Browsing by discipline "Socialt arbete"
Now showing items 41-60 of 429
-
(2015)Syftet med denna pro gradu-avhandling är att få en uppfattning om föräldrars upplevelser då de har ett barn med ett normbrytande beteende. De tre centrala forskningsfrågorna är; 'Hurdana upplevelser har föräldrar till barn med normbrytande beteende om familjens situation?', 'Vilken betydelse har olika system i bemötandet av familjer där det finns barn med normbrytande beteende?' samt 'Vilka faktorer har haft störst betydelse i familjernas situationer?'. Informationen är insamlad genom att göra kvalitativa öppna intervjuer med sju föräldrar. Det gemensamma för föräldrarna är att de har deltagit i Folkhälsans kurs 'Explosiv – vilse i skolan'. Det insamlade materialet har analyserats genom att göra en kvalitativ teoristyd innehållsanalys. Fokus i analysen har till en rätt så stor del utgått ifrån Urie Bronfenbrenners (1979) ekologiska systemteori. Denna teori fungerar som den övergripande teoretiska referensramen i föreliggande pro gradu-avhandling. Systemteorin utgår enligt Bronfenbrenner ifrån att människan ingår i flera olika både närliggande och mer övergripande system. Människan både påverkas av och påverkar dessa system. För att kunna förstå en människas utveckling och situation anser Bronfenbrenner att det är viktigt att se på alla de system eller miljöer som personen ingår i samt även systemens samspel. Resultaten av denna avhandling visar att det finns faktorer inom både familjesystemet, näromgivningen, skolsystemet och det övergripande samhälleliga systemet som har en påverkan på familjernas situationer. Familjen och dess fungerande verkar ha en stor roll med tanke på hur föräldrarna upplever sin situation. Här talas särskilt om en god relation till både partnern och barnet. Samtidigt lyfts skolmiljön fram som en betydande miljö. Här fanns både positiva och negativa erfarenheter. Det handlar till en stor del om hur familjerna blivit bemötta samt hurdana resurser och hurdant stöd som erbjuds i skolan. För övrigt kan föräldrarna känna att det samhälleliga systemet är rörigt. Det talas om att man inte vet vart man ska söka sig för att få hjälp men också om att bli bollad från ett ställe till ett annat. Det verkar inte finnas en enhetlig linje i fråga om vem som sköter vad. Det verkar även som att en diagnos har en viss betydelse i särskilt förståelsen för barnets beteende samt bemötandet av både föräldrar och barn. Sammanfattningsvis kan konstateras att det inom de system som familjerna ingår i finns både styrkor och svagheter. Här spelar bland annat övergripande samhälleliga stödformer samt även normer och attityder en central roll. I relation till systemteorin kan man se det som att de övergripande strukturerna och normerna har en påverkan på de mer närliggande system som familjerna ingår i. Detta kan ses exempelvis med tanke på hurdant stöd som erbjuds och fås samt på vilket sätt man ser på fenomenet barn med normbrytande beteende. Normerna och attityderna kan påverka bemötandet av familjerna inom flera olika system.
-
(2015)Den centrala forskningsfrågan för denna pro gradu avhandling är: 'Hur behandlar killar sin sårbarhet och på vilket sätt kommer deras sårbarhet till uttryck?' Mitt fokus ligger i killars sårbarhet och hur deras genuina känslor och upplevelser får komma till uttryck i dagens samhälle där killar traditionellt inte haft möjligheter till att visa sårbarhet på samma sätt som det motsatta könet. Syftet är att bidra med ökad förståelse för den effekt som den rådande ideala mansbilden har på killar och deras möjligheter till att vara öppet sårbara och känsliga. Studien lyfter fram killars egna röster, tankar och upplevelser i ämnet. Informanterna är sex killar i åldern 15-28, och därtill fyra ungdomshandledare. Ungdomshandledarna arbetar med genussensitivt ungdomsarbete på lågtröskelverksamheten Pojkarnas Hus, där också dessa sex killar går regelbundet. Studien bygger på genusperspektiv inom socialt arbete. De centrala teman som framkom i killarnas och ungdomshandledarnas utsagor, enligt hur den begränsade sårbarheten bland killar leder till att killar 1) känner sig ensamma och blir isolerade, 2) blir psykiskt belastade samt 3) offer och utövare av våld. Ett fjärde tema är killar som förespråkare för en mjukare modell av maskulinitet, pga. att hegemonisk maskulinitet upplevs som påfrestande och begränsande. Ett genomgripande tema är ensamhet, där killar upplever sig socialt ensamma, dvs. har inte tillräckligt med nära sociala kontakter, men även emotionellt ensamma, dvs. de bär på sina bekymmer i all ensamhet. Analysen av resultaten i denna studie har lett till den slutsatsen att den rådande ideala mansbilden, dvs. det som faller inom ramen för hegemonisk maskulinitet, kan ha en skadlig inverkan på killar och unga mäns känslo- och identitetsutveckling. Det framkommer i speciellt två killars beskrivningar av deras upplevda psykiska hälsa i förhållande till rådande förväntningar kring maskulinitet i dagens läge. De flesta, dvs. fyra av killarna, för fram att rådande förväntningar kring maskulinitet innebär begränsad sårbarhet och känsloutlevelse, vilket enligt dem gör att killar lätt underkuvar sina känslor. Det som fungerat för alla sex killar som ett tryggt ställe att reflektera kring och uttrycka manlig sårbarhet är genussensitiv lågtröskelverksamhet som erbjuder psykosocialt stöd för killar. Denna studie bidrar därmed med insyn kring betydelsen av genussensitivitet i unga individers sunda känslo- och identitetsutveckling.
-
(2014)I min avhandling är tanken att undersöka socialarbetarnas upplevelse av pappor i barnskyddet. I bakrunden ligger forskning som påvisar att papporna upplever sig diskriminerade, speciellt av sociala myndigheter. Syftet med forskningen är att redogöra för barnskyddssocialarbetarnas uppfattningar om pappor inom barnskyddet. Forskningsfrågan fokuserar på att beskriva hur socialarbetare inom barnskyddet upplever pappan och hur de beskriver honom som en del av barnskyddsklientskapet. Den teoretiska referensramen i avhandlingen är socialkonstuktionism. Avhandlingen är en fallstudie med en etnografisk karaktär. Socialarbetarna som deltagit i forskningen har haft en betydande roll, vilket gör avhandlingen praktikrelevant. Materialet består av socialarbetarnas dokumentation av tre barnskyddsfall under en viss tid (t.ex. anteckningar under möten med klienterna, fallets aktualiseringar, fallens klientplan och uppdateringar av dem) samt fältanteckningar av deltagande observationer på en barnskyddsbyrå under två månaders tid (etnografi). Materialet är analyserat genom en kvalitativ etnografisk innehållsanalys med fokus på det latenta innehållet. Genom analysen av avhandlingen kom jag fram till fyra olika kategorier av pappor som baserar sig på socialarbetarnas upplevelser och beskrivningar. Kategorierna är 'den ambivalenta pappan', 'den opålitliga pappan', 'den kritiska pappan', och 'den maktlösa pappan'. Kategorierna beskriver barnskyddssocialarbetarnas upplevelser av hur pappan ter sig för dem i barnskyddsarbetet. En kategori motsvarar inte en pappa, utan en pappa kan i olika situationer representera olika kategorier. I materialet framkom flera olika kombinatiner av kategorier i en pappa, och det bör uppmärksammas att en viss ambivalens och osäkerhet framställdes i så gott som alla pappor enligt socialarbetarnas uppfattning. Kategorin kring 'den ambivalenta pappan' var något som oftast gick att hitta i alla olika kombinationer av kategorier. Resultaten av avhandlingen kan anses valida i och med tangerande resultat i tidigare forskning.
