Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by study line "Ruotsinkielinen opintolinja"

Sort by: Order: Results:

  • Pontán, Freja (2023)
    Childhood hyperphosphatasemia is usually transient and may be associated with infections. It remains less well known how hyperphosphatasemia is related to growth and bone mineralization. We explored alkaline phosphatase (ALP) concentrations and prevalence of hyperphosphatasemia, and their association with vitamin D, growth, infections, and bone parameters in healthy children. The study was a secondary analysis of a vitamin D intervention trial. Participants received vitamin D3 10 or 30 µg daily from age 2 weeks to 2 years. Children with data on ALP at 12 and/or 24 months (n = 813, girls 51.9%) were included. Anthropometrics and bone parameters were measured at 12 and 24 months. Infections were recorded prospectively by the parents. Boys had higher ALP than girls at 12 months (median [IQR] 287 [241-345] U/L vs 266 [218-341] U/L; P = .02). At 24 months concentrations were lower than at 12 months (240 [202-284]; P < .001) but without sex difference. The prevalence of hyperphosphatasemia (ALP > 1000 U/L) at 12 months was 5.3% and at 24 months 0.6%. Body size, growth rate, and bone mineral content associated positively with ALP, while vitamin D intervention had no effect. Infants with hyperphosphatasemia were smaller than infants with ALP ≤ 1000 U/L. Hyperphosphatasemia was not associated with previous infections. Approximately 5% of infants had hyperphosphatasemia at 12 months, but <1% at 24 months. ALP concentrations and hyperphosphatasemia were associated with sex, anthropometry, and bone mineralization. Infections did not contribute to hyperphosphatasemia.
  • Hyytiäinen, Aini (2021)
    Pään ja kaulan alueen syöpäpotilaiden ennuste on huono siitä huolimatta, että syöpähoidot ovat kehittyneet viime vuosina. Angiogeneesi, eli verisuonten uudismuodostus, on edellytys syövän kasvulle ja leviämiselle ja tämän takia useita angiogeeneesiä estäviä lääkkeitä on kehitetty syövän hoitoon. Tässä tutkimuksessa tehtiin systemaattinen kirjallisuuskatsaus, jossa kerättiin tiedot kliinisistä tutkimuksista, joissa käytettiin angiogeenesi-inhibiittoreita pään ja kaulan alueen syöpäpotilailla. Kirjallisuushaku tehtiin Ovid MEDLINE, Cochrane Library, Scopus sekä ClinicalTrials.gov tietokannoissa. Tutkimus rajattiin kolmeen kategoriaan angiogeneesiä estäviä lääkkeitä: bevacizumab, tyrosiinikinaasin estäjät sekä endostatin. Kirjallisuuskatsaukseen sisällytettiin 38 kliinistä tutkimusta, jotka olivat vaiheissa I, II tai III. Angiogeneesi-inhibiittoreita käytettiin tutkimuksissa yksinään sekä yhdistettynä sädehoitoon, kemoterapiaan, kohdennettuun syöpähoitoon tai immunoterapiaan. Tutkimuksissa esiintyi 12 erilaista angiogeneesi-inhibiittoria ja näistä bevacizumab oli yleisimmin tutkittu lääke. Bevacizumab osoittautui tehokkaaksi useissa eri kombinaatioissa, mutta siihen liittyi paljon haittavaikutuksia. Endostatin sekä lenvatinib olivat hyvin siedettyjä ja niiden teho oli lupaava. Useimmat kliiniset tutkimukset angiogeneesi-inhibiittoreista eivät osoittautuneet hyödyllisiksi pään ja kaulan alueen syöpäpotilaiden hoidossa ja lisäksi useisiin lääkkeisiin liitettiin paljon haittavaikutuksia. Jotkin tulokset olivat kuitenkin lupaavia, varsinkin yhdistelmähoitoina, joten lisätutkimukset angiogeeneesi-inhibiittoreista pään ja kaulan alueen syöpäpotilaiden hoidossa ovat perusteltuja.
