsats och att de inte alltid har den yrkeskunskap som behövs för att hantera de mångfacetterade problem som finns samt svåra konflikter som finns mellan föräldrarna. Socialarbetarna upplever att de i sin yrkesposition har en stor makt och att domarna i tingsrätten tar deras utredningar i stort beaktande när de gör sina beslut.

Vårdarbetet har utgjort ett centralt forskningsområde inom stressforskningen. Få studier på området har ändå utförts ur ett diskursivt perspektiv. Syftet med den här undersökningen var att undersöka hur vårdpersonal inom den institutionella äldreomsorgen diskursivt konstruerar stress och stresshantering samt att granska ett hurdant agentskap vårdarna tillåts genom dessa konstruktioner. Materialet bestod av 20 semistrukturerade intervjuer som utförts med vårdare inom en offentlig äldreboendeorganisation i Nyland. Intervjuerna analyserades med hjälp av den foucauldianska diskursanalysen. Ur materialet växer det fram två dominerande diskurser: en normaliserande stressdiskurs och individualiserande stresshanteringsdiskurs. Genom dessa diskurser subjektspositioneras vårdarna till subjektspositionen av en professionell och handlingskraftig vårdare: en vårdare som förväntas se stress i vårdarbetet som normalt och hantera eventuell stress på egen hand. Vårdarna identifierar samt disidentifierar sig med den erbjudna subjektspositionen men saknar makt i att motsätta sig de diskursiva konstruktionerna helt. De dominerande diskurserna är så pass starka att de låser in vårdarna i den erbjudna subjektspositionen trots motstånd. Implikationerna för vårdarnas agentskap är att agentskapet begränsas till en individuell nivå. Vårdarna kan välja mellan att acceptera att stress är en del av arbetet och hantera eventuell stress på egenhand eller att lämna arbetet/branschen, men har inte möjlighet att ändra på arbetets uppläggning eller kräva mer stöd från organisationen. Studien lyfter ändå fram hur saker och ting kunde vara annorlunda. Vårdarbetet kunde vara upplagt på ett sätt som motarbetar/minskar stress och organisationer kunde ta till effektivare alternativ för att motarbeta/minska arbetstagares stress.

Dokumentationen inom socialt arbete står inför stora förändringar i samband med ibruktagandet av det elektroniska klientdataarkivet. Dessutom utvecklas lagstiftningen som styr socialarbetets dokumentation till att bli allt mer klientcentrerad. Syftet med min magisteravhandling är att undersöka dokumentationens funktion i socialt arbetet samt hur delaktighet och makt synliggörs i socialarbetarens texter. De teoretiska referensramarna jag utgår ifrån är delaktighet och makt. Som en del av delaktigheten inkluderar jag begreppen salutogenes samt känsla av sammanhang (Kasam). Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med 5 socialarbetare. För att bredda perspektivet inkluderades även socialarbetare från hälsosocialarbete vars texter redan finns elektroniskt tillgängliga för klienterna. Materialet analyserades genom meningskoncentrering. I analysen utgår jag från hurudan funktion dokumentationen har i klientmötet, klientens vardag och i det mångprofessionella samarbetet. Trots att delaktighet och makt är tätt sammanbundna i socialarbetarens vardag, har jag i valt att analysera dem separat. I analysen belyser jag även vilka förändringar socialarbetarna upplever att den strukturerade dokumentationen fört med sig samt vilka etiska dilemman de oroar sig för inför ibruktagandet av det elektroniska klientdataarkivet Kanta.

Inom reklamindustrin har man redan länge upprätthållit en viss bild av den accepterade normen om hur män och kvinnor presenteras i samhället. Kvinnor representeras och avbildas könsstereotypiskt i reklam och denna information utnyttjas i socialiseringen och har negativa samhälleliga konsekvenser specifikt för kvinnor. Bilder erhåller en kommunikativ makt och den mellanmänskliga kommunikationen har allt mer flyttat till sociala medier. Människor presenterar sig online i enlighet med vad som är önskvärt gällande den normativa synen på könsroller i sammanhang där man letar efter en parrelation. Därmed är det ändamålsenligt att undersöka och öka förståelsen för det visuella innehållets betydelse och om kommunicering av könsroller via media kan påverka eller bidra till självpresentationen och -objektifieringen med online dejting som kontext. Syftet är att undersöka hur visuell självpresentation uttrycker sig bland kvinnliga högskolestuderande i deras tinderprofilbilder jämfört med vad vi vet om tidigare studier om kvinnobilder och -ideal i reklamindustrin. Tinder är en dejtingapplikation som möjliggör att framställa specifika bilder om självet och vår kommodifierade kultur pressar människor till att marknadsföra sig själv inom olika livsområden. Därmed ligger det i samhällets intresse att forska kring huruvida den idealiserade och objektifierade kvinnokroppen påverkar hur kvinnor presenterar sig själv på Tinder. I magisteravhandlingen studeras om de tidigare observationerna i reklam om kvinnors roll i bilder går att upptäckas i profilbilderna och ifall den socialt konstruerade femininiteten går att observera i materialet. Avhandlingen är en mediastudie med ett socialpsykologiskt perspektiv och jag tillämpar ett socialkonstruktivistiskt synsätt i min avhandling. Centrala teorier är självpresentationsteorin samt självobjektifierings- och objektifieringsteorin. Materialet består av 21 tinderprofilbilder inskickade via mejl från frivilliga högskolestuderande och som metod används reklamanalys med inslag av multimodalitet. Studien är kvalitativ och därmed går resultaten inte att generaliseras. Centrala resultat är att alla deltagare hade åtminstone en bild av sig där man kunde observera en applicering av reklamanalysens dimensioner och feminina inslag av representerade kvinnoideal. Samtidigt förekom det också bilder i materialet där faktorerna inte var i enlighet med den tidigare forskningen. De slutsatser som kan dras i förhållande till det kvalitativa materialet är att självpresentationen i tinderprofilbilderna till en del styrs av samma kvinnoideal som vi ser i reklam. Materialet var väldigt selektivt vilket har en inverkan på resultaten. Framtida forskning borde pröva andra metoder för att få ett större sampel och mer forskning behövs för att kunna dra omfattande slutsatser.