-
(2016)Målsättningen med studien var att bidra till förståelsen av unga vuxnas hyresskulder. Studien besvarar frågan hur unga vuxna som har haft hyresskuld och som har genomgått ett betalningsavtal för skulden tänker om sin väg in i och ut ur hyresskulden, hurudana värderingar, attityder och sociala normer de har samt hur de förhåller sig till de allmänna principer som betalningsavtalet bygger på. Studien har inspirerats av teorier om konsumtions- och attitydforskning, och dess teoretiska referensram bygger på Martin Fishbeins och Icek Ajzens handlingsteoretiska modell, 'Theory of Reasoned Action'. Studiens empiriska material utgörs av sju halvstrukturerade intervjuer med personer i åldern 21–34 år som haft hyresskuld eller en övrig skuld till hyresvärden Esbo bostäder, och som har genomfört ett betalningsavtal för skulden. I intervjuerna fick informanterna ta ställning till påståenden som berörde konsumtion, ansvarstagande och ekonomi, samt besvarade öppna frågor om sin bakgrund, hyresskulden och betalningsavtalet. Intervjupersonernas berättelser analyserades först som mini-narrativ, och därefter analyserades materialet som helhet genom en kvalitativ innehållsanalys. Informanterna framställde sig som självständiga konsumenter, vars konsumtionsmönster i huvudsak kännetecknades av frivillig eller tvingad anspråkslöshet. Vägarna in i hyresskulderna förklarades delvis annorlunda än vägarna ut – när intervjupersonerna beskrev vägen in i hyresskulden betonades yttre faktorer utom deras kontroll, bland annat nämnde flera av intervjupersonerna andra människors agerande som delförklaringar till skuldernas uppkomst. Vägen ut ur hyresskulden var däremot en process som intervjupersonerna själva hade större upplevd och verklig kontroll över. Intervjupersonerna associerade betalningsavtalet med olika innebörder, framför allt betydelsen av att själv få bidra till återbetalningen av sin egen skuld, samt tacksamheten för att få behålla lägenheten. Utgående från studiens resultat verkar betalningsavtalet vara en fungerande praxis i de fall där de yttre förhållandena kring hyresgästens ekonomiska situation är stabila och alla parter har en gemensam uppfattning om hyresskuldens orsaker.
-
(2016)Syftet med avhandlingen är att föra fram de mobbades egna röster. Avhandlingen söker svar på vad det är som de mobbade ansett vara så viktigt att dela med sig av till allmänheten om sin mobbning att de tagit sig an uppgiften att skriva om sitt traumatiska förflutna. I avhandlingen analyseras även hur behovet av ett elevcentrerat perspektiv inom elevvården kommer till uttryck i berättelserna. Vidare undersöks ifall berättelserna ger uttryck för strukturer på skolan som hämmat de mobbades möjligheter att själva påverka sin situation. Materialet för avhandlingen består av 175 berättelser insamlade av Svenska Yle i samband med kampanjen 'Ta det på allvar' som hade som mål att öka allmänhetens förståelse för mobbning. Efter sållning återstod 136 berättelser för analys. Materialet analyseras med narrativ metod. I analysen kombineras ett perspektiv som tar i beaktan innehållet i de olika berättelserna med ett perspektiv som tar i beaktan berättelserna liknande handlingsstruktur. Resultaten av analysen presenteras således i formen av en gemensam berättelse bestående av en början, en mittdel samt ett avslut inom vilka de olika teman de mobbade har velat dela med sig av presenteras. Analysen visar hur de mobbade känt sig osynliga inför de vuxna på skolan. Deras mobbning har trivialiserats, ignorerats eller misstolkats som lek och skulden för mobbningen har satts på de mobbade själva. Deras mobbning har orsakat dem stor skam och rädsla och påverkar dem även ännu efteråt i vuxen ålder. Berättelserna visar att definitionen av mobbning skiljer sig stort mellan olika aktörer på skolan, även elever emellan. Därför tyder berättelserna på att det finns ett behov av att utgå ifrån den mobbades egna definitioner av mobbning och de känslor den väcker i förebyggande, motverkande och uppföljande av mobbning. I de mobbades berättelser framkommer även hur de mobbade själva har strävat efter att påverka sin egen situation men deras aktörskap har förhindrats av strukturer som förekommer i skolans lokala kultur, så som tex könsnormer som ger olika rättigheter till beteende beroende på kön. Till elevvårdens mobbningsförebyggande metoder borde därför även tillhöra ett varseblivande och motarbetande av dessa begränsande strukturer.
-
(2019)Denna magisteravhandling är en kvalitativ studie där jag har undersökt hur socialarbetare kan utvecklas genom att delta i ett processnätverk. Syftet med min magisteravhandling var att undersöka hur socialarbetares yrkeskompetens utvecklas, samt hur socialarbetares intention att öka barns delaktighet kan utvecklas i och med deltagandet i ett processnätverk. Jag utgick ifrån socialkonstruktionism som ett övergripande perspektiv, där mitt intresse var att undersöka hur deltagarna konstruerar sin verklighet. Ett sociokulturellt perspektiv och dialogisk kunskapssyn, samt delaktighet bildar den teoretiska referensram som jag har utgått ifrån i min avhandling. Studien är kvalitativ med deltagande observation och kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. I undersökningen har förutom jag själv, som arbetade inom funktionshinderservicen, 7 socialarbetare deltagit i processnätverket. Jag gjorde intervjuer med 5 av socialarbetarna som arbetade inom funktionshinderservicen och en av dem i en intresseorganisation för personer med funktionsnedsättning. Vid analysen av det insamlade materialet använde jag mig av innehållsanalys. Citat finns som stöd för resultaten. Resultaten från undersökningen visar att deltagarna i processnätverket fått ett annat perspektiv på barnet och barnets delaktighet i sin egen process. Socialarbetarna har blivit mera medvetna om att det är barnet och inte föräldrarna som är klienten. Då jag i intervjuerna och vid analysen av intervjusvaren använt mig av Shiers delaktighetsmodell så kan jag konstatera att deltagarnas mentala beredskap att öka barns delaktighet har utvecklats. Gällande kategorin öppningar i Shiers delaktighetsmodell så har socialarbetarna kommit sig upp åtminstone en nivå på modellen. Vilket visar att socialarbetarna önskar göra barnen delaktiga i sin egen process. Nu har också socialarbetarna mera kunskap kring hur de kan förverkliga detta. Dock verkar det som att organisationerna inte möjliggör den ökade delaktighet som socialarbetarna skulle vara beredda att genomföra. Resultaten visar att deltagarna har fått ny kunskap om metoder och verktyg som de kan använda sig av i mötet med barnen. Exempel på sådant är användning av bilder, bildmatta, känslokort, leklåda osv. Socialarbetarnas erhållna kunskap har jag förklarat med en dialogisk kunskapssyn. Deltagarna har i processnätverket fört olika sorters dialoger, diskussioner, samtal, inre dialog, föreläsning osv. Språket som verktyg spelar en stor roll och interaktionen med de andra deltagarna. Dialog har förts i processnätverket och att dela med sig av erfarenheter och diskutera tillsammans med andra har lett till att den kunskap som man hade tidigare har förändrats och socialarbetarna har genom dialogen erhållit nya insikter kring barns delaktighet.