  • Österlund, Jenny (2022)
    Ankyloserande spondylit (AS) är en inflammatorisk ledsjukdom som hör till de reumatiska sjukdomarna. Sjukdomen drabbar främst ryggkotornas ligamentfästen men även i viss mån extremiteternas leder i form av synoviter. Sjukdomen behandlas i första hand med anti-inflammatoriska läkemedel och därefter vid behov med konventionella reumatiska läkemedel. Om dessa inte i tillräcklig mån lindrar patientens symptom kan sjukdomen behandlas med biologiska läkemedel, bland annat med tumörnekrosfaktor-α-hämmare (TNF-hämmare), med sekukinumab eller med IL-17-hämmare. TNF-hämmarna består av adalimumab, certolizumab pegol, etanercept, golimumab och infliximab. I denna studie jämförs TNF-hämmarnas och sekukinumabs läkemedelsöverlevnad samt effektivitet. Effektiviteten mäts med hjälp av Ankylosing Spondylitis Disease Activity Score (ASDAS-CRP) samt Bath Ankylosing Spondylitis Disease Activity Index (BASDAI) mätare. Läkemedelsöverlevnaden för de olika läkemedlsen jämförs med hjälp av Kaplan Meier kurvor samt med hjälp av proportional hazard-analyser. TNF-hämmarna jämförs även sinsemellan. Studiens resultat visar att både TNF-hämmare och sekukinumab hade en läkemedelsöverlevnad på 89% efter sex månader av behandling med läkemedlen. Effektivitetsanalysens resultat visar även att de olika läkemedlen är sinsemellan mestadels ekvipotenta. Sekukinumab uppvisar dock i flertalet responskriterier ett något sämre resultat vilket tolkas bero på att preparatet används i ett senare skede vid val av biologiska behandlingsalternativ.
  • Rosenlöf, Helena (2022)
    Anorexia nervosa är en allvarlig sjukdom vars samverkan med sexualitet är något oklar. Sjukdomen kännetecknas av kraftig viktnedgång, vilket kan förändra hormonfunktionerna. Antagandet har varit att sjukdomen anorexi dämpar patientens sexualitet. Vi undersöker sexualitetsutvecklingen hos kvinnor med och utan anorexi och jämför dessa. FinnTwin16- studien inkluderar 2835 kvinnor födda 1975–79. Materialinsamlingen gjordes med frågeformulär per post när deltagarna var 16, 17, 18, 25 samt 34 år gamla. Med frågeformulär samt semistrukturerad diagnostisk intervju konstaterades 92 kvinnor ha haft anorexi. Vi jämförde kvinnor som haft anorexi med kvinnor utan anorexi (N=2557) med statistiska test (T-test samt χ2-test). För kvinnor med anorexi var genomsnittlig menarcheålder 12,59 år, och för kvinnor utan anorexi 12,75 år, p= 0,17. För kvinnor med anorexi var genomsnittlig ålder för första samlag 16,83 år, och för kvinnor utan anorexi 17,30 år, p=0,061. Ingen skillnad i antal sexpartners, antal samboförhållanden eller allmän sexuell tillfredsställelse förekom. Kvinnor med anorexi upplevde starkare att oro över det egna utseendet påverkat deras sexliv negativt än vad kvinnor utan anorexi gjorde (P<0.0001). Ingen skillnad i menarcheålder, ålder för första samlag, antal sexpartners, antal samboförhållanden eller allmän sexuell tillfredsställelse noterades grupperna emellan. Upplevelsen av hur det egna utseendet inverkar på sexuallivet var mera uttalad bland kvinnor med anorexi än hos kvinnor utan anorexi.
  • Ekholm, Mauritz; Nevala, Aapeli; Malila, Nea; Virtanen, Anni (2023)
    Objectives Few studies have focused on the association between childhood and young adulthood cancers and cancer screening attendance. Our aim was to assess the effect of cancer diagnosed before the age of 30 years on first-time cervical screening attendance. Methods Using the nation-wide and population-based Finnish Cancer Registry and the Mass Screening Registry, we identified 4,491 cancer patients born between years 1961 and 1988 and diagnosed with cancer before age 30 and alive at the time of first cervical cancer screening invitation at age 25 or 30 years. Attendance probability to screening was compared between individuals with and without a prior cancer diagnosis. Results Compared to women with no previous cancer (attendance probability of 58% in study period), difference in attendance to first-time screening invitation was observed among women with previous cervical cancer (24%), other malignant gynaecologic cancer (43%) and borderline ovarian tumours (48%). Attendance among women with other previous cancer types did not differ from women with no previous cancer. Differences in the attendance probability of cancer survivors and cancer free individuals also varied between catchment areas. Conclusions The low cervical cancer screening attendance among survivors of previous gynecologic cancers and borderline ovarian tumors calls for further exploration on the reasons. As attendance probability differed among survivors of gynecological and other types of cancer significantly only if the invitation came <5 years after the cancer diagnosis, one likely explanation is ongoing oncologic follow-up. Regional differences underline the importance of national guidelines.