Syftet med den här avhandlingen är att genom intervjuer med äldre personer kartlägga de äldres perspektiv på hur det är att bo hemma på äldre dagar och hur de uppfattar hjälpen de får som stöder deras hemmaboende och ett aktivt liv. Jag önskar få fram de äldre ur ett brukarperspektiv och reflektera kring hur gerontologiskt socialt arbete stöder de äldre att bo hemma och leva ett aktiv liv. Med äldre personer avser jag personer som är över 65 år och som därför har möjlighet att få service från äldrevården. Frågeställningarna för magisteravhandlingen är 1. Vilka element består en meningsfull vardag av enligt äldre? 2. Hur reflekterar äldre kring stödet de behöver för att klara av att bo hemma så länge som möjligt? Som teoretiska utgångspunkter har jag använt mig av gerontologiskt socialt arbete och aktivt åldrande. Jag har utfört individuella intervjuer med fyra personer. Intervjupersonerna var mellan 72 och 94 år, bodde ensamma i eget hem och anlitade ingen hemvård. Intervjuerna var ostrukturerade temaintervjuer och analyserades med innehållsanalys. Genom innehållsanalysen kom jag fram till tre teman där första temat handlar om att det är viktigt att känna att tillvaron är meningsfull och att man behövs, vilket även kan vara en orsak att äldre människor håller sig aktiva så att de klarar av att hjälpa andra. Det andra temat handlar om oro och ovisshet inför framtiden, speciellt vad gäller stödet de behöver för att kunna bo hemma så länge som möjligt samt det tredje temat som handlar om avsaknaden av information. Ett viktigt resultat var att det är viktigt för de äldre att kunna vara aktiva men att de upplever att de saknar information om service de kan få som stöder hemmaboendet och ett aktivt liv. Information om aktiviteter ökar möjligheterna till ett aktivt åldrande och delaktighet. Avsaknad av information bidrar till otrygghet nu och inför framtiden. Ett aktivt liv, men också känslan att få tillräckligt med information stärker möjligheterna att klara av att bo hemma så länge som möjligt.

Syftet för denna avhandling är att undersöka hur socialarbetare upplever och kritiskt reflekterar kring att etiska principer och etiska överväganden tillämpas i omhändertagandeprocessen i barnskyddet. Syftet är vidare att undersöka etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt om Covid-19 pandemin har haft en påverkan på den etiska tillämpningen i omhändertagandeprocessen. Forskningsmaterialet insamlades genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes på distans via programmet Microsoft Teams på grund av den rådande Covid-19 pandemisituationen. Sammanlagt fem socialarbetare, som jobbade i barnskyddets öppenvård, deltog i studien. Materialet är analyserat med en teoristyrd innehållsanalys. Som teoretisk referensram har jag använt mig av Paynes (2015) kritiska teori och av Banks (2001) teori om etiska principer. Resultaten fördelades enligt analysen i tre huvudrubriker: etiska principer i omhändertagandeprocessen, etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen. Resultaten i studien visar att socialarbetarna tillämpar etiska principer och etiskt tänkande under omhändertagandeprocessen på ett professionellt sätt. Socialarbetarna beskriver att etiskt tänkande ofta är undermedvetet i yrkesrollen. Barnets delaktighet, personlighet och självbestämmanderätt beaktas genom öppen och ärlig kommunikation, genom att lyssna på barnet, tala på barnets nivå, svara på frågor, ta känslor i beaktande och vara närvarande. Att upprätthålla sekretessen under omhändertagandeprocessen ansågs inte problematiskt. Ibland måste etiska principerna ses över och begränsningar måste göras, till exempel då klientens självbestämmanderätt måste begränsas. Socialarbetarna berättar att det förekommer olika etiska konflikter under omhändertagandeprocessen. Placering av spädbarn och ungdomar var en etisk fråga som orsakade konflikter. Även resursbrister i olika stödåtgärder för klienterna ansågs orsaka konflikter. Resultaten gällande Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen visar att socialarbetarna upplever att pandemin har påverkat barnskyddsklienternas psykiska välmående och på socialarbetarnas arbetsförhållanden negativt. Bland annat distansmöten och trögare arbetsprocesser togs upp som svårigheter i arbetet under pandemin. Avhandlingen pekar på att det finns behov av att fortsätta studera pandemins påverkan på socialt arbete och kritisk reflektera över socialarbetarnas maktperspektiv och tillämpning av etiska principer i arbetet

