Browsing by study line "Social Work"

I den här magisteravhandlingen har jag genom en implementeringsstudie undersökt socialvårdspersonals erfarenheter av implementeringen av klient- och patientdatasystemet Apotti med betoning på språkliga dimensioner. Genom forskningen har jag haft som mål att belysa möjliga förändringar implementeringen lett till, vilka utmaningar eller fördelar de stött på samt vilka möjliga lösningar de hittat. Tematiken för studien har vuxit fram genom en tidigare praktikforskningsrapport där behovet av vidare forskning om effekterna av implementeringen av Apotti inom svenskspråkig socialservice aktualiserades. Apotti som datasystem har i media och samhället i stor möts av stor kritik både av professionella och brukare. Tidigare forskning på fältet visar att datasystem i alla tider varit svåra att implementera inom så väl social- som hälsovård. För att närma mig syftet för studien ställdes tre forskningsfrågor: 1) Vilka erfarenheter har anställda inom familje- och socialtjänster av datasystemet Apotti? Hur har implementeringen påverkat deras praktiska vardag? 2) Hur har datasystemet Apotti påverkat anställda inom familje- och socialtjänsters handlingsutrymme med tanke på det svenskspråkiga klientarbetet? 3) Hur resonerar anställda inom familje- och socialtjänster om Apottis betydelse för klienter och deras vardag? Som teoretiska redskap under analysen av insamlat material använde jag mig av CFIR ramverket samt handlingsutrymme och brukardelaktighet som begreppsliga element. CFIR ramverket fungerade som redskap för att ta fasta på vilka faktorer som kan ligga till grund för socialvårdspersonalens erfarenheter av datasystemet Apotti. Genom handlingsutrymme försökte jag ta ställning till om Apotti möjliggjort eller inskränkt för det svenskspråkiga sociala arbetet, och med hjälp av brukardelaktighet tog jag fasta på klienternas perspektiv. Det empiriska materialet för studien samlades in genom två fokusgruppsintervjuer samt en individuell intervju. Sammanlagt deltog 9 anställda inom familje- och socialtjänster som har erfarenhet av implementeringen av Apotti-systemet. Det insamlade materialet analyserades genom en kvalitativ teoristyrd innehållsanalys. Resultaten för avhandlingen visar att anställda inom familje- och socialtjänsters allmänna erfarenheter av Apotti-systemet till stor del var negativa. Respondenterna upplevde att datasystemet var tidskrävande och svårhanterligt. Utöver detta upplevde respondenterna en viss osäkerhet över arbetet med datasystemet samt att de inte har stora möjligheter att påverka eller utveckla systemet. Å andra sidan ansåg respondenterna att möjligheten till kommunikation och nätverkande med andra professionella förbättrats. Det största stödet för att handskas med datasystemet upplevde respondenterna att de hittade hos kollegor och andra stödpersoner. Respondenterna upplevde många utmaningar med att Apotti inte finns tillgängligt på svenska. Flera botten, verktyg och funktioner fanns vid tidpunkten för datainsamling inte tillgängliga på svenska vilken respondenterna upplevde försvårade deras arbete med svenskspråkiga klienter. Problematiken präglades av längre arbetsprocesser, osynligt arbete, oro och osäkerhet över tjänstemannasäkerhet och -ansvar samt en känsla av att det svenskspråkiga sociala arbetet förbisetts eller glömts bort. Ur klienternas perspektiv visade resultaten på en dubbelsidig inverkan på klienternas delaktighet. Å ena sidan har delaktigheten ökat genom att klientportalen Maisa möjliggjort att vara mer involverade i sin dokumentationsprocess. Å andra sidan upplevde respondenterna att brukardelaktigheten inskränkts med tanke på att Apotti och den tillhörande klient- och patientportalen Maisa inte tills vidare finns tillgängliga på svenska.