  • Forsström, Niklas (2023)
    Iän myötä ajaminen saattaa vaikeutua kognitiivisten, sensoristen ja motoristen taitojen heiketessä. Useimmissa Euroopan maissa on siksi käytössä autonkuljettajien ikäkausitarkastukset, joiden ajatuksena on seuloa liikenteestä pois kaikkein suurimman onnettomuusriskin omaavat kuljettajat. Tutkimukset ovat kuitenkin kyseenalaistaneet tarkastusten aikana suoritettavien testien tehon. Tutkielman tavoitteena oli selvittää, vähentävätkö autonkuljettajien ikäkausitarkastukset liikenneonnettomuuksia, sekä arvioida iäkkäiden mahdollisesti korkeampaan onnettomuusriskiin vaikuttavia tekijöitä. Tätä varten tehtiin laaja kirjallisuuskatsaus ja vertailtiin kahdentoista Euroopan maan liikennekuolemia vuosilta 2019–21, samalla huomioiden, mikäli kyseisissä maissa on käytössä ikäkausitarkastukset vai ei. Lisäksi perehdyttiin myös mahdollisiin ikäkausitarkastuksista aiheutuviin haittoihin, liikenneonnettomuustilastojen tulkintaan liittyviin harhoihin, sekä niistä aiheutuviin suoriin ja epäsuoriin kustannuksiin. Tulosten perusteella voidaan todeta, ettei autonkuljettajien ikäkausitarkastuksilla vaikuta olevan liikenneonnettomuuksia merkittävästi vähentävää vaikutusta ja että tietyissä tapauksissa ne ovat saattaneet johtaa iäkkäiden suojaamattomien tienkäyttäjien (pyöräilijät, kävelijät, moottoripyöräilijät) liikennekuolemien merkitsevään kasvuun. Muutamassa tutkimuksessa ajokortin uusiminen paikan päällä (esimerkiksi tieliikenneviranomaisen luona) ja näöntarkastukset olivat yhteydessä iäkkäiden vähäisempiin auto-onnettomuuksiin. Yhdessäkään tutkimuksessa ei kuitenkaan osoitettu, että lääkärintarkastuksilla olisi iäkkäiden liikenneonnettomuuksia vähentävää vaikutusta. Ikäkausitarkastusten arvioitiin maksavan Suomen veronmaksajille noin 6 000 000 euroa vuodessa, minkä lisäksi on huomioitava rajalliset lääkäriresurssit. Näistä syistä johtuen ainakaan lääkärien suorittamat autonkuljettajien ikäkausitarkastukset eivät ole perusteltuja.
  • Söderling, William (2022)
    Tibiafrakturer hör till de vanligaste frakturerna hos barnpatienter (1). Incidensen är 100–106/100 000 patienter (2-4). Det är därför viktigt att vidareutveckla olika behandlingsformer för tibiafrakturer hos barn. Tibiafrakturer indelas i följande tre kategorier: proximalt, i mitten och distalt. Tibiafrakturer hos barn sker oftast i den distala tredjedelen eller i den mellersta delen (2, 5-8) Tibiafrakturer hos barn har god läkningsförmåga (9), vilket beror på tjock periosteum och god blodcirkulation. Efter att frakturen i tibiskaftet uppstått ökar takten av bentillväxt i det skadade benet, vilket är orsaken till att slutna tibiafrakturer snabbt läker (10, 11). Detta betyder att frakturerna oftast kan behandlas icke-operativt. Om icke-operativ behandling inte räcker ska operativ vård övervägas. Syftet med denna retrospektiva studie var att undersöka hur tibiafrakturer hos barn vårdas och vilka faktorer som påverkar valet av behandlingsform samt vilka komplikationer som förekommer vid de olika typerna av behandling. I studien beaktades demografi, skademekanism, typ av fraktur, typ och plats av fibulafrakturen samt val av behandling som antingen var gjutning på akutavdelningen (ED) eller manipulation under anestesi (MUA). Därtill granskades behovet av ingrepp för att upprätthålla linjering. Frakturlinjering omvärderades med digitala radiografer vid första intagningen, efter reduktion och under uppföljningsbesöket. Studien omfattade 475 barnpatienter med icke-epifyseala tibiafrakturer som vårdades på Helsingfors Nya Barnsjukhuset under 2010–2018. Patientidentifieringen genomfördes med Kids’ Fracture Tool Helsinki (BCB Medical registreringsprogram). I studien deltog 298 pojkar och 176 flickor. Av patienterna behandlades 63 %/77 % icke-operativt och 37 %/23 % av patienterna behandlades operativt. Komplikationer uppstod hos 6,3 % av patienterna. Resultaten av studien visar att icke-epifyseala tibiafakturer hos barn bör behandlas icke-operativt eftersom komplikationer sällan uppstår och för att tibiafrakturerna hos barnpatienter ofta läks snabbt och med goda resultat.
