Browsing by Title

Tutkielma käsittelee mikroblogi Twitterissä esiintyvien hashtagien käyttöä lingvistisestä näkökulmasta ja keskittyy hashtageihin avustusjärjestö Unicef Sverigen Twittertilillä (@unicefsverige). Tutkielmassa tarkastellaan, kuinka Unicef Sverige käyttää hashtageja twiiteissään kesäkuulta joulukuulle 2016. Tutkielman tarkoituksena on kartoittaa, millaisia pragmaattisia funktioita näillä hashtageilla on, kuinka ne sopeutetaan niitä ympäröivään tekstiin ja millaisen tyylillisen vivahteen ne antavat twiiteille ottaen huomioon Unicef Sverigen muodollisemman ja Twitterin vapaamuotoisemman kontekstin. Tutkimuksen aineisto koostuu korpuksesta, joka sisältää 216 Unicef Sverigen julkaisemaa twiittiä, joissa esiintyy yhteensä 266 hashtagia. Tutkielman teoreettinen tausta pohjautuu tutkimukseen verkkoviestinnästä sekä aikaisempiin tutkimuksiin hashtageista. Jälkimmäisistä tärkeimmät ovat Wikströmin (2014), Zappavignan (2015) ja Scottin (2015) tutkimukset, jotka keskittyvät tutkimaan hashtageja Twitterissä. Aineistoa analysoidaan sekä kvantitatiivisia että kvalitatiivisia menetelmiä hyödyntäen ja yllä mainittuja tutkimuksia apuna käyttäen. Tutkimus osoittaa, että tutkimusjakson aikana hashtageja käytetään Unicef Sverigen twiiteissä säännöllisesti ja jokseenkin monipuolisesti. Tutkimuksesta käy ilmi, että suurin osa hashtageista rakentuu substantiiveista ja että hashtageja käytetään erityisesti avainsanoina. Hashtageilla on kuitenkin myös muita pragmaattisia funktioita, sillä ne toimivat lisäinformaationa ja metakommentteina twiiteissä ja niitä käytetään myös emfaattisesti. Hashtageja sopeutetaan niiden tunnusomaisesta rakenteesta huolimatta niitä ympäröivään tekstiin melko perinteisesti kieliopillisesta ja ortografisesta näkökulmasta katsottuna, vaikka monia poikkeuksiakin löytyy. Lisäksi tutkimus osoittaa, että hashtagien käyttö antaa twiiteille vapaamuotoisemman sävyn myös Unicef Sverigen kontekstissa, vaikka samalla itse hashtagit voivat usein olla asiallisia. Hashtagien käyttö vaikuttaa siis tyylillisesti twiitteihin, vaikka se mukailee organisaation toiminnan asiallista tyyliä. Se että hashtageja käytetään erityisesti avainsanoina on linjassa aikaisempien tutkimustulosten kanssa ja tutkimus vahvistaa näin ollen, että tämä on edelleen keskeinen funktio Twitterissä. Kieliopilliselta kannalta hashtagien käytössä näkyvät selvät erot kertovat kuitenkin niiden poikkeavasta asemasta suhteessa muuhun tekstiin.