Syftet för denna avhandling är att undersöka hur socialarbetare upplever och kritiskt reflekterar kring att etiska principer och etiska överväganden tillämpas i omhändertagandeprocessen i barnskyddet. Syftet är vidare att undersöka etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt om Covid-19 pandemin har haft en påverkan på den etiska tillämpningen i omhändertagandeprocessen. Forskningsmaterialet insamlades genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes på distans via programmet Microsoft Teams på grund av den rådande Covid-19 pandemisituationen. Sammanlagt fem socialarbetare, som jobbade i barnskyddets öppenvård, deltog i studien. Materialet är analyserat med en teoristyrd innehållsanalys. Som teoretisk referensram har jag använt mig av Paynes (2015) kritiska teori och av Banks (2001) teori om etiska principer. Resultaten fördelades enligt analysen i tre huvudrubriker: etiska principer i omhändertagandeprocessen, etiska konflikter i omhändertagandeprocessen samt Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen. Resultaten i studien visar att socialarbetarna tillämpar etiska principer och etiskt tänkande under omhändertagandeprocessen på ett professionellt sätt. Socialarbetarna beskriver att etiskt tänkande ofta är undermedvetet i yrkesrollen. Barnets delaktighet, personlighet och självbestämmanderätt beaktas genom öppen och ärlig kommunikation, genom att lyssna på barnet, tala på barnets nivå, svara på frågor, ta känslor i beaktande och vara närvarande. Att upprätthålla sekretessen under omhändertagandeprocessen ansågs inte problematiskt. Ibland måste etiska principerna ses över och begränsningar måste göras, till exempel då klientens självbestämmanderätt måste begränsas. Socialarbetarna berättar att det förekommer olika etiska konflikter under omhändertagandeprocessen. Placering av spädbarn och ungdomar var en etisk fråga som orsakade konflikter. Även resursbrister i olika stödåtgärder för klienterna ansågs orsaka konflikter. Resultaten gällande Covid-19 pandemins påverkan på omhändertagandeprocessen visar att socialarbetarna upplever att pandemin har påverkat barnskyddsklienternas psykiska välmående och på socialarbetarnas arbetsförhållanden negativt. Bland annat distansmöten och trögare arbetsprocesser togs upp som svårigheter i arbetet under pandemin. Avhandlingen pekar på att det finns behov av att fortsätta studera pandemins påverkan på socialt arbete och kritisk reflektera över socialarbetarnas maktperspektiv och tillämpning av etiska principer i arbetet

Det finländska samhället står inför stora demografiska förändringar när fyrtiotalets stora årskullar börjar nå en ålder på 80 år fr.o.m. 2020. Den nuvarande socialpolitiska strategin är att den åldrande befolkningen skall bo hemma så länge som möjligt, och att servicebehovet skall förskjutas så långt det går. Retoriken som politikerna använder sig av kan ses att vara präglad av paradigmen om framgångsrikt och aktivt åldrande, vilka i sin tur anses vara kopplade till marknadskrafternas intressen och kostnadseffektivitet. Risken med dessa paradigm är att de skapar för snäva modeller för vad ett gott åldrande är, i vilka alla inte ryms in i. Avhandlingen betraktar äldre som lever i den sk. fjärde åldern, d.v.s. senålderdomen, en tid som placerar sig efter den tredje åldern, som avser tiden efter pensionering. Till skillnad från den tredje åldern, kan den fjärde åldern ses att vara något avskilt från det övriga samhället, en ålderskategori som inte själv har möjlighet att definiera sig själv, utan tillges olika meningar. Den fjärde åldern innebär ofta varierande grad av funktionsnedsättning, vilket medför att man i någon mån behöver utomstående hjälp för att klara sig i vardagen. Omständigheterna i den fjärde åldern kan beskrivas som en övergångsperiod där den äldre placerar sig i centrum för starka, både individuella men även samhälleliga krafter som drar åt två olika håll – att upprätthålla kontinuitet eller ingå i förändring. Denna avhandling beskriver processerna kring förändring och anpassning i den fjärde åldern utifrån den av Jyrki Jyrkämä (2008) utarbetade modellen om aktörskap. Aktörskapet innefattar en förståelse för individen som ett reflekterande subjekt, som gör olika val beroende på de resurser som finns tillhands i växelverkan till de omgivande