Browsing by Author "Forsman, Martina"

I Finland har det förts diskussion om den nuvarande finländska lag om skiljeförfarande (967/1992) borde genomgå en reformation. Den finländska skiljeförfarandelagen anses vara ålderdomlig och skapar inte tillräckligt med tillit för att parter, främst då företag i affärsvärlden ska välja att ett skiljeförfarande hålls i Finland. Experter inom det finländska skiljeförfarandet talar för att det skulle vara ändamålsenligt att som grund för den finländska skiljeförfarandelagen använda UNCITRAL:s modellag. På detta sätt skulle möjliggöras att Finland skulle vara ett mer attraktivt alternativ som säte för ett skiljeförfarande ur ett internationellt perspektiv. Avhandlingen undersöker en viktig del av den finländska skiljeförfarandelagen nämligen jävsgrunderna dvs. på vilka grunder som en skiljeman kan förklaras jävig. Jävsbestämmelserna är till för att säkra ett trovärdigt skiljeförfarande. Centralhandelskammaren listar i sin utredning om den finländska skiljeförfarandelagen den ena jävsgrunden som problematisk. För att få en referenspunkt till om de nuvarande jävsgrunderna i den finländska skiljeförfarandelagen är problematiska, behandlas motsvarande bestämmelser från lag om skiljeförfarande (1999:116, Sverige), lov om voldgift (2004-05-14, Norge) samt lov om voldgift (nr 181 af 14 juni 2005, Danmark). Sverige har länge varit ett populärt alternativ att välja som säte för ett skiljeförfarande och den svenska skiljeförfarandelagens nationella aspekter är internationellt kända. Norge och Danmark är båda så kallade modellagsländer dvs. båda länderna har valt att anta UNCITRAL:s modellag som grund för sina skiljeförfarandelagar. Syftet med avhandlingen är att utreda skillnader och likheter mellan den finländska skiljeförfarandelagens jävsgrunder och andra nordiska ländernas motsvarande lagars jävsgrunder. Avhandlingen är en rättsdogmatisk de lege lata studie men innehåller även komparativa inslag. Jävsgrunderna är i direkt koppling till kravet om skiljemannens opartiskhet eller oavhängighet samt till skiljemannens upplysningsplikt, varav dessa även behandlas centralt i denna avhandling. För att verkligen kunna förstå jävsgrunderna till fullo, behandlas även jävsbestämmelserna för den finländska skiljeförfarandelagen och de andra nordiska ländernas motsvarande lagar. Till jävsbestämmelserna hör hur yrkandet om att skiljemannen är jävig ska framställas och behandlas, vem som avgör ett yrkande om jäv, kravet om skiljemannens opartiskhet och oavhängighet, upplysningsplikten, jävsgrunder samt upphävande av en skiljedom till följd av att skiljeman varit jävig. Dessutom har även i samband med jävsbestämmelser behandlats skiljemannens allmänna behörighet, hur en skiljeman utses till ett skiljeförfarande och hur en skiljeman utses efter att den tidigare skiljemannen skiljts från sitt uppdrag till följd av att skiljemannen varit jävig. Det förekommer både likheter och skillnader mellan jävsgrunderna enligt den finländska skiljeförfarandelagen och de andra nordiska ländernas motsvarande lagar. Det problematiska med den finländska skiljeförfarandelagen är att lagen har två jävsgrunder medan de andra nordiska ländernas motsvarande lagar har endast en grund. Denna ena jävsgrunden i de andra nordiska ländernas skiljeförfarandelagar har huvudsakligen lika brett tillämpningsområde som den finländska skiljeförfarandelagens två jävsgrunder tillsammans. Dessutom framkommer det även tolkningar att den finländska skiljeförfarandelagens så kallade allmänna jävsgrund ”någon annan sådan omständighet som är ägnad att ge befogad anledning att betvivla skiljemannens opartiskhet eller oavhängighet” skulle ha samma men även ett bredare tillämpningsområde än den andra jävsgrunden ”om han hade varit jävig att behandla saken som domare”. På basis av jämförelsen av likheter och skillnader mellan jävsgrunderna enligt den finländska skiljeförfarandelagen och de andra nordiska ländernas motsvarande lagar har jag föreslagit som de lege ferenda argument att den finländska skiljeförfarandelagens jävsgrunder skulle reformeras i enlighet med den norska skiljeförfarandelagens jävsgrund. Efter föreslagen reformation skulle den finländska skiljeförfarandelagens jävsgrund motsvara det som internationellt sätt är erkänt. Vilket skulle möjliggöra att Finland och den finländska skiljeförfarandelagen överlag internationellt sätt skulle vara ett mer attraktivt alternativ att välja som säte för ett skiljeförfarande.