-
(2019)Denna magisteravhandling lyfter fram fem unga mäns upplevelser och erfarenheter av psykisk ohälsa. Avhandlingens centrala frågeställningar är: ”Hur upplever ungdomarna att deras psykiska ohälsa började och hur beskriver ungdomarna att illamåendet visade sig?” samt ”På vilket sätt har ungdomarna hanterat ohälsan och hur har de kommit ut ur illamåendet”. Syftet med avhandlingen är att skapa en större förståelse för hur det är för unga män att leva med psykisk ohälsa och att kämpa mot illamåendet. Genusaspekten i studien är viktig eftersom detta är en avhandling som lyfter fram specifikt hur det är att vara ung man och lida av psykisk ohälsa. Jag har samlat in avhandlingens forskningsmaterial med hjälp av narrativ metod och livsberättelseintervjuer, under hösten 2018. De fem ungdomarna jag intervjuat är alla unga män som själva upplever att de lidit av psykisk ohälsa och som alla anser att de nu mår bättre och därmed kan göra en tillbakablick på den tunga tiden bakom dem. Jag har huvudsakligen analyserat ungdomarnas berättelser med hjälp av narrativ innehållsanalys. Därefter har jag framställt berättelserna i fem tematiska helheter som följer berättelsernas tidsmässiga ordning, från berättelsernas början till berättelsernas slut. För att förstå ungdomarnas berättelser av psykisk ohälsa har jag tillämpat Antonovskys (2005, 126–128) teori om salutogen hälsa. Med hjälp av ett genusperspektiv har jag identifierat möjliga genusmönster i ungdomarnas berättelser. De slutsatser jag har kunnat dra från analysen av de fem unga männens berättelser är för det första att ungdomarnas bakgrund och uppväxt har påverkat deras psykiska hälsa. Jag har kommit fram till att ohälsan resulterade i ett destruktivt beteende och/eller destruktiva tankegångar för ungdomarna. Den psykiska ohälsan har varit en hemsk upplevelse och för att klara av illamåendet har ungdomarna använt sig av olika hanteringsstrategier. För att börja må bättre har ungdomarna gått igenom en process där de först varit tvungna att inse att de mår dåligt för att sedan kunna samla tillräckligt med styrka för att söka hjälp. Hur de unga männens psykiska ohälsa har uttryckt sig och hur de ha försökt hantera sitt illamående har enligt resultatet med stor sannolikhet påverkats av samhällets genusordning.
-
(2018)Syftet med avhandlingen är att granska socialarbetares upplevelser av arbete med asylsökande. Detta görs genom halvstrukturerade temaintervjuer med fyra socialarbetare som arbetar med asylsökande vid en flyktingförläggning, genom att låta socialarbetarna beskriva sin vardag, lyfta fram de utmaningar de möter i sitt arbete och granska möjligheterna att ta asylsökandes delaktighet i beaktande i sitt arbete. Forskningsfrågorna som studien försöker finna svar till är (1) hur beskriver socialarbetare sitt arbete vid flytkingförläggningen? och (2) på vilket sätt kan socialarbetare ta asylsökandes delaktighet i beaktande i sitt arbete vid flyktingförläggningen? Delaktighet och tillit lyfts fram som viktiga begrepp genom hela studien. Studien grundar sig i såväl ett psykodynamiskt som ett kritisk socialteoretiskt perspektiv. Utgående från dessa granskas de strukturer som finns vid flyktingförläggningen och i asylpolitiken. Även socialarbetarnas upplevelser av att arbeta inom dessa ramar granskas. Genom att inkludera de båda teoretiska infallsvinklarna, görs ett försök att ge en inblick i såväl de sociala, strukturella och samhälleliga aspekterna av det sociala arbetet, som i de individuella och själsliga. Genom en innehållsanalys lyfts de mest centrala teman som framkommer i intervjuerna fram. I studien beskrivs det sociala arbetet vid flyktingförläggningen samt socialarbetarnas möjligheter att stöda klienterna genom asylprocessens olika skeden. Resultaten visar att en dialogisk växelverkan mellan socialarbetaren och klienten är mycket viktig för att känslan av delaktighet ska uppstå och bestå. Socialarbetarna försöker i mötena med klienterna skapa tillit och öka delaktigheten genom att lyssna till klienterna och låta deras åsikter bli hörda, genom att ge information och genom att tillsammans med klienterna fundera på alternativ och valmöjligheter. Utmaningarna som socialarbetarna möter i sitt arbete handlar dels om språkliga och kulturella aspekter och dels om tidsbrist och små resurser. Flyktingförläggningen använder sig till största delen av egna tjänster, vilket innebär att stödinsatserna som kan erbjudas är få. Socialarbetarna lyfter också fram bemötandet av klienternas illamående, som grundar sig i såväl tidigare upplevda traumatiska händelser som den långa väntan asylprocessen innebär, som en stor utmaning. Såväl de psykodynamiska som de kritiska teorierna kan till viss mån ses i socialarbetarnas arbetssätt och man kan konstatera att socialarbetarna vid flyktingförläggningen medvetet eller omedvetet arbetar utgående från en mångfald av olika sociala teorier. Även om socialarbetarna upplevde att ramarna som asylpolitiken, migrationsverket och lagen sätter upp var snäva, försökte de ändå aktivt i sitt arbete ta de asylsökandes delaktighet i beaktande, genom att lyssna till dem och försöka förstå deras individuella behov. Samtidigt var socialarbetarna ibland, på grund av dessa ramar, tvungna att tillämpa en restriktiv, styrande och kontrollerande praktik. En tillämpning av den kritiska socialteorin syns häri dock endast svagt, eftersom det inte framkommer att socialarbetarna på något sätt skulle ha arbetat för att förändra de snäva strukturerna och ramarna och på så sätt öka delaktigheten. Delaktighet bland asylsökande är ett område som kunde belyas mera inom vetenskaplig forskning. Den här studien fungerar som ett bidrag till att belysa arbetet med asylsökande och öka medvetenheten om asylsökandes situation. Eftersom studien är liten, kan den dock endast fungera som en fingervisning för hur det sociala arbetet med asylsökande ser ut och vilka de reella möjligheterna att ta asylsökandes delaktighet i beaktande i socialt arbete är.
-
(2020)Tiedekunta/Osasto Fakultet/Sektion – Faculty Statsvetenskapliga fakulteten Laitos/Institution– Department Institutionen för socialvetenskap Tekijä/Författare – Author Svanström, Melinda Työn nimi / Arbetets titel – Title Det skolsociala arbetet handlingsmöjligheter – en studie om skolkuratorns arbete med unga med psykisk ohälsa Oppiaine /Läroämne – Subject Socialt arbete Työn laji/Arbetets art – Level Pro gradu-avhandling Aika/Datum – Month and year Maj 2020 Sivumäärä/ Sidoantal – Number of pages 61 + 10 Tiivistelmä/Referat – Abstract Ungas psykiska ohälsa har under åren fått stor uppmärksamhet. Enligt tidigare forskning har ungas psykiska hälsa även konstaterats vara mångfacetterad och bland de finländska eleverna har psykisk ohälsa konstaterats vara ett av de allmännaste hälsoproblemen. Skolan har även ansetts vara en viktig arena för ungas psykiska hälsa samt vara en naturlig del av den ungas liv. Skolan har därmed konstaterats ha inte enbart ett pedagogiskt uppdrag utan även ett hälsofrämjande. Personal inom skolan kan i och med detta få en betydelsefull roll i det dagliga mötet med den unga och deras förmåga att upptäcka problematik kan få en avgörande roll för den ungas framtid. Skolkuratorn är den som kan sägas stå för det skolsociala arbetet. Professionella inom elev- och studerandevården står var och en för den specifika expertisen i ett mångprofessionellt samarbete. Skolkuratorn arbetar dock oftast ensam med det skolsociala arbetet vilket kan ha en stor betydelse för hur arbetet organiseras och utförs. Hur den enskilda skolkuratorn utför och organiserar sitt arbete kan därmed få en stor betydelse för den enskilda eleven. Syftet med denna avhandling har därmed varit att varit att