strukturerna. I denna avhandling ligger särskilt fokus på aktörskapets reflexiva dimension, samt på kontexten, i detta fall Folkhälsanhusen, vilka är seniorbostadshus avsedda för +55 åringar. Materialet består av 6 enskilda, semi-biografiska intervjuer, varav en är en parintervju. Syftet med denna studie är att ge en nyanserad bild av de förändringar och anpassningar som individer i den fjärde åldern genomgår, och hur dessa påverkas av individens särskilda persona och kontexten. Resultaten i denna studie tyder på att processerna kring aktörskapets förändringar i den fjärde åldern är högst unika och bundna till varje enskild individs person, dess historia, dess förhållande till kontext och de resurser som finns till hands. Förändringarna som särskilt lyfts upp som betydelsefulla i denna studie är; förändringar som berör hobbyer och särskilda intressen, förändringar som berör det vardagliga livet på Folkhälsanhuset, förändringar som berör vänskapsrelationer och förändringar i anslutning till sommarstugor. Anpassning till förändringarna har inte alltid varit möjlig, och påverkas av graden av funktionsnedsättning och de resurser som finns till förfogande. Anpassningsstrategierna innehåller inslag av det som kallas SOC, d.v.s. selektiv optimering och kompensation (Baltes & Baltes, 1990) och den emotionella selektivitetsteorin (Baltes & Carstensen, 1999). Individerna tar stöd av varandra och ingår i ett slags delat aktörskap, vilket kan ses som ett vänskapligt utbyte av tjänster. Vidare har man kunnat se att en del av de äldres livsföring präglas av det Zimmermann & Grebe (2013) kallar Senior Coolness, vilket innebär ett avspänt och avståndstagande förhållningssätt till ålderdomens motgångar, samt det Tornstam (2011) kallar för gerotrancendens, en mognadsprocess där den äldre minskar på sin aktivitet, minskar på sin självcentrering, och utvecklar en anknytning till gångna generationer. Kontexten, d.v.s. Folkhälsanhusen, erbjuder en trygg miljö att åldras i, både i praktisk och sociokulturell bemärkelse. Att bo på ett Folkhälsanhuset stöder den äldres aktörskap och skyddar för diskursiva och snäva åldersförväntningar. Studien visar att det finns ett behov mer person-centrerade arbetsmetoder inom socialt arbete, t.ex. i form av biografiskt-inspirerade metoder, där man kunde tillsammans med klienten utforska vad det är som utgör kärnan i deras person och aktörskap och utifrån det ställa upp målsättningar för hur arbeta mot ett gott åldrande.

Magisteravhandlingens syfte är att undersöka professionellas syn på barn och ungas digitala medieanvändning samt att skapa en djupare förståelse av effekter av digital medieanvändning hos barn och unga. Fokus ligger på de professionella inom barn-och familjetjänster på basnivån. Studien har följande två frågeställningar: 1. På vilket sätt syns barn och ungas ökade digitala medieanvändning i professionellas arbete inom barn- och familjetjänsternas basservice? 2. Hur ser professionella på sin egen roll i förebyggande av negativa sidor av den digitala medieanvändningen hos barn och unga inom barn- och familjetjänsternas basservice? Tidigare forskningsresultat visar att digitalmedia har blivit en fundamental aspekt av familjeliv. Professionellas subjektiva uppfattning och eventuell oro om en överdriven digital medieanvändning hos barn och unga är viktigt att undersöka och lyfta fram eftersom det är just de professionella som kan notera objektiva tecken på förhållanden i samhället som skapar skadliga effekter. Som teoretiska utgångspunkter har utvecklingsekologiska teorin samt hermeneutiska ansatsen använts. Empiriska materialet består av halvstrukturerade intervjuer och sammanlagt 10 respondenter har deltagit i studien. Analysmetoden har utgjorts av innehållsanalys. Denna metod valdes i och med mitt intresse att lyfta fram och skapa en förståelse av professionellas uppfattningar och tankar kring temat. Resultaten tyder på att den digitala medieanvändningen är ett mångfacetterat ämne som behöver betraktas i ett samspel mellan olika nivåer och kontexter för att kunna notera och tolka olika konsekvenser och påverkningar de har på barn och unga samt familjer. Resultaten lyfter fram vikten av ett familjecentrerat förebyggande arbete samt behovet av gemensamma riktlinjer gällande barn och ungas digitala medieanvändning.