  • Enckell, Louise (2023)
    VMAT2 is an integral membrane protein with a crucial role in the monoaminergic system. It transports cytosolic dopamine and other neurotransmitters into synaptic vesicles for storage and later exocytotic release. VMAT2 has been found to have a neuroprotective effect, for instance by preventing oxidation of free cytosolic dopamine. Research has suggested that increased VMAT2 expression or function could have a protective effect against Parkinson’s disease. Rapid embryonic development, transparency during larval stage, and high homology with the human genome are some of the factors that makes the zebrafish a popular model organism. The aim of this research was to optimize the protocol for immunohistochemistry with an anti-dopamine antibody, and to find out how the absence of a functioning vmat2 gene in zebrafish mutants (vmat2-/-) affects dopamine immunostaining, compared to embryos with normal vmat2 function (vmat2+/+). Zebrafish larvae were fixed in a fixation agent, whereafter brains were dissected and immunostaining was performed. Individual methods in the protocol were adjusted for each experiment until the result of the dopamine staining was considered optimal. We found that the choice of fixative affected dopamine staining strongly. A clear reduction in dopamine immunoreactive cells was observed in zebrafish larvae lacking a functioning vmat2 gene compared to zebrafish with normal vmat2 function. The results also suggested that the localization of dopamine-storing cells in zebrafish larvae resembles more tyrosine hydroxylase 2 than tyrosine hydroxylase 1 expression pattern, especially in the hypothalamus. Vmat2-/- zebrafish could be useful when investigating how monoamine transport affects different diseases and their pharmacological treatment.
  • Johansson, Emilia (2019)
    Sedan år 2013 har förstaårsstuderande i medicin och odontologi på medicinska fakulteten vid Helsingfors Universitet fått en personlig iPad, en surfplatta, att använda i sina studier. Medicinska fakulteten har sedan dess studerat användningen av dessa. Målet med den här undersökningen är att försöka svara på frågan: Har skiftningen till mer digitala hjälpmedel påverkat hur studenter upplever att de klarar sin utbildning och speciellt studierna inom fysiologi? Undersökningsdata har samlats in under år 2018 och år 2019. Metoden är en kvalitativ undersökning som grundar sig på en enkät som skickats ut till en kohort av studerande, som börjat sina studier vid medicinska fakulteten år 2017 och då mottagit en iPad. Enligt resultaten så skriver fler för hand år 2019 än år 2018, e-bok används mer och så även delning av anteckningar med varandra. Vi kan se att skiftningen till mer digitala hjälpmedel påverkar hur studenterna upplever att de klarar sin utbildning och speciellt studierna inom fysiologi. De studenter som främst använder e-bok har en större tilltro till sin förmåga att klara sina studier än de som främst använder tryckt bok. De som främst använder tryckt bok säger sig ha svårt att bilda sig en helhetsbild över fysiologin.
  • Hintze, Rasmus (2023)
    Bakgrund Endoskopassisterad flikkirurgi har utförts sedan tidigt 1990-tal i strävan efter minimering av morbiditet på donorområdet, invasivitet samt ärrbildning. Målet med denna systematiska översikt var att erbjuda en insikt i vilken typ av kirurgiska flikar som tagits endoskopassisterat, de olika flikarnas rekonstruktiva användning samt en tidslinje för evolutionen av teknikerna. Metodologi En systematisk översikt utfördes enligt PRISMA riktlinjerna för artiklar som rapporterade fall av endoskopassisterade tagningar av vävnadsflikar. Resultat Totalt 35 artiklar från en tidsperiod på 28 år, med 430 fall av endoskopiskt tagna vävnadsflikar av 14 olika anatomiska ursprung. Den första rapporterade endoskopassisterade fliktagninen var en latissimus dorsi flik, som utfördes år 1994. De mest frekvent rapporterade var DIEP lambåtekniken samt latissimus dorsi flikarna. Slutsatser Endoskopassisterad fliktagning har rapporterats i litteraturen tilltagande under de senaste årtiondena fastän de traditionella öppna teknikerna ännu dominerar som den föredragna metoden i rekonstruktiv flikkirurgi. Fastän nuvarande evidens är otillräcklig för att möjliggöra definitiva slutsatser angående möjliga fördelar i flera av de olika vävnadsflikarna, kan man förvänta sig att se ett tilltagande utnyttjande av endoskopassisterad fliktagning ifall nuvarande trender fortsätter.