belysa det skolkurativa arbetet med unga med psykisk ohälsa i grundskolans övre klasser. Tanken har varit att lyfta fram skolkuratorns arbete och synsätt kring elever med psykisk ohälsa. Syftet med studien har därmed varit att försöka kartlägga de perspektiv och synsätt som skolkuratorerna utgår ifrån i sitt arbete samt synliggöra det professionella handlingsutrymme som de besitter. Avhandlingens forskningsfrågor är: Hur förstår skolkuratorn sitt arbete med elever med psykisk ohälsa i skolan? Hur beskriver skolkuratorn de rådande omständigheterna och sina handlingsmöjligheter i skolan? Avhandlingen baserar sig på en kvalitativ material insamling bestående av sex semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer i grundskolans övre klasser. Materialet har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehålls analys. Resultatet av avhandlingen visar hur skolkuratorerna lång utgår från ett miljöorienterat perspektiv (Caswell 2005) i sitt arbete, som ser sociala problem långt som ett komplext samspel mellan individen och miljön. Skolkuratorerna ser sig långt utföra ett akutdrivet arbete med den individuella problematiken som fokus. Förtroendefulla relationer, tillit samt ett gemensamt synsätt på det psykosociala stödet i skolan har en betydande funktion för det skolkurativa handlingsutrymmet. Avainsanat – Nyckelord – Keywords Skolkurator, skolsocialt arbete, psykisk ohälsa, praxislogik, handlingsutrymme. Säilytyspaikka – Förvaringställe – Where deposited Muita tietoja – Övriga uppgifter – Additional information
-
(2016)Tutkielmassa tarkastellaan dialogisuuden kautta työntekijän ja asiakasvanhemman vuorovaikutusta. Tutkimus sijoittuu yhteiskunnallisen tutkimuksen kentässä sosiaalityöhön ja sen sisällä lastensuojelun alueelle. Tutkimuksen taustalla on pyrkimys selvittää työntekijän ja asiakasvanhemman kompleksista ja haastavaa vuorovaikutussuhdetta, johon lastensuojelu tuo lisäjännitteen. Vuorovaikutusta yleensä, sekä dialogisuutta käsitteenä on tutkittu runsaasti, mutta lastensuojelussa tapahtuvaa työntekijän ja asiakasvanhemman välistä dialogista vuorovaikutusta on tutkittu hyvin vähän. Dialogisuus muodostaa tutkielman teoreettisen viitekehyksen. Tutkimus on luonteeltaan kvalitatiivinen eli laadullinen tutkimus, ja siinä halutaan saada syvempi näkemys työntekijän ja asiakasvanhemman vuorovaikutuksesta. Aineistonkeruumenetelmänä on käytetty fokusryhmähaastattelua. Aineisto koostuu kahdesta lastensuojelun työntekijöiden ryhmähaastattelusta, joiden kulkua ohjasi teemahaastattelurunko. Haastateltavat työskentelivät lastensuojelun alkuarvioinnin yksikössä. Haastattelut on analysoitu teorialähtöisen sisältöanalyysin keinoin. Tutkielman aiheena on dialogisuuden mahdollisuuksien ja esteiden tarkastelu työntekijän ja asiakasvanhemman kohtaamisissa. Tutkielmassa pohditaan onko dialoginen vuorovaikutus mahdollinen lastensuojelun kontekstissa, millaisia kokemuksia haastateltavilla on asiakasvanhemman kohtaamisesta ja miten lastensuojelun erityisyys näkyy kohtaamisissa. Aineisto osoittaa, että työntekijän ja asiakasvanhemman vuorovaikutus lastensuojelussa on monella tapaa jännitteinen. Vuorovaikutukseen liittyy vahvasti lainsäädäntö, sen alaiset sijoituspäätökset, lastensuojelun julkisuuskuva, sekä asiakasvanhemman että työntekijän hallitsemattomat tunteet että kulttuurien tuomat tulkintavaikeudet ja lapsilähtöisyys. Lastensuojelun toimenpiteet ja väliintulot perheiden yksityiselämään ovat jo lähtökohtaisesti monia tunteita herättäviä. Lastensuojelun toimenpiteiden kohteina ovat lapsiperheet, joissa vanhemmat tarvitsevat tukea vanhemmuuteensa. Vahvat tunteet, shokki ja kriisitilanteet aiheuttavat tutkimuksen mukaan selkeän jännitteen dialogin synnylle. Eri kulttuuritaustoista tulleilla perheillä käsitykset perheestä, vanhemmuudesta ja lapsuudesta ovat monesti hyvin erilaisia. Ne eroavat lastensuojelun työntekijän näkemysten ja arvojen kanssa. Yhteinen näkemys lapsen edusta ja työn tavoitteista on tutkimuksen mukaan ajoittain vaikea saavuttaa. Lastensuojeluun kuuluu myös pakkotoimenpiteitä, esimerkiksi kiireellinen sijoitus, joka voidaan tehdä lapsen edun nimissä myös ilman huoltajien suostumusta. Lastensuojelun paternalismi, pakkotoimenpiteet, joilla puututaan asiakasvanhemman itsemääräämisoikeuteen, ovat huonosti sovitettavissa dialogisuuden ihanteeseen. Lastensuojelussa työntekijän ja asiakasvanhemman välisessä suhteessa dialogisuutta on ajoittain vaikea saavuttaa. Dialogisuuteen pyrkiminen ja siihen pääsyn esteiden tiedostaminen ja ylittäminen ovat avain entistä eettisempään, asiakaslähtöisempään ja ammatillisempaan sosiaalityöhön.
-
(2018)Den digitala framfarten erbjuder ständigt nya innovationer med syftet att göra vår vardag smidigare. Det är ändå inte klart för vilka grupper den digitala framfarten ger nya möjligheter. Det finns alltså ett behov att undersöka i vilken utsträckning, och för vem IKT skapar möjligheter. Syftet med avhandlingen är att få mera kunskap om vilka möjligheter IKT kan skapa för unga personer (16–29-åringar) med en lindrig eller måttlig intellektuell funktionsnedsättning. I en större kontext är det frågan om att kunna säkerställa villkoren för att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska kunna ta del av informationssamhället på samma villkor som personer utan funktionsnedsättning. Studiens empiriska material består av deltagande observationer på en arbetscentral i huvudstadsregionen samt av semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Materialet från observationerna har samlats genom två veckors deltagande observationer på arbetscentralen, där tre ungas vardag följdes med. Fem intervjuer med unga hör ytterligare till det insamlade datamaterialet. De fem intervjuerna genomfördes i samband med observationerna. Den metateoretiska referensramen utgörs av socialkonstruktionism, medan de teoretiska begrepp som används i avhandlingen är levt medborgarskap och inkluderande medborgarskap. De unga kan baserat på det empiriska materialet klassas som nativa användare av digital teknik eftersom de har vuxit upp med tillgång till allt det IKT innefattar – och de unga tar således IKT-världen som en självklarhet. De unga beskriver sig själva som trygga användare av IKT, och de anser sig behöva stöd endast i liten grad för att kunna hantera IKT. Växelverkan mellan de unga och deras familj är inte enkelriktad, även om familjen har en betydande roll ifråga om att erbjuda sitt stöd för de unga också i en IKT-kontext. I och med att de unga är digital natives, och talar det digitala språket flytande, kan de också i många fall hjälpa till sina föräldrar då de har problem med IKT. Det empiriska materialet visar att de unga generellt sett inte vill använda bättre tillgängliga sidor, som webbsidor skrivna på Lättläst. Detta hänger ihop med att de unga inte vill fästa vikt vid sitt funktionshinder, utan istället vill de använda internet ”precis som alla andra” utan att skilja sig ur mängden. Viktigt att poängtera är att de unga ska ha möjlighet att få stöd i att använda IKT ifall de anser sig behöva det. Baserat på det empiriska materialet använder de unga IKT rikligt i en arbetskontext, och särskilt sociala medier använder de väldigt frekvent. Avhandlingen visar att det kan finnas vissa möjligheter med att använda IKT mer aktivt i en arbetsmiljö – till exempel för att ge de unga mer meningsfullhet. För att kunna se till att grundläggande aspekter av medborgarskap tas i beaktande behöver vi se på verkligheten utifrån ett perspektiv där vi ifrågasätter det självklara. Självbestämmande och respekt är nyckelord för att de unga, i enlighet med ett inkluderande medborgarskap, ska kunna delta i samhället på samma sätt som vilken som helst medborgare.