Syftet med denna lösningsinriktade avhandling är att beskriva fenomenet föräldraalienation och vilka konsekvenser det kan ha för barnet. Med föräldraalienations avses att den ena föräldern hindrar barnet från att träffa den andra föräldern, pratar illa om den andra föräldern och påverkar barnet så att barnet vänder sig mot den andra föräldern och relationen mellan barnet och den andra föräldern förstörs. Föräldraalienation är ett komplext fenomen med omfattande och skadliga följder i all synnerhet för barnet. Genom denna kvalitativa studie granskas, med hjälp av innehållsanalys fyra barns klientberättelser (totalt 462 sidor) och hur socialarbetare inom barnskyddet uppmärksammar barnets perspektiv i dessa. Forskningsfrågorna är: ”Hur synliggörs det utsatta barnet i barnskyddets klientberättelser? ” och ” ” På vilket sätt framkommer det ur klientberättelserna lösningar och överlevnadsstrategier som förbättrar situationen för de involverade?” Teoretiskt stöder sig avhandlingen på anknytningsteorin liksom det salutogena perspektivet och känslan av sammanhang. Barnskyddets dokumentation har en stor betydelse i barnskyddsarbetet och framför allt i ett målinriktat förändringsarbete. Studiens resultat visar dock att en stor del (462/154) av de studerade dokumenten inte handlade om barnet utan om de vuxna och deras konflikter och problem. Även om denna begränsade studies resultat inte går att generalisera väcker studien frågan om barnskyddets arbete direkt med barnet kunde utvecklas och utökas. De professionella förefaller behöva mera kunskap och handlingsmodeller i sitt arbete med föräldraalienation och även det multiprofessionella samarbetet bör effektiveras. Satsningar på det förebyggande arbetet efterlyses så att interventioner kunde göras tidigare för att undvika att situationen blir allvarlig och svår att reparera.

Detta är en kvalitativ studie om hur barnskyddet framställs i diskussionsforum på nätet. Syftet är att få en större förståelse för hurudana bilder som målas upp av barnskyddet i diskussionsforum på nätet, samt reda ut vilka röster som hörs i diskussionen. De två centrala frågeställningarna lyder: Hur framställs barnskyddet i diskussionsforum för föräldrar på nätet? Vilka subjektpositioneringar kan man identifiera i diskussionerna och hur relaterar de till framställningarna av barnskyddet? Den teoretiska referensramen baserar sig på socialkonstruktionism, subjektpositioneringar och teorier om kunskap och makt. Som analysmetod används kvalitativ innehållsanalys. Forskningsmaterialet består av fyra diskussionstrådar i tidningen Vauvas diskussionsforum ”Aihe vapaa” på nätet. I diskussionerna kan fyra olika bilder av barnskyddet urskiljas: barnskyddet som onödigt, nödvändigt, skadligt och hjälpande. Fördelningen mellan bilderna är relativt jämn. I analysen framkommer även två komponenter som har betydelse för hur bilden av barnskyddet konstrueras: behovsperspektiv och frivillighetsgrad. I de framställda bilderna av barnskyddet är utomstående röster mest representerade, medan brukare av barnskyddstjänster och professionella är i minoritet. Framställningen av barnskyddet påverkas av vem som deltar i diskussionen. Användare som inte har egen erfarenhet av barnskyddet argumenterar, kritiserar och försvarar både barnskyddet som system, de professionella och föräldrar. Brukarna framställer barnskyddet utifrån sina personliga erfarenheter och de missnöjda brukarna är dubbelt fler än de nöjda. De nöjda brukarna och de professionella framställer barnskyddet som nödvändigt och hjälpande. De slutsatser som har kunnat dras från analysen är att framställningen av barnskyddet är mer varierad i diskussionsforumet än i massmedia överlag. Utomstående röster om barnskyddet representerar motsatta perspektiv som argumenterar mot varandra, kritiserar eller försvarar barnskyddet och föräldrar. När barnskyddet konstrueras ur ett erfarenhetsbaserat perspektiv målas bilderna oftare upp som negativa. De missnöjda brukarna konstruerar bilden av barnskyddet utgående från känslomässiga upplevelser av den stigmatisering och skam som är förknippad med barnskyddet. Att frivilligt söka hjälp, att föräldrarna är av samma åsikt gällande målsättningarna med barnskyddsarbetet, och att de har en god relation till socialarbetaren bidrar till nöjda brukare som förmedlar en bild av barnskyddet som hjälpande. Det framkommer ett behov av professionella röster på nätet, som kan ge aktuell information och svara på anonyma frågor. Det kan ändra uppfattningen om barnskyddet och lugna ner tonen i diskussionsforum, där det annars förekommer hård kritik och hätsk argumentation. Barnskyddets uppgift och maktposition framstår som otydlig, vilket orsakar en mer negativ bild av det. Även motsättningar mellan barns och föräldrars behov samt mellan frivillighet och tvång påverkar framställningen av barnskyddet. Barnskyddets rykte har stor betydelse för föräldrars vilja att söka hjälp, och det är viktigt att uppmärksamma detta mera inom det strukturella sociala arbetet. Resultatet illustrerar barnskyddet som ett uttryck för de motsättningar och inre konflikter som är förknippade med barnskyddets dubbla roll som både stödjande och kontrollerande instans.