  • Främling, Kia (2022)
    Detta arbete omfattar en överblick av melanom och dess vård, samt klassificering av sjukdomen. Inkluderat finns beskrivet den kliniska forskningen skribenten gjort med avsikt att kartlägga effekt och biverkningar av de immuno-onkologiska medicinerna nivolumab och pembrolizumab för patienter med metastaserat melanom och som behandlats på Helsingfors universitets Cancercentrum åren 2017–2020. Data inkluderar information om patienternas grundegenskaper, till exempel kön och ålder samt information från datortomogribilder och blodprov som har samlats in från patientjournaler och från tidigare framställda databaser. Data gällande vården har också samlats in, detta inkluderar bland annat val av läkemedel, behandlingstider och behandlingssvar. Materialet har analyserats som helhet och indelat i tre undergrupper beroende på karaktären av primärtumören och resultaten har jämförts mellan de olika grupperna och med internationella forskningsresultat. Resultaten från den kliniska forskningen är i linje med tidigare forskning både men tanke på effekt av PD-1-antikroppar och biverkningar de orsakar. Resultaten förstärker slutsatsen av en tidigare studie vid HNS Cencercentrum där det framkom att begränsande av vårdtid till sex månader kan förkorta effekten av vården.
  • Uoti, Sandra; Andersson, Saana; Robinson, Eric; Räsänen, Jari; Kytö, Ville; Ilonen, Ilkka (2022)
    Fakultet: Medicinska fakulteten Utbildningsprogram: Utbildningsprogrammet i medicin Studieinriktning: Medicine licentiat Författare: Sandra Uoti Arbetets titel: Epidemiology and Management of Zenker Diverticulum in a Low-Threshold Single-payer Health Care System Arbetets art: Artikel Månad och år: 12/2021 Sidantal: 27 Nyckelord: Zenkers divertikel; Dysfagi; Epidemiologi Handledare: Ilkka Ilonen, Saana Andersson, Ville Kytö Förvaringsställe: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/34913965/ Övriga uppgifter: Sammandrag: Zenkers divertikel uppstår i gränsen mellan svalget och matstrupen. Vanliga symptom är bland annat dysfagi och regurgitation av födoämnen, samt problem relaterade till aspiration. Enligt nuvarande uppfattning är den enda definitiva vården kirurgisk intervention. Tidigare estimat av Zenkers divertikels epidemiologi baserar sig på små kohortstudier. Bakgrundsmaterialet i forskningen är data samlad i vårdanmälningssystemet (HILMO) under åren 1996–2015. Inkluderade i materialet är vuxna patienter för vilka det i registret förekommer antingen diagnosen Zenkers divertikel, eller för vilka ett ingrepp indicerat för vård av divertikeln undertagits. Studien inkluderade 2736 patienter (medianålder vid diagnos 72.0 [19-106] år; 1278 kvinnor [46.7%]). Incidensen av Zenkers divertikel är 2.9/100 000 personer årligen, något som med liknande precision inte kunnat beskrivas förut. Vården av divertikeln visar sig vara fördelad över flera olika specialiteter och varje upptagningsområden för högspecialiserad vård. Vi upptäckte att det finns markanta skillnader i vårdpraxis mellan såväl operativa specialiteter som upptagningsområden. Flera olika metoder tillämpas i operativa vården av divertikeln. Valet av metod ser ut att bero på patientens ålder, kirurgens specialitet, samt av upptagningsområdet på vilket vården förverkligas. Endast 1044 (38.2%) av patienter undergick operativ, alltså definitiv vård under uppföljningstiden.
  • Vest, Teresa; Rantanen, Kirsi; Verho, Liisa; Aarnio, Karoliina; Korhonen, Aino; Richardt, Anna; Strbian, Daniel; Gissler, Mika; Laivuori, Hannele; Tikkanen, Minna; Ijäs, Petra (2023)
    Intracerebral blödning under graviditet eller puerperium (pICH) är en av de främsta orsakerna till mödradödlighet. Trots det är den tillgängliga epidemiologiska informationen gällande etiologin och utfall för pICH bristfällig. Därmed utförde vi en retrospektiv, riksomfattande studie och en kapslad fall-kontrollstudie med etiologin i fokus. Vi identifierade patienter som drabbats av pICH under tidsperioden 1987–2016 i Finland från Registret över födda barn och Registret över sjukhusutskrivningar. Klinisk information samlades från patientjournaler. För varje fall valdes tre matchade kontroller med en graviditet utan stroke. Vi använde SMASH-U klassifikationssystemet för att klassificera fallen enligt etiologi. Totalt identifierades 49 fall av pICH, varav hälften drabbades under graviditet och hälften under peripartum eller puerperium. Majoriteten av patienterna (35,4%) hade en systemisk sjukdom som etiologi. Preeklampsi, eklampsi och HELLP-syndrom var de mest förekommande systemiska sjukdomarna. En kärlmissbildning var etiologin för 31,3% och för 31,3% förblev etiologin oklar. En patient hade kronisk hypertension som etiologi. Viktigaste riskfaktorn var hypertensiva tillstånd under graviditet, som diagnostiserades hos 31%. Patienterna med systemisk sjukdom hade sämst prognos. Mödradödligheten var 12,5%. Enligt vår kännedom är vår studie den första riksomfattande studien gällande etiologin för pICH i Europa. pICH kopplas till hög dödlighet och har allvarliga konsekvenser även för patienter i Finland. Därmed är tidig identifiering och vård av hypertensiva tillstånd under graviditet viktigt för att förebygga denna allvarliga graviditetskomplikation.