-
(2017)I den här studien har jag undersökt hur barns delaktighet syns i barnskyddets dokumentering. Studiens material består av dokumenteringen skriven av professionella i barnskyddets öppenvård under brådskande placering gjorda inom barnskyddets öppenvård, vars beslut var gjorda år 2016. Syftet med studien var att skapa kunskap om hur barns delaktighet idag syns i dokumenten och därmed få kunskap som kan vara till stöd för kommunen och även andra kommuner då man vill utveckla dokumenteringen av barns delaktighet. Som teoretiska referensramar för studien använder jag Nigel Thomas dimensioner av delaktighet samt de rättsliga regler som styr delaktigheten för barn i Finland. Materialet till undersökningen består av 23 barns klientberättelser under sammanlagt 25 brådskande placeringar (Antal sidor dokumenterade under den brådskande placeringen rörde sig mellan 1-28 sidor och består sammanlagt av 208,5 utskrivna sidor). Dokumenteringen är gjord i en medelstor stad i Finland. Analysen gjordes med hjälp av teoribunden innehållsanalys i vilken jag beaktat Nigel Thomas dimensioner av delaktighet samt de rättsliga regler som styr delaktigheten för barn. Ur dokumenten kunde man läsa att barn ofta uttryckte sina åsikter (21 av 25 fall). Det handlade dessutom om att barnen uttryckt sina åsikter upprepade gånger. I de fall där barn inte uttryckte sina åsikter handlade det om väldigt unga barn och barn som man inte fått kontakt med. I klientberättelserna framkom det att barnen fått information om sina rättigheter och om sin situation (19 av 25 fall). Oftare handlade det ändå om att de fick information om sin situation än om information om sina rättigheter. Det här kan tyda på svårigheter att informera barn om rättigheter riktade till barn. I endast 4 klientberättelser gick det att tolka att barnen stöttats till att uttrycka sig, andra verktyg och metoder än tal användes sällan. Det mest intressanta resultatet i studien visade att det i 15 klientberättelser inte fanns några tecken på att någon professionell från barnskyddet skulle ha träffat barnet personligen.
-
(2018)Denna pro gradu- avhandling är en narrativ studie och syftar att belysa nationell adoption utifrån de adopterades synvinkel, genom deras unika livsberättelser. Studien granskar med hjälp av dessa livsberättelser hur vuxna nationellt adopterade gestaltar sina liv, sin identitetsprocess samt eventuella rådande kulturella paradoxer kring nationell adoption och nationellt adopterade. Studiens teoribildning består av narrativitet, identitet och anknytning. Som analysmetod har jag utnyttjat tematisk narrativanalys i strävan efter att framhäva de adopterades berättelser, betraktelser och upplevelser i relation till studiens forskningsproblematik. Informanterna för denna studie består av fem nationellt, externt adopterade personer i åldern 40–70, som är bosatta i Finland. Forskningens centrala frågeställning är följande: Hur ser informanterna själva på sin adoption och sin identitetsskapandeprocess? Hur gestaltar informanterna sina liv som adopterade i relation till omgivningens syn på inhemsk adoption? De centrala teman som framkom i de adopterades berättelser var rötternas och den biologiska familjens betydelse, öppenhet gällande adoptionen, rotlöshet, skam, identitetsprocessen, adoption som en livslång process, behov av stöd samt de kulturella paradoxerna gällande inhemsk adoption. Studies resultat påvisar att adoption är en livslång, mångfacetterad, individuell process. Ur studien framgår hur adopterade har en individuell, unik historia och erfarenheterna, tankarna samt känslorna gällande adoption kan således variera. Vidare konstaterades att adopterade uppfattar vetskapen gällande det egna ursprunget betydelsefull och avgörande, specifikt för den adopterades identitetsskapandeprocess samt känslan av rotlöshet och utanförskap. Adoptionen bör delges barnet tidigast möjligt i eftersträvan att adoptionen blir en naturlig del av familjekonstellationen samt den adopterades identitet. För att kunna bearbeta adoptionen samt bygga en hel identitet, bör adoptionen behandlas öppet och transparent under uppväxten, men även senare i vuxenåldern. Öppenheten kan minska de adopterades behov av att skapa fantasier kring den biologiska bakgrunden samt risken att de adopterade förblir ensamma med sina känslor, tankar och frågeställningar. Detta kan i sin tur ha en preventiv effekt gällande den adopterades risk att drabbas av personliga svårigheter senare i livet. Resultaten påvisar även den trygga anknytningens betydelse för en såväl fysisk, psykisk som social utveckling. Studiens resultat förklarar hur en brusten anknytning och tidig separation från den biologiska föräldern kan ha en effekt på både den adopterades identitet och förmåga att skapa tillit. Detta kan medföra utmaningar gällande skapande och upprätthållande av stadigvarande och trygga relationer, vilka är avgörande för individens välmående. Den biologiska familjen upplevdes viktig och medförde en känsla av trygghet. Vetskapen om de biologiska rötterna samt möjligheten att spegla sig i sina biologiska familjemedlemmar uppfattades som den saknade pusselbiten och bekräftade den adopterades identitet samt stödde bearbetandet av den egna adoptionen. Detta uppfattades även ha en positiv och stärkande effekt på relationen till adoptivfamiljen. I resultaten framhävdes även de professionellas kunskap gällande tematiken samt det sociala arbetets betydelse och stöd för såväl den adopterade som adoptivfamiljen. Den stereotypa uppfattningen gällande adopterade som offer, som räddats genom adoption framstod klart i resultaten. Även omgivningens uppfattning att adopterade bör vara tacksamma för sin adoption betonades. Studien påvisar hur den nationella adoptionens historia har bidragit med en stigmatisering samt tabu gällande ämnet. De nationellt adopterade uppfattar sig samt den nationella adoptionen som osynliga i vårt samhälle. Studien ämnar tillföra nya infallsvinklar och vidga den existerande uppfattningen gällande ett ämne som varit relativt okänt, bidra till den utvecklingsprocess som för tillfället pågår inom adoptionsväsendet och genom detta öka de inhemskt adopterades synlighet i samhället.
-
(2013)Eettiset kysymykset ja valinnat ovat sosiaalityön arkipäivää. Sosiaalityön eettinen harkinta on osa työntekijöiden ammattitaitoa. Eettinen ammattitaito tulee tärkeäksi kun sosiaalityötä lähestytään toimintana, jossa asiakkaan kanssa tehdään valintoja sekä päätöksiä useiden mahdollisten vaihtoehtojen välillä. Tämän tutkimuksen tarkoituksena on tarkastella sosiaalityön etiikkaa aikuissosiaalityön viitekehyksessä. Tutkimuksen tavoitteena on vastata kysymykseen, millaisia mahdollisuuksia aikuissosiaalityössä on nykyään eettisesti laadukkaan sosiaalityön toteuttamiseen. Eettisesti laadukkaalla aikuissosiaalityöllä tarkoitetaan tässä tutkimuksessa sellaista aikuissosiaalityötä, jossa huomioidaan sosiaalialan ammattietiikka, eettiset periaatteet ja ohjeistukset. Tutkimus on laadullinen tutkimus, jonka tutkimusmetodina on käytetty sisällönanalyysia. Tutkimuksen haastattelut on tehty teemahaastattelulla. Tutkimusaineisto koostuu kahdeksan aikuissosiaalityössä työskentelevän sosiaalityöntekijän ja sosiaaliohjaajan haastatteluista, jotka on tehty keväällä 2012. Aineiston analyysi on tehty aineistolähtöisesti. Keskeisiä teoreettisia käsitteitä ovat sosiaalityön ammattietiikka, eettiset periaatteet sekä aikuissosiaalityö. Tutkimuksessa käsitellään aiempaa teoreettista kirjallisuutta sosiaalityön etiikasta sekä ammattietiikan osaamista sosiaalityössä. Tutkimus osoittaa, että haastatellut pitävät sosiaalityön ammattietiikkaa arvossaan. Haastateltavat eivät välttämättä osaa luetella kaikkia eettisiä periaatteita eivätkä osaa soveltaa eettisiä ohjeistuksia arjen työssä, mutta monelle työntekijälle eettiset arvot ovat sosiaalityön lähtökohta ja antavat sille merkityksen. Sosiaalityön ammattietiikan tunteminen koettiin tärkeäksi, koska eettisiä ongelmia ratkaistiin lähes päivittäin. Yleisin eettinen ongelma liittyi tilanteisiin, jossa ristiriidassa olivat asiakkaan odotukset ja toiveet sekä työntekijän asenteet ja arvot. Myös sosiaalityöntekijän yhteiskunnallinen rooli sekä auttajana että kontrolloijana koettiin eettisenä ongelmana, joka nousi säännöllisesti esille arjen työssä. Haastateltavat ratkaisivat eettisiä ongelmia ensisijaisesti keskustelemalla niistä kollegoiden ja esimiehen kanssa. Päätösten huolellisia perusteluja haastateltavat kokivat myös eräänä keinona ratkaista eettisiä ongelmia. Haastateltavien mukaan sosiaalityön eettiset periaatteet voitaisiin ottaa paremmin huomioon siten, että etiikkaan alettaisiin kiinnittää enemmän huomiota työyhteisössä. Haastateltavien mukaan etiikkaan voidaan kiinnittää enemmän huomiota reflektoimalla asiakasasioita eettisten periaatteiden kautta, kiinnittämällä huomiota työntekijöiden omiin arvoihin ja asenteisiin sekä hyvinvointiin. Haastateltavat toivat esille myös koulutusten sekä työnohjauksen tärkeän roolin eettisten asioiden käsittelyssä. Haastateltavien mukaan tekijät, jotka vaikuttavat siihen, että eettisiä periaatteita ei osata tai haluta soveltaa työssä ovat kiire, työntekijän oma hyvinvointi, työn tehokkuusvaatimukset sekä työn priorisointi. Lisäksi ristiriidat asiakkaan ja työnantajan välillä ovat tekijöitä, jotka vaikuttavat siihen että eettisiä periaatteita ei sovelleta sosiaalityössä. Tutkimuksen mukaan aikuissosiaalityössä on hyviä mahdollisuuksia eettisesti laadukkaan sosiaalityön toteuttamiseen. Työntekijät ovat motivoituneita ja tietoisia ammattietiikasta sekä eettisistä periaatteista, mutta ulkoapäin tulevat vaatimukset vievät aikaa eettiseltä pohdinnalta arjen työssä. Työntekijöille vieritetään paljon henkilökohtaista vastuuta eettisessä pohdinnassa sekä eettisten periaatteiden soveltamisessa. Sosiaalityöntekijät ovat valmiita työskentelemään eettisten periaatteiden mukaisesti sekä tuomaan esille periaatteita arjen työssä, mutta sosiaalialalla vallitseva kiire ja työn priorisointi vievät aikaa eettisesti laadukkaalta sosiaalityöltä. Sosiaalityöntekijöiden omat arvot ja asenteet vaikuttavat myös siihen, miten sosiaalityön eettiset periaatteet huomioidaan arjen työssä.
