Browsing by Subject "SOC"
Now showing items 1-3 of 3
-
A META-ANALYSIS OF THE IMPACTS OF AGROFORESTRY ON SOIL ORGANIC CARBON STOCKS IN TEMPERATE CLIMATES (2022)The objective of the thesis is to review and characterize (i) typical agroforestry systems in the temperate zone, (ii) levels of soil organic carbon (SOC) in agroforestry and control plots, and (iii) identify the conditions under which agroforestry farming is most likely to enhance SOC. A meta-analysis was conducted to investigate the impact of agroforestry farming systems on SOC stocks at soil depths of 0 – 20, 0 – 40 and 0 – 100 cm. Data was collected from 15 published studies and all sites are located in temperate climates. Studies had to report at least measurements on SOC concentration or stock for an agroforestry plot and a control plot (arable land, grassland, forest). Investigated treatment variables were soil depth, agroforestry system type, soil type, tree species and age. The results have shown significantly higher SOC stocks under agroforestry in comparison to controls in all three soil depth datasets. The largest amount of SOC in agroforestry was found in the first 20 cm of topsoil and at a soil depth of 60 – 100 cm. There were no significant differences found between alley cropping, silvopasture and shelterbelt systems. The most popular tree species in temperate agroforestry were Populus spp., M.domestica, Juglans regia and Picea. But no significant differences in C sequestration could be observed between tree species across all datasets. The assumption that systems with older trees have higher stocks of SOC could not be confirmed. Most common soil types of temperate agroforestry systems were Luvisol, Fluvisol and Chernozem. The meta-analysis did not verify results of other studies, which have shown that clay contents in the soil promote C sequestration. The wide variability and diversity of agroforestry systems has shown to be problematic in conducting a meta-analysis, indicated by a high heterogeneity. Furthermore, different types of study designs, lack of standardized sampling procedures and explanatory variables may have influenced the results. However, the study showed that agroforestry can be a promising carbon dioxide (CO2) mitigation option, also for the temperate climate zone.
-
(2014)Purpose of this thesis is to estimate the carbon sequestration potential in eucalyptus plantations in Uruguay. This study also aims to show how beneficial these plantations are for carbon sinks. The aim of this research is calculate total carbon balance in eucalyptus plantations and compare the results to degraded lands. This study is first-of-its-kind study in Uruguay, but not unique globally. The objective was to use a modeling approach to formulate the results. The methodology of this study is based to the dynamic growth model (CO2fix V3.1). Model is developed to calculate and estimate forest carbon fluxes and stocks. In this study the model was utilized for estimating how much carbon is sequestered in eucalyptus plantations and soils. In this thesis the model was used to simulate eucalyptus forest plantations that stem from numerous studies and different data. Ad hoc Excel model was generated to form calculated results from the simulated data. A separate sensitivity analysis is also formulated to reveal a possible different outcome. The framework is based on a stand-level inventory data of forestry plantations provided by the Ministry of Uruguay (MGAP) and companies. Also multiple scientific reports and previous studies were used as guidelines for simulations and results. The forest stand, yield, soil and weather data used for this study are from three different departments. There are over 700 000 hectares of different species of eucalyptus plantations in Uruguay. The theoretical framework was tested computationally with eleven simulations. CO2fix was parameterized for fast-growing eucalyptus species used in different parts of Uruguay. The model gave outputs per hectare and then this result was scaled up to the national level. This study will also estimate how much grassland (Pampa) and former pasture land could sequester carbon. Situation prior to plantation is a baseline scenario and it is compared to the expected carbon sequestration of plantations. The model is also used to calculate the effect of changing rotation length on carbon stocks of forest ecosystem (forest vegetation and soil) and wood products. The results of this study show that currently the 707,674 hectares of eucalyptus plantations in Uruguay have the potential to sequester 65 million tonnes of carbon and reduce 238 million tonnes of CO2. The calculated carbon storage is 38 and simulated 25 million tonnes of C, products are deducted from the equation. During 22 years (1990–2012) the annual carbon sequestration benefit (afforestation-baseline) without products is 1 757 847 Mg C. The results suggest that it is reasonable to establish eucalyptus plantations on degraded, grassland (Pampa) and abandoned pasture land. The implications of the results are that eucalyptus plantations in Uruguay actually enhance carbon sequestration, are carbon sinks and store more carbon than grassland and abandoned pasture land. Plantations have a vast sequestration potential and are important in mitigating of CO2 emission and effects of the climate change. The findings endorse the significance of plantations to increase carbon sinks and this role will broaden in the future. The most relevant findings of this study are that afforestation increases the soil carbon in 10-year rotation plantations by 34% (101.1>75.6) and in 12-year rotation 38% (104.4>75.6 Mg Cha-1) in a 60-year simulation. The net (afforestation-baseline) average carbon stock benefit in the soil is 25.5 Mg C ha?1 in a 60-year simulation. The (CO2Fix) model indicate that the total average carbon sequestration for eucalyptus plantations is 92.3 Mg Cha?1. The average total carbon storage ranges from 25.8–138.5 Mg Cha?1 during a 60-year simulation. The simulations show that the net annual carbon storage in the living biomass is 29.1, 25.5 (soil) and 37.6 Mg C (products) on the average scenario. There is some fluctuation in the sequestration results in other 10 simulations. Previous studies have showed that the average carbon stock for eucalyptus plantations varies from 30–60 Mg C ha-1, when soil and products are deducted. The capacity of forest ecosystems to sequester carbon in the long run could be even more strengthened if a rotation length increases. Extending rotation from 10 to 12 years increased the average soil carbon stock from 25.5 to 28.8 Mg C (by 13%) in 60 year simulation. The results also indicate that mean annual precipitation (MAP) alters the carbon sinks of the forest ecosystem. There are some limitations in this study and they are clearly explained and analyzed. Hence, most of the results are estimations. Ministry and companies need to prolong planting of trees and even intensify annual programs in order to achieve carbon sequestration targets. Further research is needed to get an estimate of the total forest ecosystem carbon storages and fluxes.