  • Bosas, Janina; Toffol, Elena; Pohjoranta, Elina; Mentula, Maarit; Hurskainen, Ritva; Suhonen, Satu; Heikinheimo, Oskari (2023)
    Introduction Sexual well-being is associated with general well-being. Several factors, such as overweight, infertility, anxiety, and sex hormones, also play a role, but the effects of hormonal contraception remains a point of debate. We characterized the factors associated with sexual well-being in fertile-aged women following induced abortion. Methods A 5-year follow-up of a nested longitudinal cohort study examining the effects of routine provision of intrauterine contraception as part of abortion care. Sexual well-being, anxiety, and quality of life were assessed annually using validated questionnaires (McCoy Female Sexuality Questionnaire, State-Trait Anxiety Inventory and EuroQoL), along with data on general and reproductive health, and relationship status. Of the 742 women participating in the trial, 290 (39%) provided sufficient follow-up data and were included in this study. Results Based on trajectories of McCoy-scores across the 5-year follow up, two groups were identified: those with stable and higher (n=223, 76.9%) and those with declining sexual well-being (n=67, 23.1%). Women in the group of declining sexual well-being had significantly higher levels of anxiety and lower quality of life at all time points. They also had more often chronic diseases and were less happy in their relationships. No differences were found in method of contraception when classified as hormonal vs non- hormonal, or long-acting vs short-acting reversible contraception. Conclusions Lower anxiety and higher quality of life are associated with stable and higher sexual well- being. Method of contraception or relationship status are not associated with sexual well-being during long-term follow-up in fertile aged women.
  • Ahlmark, Amanda (2023)
    Background Delayed graft function (DGF) after kidney transplantation is common and is associated with worse graft outcomes and a higher risk for acute rejection. However, little is known about factors affecting graft survival post-DGF. We studied the association of cold ischemia time (CIT) and Kidney Donor Profile Index (KDPI) with the long-term outcomes of deceased brain-dead donor kidneys with and without DGF. Methods Consecutive brain-dead donor kidney transplantations performed in Finland between 5/2004-12/2019 were analyzed. Multivariable models were used to study the association of KDPI and CIT with the graft survival of kidneys with early graft function (EF) or DGF. To confirm the finding in a US cohort, data from the Scientific Registry of Transplant Recipients (SRTR) registry (n=79224) was used. Results A total of 2637 kidney transplantations from the Finnish cohort were included, of which 849 (32%) had DGF. DGF was an independent risk factor for graft loss in the multivariable model, HR 1.32 (95% CI 1.14-1.53), p < 0.001. CIT was not an independent risk factor for graft survival in the multivariable model HR 1.00 per CIT hour (95% CI 0.99-1.02), p= 0.84, and the association of DGF remained similar regardless of the CIT length. KDPI was an independent risk factor for graft survival in the multivariable model HR 1.01 (95% CI 1.01-1.01), p <0.001, but the association of DGF remained similar regardless of KDPI. In the US cohort, the results were similar, but the association of DGF with the risk of graft loss was stronger with higher KDPI. Conclusions DGF and KDPI, but not CIT, are independently associated with kidney graft survival. The magnitude of the association of DGF with worse kidney graft survival is similar with different CITs, but higher among high KDPI kidneys.
  • Sevón, Emilia (2021)
    In Finland, the primary screening method for chromosomal abnormalities is the first trimester combined screening. The aim is to find pregnancies with an increased risk for the most common chromosomal abnormalities, trisomies 13, 18 or 21. Objective: When a person with the condition screened for gets a negative result, it’s referred to as a false negative. The objective of this study was to find common characteristics in false negative cases and compare them to those of true positives to see if there’s a significant difference. Methods: This is a retrospective study of pregnancies between 2014 and 2016 that ended in a birth of a neonate with trisomy 13, 18 or 21. In this study we focused on the neonates with trisomy 21. A risk figure of 1:250 was used as the cut-off value for trisomy 21. There were 14 false negative cases and 119 true positive cases that qualified for our study. The parameters analyzed were maternal age, gestational age at blood tests, biochemical markers PAPP-A (MoM) and hCG (MoM), gestational age at ultrasound and nuchal translucency. They were statistically analyzed. Results: By using logistic regression, we found that the most powerful discriminating factor between false negative and true positive cases was nuchal translucency, accounting for 47.6% of false negatives. The second most powerful factor was PAPP-A MoM explaining 15.2%. Maternal age explained 11.9% and hCG MoM 11.1%. Conclusion: All the factors except for gestational age accounted for a statistically significant proportion of false negatives. The most powerful discriminating factor between false negatives and true positives was nuchal translucency. 14.2% of the discrimination remains unknown to us. Since nuchal translucency is the most powerful discriminating factor, it is essential to focus on its correct measurement.