-
(2012)Nykyinen lastensuojelulaki (LsL 417/2007) tuli voimaan 1.1.2008 lukien. Lain voimaan tulon jälkeen lakiin on tehty lukuisia täydennyksiä ja muutoksia. Uusitussa lastensuojelulaissa (LsL 417/2007) säädettiin uudesta ennakollisesta lastensuojeluilmoituksesta (LsL 25. c §), joka tuli voimaan 1.3.2010 lukien. Lain mukaan ennakollinen lastensuojeluilmoitus tulee tehdä ennen lapsen syntymää 25. §:n 1 momentissa mainittujen ilmoitusvelvollisten henkilöiden toimesta, mikäli on perusteltua syytä epäillä, että lapsi tulee tarvitsemaan lastensuojelun tukitoimia välittömästi syntymänsä jälkeen. Tutkielman kohteena olivat ennakolliset lastensuojeluilmoitukset ja raskaana olevien naisten asiakasasiakirjat lähtien ennakollisesta lastensuojeluilmoituksesta lapsen syntymään saakka. Tutkielman tavoitteena oli tuottaa tietoa raskaana olevien naisten, syntyvien lasten ja perheiden erityisestä tuen tarpeesta sekä heille tarjotuista palveluista ja tukitoimista lastensuojelun kontekstissa. Tutkielmassa painottuu laadullisen tutkimuksen näkökulma, mutta aineistoa tarkastellaan myös määrällisesti. Aineiston perusjoukon muodostivat yhden kaupungin ennakolliset lastensuojeluilmoitukset ajalta 25.1.2010–17.10.2011 ja ositetulla satunnaisotannalla perusjoukosta poimitut kahdenkymmenenyhdeksän raskaana olevan naisen lastensuojelun asiakirjat lähtien ennakollisesta lastensuojeluilmoituksesta lapsen syntymään asti. Aineiston analyysimenetelmänä oli sisällönanalyysi. Ennakollisten lastensuojeluilmoitusten keskeisimpinä syinä oli vanhempien päihteiden käyttö, mielenterveysongelmat ja erilaiset sosiaaliset ongelmat kuten asunnottomuus, ristiriidat lähisuhteissa, perheväkivalta, toimeentulon ongelmat ja tukiverkoston puute. Pääasiassa ennakollisia lastensuojeluilmoituksia tehtiin sosiaali- ja terveydenhuollon viranomaisten toimesta. Raskaana olevan naisen ja syntyvän lapsen avun ja tuen tarve liittyi varhaisen vuorovaikutuksen tukemiseen, asumisen tukemiseen, taloudelliseen tukemiseen, vanhemmuuden tukemiseen, syntyvän lapsen terveen kasvun ja kehityksen sekä turvallisten kasvuolosuhteiden turvaamiseen.
-
(2016)Tämän pro gradu -tutkielman tavoitteena on selvittää, miten ehkäisevää lastensuojelua perustellaan ja mitä merkityksiä se saa eduskunnan täysistunnossa, jossa käsitellään uutta sosiaalihuoltolakia. Tutkimuksen toimintaympäristö on eduskunta instituutiona ja lainsäätäjänä. Keskeinen käsite on ehkäisevä lastensuojelu, jota lähestytään historian ja poliittisten kytköksien kautta. Teoreettinen viitekehys koostuu poliittisesta retoriikasta ja argumentaatioteoriasta. Tutkimus on laadullinen ja sen taustalla vaikuttaa sosiaalinen konstruktionismi. Aineisto koostuu yhdestä 30.9.2014 pidetystä eduskunnan täysistunnon pöytäkirjasta. Analyysi toteutettiin viisivaiheisesti aineistolähtöisellä retorisella analyysilla ja sisällönanalyysillä. Ensimmäisessä analyysivaiheessa yhteiskunnalliset ehkäisevän lastensuojelun toimijat eriteltiin sisällönanalyysia soveltaen mikro-, meso- ja makrotasoille. Analyysin toisessa ja neljännessä vaiheessa sovellettiin argumentaatioteoriaan nojautuvaa retoristen keinojen valikkoa. Analyysin kolmannessa vaiheessa aineistosta etsittiin sisällönanalyysin keinoin perusteluja ehkäisevälle lastensuojelulle ja viidennessä vaiheessa keskityttiin ehkäisevän lastensuojelun saamien merkitysten löytämiseen diskurssianalyyttistä menetelmää hyödyntäen. Kansanedustajat käyttävät erilaisia retorisia keinoja oman ja puolueensa position vahvistamiseen. Pöytäkirjassa painottuvat valtakamppailu, ongelma- ja huolipuhe. Keskeistä pöytäkirjan retorisessa rakenteessa ovat ehkäisevän lastensuojelun toimijat. Makrotason toimijat ovat puolue, politiikka ja yhteiskunta. Mesotason toimijat ovat työntekijät, sosiaalihuolto ja kunnat. Sosiaalityöntekijät ovat tärkeitä mesotason toimijoita, jotka saavat kansanedustajilta erityistä huomiota. Mikrotason toimijat ovat perhe, vanhemmat ja yksilö. Toimijoiden tasot ovat liikkuvia ja kytkeytyvät samanaikaisesti monelle tasolle. Kansanedustajat perustelevat ehkäisevää lastensuojelua talouden, arvojen, tavoitteiden, keinojen, prosessien ja uhkien avulla. Käytetyimmät perustelut ovat keinot ja talous. Puheenvuoroissa esiintyy yleisesti myös arvoihin liittyviä argumentteja. Ehkäisevää lastensuojelua perustellaan eniten argumentin luonteeseen liittyvän retoriikan avulla. Aineistoni toistuvimmat retoriset keinot ovat konseksuksella vahvistaminen, numeerinen tai empiirinen määrällistäminen ja liittoutumisasteen säätely. Seuraavaksi yleisimmät keinot ovat ääri-ilmaisujen käyttö, toimijoiden etäännyttäminen ja metaforien käyttäminen. Paatosta käytetään paljon. Pöytäkirjassa esiintyy usein myös yksityiskohdilla tai narratiiveilla vaikuttamista. Puhujakategorioilla oikeuttamista ja normaaliuden, poikkeavuuden sekä kulttuurin mielipiteen retorista tuottamista käytetään yhtä paljon. Lisäksi pöytäkirjassa esiintyy vakuuttamista tilanteen yleisimmillä piirteillä tai muilla syillä. Eetos, logos, etäännyttäminen omista intresseistä ja kolmen lista ovat aineiston harvinaisimmat käytetyt retoriset keinot. Yhteiskunnan puuttuminen perheiden ongelmiin on perusteltua sekä valtion vastuun että taloudellisen ja inhimillisen huolen kautta. Kansalaisten hyvinvointi on kansanedustajien puheenvuoroissa keskeinen arvo ja tavoite. Ehkäisevä lastensuojelu paikantuu eduskunnan täysistuntokeskusteluissa laajaksi kokonaisuudeksi, jossa on useita ulottuvuuksia ja sen toteuttamiskeinojen valikko on laaja. Retoristen keinojen avulla kansanedustajan oma toimijuus ehkäisevässä lastensuojelussa saadaan häivytettyä, mutta samanaikaisesti puhujan esittämälle asialle saadaan lisää uskottavuutta ja painoarvoa. Tutkimustulosten pohjalta nousevia keskeisiä käsitteitä ovat toimijuus, puuttuminen ja oikeutus. Näiden ydinkäsitteiden pohjalta määrittyy ehkäisevän lastensuojelun teemoiksi yhteiskunnan eri toimijoiden oikeutus puuttua perheiden ongelmiin. Eduskunta on vallan yhtenä mahtina ja demokratian näyttämönä tärkeässä asemassa ehkäisevän lastensuojelun diskurssin muotoutumista ja yksilön position asemoitumista ohjaavana voimana.