Tiedekunta/Osasto – Fakultet/Sektion – Faculty Statsvetenskapliga fakulteten Tekijä/Författare – Author Ahonen, Mona Elisabeth Työn nimi / Arbetets titel – Title En resa till social delaktighet – en fenomenologisk studie om vuxnas upplevelser och möjlighet att få vara med och påverka på sitt egna liv Oppiaine /Läroämne – Subject Socialt arbete Työn laji/Arbetets art – LevelPr gradu- avhandling Aika/Datum – Month and year December 2017 Tiivistelmä/Referat – Abstract Ifrågavarande avhandling är ett beställningsarbete av Östra-Nylands socialpsykiatriska förening. I Lovisa har det påbörjats ett två-årigt projekt som heter En resa till social delaktighet. Syftet med projektet är att utveckla en ny servicemodell för sådana kommuninvånare som på grund av sin livssituation eller funktionsförmåga inte klarat av att fästa sig i de serviceformerna som socialvården, hälsovården eller sysselsättningstjänsterna har att erbjuda för tillfället. Jag har forskat i deltagarnas erfarenheter om att delta i verksamheten. Med min forskning vill jag få fram om deltagandet i projektet uppnått de förväntningar som deltagarna i deltagarna haft och om klienternas känsla av delaktighet förstärks under projektets gång. Forskningsfrågorna är: Hur har deltagarna upplevt delaktighet i projektet? Hur har deltagandet i projektet påverkat deltagarnas känsla av sammanhang? Avhandlingen har en kvalitativ ansats och jag har använt mig av ett fenomenologiskt synsätt för att på så sätt lyfta fram respondenternas berättelser och upplevelser om projektet. Denna avhandling bygger på det empiriska material som utgörs av intervjuer som förts med fem deltagare som deltagit i projektet. Forskningen analyserades med hjälp av innehållsanalys. Min teoretiska referensram i studien är KASAM (känsla av sammanhang) och studiens centrala begrepp är delaktighet, vuxensocialt arbete och den finländska lagstiftning om klientcentrerat arbete och delaktighet. Resultatet lyfter fram deltagarnas förväntningar, upplevelser och erfarenheter om deltagandet i projektet. Resultatet lyfter fram deltagarnas åsikter om hur projektet hjälpt dem samt utvecklingsförslag för verksamheten. Deltagarna har upplevt deltagandet i projektet som något mycket positivt och kan konstatera att verksamheten behövs. Verksamheten hämtar innehåll i vardagen och referensstödet upplevs som väldigt viktigt. För att klara sig bra i livet behöver individen alla tre centrala komponenterna som KASAM innehåller, nämligen; hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Deltagarna upplever att deltagandet i projektverksamheten hämtar med just sådana komponenter i livet. ett högt KASAM. Förslag till fortsatt forskning kunde vara att göra en likande forskning med andra klienter som deltagit i projektet och jämföra om resultatet skulle vara den samma. Ett annat förslag kunde vara att göra en enkätundersökning med alla deltagare i projektet. Ifall liknande verksamhet påbörjas i någon annan kommun skulle det vara intressant att jämföra deltagarnas erfarenheter om deras känsla av delaktighet under projektets gång. Avainsanat – Nyckelord – Keywords KASAM, delaktighet, vuxensocialt arbete, fenomenologi

Tutkimuksessa selvitettiin enrofloksasiinin farmikokinetiikkaa naudalla eri antotavoilla (s.c., i.m. ja i.v.). Annos kaikilla antotavoilla oli mg/kg. Tutkimusaineistona oli 5 lypsylehmää. Lehmistä kerättiin maito- ja verinäytteitä. Maito- ja verinäytteiden lääkeainepitoisuudet analysoitiin agar-diffuusiomenetelmällä. Tuloksista laskettiin farmakokineettisiä parametreja, joita myös käsiteltiin tilastollisesti. Puoliintumisajaksi i.v. antotavalla saatiin 1,68 h, s.c. antotavalla 5,55 h ja i.m. antotavalla 5,90 h. Ero puoliintumisajoissa on tilastollisesti merkitsevä. I.m. ja s.c. antotavoilla saatu pitkä puoliintumisaika selittyy ns. flip-flop-ilmiöllä. Flip-flop-ilmiö syntyy, kun imeytyminen antokohdasta on niin hidasta, että se rajoittaa eliminaatiota. Tilastollisesti merkittävä o saatiin MRT-arvolle (mean residence time, keskimääräinen viipymisaika) i.v. ja i.m. antotavan ja i.v. ja i.m. antotavan välillä. Huippupitoisuuksissa ei ollut merkittävää eroa eri antotapojen välillä. Keskimääräinen enrofloksasiini-pitoisuus seerumissa annosvälillä 12 h annettuna suonensisäisti annoksella 5 mg/kg oli 0,617. Tämä pitoisuus ylittää useimpien gram-negatiivisten bakteerien MIC-arvon. Enrofloksasiini siirtyy hyvin maitoon. Keskiarvopitoisuudet maidossa 12h kohdalla eri annostelutapojen jälkeen vaihtelivat välillä 0,63 mg/1-1t,51 mg/l. Tavallisimpien gram-negatiivisten mastiittipatogeenien Mic_90-arvo on välillä 0,03 mg/1-0,13 mg/1. Suuren kudosärsyttävyytensä vuoksi enrofloksasiini olisi annosteltava i.v. Enrofloksasiini vaikuttaa farmakokinetiikaltaan sopivalta lääkeaineelta lypsylehmien lääkintään. Sopivia indikaatioita olisivat mm. E. coli- ja Pasteurella-bakteerien sekä mykoplasmojen aiheuttamat infektiot (esim. hengitystietulehdukset).