Det finländska samhället står inför stora demografiska förändringar när fyrtiotalets stora årskullar börjar nå en ålder på 80 år fr.o.m. 2020. Den nuvarande socialpolitiska strategin är att den åldrande befolkningen skall bo hemma så länge som möjligt, och att servicebehovet skall förskjutas så långt det går. Retoriken som politikerna använder sig av kan ses att vara präglad av paradigmen om framgångsrikt och aktivt åldrande, vilka i sin tur anses vara kopplade till marknadskrafternas intressen och kostnadseffektivitet. Risken med dessa paradigm är att de skapar för snäva modeller för vad ett gott åldrande är, i vilka alla inte ryms in i. Avhandlingen betraktar äldre som lever i den sk. fjärde åldern, d.v.s. senålderdomen, en tid som placerar sig efter den tredje åldern, som avser tiden efter pensionering. Till skillnad från den tredje åldern, kan den fjärde åldern ses att vara något avskilt från det övriga samhället, en ålderskategori som inte själv har möjlighet att definiera sig själv, utan tillges olika meningar. Den fjärde åldern innebär ofta varierande grad av funktionsnedsättning, vilket medför att man i någon mån behöver utomstående hjälp för att klara sig i vardagen. Omständigheterna i den fjärde åldern kan beskrivas som en övergångsperiod där den äldre placerar sig i centrum för starka, både individuella men även samhälleliga krafter som drar åt två olika håll – att upprätthålla kontinuitet eller ingå i förändring. Denna avhandling beskriver processerna kring förändring och anpassning i den fjärde åldern utifrån den av Jyrki Jyrkämä (2008) utarbetade modellen om aktörskap. Aktörskapet innefattar en förståelse för individen som ett reflekterande subjekt, som gör olika val beroende på de resurser som finns tillhands i växelverkan till de omgivande strukturerna. I denna avhandling ligger särskilt fokus på aktörskapets reflexiva dimension, samt på kontexten, i detta fall Folkhälsanhusen, vilka är seniorbostadshus avsedda för +55 åringar. Materialet består av 6 enskilda, semi-biografiska intervjuer, varav en är en parintervju. Syftet med denna studie är att ge en nyanserad bild av de förändringar och anpassningar som individer i den fjärde åldern genomgår, och hur dessa påverkas av individens särskilda persona och kontexten. Resultaten i denna studie tyder på att processerna kring aktörskapets förändringar i den fjärde åldern är högst unika och bundna till varje enskild individs person, dess historia, dess förhållande till kontext och de resurser som finns till hands. Förändringarna som särskilt lyfts upp som betydelsefulla i denna studie är; förändringar som berör hobbyer och särskilda intressen, förändringar som berör det vardagliga livet på Folkhälsanhuset, förändringar som berör vänskapsrelationer och förändringar i anslutning till sommarstugor. Anpassning till förändringarna har inte alltid varit möjlig, och påverkas av graden av funktionsnedsättning och de resurser som finns till förfogande. Anpassningsstrategierna innehåller inslag av det som kallas SOC, d.v.s. selektiv optimering och kompensation (Baltes & Baltes, 1990) och den emotionella selektivitetsteorin (Baltes & Carstensen, 1999). Individerna tar stöd av varandra och ingår i ett slags delat aktörskap, vilket kan ses som ett vänskapligt utbyte av tjänster. Vidare har man kunnat se att en del av de äldres livsföring präglas av det Zimmermann & Grebe (2013) kallar Senior Coolness, vilket innebär ett avspänt och avståndstagande förhållningssätt till ålderdomens motgångar, samt det Tornstam (2011) kallar för gerotrancendens, en mognadsprocess där den äldre minskar på sin aktivitet, minskar på sin självcentrering, och utvecklar en anknytning till gångna generationer. Kontexten, d.v.s. Folkhälsanhusen, erbjuder en trygg miljö att åldras i, både i praktisk och sociokulturell bemärkelse. Att bo på ett Folkhälsanhuset stöder den äldres aktörskap och skyddar för diskursiva och snäva åldersförväntningar. Studien visar att det finns ett behov mer person-centrerade arbetsmetoder inom socialt arbete, t.ex. i form av biografiskt-inspirerade metoder, där man kunde tillsammans med klienten utforska vad det är som utgör kärnan i deras person och aktörskap och utifrån det ställa upp målsättningar för hur arbeta mot ett gott åldrande.