-
(2017)Tämän tutkimuksen kohteena ovat nuorten uusintavankien kokemukset itsestään ja elämästään rikollisuuden ja vankeuden kontekstista käsin tarkasteltuna. Sekä vankila asuinpaikkana että vankeus elämänkokemuksena ovat hyvin erityisiä. Näillä on vaikutusta myös yksilön identiteetin muodostumiselle. Tutkimus pohjautuu siihen huomioon, että vangit ovat alttiita ulkopuoliselle määrittelylle ja ennakkokäsityksille, mutta heidän omia kokemuksiaan ei ole riittävästi selvitetty. Metodologisesti tutkimus perustuu laadulliseen tutkimusperinteeseen, narratiivisuuteen ja sosiaaliseen konstruktionismiin. Tutkimus käsittelee identiteettiä ja vankeuden sekä rikollisuuden kokemuksia nuoruuden näkökulmasta käsin. Tutkimusaihe on eettisesti herkkä, sillä nuoret vangit ovat erityisen haavoittuvassa asemassa. Tutkimukseen on haastateltu seitsemää vähintään toista ehdotonta vankeustuomiotaan suorittavaa 19–28-vuotiasta miesvankia. Haastattelut on toteutettu eräässä Etelä-Suomen rikosseuraamusalueen suljetussa vankilassa. Aineisto on analysoitu narratiivisen ja temaattisen analyysin keinoin. Rikollisuuden ja vankeuden kokemuksia käsitellään analyysin pohjalta luotujen kolmen tarinatyypin avulla. Selviytymistarinassa rikokset ja vankeus esiintyvät osana menneisyyttä, joka on johtanut nykyhetkeen ja siihen, millainen ihmisestä on tullut. Tarinassa korostuu myös päähenkilön muutos. Keskeneräisessä tarinassa päähenkilö on vielä kiinni liminaalitilassa, eikä tarinan suunta ole selvillä. Rikollistarinassa korostuu rikollisuus ammattina ja päähenkilön elämäntapana sekä vaihtoehtojen puutteena. Vankeus nähdään tarinassa ammatin varjopuolena. Identiteettiä on tutkimuksessa lähestytty Vilma Hännisen esittämän sisäisen tarinan situaation kautta. Identiteettiä rakennetaan kertomuksissa toiseuden kautta. Tutkimuksessa esiin nousevia keskeisimpiä identiteetin ulottuvuuksia ovat poikkeava, leimattu identiteetti, erilaiset toiset sekä tulevaisuuden identiteetit. Vankien kertomukset paljastavat aiemman tutkimuksen tapaan, että vankila tuottaa ja vahvistaa poikkeavuuden kokemuksia. Vankeus myös kietoutuu syrjäytymisen kysymyksiin, ja erityisesti nuoret vangit jäävät helposti vaille vaihtoehtoisia elämäntarinoita. Nuoret tarvitsevat runsaasti psykososiaalista tukea, mutta vankilan kontrollijärjestelmässä se ei ole riittävissä määrin mahdollista. Vangin huomioiminen yksilönä ja hänen ainutlaatuisten kokemuksiensa ymmärtäminen ovat tärkeitä lähtökohtia identiteetin rakentumisessa ja kiinnittymisessä takaisin yhteiskuntaan.
-
(2017)Pro gradu –tutkielman aihe liittyy lastensuojeluilmoituksen vastaanottamisen ja käsittelyn vaiheeseen lastensuojelussa eli niin sanottuun ensiarviointityöskentelyyn. Lastensuojeluilmoituksen saavuttua sosiaalitoimeen on lastensuojelun työntekijän lain mukaan välittömästi arvioitava, onko lapsella tarve kiireellisille lastensuojelun toimenpiteille. Lisäksi työntekijän on ratkaistava, aloitetaanko sosiaalihuoltolain 36 §:n mukainen palvelutarpeen arviointi. Lastensuojelun sosiaalityön alkuvaiheeseen liittyvä tutkimus on tärkeää, sillä työvaihe on keskeinen määritettäessä lastensuojelun asiakkaaksi tulemisen edellytyksiä. Tutkimuksessa mielenkiinto kohdistuu tapauksiin, joissa lastensuojeluilmoituksessa esiin tuotu huoli ei johda palvelutarpeen arvioinnin tai lastensuojelun asiakkuuden aloittamiseen. Aihetta lähestytään asiakirjojen kautta tutkimalla sosiaalialan ammattilaisten ensiarviointityöskentelystä laatimia asiakaskertomuksia. Tutkimuskysymys liittyy siihen, mitä tietoa lastensuojelun työntekijät tekevät asiakaskertomuksissa näkyväksi ja miten päätös palvelutarpeen arvioinnin tarpeettomuudesta tuodaan niissä esiin. Aineisto käsitti 401 asiakaskertomusta, joista 44 poimittiin tarkemman sisällönanalyysin kohteeksi. Sisällönanalyysin kautta hahmottui kolme keskeistä teemaa, joista tietoa asiakaskertomuksiin kirjattiin. Ensimmäinen oli lapseen kohdistuva huoli, joka liittyi joko lapsen lähipiiriin kuuluvan aikuisen tai lapsen omaan toimintaan. Huolen sisällölliset teemat olivat moninaisia. Toisekseen tietoa kirjattiin lapsen ja perheen elämäntilannetta kannattelevista voimavaroista sekä arvioidusta tuen tarpeesta. Kolmas teema liittyi päätökseen olla aloittamatta palvelutarpeen arviointia. Asiakaskertomuksiin kirjattu tieto oli ensisijaisesti vanhempien tuottamaa. Sen sijaan lapsen asema tiedontuottajana ei ollut selkeä, sillä lapsen tuottamaksi kirjattua tietoa ei asiakaskertomuksissa ollut välttämättä lainkaan. Myös lastensuojelun työntekijöiden oma ammatillinen ääni oli asiakaskertomuksissa vähäistä. Muiden viranomaisten tuottamaa tietoa oli asiakaskertomuksiin kirjattu tapauksesta riippuen. Dokumentointi tekee sosiaalityön prosessit ja syntyvän tiedon näkyväksi. Siksi olisi tärkeää, että työntekijöiden ammatillinen tieto näkyisi selkeämmin ensiarviointityöskentelystä laadituissa asiakaskertomuksissa. Lisäksi lapsen asema tiedontuottajana voitaisiin huomioida kirjaamiskäytännöissä paremmin ja myös lapsen edun näkökulma voisi olla vahvemmin esillä. On kuitenkin muistettava, että mahdolliset puutteet kirjaamiskäytännöissä eivät suoraan kerro puutteista tehdyssä asiakastyössä.