Tutkimuksen tarkoituksena oli selvittää mikrobilääkehoidon vaikutusta E. coli-bakteerin aiheuttamassa utaretulehduksessa vastapoikineilla lehmillä. Useissa tutkimuksissa on osoitettu, ettei antibioottilääkitys olisi paranemiselle välttämätöntä. Sairauden oireet johtuvat pääosin elimistön tulehdusvasteesta bakteerinsoluseinämän endotoksiinimolekyyliä vastaan, eivätkä bakteerin ominaisuuksista. Ei-steroidi-kipulääkkeet(esim. fluniksiini) ovat osoittautuneet erittäin tehokkaiksi elimistön puolustusreaktion hillinnässä, joten niiden käyttö koliutaretulehduksen hoidossa on yleisesti hyväksyttyä. Varhaislypsykaudella olevien lehmien puolustuskyky on heikentynyt, joten niiden koliformitulehdukset saattavat kehittyä vakaviksi oireisiksi. Koliformeihin bakteereihin in vitro tehoavia sekä farmakokineettisesti lypsylehmälle soveltuvia antibiootteja on vähän. Tutkimusten perusteella fluorokinoloni-ryhmäin lukeutuva antibiootti enrofloksasiini on osoittautunut soveltuvan näiltä osin käytettäväksi E. coli -utaretulehdusten hoitoon. Kirjallisuuskatsauksessa käsitellään koliformeja bakteereja utaretulehduksen aiheuttajina sekä koliutaretulehduksen hoitoa ja mikrobilääkkeitä. Kokeessa kuusi lehmää tartutettiin kahdesti E. colt -bakteerikannalla, joka oli eristetty kliinisestä utaretulehduksesta. Hoitomuotoja oli kaksi: fluniksiini ja tiheä lypsy sekä nämä yhdistettynä enrofloksasiiniin. Toisella tartutuskerralla lehmien hoidot vaihdettiin, joten kukin yksilö toimi omana kontrollinaan. Taudinkulkua valvottiin seuraamalla oireita sekä ottamalla maito- ja verinäytteitä. Yleis- ja paikallisoireet, maidon tulehdusparametrit ja bakteerimäärät näyttivät muuttuvan nopeammin normaaleiksi enrofloksasiinilla hoidettujen ryhmässä, mutta tilastollisesti tulos ei ollut merkitsevä. Vähäisempi maitotuotoksen lasku enrofloksasiinilla hoidetuilla lehmillä oli ainoa tilastollisesti merkitsevä tulos. Kahden pelkästään fluniksiinilla hoidetun yksilön sairastuminen vakavaan endotoksemiaan kertoo mahdollisesta antibiootin tarpeellisuudesta varhaisen lypsykauden koliutaretulehduksen hoidossa.