Klimatförändring och miljöförstöring är en av vår tids största frågor men ändå har de fått liten uppmärksamhet inom socialt arbete och inom socialarbetarutbildningen i vårt land. Grönt socialt arbete behandlar hur de sociala, ekonomiska och ekologiska processerna påverkar varandra och vilken betydelse de har för människans mående och välfärd. Syftet är att ge en inblick hur socialarbetsutbildningen inkluderar grönt socialt arbete i Finland och ta reda på hur studenterna tänker i frågan. Teorin professionell socialisering används som en tankeram för att förstå utbildningens betydelse för kommande socialarbetare. Intervjuerna gjordes med tio socialarbetarsstudenter och nyligen utexaminerade från finländska universitet. Informanterna intervjuades via semi-strukturerade datorstödda intervjuer och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att informanterna upplever att klimatförändringen är vårt mest akuta problem. Klimatförändringen skapar ångest hos dem själva och de anser att de inte har tillräckligt med kunskap att bemöta brukarnas klimatångest. Informanterna reflekterar över sina egna konsumtionsval men anser att det framför allt krävs politisk styrning och internationellt samarbete för att kunna bekämpa klimatförändringen. Informanterna är positivt inställda till att grönt socialt arbete ingår i socialarbetarutbildningen. De önskar att grönt socialt arbete skulle nämnas redan under socialarbetets introduktionskurser, ingå som en obligatorisk kurs vid kandidatstudierna och som en valbar kurs på magisternivån. De önskar mera kunskap om praktiska tillämpningar av grönt socialt arbete och de önskar fördjupa sig i ämnet via deltagande i projekt, inom praktikforskning och workshops. Studenterna saknar en begreppsutredning av begreppen grönt socialt arbete, ekosocialt social arbete och green-care. Informanterna anser att ansvaret att tillämpa grönt socialt arbete måste förankras inom organisationen. Som socialarbetare behöver de stöd av ledningen, tid, resurser och ett klart formulerat mål för grönt socialt arbete.

Tutkielma käsittelee traumaattisia synnytyskokemuksia ja niihin liitettyjä seurauksia ja merkityksiä. Tutkielmani on osa Koneen säätiön rahoittamaa nelivuotista ”Kamppailu synnytyksestä – suomalaisen synnytyskulttuurin murros”-tutkimushanketta (2020-2023). Aineistonani on tutkimushankkeen osana kerätty, traumaattiseksi määriteltyjä synnytyksiä koskeva kirjallinen aineisto. Neljästäkymmenestäkahdesta kertomuksesta koostuva aineisto on 23 kirjoittajan tuottama ja jokaisella kertojalla oli vähintään yksi traumaattiseksi määrittelemä synnytyskokemus. Liitän tutkielmani osaksi laajempia keskusteluja traumatietoisesta työotteesta ja synnytyskulttuurin murroksesta. Synnytyskokemuksia koskeva kiinnostus liittyy laajempiin keskusteluihin positiivisen synnytyskokemuksen merkityksestä ja