  • Litonius, Kaisa (2021)
    Farmakogeneettisen tiedon hyödyntäminen ja farmakogeneettisten geenimuunnosten testaaminen suomalaisessa terveydenhuollossa on vielä vähäistä. Tämän syventävien opintojen tutkielman tarkoituksena on selvittää farmakogeneettisesti merkittävien lääkehoitojen yleisyyttä HUS:n hoitojaksoilla ja potilailla sekä tekijöitä, jotka liittyvät näiden lääkeaineiden määräämiseen tutkituilla hoitojaksoilla. Tämän tutkielman aineisto perustui FINRISKI-tutkimuksen aineistoon sekä HUS:n sähköisiin potilasasiakirjoihin. FINRISKI-tutkimukseen osallistuneiden tutkimushenkilöiden joukosta poimittiin ne potilaat, joille oli merkitty vähintään yhden vuorokauden mittainen hoitojakso johonkin HUS:n yksikköön vuosien 2010 ja 2017 välillä. Tutkittavat lääkeaineet valittiin mukaan Kliinisen farmakogenetiikan implementaatiokonsortion (CPIC) farmakogeneettisten suositusten perusteella. Tutkittujen lääkeaineiden yleisyydet määritettiin erikseen HUS:n hoitojaksoilla ja potilailla, jonka lisäksi määritettiin lääkehoitojen yleisyys eri erikoisalojen hoitojaksoilla. Logistisen binäärisen regressiomallin avulla etsittiin tekijöitä, jotka liittyivät farmakogeneettisesti merkittävän lääkehoidon saamiseen HUS:n hoitojaksoilla. Kaikkiaan 52,8 %:lla 5433 hoitojaksosta ja 56,9 %:lla 2567 potilaasta oli merkintä farmakogeneettisesti merkittävästä lääkeaineesta. Viisi yleisintä tutkittua lääkeainetta hoitojaksoilla olivat ondansetroni (21,2 %), simvastatiini (16,4 %), kodeiini (12,9 %), varfariini (11,4 %) ja klopidogreeli (5,4 %). Tutkitut lääkeaineet olivat myös hyvin yleisiä eri erikoisalojen hoitojaksoilla. Farmakogeneettisesti merkittävään lääkehoitoon liittyviä tekijöitä tunnistettiin kaikkiaan 18 kappaletta. Potilaan hoitojakson aikaisella diagnoosilla verenkiertoelinten sairauksista oli vahvin yhteys farmakogeneettisesti merkittävän lääkehoidon saamisen hoitojakson aikana. Farmakogeneettisesti merkittävä lääkehoito oli hyvin yleistä HUS:n hoitojaksoilla ja potilailla. Suuri osa yliopistosairaalan potilaista voisi potentiaalisesti hyötyä farmakogeneettisten geenimuunnosten määrittämisestä ennen lääkehoidon aloittamista.
  • Westerlund, Mikael; Heliövaara, Arja; Leikola, Junnu; Homsy, Pauliina (2023)
    Abstract Objective: Cleft lip and/or palate (CL/P) can have long-lasting effects on the appearance, function, and psychosocial wellbeing of patients. The CLEFT-Q questionnaire is a patient-reported outcomes instrument specifically designed to assess the health-related quality of life of patients with CL/P. The aim of this study was to produce and linguistically validate a Finnish version of the CLEFTQ questionnaire. Design: The CLEFT-Q questionnaire was translated into Finnish following guidelines of the International Society for Pharmacoeconomics and Outcomes Research. Pilot testing with cognitive debriefing interviews was conducted on patients of the target age range of the questionnaire, 8–29, and with various cleft types. Results: The CLEFT-Q questionnaire translated readily into Finnish. A review of the backward translation led to two words being changed. Thirteen patients – ten females and three males – with a median age of 14 years, participated in the cognitive debriefing interviews. The interviews led to further nine word changes. The pilot study data suggested that the performance of the Finnish version of the instrument is in line with the original CLEFT-Q questionnaire. Conclusions: The Finnish version of CLEFT-Q produced here is linguistically valid and ready for use in the evaluation of the healthrelated quality of life of patients with CL/P. However, future work is needed to further assess the validity and the reliability of the CLEFT-Q in the Finnish patient population.