I avhandlingen behandlas förutsättningarna för säljarens befrielse från skadeståndsansvar då fullgörelse hindrats till följd av kriget i Ukraina, som påbörjades av Ryssland i februari 2022. Syftet med avhandlingen är att analysera krigets inverkan på säljarens skyldighet att betala skadestånd till den andra parten ifall fullgörelse har hindrats direkt eller indirekt av kriget. I avhandlingen behandlas det skadeståndsrättsliga kontrollansvaret i KöpL 27.1§, vilket bestämmer förutsättningarna för när skadestånd ska betalas vid säljarens dröjsmål på grund av fullgörelsehinder. I samband med detta diskuteras hur de olika rekvisiten i kontrollansvarsregeln kunde tillämpas i ljuset av de följder av kriget som kan inverka på säljarens möjligheter till fullgörelse. Den rättsdogmatiska metoden används som forskningsmetod, vilket innebär att målet är att genom tolkning klargöra, förtydliga och specificera tankeinnehållet i de för avhandlingen relevanta rättsnormerna, speciellt KöpL 27.1§. Som källor används främst inhemsk och nordisk rättslitteratur och rättspraxis. Också diverse nätsidor och nyheter används för att redogöra för följderna av kriget i Ukraina och som stöd för bedömningen i oförutsebarhetsrekvisitet som är en del av det skadeståndsrättsliga kontrollansvaret. I avhandlingen har oförutsebarhetsrekvisitet identifierats som det mest relevanta rekvisitet att analysera för att kunna besvara forskningsfrågan, eftersom det är inom ramen för detta rekvisit som kriget i sig och dess följder är relevanta för bedömningen. I ljuset av rättspraxisen och händelserna innan kriget, anses säljarens möjligheter till befrielse från skadestånd vara små. Det kommer att vara intressant att se hur domstolar förhåller sig till oförutsebarhetsfrågan i rättsfall som högst antagligt kommer till behandling under kommande år, eftersom tidigare fall som behandlats med anslutning till krig är från första och andra världskriget, och således relativt gamla.

Våldtäkt utgör könsbaserat våld och är en grov kränkning av en persons sexuella självbestämmanderätt och kroppsliga integritet. Istanbulkonventionen, som Finland ratificerat år 2015, förpliktar medlemsländerna att genom lagstiftnings- och övriga åtgärder fastställa samtycke som våldtäktsbestämmelsens centrala element. I regeringsprogrammet 2019 har det fastslagits att sexualbrottslagstiftningen ska genomgå en totalreform vars syfte är att på ett mer effektivt och klarare sätt trygga individers kroppsliga integritet och sexuella självbestämmanderätt. Det har poängterats att våldtäktsbestämmelsen efter totalreformen ska bygga på avsaknad av individens samtycke och således att någon form av ”samtyckeslag” ska bearbetas. I avhandlingen klargörs betydelsen av offrets samtycke i strafflagens 20 kapitels 1 § och vidare fastställs grundpelarna för ett samtyckesrekvisit och en ”samtyckeslag”. Avhandlingens syfte är att utreda vilka direkta och indirekta följder implementerandet av ett uttryckligt samtyckesrekvisit genom en välformulerad ”samtyckeslag” kan ha på finska våldtäktsbestämmelsen, offrens rättsskydd och våldtäktsbrott. Fokus ligger på en ”samtyckeslags” konsekvenser på praktiska tillämpningen av våldtäktsbestämmelsen och dess eventuella normbildande inverkan. Nuvarande strafflagens 20 kapitels 1 § kriminaliserar våldtäkt genom fastställda tillvägagångssätt och medel som gärningsmannen ska utnyttja för att utföra samlaget. För våldtäkt döms den som antingen genom våld eller hot om våld på person tvingar en person till samlag eller den som utnyttjar en persons försvarslösa tillstånd, till följd av till exempel medvetslöshet eller rädsla, och därmed förmår offret till samlag. Betydelsen av offrets samtycke framkommer inte direkt ur lagens