Browsing by discipline "Förökningslära"

Aminoglykosid- och b-laktamkombinationer har använts för behandling av mastiter ända sedan 1960-talet. Den teoretiska grunden för användningen har varit bredspektrighet, undvikande av uppkomst av resistenta bakteriestammar, samt en allmänt utbredd uppfattning att dessa kombinationer utövar synergism mot vissa grampositiva mastitförorsakande bakterier. Det saknas dock sådana kliniska försöksrapporter, som entydigt skulle visa att dessa kombinationer skulle ge något avsevärt bättre behandlingsresultat vid behandling av mastit hos mjölkkor. Till de viktigaste problemen som användningen av dessa produkter för med sig, förutom frågan huruvida de alls är effektivare än enbart penicillin, hör aminoglykosidernas förmåga att koncentrera sig i vävnaderna och speciellt då njurarna, vilket kan ge upphov till förlångsammad eliminering och möjligen läkemedelsrester i nötlivsmedel. Dessutom finns vissa indicier om att användning av kombinationspreparat, speciellt då tillräckligt höga koncentrationer vid bakteriehärden har visat sig svåra att uppnå, kan leda till ökad antibiotikaresistens. Målet med detta projekt var att jämföra resultatet av behandling med enbart penicillin (behandling A) med kombinationsterapi med penicillin G - neomycin (behandling B) vid klinisk mastit under mjölkningsperioden hos nöt, då inflammationen orsakas av grampositiva juverpatogener (KNS, Staphylococcus aureus, streptokocker). Som tilläggsmaterial undersöktes tillfrisknandet av mastiter förorsakade av penicillinasproducerande stafylokocker vid behandling med kloxacillin (behandling K). I försöket deltog sammanlagt 127 kor och 157 juverfjärdedelar behandlade för mastit på praktikområdet för Helsingfors universitets veterinärmedicinska fakultets ambulatoriska klinik i Saari under åren 1999-2000, samt mastiter behandlade av de kommunalveterinärer som medverkade i försöket. Av dessa behandlades 64 fjärdedelar med preparat A, 74 med preparat B och 19 med preparat K. Försöket utfördes som dubbelblindförsök. De medverkande korna behandlades med en injektion prokainpenicillin första behandlingsdagen samt en infusion av ettdera behandlingspreparat A, B eller K intramammart i varje sjuk juverdel i fyra dagar. Tillfrisknandet kontrollerades kliniskt och bakteriologiskt efter 3-4 veckor, därtill undersöktes även inflammationsindikatorn NAGas i kontrollmjölkprovet. Som kriterier för tillfrisknandet användes ett negativt bakterieresultat i kontrollprovet, NAGas-värden under 40 U, samt den kliniska bedömningen av tillfrisknandet, inkluderande CMT-test. Bakteriologiskt tillfrisknade 68 % av alla mastiter behandlade med preparat A. För preparat B var motsvarande siffra 68 % och för preparat K 53 % De kliniska tillfriskningsprocenterna var 77 % för preparat A, 73 % för preparat B och 58 %för preparat K. Då behandlingsresultaten mellan grupp A och B jämförs, kan konstateras att ingen statistisk skillnad föreligger mellan behandling med enbart penicillin och behandling med kombinationspreparat med penicillin och neomycin. Detta gäller även då de olika bakteriestammarna betraktas skilt. På basen av detta försök ger en tillsats av neomycin i intramammarier vid behandling av mastiter förorsakade av penicillinkänsliga bakteriestammar ingen fördel gentemot behandling med enbart penicillin.