  • Westerholm, Viola (2023)
    Typ 1-diabetes predisponerar för kroniska senkomplikationer, vilka kan undvikas med god glukoskontroll. I tidigare studier har kontinuerlig glukosmonitorering påvisat en gynnsam inverkan på glukosbalansen. Dock saknas ännu forskning kring användningen i primärvårdskontext. Målet med denna studie är att kartlägga användningen av flashglukosmonitorering i primärvården, identifiera suboptimal användning och glukoskontroll samt faktorer som har ett samband med dessa. Denna studie är en registerbaserad studie där det ingår 91 personer med insulinbristdiabetes från Sibbo kommuns diabetesmottagning. I logistiska regressionsanalyser undersöktes vilka faktorer som korrelerar med dålig glukoskontroll, förekomst av hypoglykemier eller tio eller fler skanningar med flashglukosmonitorering per dag. Utöver detta undersöktes hur stor del av populationen som uppnår de olika målsättningarna för god glukoskontroll och hur glukoskontrollen på längre sikt har påverkats av flashglukosmonitorering. I logistiska regressionsanalysen framkom att dålig glukoskontroll hade ett självständigt samband med kortare diabetesduration, färre skanningar per dag med flashglukosmonitorering samt färre hypoglykemier. Frekventa hypoglykemier igen hade ett självständigt samband med yngre ålder samt bättre glukoskontroll med större glykemisk variabilitet. De som skannade tio eller fler gånger per dag hade färre hypoglykemier, lägre viktindex och lägre LDL-kolesterol. Man kunde även se att största delen av studiepopulationen uppnår målsättningarna gällande undvikandet av låga blodsockernivåer medan betydligt färre uppnår målsättningarna gällande blodsockervärden i målområdet samt undvikandet av blodsockervärden högre än målområdet. Personer som förbättrade glukoskontrollen med minst 10 % efter ett års användning av flashglukosmonitorering, och vars gynnsamma effekt även kvarstod under fem års uppföljningen, var de som initialt hade sämre glukoskontroll. Flashglukosmonitoreringens användning och samband med glukoskontroll är mycket individuell. Dock verkar den patientgrupp som skannar tillräckligt ofta och som ursprungligen har dålig glukoskontroll ha störst nytta av flashglukosmonitorering.
  • Leijon, Teresa (2021)
    Introduktion: För kort eller lång sömnduration, dålig sömnkvalitet och för lite motion har i tidigare studier visat sig påverka den psykiska hälsan negativt. En kombination av både bra sömn och tillräckligt med motion har kopplats med bättre psykiskt välbefinnande än enbart antingen bra sömn eller tillräckligt med motion. Psykisk ohälsa är associerat med sänkt livskvalitet, sämre funktionsförmåga, mer sjukledighet, större risk för förtidspension och ökad risk för vissa somatiska sjukdomar. Målsättning: Målet med denna undersökning är att få mer information om hur sömnduration, sömnkvalitet och motion är associerade med nedsatt psykiskt välbefinnande hos 18–39-åringar med en stor del av arbetslivet framför sig. Metoder: Undersökningsmaterialet (n = 4912) samlades in i Young Helsinki Health Study år 2017. Deltagarna var 18–39-åriga anställda vid Helsingfors stad (80% kvinnor, 20% män). Associationerna mellan sömnduration, sömnkvalitet, motion och nedsatt psykiskt välbefinnande granskades först var för sig. Efter detta granskades sömndurationens och sömnkvalitetens association med nedsatt psykiskt välbefinnande i olika fysiskt aktiva grupper. Analyserna anpassades för sociodemografiska faktorer, socioekonomiska faktorer, levnadsvanor och smärta. Resultat och slutsatser: En kort <6 timmars sömnduration var associerad med en ökad sannolikhet för nedsatt psykiskt välbefinnande. En sömnduration på ≥8 till <9 timmar var associerad med en mindre sannolikhet för nedsatt psykiskt välbefinnande. En lång sömnduration på ≥9 timmar var inte statistiskt signifikant associerad med en ökad sannolikhet för nedsatt psykiskt välbefinnande. Fysisk inaktivitet var inte statistiskt signifikant associerat med nedsatt psykiskt välbefinnande. Detta kan innebära att en större mängd motion krävs för att motionen ska ha en psykisk hälsoeffekt. Dålig sömnkvalitet var associerat med nedsatt psykiskt välbefinnande oberoende av fysiska aktivitetsnivån. En sömnduration på ≥8 till <9 timmar och bra sömnkvalitet var mest förmånliga för det psykiska välbefinnandet.