ordalydelse men enligt lagens förarbeten och rättspraxis utgör offrets samtycke ett element i våldtäktsbestämmelsen. Vid tillämpning av nuvarande våldtäktslag är offrets samtycke av betydelse för uppfyllandet av våldtäktsrekvisiten i form av offrets motsättning, offrets beteende och avgörande av gärningsmannens uppsåt. Med en ”samtyckeslag” strävar man efter att effektivera kriminaliseringen av våldtäktsbrott men även anamma en våldtäktslagstiftning som motsvarar moderna samhällets syn på våldtäkt och kvinnlig sexualitet. I en välformulerad ”samtyckeslag” ges ”samtycke” en klar definition och omständigheter som ska beaktas vid avgörande av förekomsten av ett samtycke fastställs. Avsaknaden av offrets aktivt uttryckta samtycke utgör gränsdragningen mellan frivilligt samlag och våldtäkt. Kravet på ett aktivt uttryckt samtycke leder till att offrets passivitet inte tyder på frivilligt deltagande. I avhandlingen konkluderas att en ”samtyckeslag” skulle klargöra brottsrekvisitet samt förkasta kravet på offrets motsättning och inverka positivt på offrens passivitet. En ”samtyckeslag” inverkar däremot inte på straffprocessuella principerna. Vilken eventuell indirekt verkan en “samtycekslag” kan ha på motarbetandet av negativa stereotypier om kön och sexualitet samt anammande av en ny uppfattning om “accepterat sexuellt beteende” förutsätter vidare forskning. En ”samtyckeslag” kommer inte att lösa alla problem med våldtäktsbrott men är ett steg i rätt riktning.

Jälkieditointi on nousussa oleva kääntämisen osa-alue, jossa koneen tuottamaa raakakäännöstä muokataan toimeksiannon laatuvaatimusten mukaiseksi. Ns. kevyessä jälkieditoinnissa tekstistä korjataan vain räikeimmät merkitys- ja kielivirheet, mikä voi olla kääntäjälle vaikeaa omaksua. Tutkielmani tarkoituksena on testata mahdollista kevyen jälkieditoinnin opetusmenetelmää. Menetelmässäni opiskelijat työstävät rinnakkain kahta laatuvaatimuksiltaan erilaista toimeksiantoa: laadultaan keskinkertaista kevyttä jälkieditointia ja korkeampaa laatua edellyttävää täyttä jälkieditointia. Lähtöoletukseni on, että kahden toimeksiannon tekeminen rinnakkain antaisi opiskelijoille suhteellisuudentajua ja auttaisi heitä suoriutumaan paremmin kevyestä jälkieditoinnista (keskittyminen vain olennaisiin korjauksiin, pienempi vaivannäkö kuin täydessä jälkieditoinnissa). Analysoin tutkielmassani Helsingin yliopiston ranskan kääntämisen opiskelijoilla teettämäni kokeellisen jälkieditointitutkimuksen tuloksia. Tutkimusryhmiä on kaksi, joista ryhmä 1 teki samasta tekstistä kevyen ja täyden jälkieditoinnin ja ryhmä 2 pelkän kevyen jälkieditoinnin. Jälkieditointitehtävän tulosten lisäksi keräsin tietoa opiskelijoiden toiminnasta ja ajatuksista tehtävän jälkeen täytettävällä verkkokyselyllä, henkilökohtaisilla haastatteluilla sekä taustatietolomakkeella. Tärkeimpänä teoreettisena viitekehyksenä toimivat eri jälkieditointiohjeet (mm. Rico & Torrejón 2012, TAUS 2010). Analyysin ensimmäisessä osassa, ns. merkitysanalyysissa, tutkin konekäännöksen merkitysongelmien korjaamista koehenkilöiden kevyissä jälkieditoinneissa. Luokittelen merkitysongelmat vakaviin, keskivaikeisiin ja lieviin, ja vertailen onnistuneiden ja ongelmallisten korjausten määrää molemmissa tutkimusryhmissä. Merkitysanalyysin lopuksi mainitsen myös, mitkä tekijät vaikeuttavat merkityksen välittymistä jälkieditoinnissa. Analyysin toisessa osassa, ns. minimaalisuusanalyysissa, tarkastelen koehenkilöiden tekemien jälkieditointikorjausten suhdetta toimeksiantojen laatuvaatimuksiin. Ensiksi tutkin toimeksiannon kannalta turhien korjausten määrää molempien tutkimusryhmien kevyissä jälkieditoinneissa. Mitä vähemmän turhia korjauksia, sitä onnistuneempi kevyt jälkieditointi. Toiseksi