Browsing by Author "Rosendahl, Julia"

Miljön utsätts konstant för förstörelse både från statligt håll och som resultat av multinationella företags verksamheter, speciellt i fattigare länder. Miljöfrågor går ofta hand i hand med humanitära problem och därför har det redan i många år yrkats på att Internationella brottmålsdomstolen, ICC, skulle börja undersöka och åtala gärningar i relation med miljöförstörelse. I september 2016 utkom ett policydokument upplagt av Åklagarens kansli vid Internationella brottmålsdomstolen, ICC. I detta policydokument framfördes hur Åklagaren i fortsättningen kommer att prioritera och välja de fall, som tas upp till undersökning och eventuellt åtal i ICC. Policydokumentet fastställde att Åklagarens kansli kommer att bl.a. prioritera undersökningen av brott som görs genom, eller som resulterat i, miljöförstörelse, olagligt utnyttjande av naturtillgångar eller olagligt berövande av land. Avhandlingen behandlar brott mot mänskligheten under Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, då det görs genom användningen av miljöförstörelse eller olagligt berövande av land. Detta görs genom att noggrant undersöka de kriterier som utgör brott mot mänskligheten under Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen samt undersöka olika situationer, där miljöförstörelse använts som ett reskap vid grymma människorättskränkningar. Situationerna som undersöks är olagligt berövande av land (s.k. markrofferi) i Kambodja, användandet av miljöförstöring som ett redskap mot civilbefolkning i Iraks våtmarker samt multinationella oljeföretag som förstört regnskogar i Ecuadors. Avhandlingen behandlar även juridiska personers ansvar vid brott mot mänskligheten under Romstadgan, i syfte att utreda hur t.ex. multinationella företag kunde hållas ansvariga för grymma miljöförstörelser som påverkar lokala samhällen. I den första delen av avhandlingen behandlas Internationella domstolen, dess historik och jurisdiktion. Jurisdiktionen är ändå det som mest begränsar ICC:s chanser att undersöka människorättskränkande situationer. Härefter granskas brottet brott mot mänskligheten utifrån vilka kriterier som måste uppfyllas för att en gärning kan anses utgöra brott mot mänskligheten. Sedan undersöks hur och under vilka omständigheter miljöförstörelse och olagligt berövande av land kan åtalas i ICC. Till sist diskuteras juridiska personers medverkan i brott mot mänskligheten, speciellt då det begås med hjälp av miljöförstörelse. Här granskas alltså ifall juridiska personer eller deras företagsledare på ett effektivt sätt kan hållas ansvariga för sådana brott. Syftet med avhandlingen är att undersöka ifall ICC kan användas som ett effektivt organ till att avsluta straffrihet i fråga om internationell miljöförstörelse, under hurudana omständigheter det är möjligt att väcka åtal om miljöförstörelse i ICC och om Policydokumenten egentligen gör någon verklig förändring i internationell straffrätt. I slutet av undersökningen uppkommer det dock luckor i den internationella straffrätten i fråga om juridiska personers ansvar vid grova människorättskränkningar och därför diskuteras även hur denna straffrihet för juridiska personer kunde avhjälpas. ICC:s förmåga att fungera som ett effektivt forum för åtal av internationell miljöförstörelse ifrågasätts också, speciellt på grund av dess snäva jurisdiktion, begränsade resurser samt komplementäritet.