synnyttäjäkeskeisen hoidon vahvistamisesta. Synnytystä koskeva sosiaalitieteellinen tutkimus liittyy laajempiin keskusteluihin esimerkiksi medikalisaatiosta ja professionaalistumisesta. Sosiaalityön tutkimuksessa seksuaali- ja lisääntymisterveyteen liittyvät kysymykset ovat jääneet perifeerisiksi, vaikka sosiaalityö on sitoutunut edistämään ihmisoikeuksia. Tarkastelen tutkielmassani traumaattisia synnytyksiä koskevia kertomuksia vastakerronnan tapoina, jotka rakentuvat suhteessa laajempiin valtakertomuksiin äitiydestä, synnytyksestä ja terveydenhuollosta. Traumaattisia synnytyskertomuksia koskevat kertomukset rakentuivat neljästä ydinelementistä: ruumiillisuudesta, tilan kokemuksista, eletyn elämän epävarmuudesta sekä ajallisuudesta. Traumaattisen synnytyksen seuraukset olivat kertojien elämässä laaja-alaisia ja pitkäkestoisia. Traumaattinen synnytyskokemus vaikutti kertojien psyykkiseen vointiin, kehoon, vanhemmuuteen ja vauvaan muodostuvaan kiintymyssuhteeseen, ihmissuhteisiin sekä sosiaaliseen luottamukseen. Monet traumaattisen synnytyksen läpikäyneet kertojat kuvasivat usein syvää epäluottamusta eivätkä kyenneet luottamaan toisilta, etenkään terveydenhuollolta saatavaan apuun. Traumaattisen synnytyskokemus sai kertomuksissa elämänkaaren käännekohtina kahdenlaisia merkityksiä: yhtäältä se saattoi olla rikkova, synnytystä koskeviin kulttuurisiin valtakertomuksiin sopimaton kokemus, jonka poikkeuksellisuus ja satuttavuus sai heidät kyseenalaistamaan sekä omaa arvoaan ja toimintaansa, myös heitä hoitanutta henkilökuntaa ja synnytyskulttuuria. Toisille synnytyskokemus määrittyi naiserityisenä kokemuksena, eräänlaisena aikuistumisriittinä, johon joissain kertomuksissa liittyi myös irtautuminen omasta lapsuudenperheestä ja oman hoivahistorian pohtiminen. Traumaattinen synnytyskokemus saattoi pidemmällä aikavälillä määrittyä myös merkityksellisenä emansipaation ja henkisen kasvun lähteenä. Traumaattisten kokemusten integrointia osaksi omaa elämäntarinaa tukivat arvostavat kohtaamiset, kertojien kokemusten validointi ja mahdollisuus jäsentää omaa kokemusta esimerkiksi kirjallisesti tai vuorovaikutuksessa. Traumaattisista synnytyksissä selviytymisessä ja elämän jatkamisessa tukivat myös kannatteleva arki, saatu psykososiaalinen tuki ja vahva ammatillinen tuki. Ammatillisen avun saaminen kuvattiin kertomuksissa usein epävarmana ja kuormittavana. Avun oikea-aikainen saaminen oli vaikeaa, avun hakeminen edellytti aktiivisuutta ja itseohjautuvuutta ja julkisen äitiyshuollon tuki kuvattiin usei riittämättömäksi tai vääränlaiseksi. Saatavilla olevan avun riittämättömyys tai sopimattomuus ohjasi kertojia hakemaan apua julkisen äitiyshuollon ulkopuolelta. Julkisen äitiyshuollon ulkopuolisen avun hakeminen ja saaminen ei ollut kuitenkaan kaikille mahdollista ja moni koki jäävänsä vaille oikeanlaista ja oikea-aikaista tukea.