tutkin ryhmän 1 täysiä jälkieditointeja nähdäkseni, ovatko koehenkilöt osanneet työstää molempia toimeksiantoja tasapainoisesti. Täysien jälkieditointien korjausten olisi laadultaan poikettava kevyistä jälkieditoinneista; muuten on syytä epäillä, että rinnakkain työskentely ei ole onnistunut tutkimusmenetelmäni odottamalla tavalla. Tutkimukseni osoittaa, että kahden toimeksiannon työstäminen rinnakkain ei juurikaan vaikuttanut koehenkilöiden kevyen jälkieditoinnin tuloksiin, sillä tutkimusryhmien välillä ei ole merkittäviä eroja. Jälkieditointituloksiin vaikuttivat enemmän jälkieditoijien henkilökohtaiset taipumukset sekä annettu jälkieditointiaika: lyhyempi aika vaikutti altistavan huolimattomuusvirheille. Menetelmää olisikin syytä kehittää esimerkiksi parantamalla yleistä ohjeistusta, antamalla käytännön jälkieditointiesimerkkejä sekä huolehtimalla annetun jälkieditointiajan riittävyydestä.

Syftet med denna avhandling är att på basen av den rättsdogmatiska metoden undersöka bankens rätt att ensidigt höja räntan under kredittiden. Före domen i fallet HD 2016:10 hade inte högsta domstolen sedan 1990-talet tagit ställning till kreditavtalens ensidiga ränteändringsvillkor. Genom att beakta högsta domstolens rättspraxis, ämnar denna avhandling att belysa vilka likheter och olikheter kan särskiljas i högsta domstolens tolkning av ensidiga ränteändringsvillkor i kommersiella kreditavtal och hur dessa tolkningar påverkar ensidiga ränteändringsvillkorens formulering och tillämpning i framtiden. Bankerna är en essentiell del av finansmarknaden och nationalekonomin. Bankverksamheten är starkt reglerad, och särskilt efter finanskrisen har den ökande bankregleringen ställt alltmera krav på bankverksamheten. Det ensidiga ränteändringsvillkoret har en stark koppling till bankverksamhetens funktion, då dess syfte är att ge banken en möjlighet att höja kreditens räntemängd i sådana fall där bankens medelsanskaffningskostnader har ökat på grund av oförutsägbara omständighetsförändringar. I denna avhandling presenteras i ljuset av rättspraxis både de förfarandemässiga och de materiella förutsättningarna av bankens rätt till räntehöjning. I kommersiella kreditavtalsförhållanden är regleringen inte lika omfattande som i konsumentförhållanden, vilket framhäver kreditavtalsparternas avtalsfrihet och de avtalsrättsliga normernas och principernas betydelse vid tillämpningen och tolkningen av det ensidiga ränteändringsvillkoret. Kreditavtalspartens faktiska ställning påverkar den avtalsrättsliga bedömningen och förespråkar en starkare avtalsbundenhet och den avtalade riskfördelningens beständighet. I fallet HD 2016:10 ansågs banken inte ha haft rätt till räntehöjning under finanskrisen. Med att jämföra fallet med de lägre domstolsinstansernas domslut, ett liknande fall i Helsingfors hovrätt samt övrig högsta domstolens rättspraxis framförs alternativa tolkningssätt av det ensidiga ränteändringsvillkoret, som betonar kredittagarens faktiska ställning, det ensidiga ränteändringsvillkorets ekonomiska syfte som en del av kreditavtalet, och de bakomliggande omständigheterna på finansmarknaden samt deras effekter på kreditavtalsparternas verksamhet. Efter fallet HD 2016:10 har flera banker ändrat sina ensidiga ränteändringsvillkor för att säkerställa sin rätt till räntehöjning i framtiden. Med att exemplifiera dessa villkor framförs i denna avhandling på basen av rättspraxis de element, som kan anses karaktärisera ett ypperligt ensidigt ränteändringsvillkor, och de åtgärder bankerna kan vidta vid utfärdandet av kreditavtal för att minimera eventuella oklarheter eller gentemot banken motstridiga tolkningssätt av villkorets avtalsrättsliga och ekonomiska syfte som en del av kreditavtalet.