-
(2019)Ilman huoltajaa tulevia alaikäisiä turvapaikanhakijoita on usein kuvailtu haavoittuvaisena ryhmänä ja olosuhteidensa uhreina. Itse olen halunnut kuvata nuoret subjekteina ja tuoda kuuluviin nuorten omat äänet. Olen ollut kiinnostunut nuoruudesta ja orastavasta aikuisuudesta elämänvaiheena, nuorten muutosta perheryhmäkodista omilleen ja siihen liittyvästä siirtymästä. Tämän Pro gradu -tutkielman tarkoituksena on selvittää miten Suomeen ilman huoltajaa tulleet pakolaisnuoret kokevat elämäntilanteensa ja tulevaisuutensa. Olen tarkastellut tätä kolmen kysymyksen kautta: 1. Miten nuoret kuvaavat aikuisuushaasteitaan Suomessa? 2. Miten nuoret luonnehtivat itsenäistymistä ja siirtymää perheryhmäkodista omaan kotiin? 3. Miten nuoret kuvaavat ja kertovat tulevaisuudestaan? Tutkimusaineisto koostuu yksilöhaastatteluista ilman huoltajaa tulleiden pakolaisnuorten kanssa. Kuusi (6) nuorta osallistui tutkimukseeni kahdesta eri perheryhmäkodista. Nuoret olivat haastatteluhetkellä 15–18-vuotiaita ja heille oli myönnetty oleskeluluvat. Haastatteluissa olen käyttänyt Tulevaisuuden muistelu -menetelmää, joka on ratkaisukeskeinen, positiivinen ja vahvuuksiin keskittyvä menetelmä, jonka avulla tutkimukseni nuoret ovat saaneet vapauden kertoa oman näkemyksensä tulevaisuudesta. Puolet haastatteluista tehtiin tulkin avustuksella ja tulkkauksen ongelmallisuutta olen myös käsitellyt tutkielmassani. Haastattelut nauhoitettiin ja litteroitiin, jonka jälkeen ne analysoitiin sisällönanalyysin avulla. Lisäksi olen kirjoittanut tutkimuspäiväkirjaa. Olen analyysini pohjalta tuonut esiin nelinkertaisen haasteen ilman huoltajaa tulleiden pakolaisnuorten aikuisuuteen siirtymisessä. Haasteet ovat 1) nuoruus ja orastava aikuisuus elämänvaiheena, 2) siirtolaisuus osana nuorten menneisyyttä, nykyisyyttä ja tulevaisuutta, 3) varhainen omilleen muutto ja 4) huoli ja epävarmuus kotimaan tilanteesta, perheestä ja omasta tulevaisuudesta Suomessa. Haasteista huolimatta tutkimukseni tulokset osoittavat, että nuorilla on haaveita ja suunnitelmia tulevaisuuden suhteen sekä he ovat motivoituneita ja kyvykkäitä toteuttamaan niitä. Kaikki tutkimukseni nuoret näkivät tulevaisuutensa Suomessa, toivoivat perheenyhdistämistä, että oppisivat suomen kielen ja opiskelisivat mieleisen ammatin tai tutkinnon. Nuoret toivoivat elävänsä tulevaisuudessa aivan tavallista ja rauhallista elämää. Tärkein keino saavuttaa tavoitteet tulevaisuudessa oli opiskella ahkerasti koulussa ja oppia suomen kieli sekä pysyä poissa ongelmista. Puolet nuorista suhtautui kriittisesti perheryhmäkotiin, etenkin sen sääntöihin ja ohjaajiin. Omilleen muuttamista nuoret kuvailivat pääosin hyvänä asiana. Tärkeimmät elementit olivat vapaus ja oman kodin rauha. Vastuunottamista pidettiin sekä haasteellisena että hyvänä ja voimaannuttavana asiana. Tutkimukseni huolestuttavin tulos oli, etteivät nuoret puhu huolistaan kenellekään. Samalla moni toivoi, että tulevaisuudessa olisi joku, jolle voisi puhua. Ilman huoltajaa tulleet pakolaisnuoret tulisi ensisijaisesti nähdä toimijoina, passiivisten uhrien sijaan. Heidät tulisi kuitenkin kohdata sitä taustaa vasten, että heillä on moninkertainen haaste siirtyä aikuisuuteen; he ovat nuoria, siirtolaisia, varhain joutuneet eroon vanhemmistaan, muuttavat jo 18-vuotiaina omilleen ja kantavat paljon huolta ja epävarmuutta mukanaan. Nämä haasteet eivät kuitenkaan määrittele pakolaisnuoria ja on tärkeä nähdä nuori haasteiden takana.
-
(2018)Pro gradu -tutkielmani käsittelee lastensuojelun palvelutarpeen arvioihin liittyvää päätöksentekoa. Tutkin lastensuojelun palvelutarpeen arvioiden asiakirjoja ja niissä esiintyviä perusteluja lastensuojelun tarpeettomuudesta. Tutkimusaineisto koostuu eteläsuomalaisen kunnan lastensuojelussa vuonna 2017 tehtyjen lastensuojelun palvelutarpeen arviointien asiakirjoista. Asiakirjamateriaalissa on mukana sosiaalityöntekijöiden ja sosiaaliohjaajien asiakas- ja verkostotapaamisista sekä puheluista tehdyt kirjaukset, ja arvioiden yhteenvedot. Aineisto muodostuu tapauksista, joissa palvelutarpeen arvion asiakkaat eivät valikoidu lastensuojelun tai sosiaalihuollon asiakkaiksi. Tutkimuksen teoreettis-metodologinen viitekehys rakentuu sosiaalisesta konstruktionismista, diskurssianalyysistä ja kategoria-analyysistä. Käsitän todellisuuden vuorovaikutuksessa rakentuvana ja neuvoteltavissa olevana. Todellisuus rakentuu paikallisissa tulkintakäytännöissä, joissa tuotetaan ja ylläpidetään arkielämän moraalista järjestystä. Analysoin aineistoa diskurssianalyyttisesti. Käytän analyysin metodina kategoria-analyysiä. Kategoriat ovat kiinteä osaa sosiaalista toimintaa. Niitä luodaan ihmisten nimetessä ja luokitellessa asioita ja toisia ihmisiä. Tutkimuksen perusteella palvelutarpeen arvioiden johtopäätöksissä rakentui neljä lastensuojelun tarpeettomuuden kategoriaa. Lastensuojelun tarpeettomuuteen päätyvissä arvioissa tapauksia määriteltiin ainutlaatuisiksi tilanteiksi, ei tällä hetkellä toimenpiteitä vaativiksi, vääriksi hälytyksiksi ja ohimeneviksi haastaviksi elämäntilanteiksi. Aineistossa esiintyi kuitenkin vain harvoin pelkkä lastensuojeluilmoituksessa esiintyvän ongelman kategorisointi johtopäätösten perusteluna. Paikansin aineistossa lisäksi kaksi arvioiden johtopäätöksiä vahvistavaa kategoriaa. Yhtäältä sosiaalityöntekijät käyttivät toisten viranomaisten tai yhteistyökumppaneiden lausuntoja vahvistamaan omia johtopäätöksiään. Toisaalta arvioihin kirjattiin havaintoja perheiden, ja etenkin vanhempien moraalisesta kunnollisuudesta todisteena lastensuojelun tarpeettomuudesta. Asiakasvanhempien moraalisen kunnollisuuden arviot rakentuivat teksteissä sosiaalityöntekijöiden omista havainnoista vanhempien vastuullisuudesta ja lasten normaalista käytöksestä ja lapsuudesta.
Now showing items 41-60 of 429