Sammandrag Fakultet: Statsvetenskapliga fakulteten Utbildningsprogram: Magisterprogram i samhällsvetenskaper Studieinriktning: Socialt arbete Författare: Jenny Heino Arbetets titel: Handlingsutrymme vid distansarbete - öppenvårdens barnskyddssocialarbetares upplevelser under Covid19-pandemin Arbetets art: Magisteravhandling i socialt arbete Månad och år: September 2022 Sidantal: 92 Nyckelord: Handlingsutrymme, distansarbete, Covid19-pandemi, Barnskyddets öppenvård Förvaringsställe: Helsingfors Universitets bibliotek Övriga uppgifter: - Sammandrag: Syftet med denna magisteravhandling är att öka kunskapen kring hur öppenvårdens barnskyddssocialarbetare upplever att det professionella handlingsutrymmet har förändrats under Covid19-pandemin i och med de rekommendationer gällande distansarbete som myndigheterna utfärdat. Jag har jämfört pandemisituationen med förhållandena innan pandemin, och hur pandemin har förändrat det sociala arbetet inom barnskyddet, vilka långsiktiga förändringar den har fört med sig samt vilka verktyg socialarbetarna kommer att ta med sig till det framtida arbetet. Jag närmar mig frågan om handlingsutrymme genom många olika teoretiska infallsvinklar varav organisationsteori, gräsrotsbyråkrati samt yrkesprofessionalism står i centrum. Utöver detta bekantar jag mig med färsk vetenskaplig forskning som har fördjupad kunskap om både gräsrotsbyråkrati under kristider samt hur dessa kriser kan fungera som störande för själva arbetet på gräsrotsnivå. Avhandlingen vilar på kvalitativa grunder och sex av öppenvårdens barnskyddssocialarbetare intervjuades genom kvalitativa halvstrukturerade intervjuer. Materialet analyserades därefter genom kvalitativ teoristyrd innehållsanalys. Resultatet tyder på att socialarbetarna upplever att deras handlingsutrymme inskränktes allra mest då undantagsförhållandena var i kraft, i och med att klientträffar ansikte mot ansikte uteblev ifall det inte handlade om akuta fall som krävde utredning av brådskande placering. Vid denna tid förändrades även socialarbetarnas roll allra mest som förmedlare mellan organisation och klienten i takt med distansarbete och det förlorade fysiska mötet, vilket innebar att det blev svårare att tolka klienters kroppsspråk samtidigt som hörandet av småbarn blev svårare och utredningarna blev ”tunnare” och ledde till att beslutsfattandet försvårades. Organisatoriska faktorer som identifierats i resultatet och inverkat på handlingsutrymmet vid distansarbete under pandemin upplevs av socialarbetaren främst som oklara riktlinjer från högre ort. Yrkesprofessionella faktorer som inverkar på handlingsutrymmet under Covid19-pandemins distansarbete kan däremot konstateras vara kunskap och arbetserfarenhet, det emotionella stödet från kolleger och en minskad tillit från förmännen samt deras ökade övervakning av distansarbetet. I framtiden upplever socialarbetarna att barnskyddsarbetet kommer innebära inslag av distansarbete och distansmöten. Distansmöten anses inte kunna ersätta möten som hålls ansikte mot ansikte. Däremot anses distansmöten fungera som ett kompletterande verktyg för upprätthållande av kontakten, samt som ett stödjande element för att öka delaktigheten i brukares klientprocesser.

Den centrala forskningsfrågan för magisteravhandlingen är: ”Hur upplever äldre klienter hemvården?” Syftet med studien är förutom att ta reda på hur klienterna upplever hemvården också att ta reda på vilka faktorer som bidrar till att klienterna inom hemvården upplever en känsla av sammanhang? Samtidigt vill jag också få klienternas uppfattning om begreppet tid, både då de har hemvård och den övriga tiden. Genom intervjuer som datainsamlingsmetod har de äldre getts möjlighet att berätta om sina upplevelser av hemvården. Informanterna är fem äldre hemvårdsklienter i åldrarna 73 - 88 år och de har alla använt sig av hemvård under en längre tid. Antalet hemvårdsbesök varierade mellan 2 – 4 besök per dag. Alla klienter var ensamstående men hemmaboende. De centrala teman som vi reflekterade kring i intervjuerna är; personligt nätverk som resurs, upplevelser av hemvård och dess förändringar över tid, upplevelser av tid både med hemvård och i vardagen i övrigt, delaktighet i beslut som gäller den äldre själv kontra delaktighet som en förutsättning för att utföra dagliga aktiviteter. Vi diskuterade också kring temat egenvårdare, som är en del av verksamhetsprinciperna för hemvården inom Social- och hälsovårdsverkets område. Reflektioner kring hemvårdens betydelse var genomgående i flera teman. Kopplingen mellan tid och meningsfullhet kom tydligt fram; om det finns något meningsfullt att sysselsätta sig med så blir upplevelsen av tid mera positiv. Den slutsats som har kunnat dras från analysen av intervjuerna är att hemvården förutom att vara en praktisk resurs för klienterna också kan vara betydelsefull i sig genom att bidra med en känsla av sammanhang. Om den salutogena teorin finns med i planeringen och utförande av hemvården kan det stärka Kasam och bidra till att göra livet mera hanterbart, begripligt och meningsfullt för de äldre.