In joint simulations, i.e. learning environments that closely reflect real-life situations, students studying for different professions can learn the basics of their future professions and cooperation between different professions. In the previous literature, several positive aspects have been connected to learning in simulations. However, little is known about the problems that exist in simulation-mediated learning. Besides, joint simulations have been rare. The aim of my thesis was to describe, analyze and interpret the problems existing in joint simulations in the field of higher health education, from the perspective of interprofessional learning. This research will benefit teaching and learning when using joint simulations. I gathered the research data in the spring of 2015, in relation to the implementation of joint simulations for paramedic and medical students who were close to graduating. The research data consisted of five lightly structured individual interviews and five full-scale high-fidelity simulation scenarios. The epistemological basis of my study was hermeneutical. I approached the data using the ideas of the community of practice framework as well as the theory of situated learning, outlined by Lave and Wenger, focusing my attention on the problems existing in 1) developing a joint enterprise, 2) facilitating mutual engagement and 3) developing a shared repertoire. As an analytical method, I used the thematic analysis by Braun and Clarke. The results showed that 1) the problems that existed in developing a joint enterprise, were related to communication and professional competence, whereas 2) the problems that existed in facilitating a mutual engagement, were related to team work and interprofessional cooperation, while 3) the problems that existed in developing a shared repertoire, were in association for patient care and professional behavior. In conclusion, I propose that there may exist multiple kinds of problems in joint simulations. In addition, I point out that the problems exist in the areas of professional skills that are essential for good cooperation and patient care. In conclusion, I recommend that, promoting students' learning and developing health education, attention should be paid to the factors identified as problems in this study. The results of this study will serve as a resource for degree programs in health sciences education as well as health care and clinical teachers that use simulations in teaching.

Genetic parameters and relationships were estimated for production, herd life, and udder traits for Finnish Ayrshire and Holstein cows. Data consisted of 25,521 Ayrshire cows and 7703 Holstein cows, born from 1994 to 2005. The estimated production traits were first lactation milk yield and lifetime milk yield, estimated herd life traits were total days in milk and number of lactations. The estimated udder traits were fore attachment, fore teat placement, median suspensory, total udder, rear attachment width, rear attachment length, rear teat placement, balance, teat length, teat thickness, and udder depth. Heritabilities and genetic correlations between traits were calculated by REML using the DMU software. Heritabilities for lifetime milk and herd life traits were near zero. Heritability for first lactation milk was 0.25 for Ayrshire and 0.19 for Holstein. The estimates of heritabilities for udder traits were mainly low to moderate ranging from 0.15 to 0.32. Teat length (Ayrshire 0.32; Holstein 0.29) and udder depth (Ayrshire 0.30; Holstein 0.31) had the highest heritabilities. The genetic correlations between first lactation milk and lifetime milk were moderate (Ayrshire 0.37; Holstein 0.47). Teat length and thickness had a negative genetic correlation to lifetime milk and both herd life traits. The highest positive genetic correlations were between udder depth and herd life traits and between total udder and herd life traits in Ayrshire, ranging from 0.35 to 0.37. Direct selection on lifetime and herd life traits would not be effective because of the low heritabilities and, because longer generation intervals are associated with these traits. Alternatively, progress can be made in herd life traits by putting selection emphasis on udder depth and avoiding thick and long teats.