-
(2019)Det finländska samhället står inför stora demografiska förändringar när fyrtiotalets stora årskullar börjar nå en ålder på 80 år fr.o.m. 2020. Den nuvarande socialpolitiska strategin är att den åldrande befolkningen skall bo hemma så länge som möjligt, och att servicebehovet skall förskjutas så långt det går. Retoriken som politikerna använder sig av kan ses att vara präglad av paradigmen om framgångsrikt och aktivt åldrande, vilka i sin tur anses vara kopplade till marknadskrafternas intressen och kostnadseffektivitet. Risken med dessa paradigm är att de skapar för snäva modeller för vad ett gott åldrande är, i vilka alla inte ryms in i. Avhandlingen betraktar äldre som lever i den sk. fjärde åldern, d.v.s. senålderdomen, en tid som placerar sig efter den tredje åldern, som avser tiden efter pensionering. Till skillnad från den tredje åldern, kan den fjärde åldern ses att vara något avskilt från det övriga samhället, en ålderskategori som inte själv har möjlighet att definiera sig själv, utan tillges olika meningar. Den fjärde åldern innebär ofta varierande grad av funktionsnedsättning, vilket medför att man i någon mån behöver utomstående hjälp för att klara sig i vardagen. Omständigheterna i den fjärde åldern kan beskrivas som en övergångsperiod där den äldre placerar sig i centrum för starka, både individuella men även samhälleliga krafter som drar åt två olika håll – att upprätthålla kontinuitet eller ingå i förändring. Denna avhandling beskriver processerna kring förändring och anpassning i den fjärde åldern utifrån den av Jyrki Jyrkämä (2008) utarbetade modellen om aktörskap. Aktörskapet innefattar en förståelse för individen som ett reflekterande subjekt, som gör olika val beroende på de resurser som finns tillhands i växelverkan till de omgivande strukturerna. I denna avhandling ligger särskilt fokus på aktörskapets reflexiva dimension, samt på kontexten, i detta fall Folkhälsanhusen, vilka är seniorbostadshus avsedda för +55 åringar. Materialet består av 6 enskilda, semi-biografiska intervjuer, varav en är en parintervju. Syftet med denna studie är att ge en nyanserad bild av de förändringar och anpassningar som individer i den fjärde åldern genomgår, och hur dessa påverkas av individens särskilda persona och kontexten. Resultaten i denna studie tyder på att processerna kring aktörskapets förändringar i den fjärde åldern är högst unika och bundna till varje enskild individs person, dess historia, dess förhållande till kontext och de resurser som finns till hands. Förändringarna som särskilt lyfts upp som betydelsefulla i denna studie är; förändringar som berör hobbyer och särskilda intressen, förändringar som berör det vardagliga livet på Folkhälsanhuset, förändringar som berör vänskapsrelationer och förändringar i anslutning till sommarstugor. Anpassning till förändringarna har inte alltid varit möjlig, och påverkas av graden av funktionsnedsättning och de resurser som finns till förfogande. Anpassningsstrategierna innehåller inslag av det som kallas SOC, d.v.s. selektiv optimering och kompensation (Baltes & Baltes, 1990) och den emotionella selektivitetsteorin (Baltes & Carstensen, 1999). Individerna tar stöd av varandra och ingår i ett slags delat aktörskap, vilket kan ses som ett vänskapligt utbyte av tjänster. Vidare har man kunnat se att en del av de äldres livsföring präglas av det Zimmermann & Grebe (2013) kallar Senior Coolness, vilket innebär ett avspänt och avståndstagande förhållningssätt till ålderdomens motgångar, samt det Tornstam (2011) kallar för gerotrancendens, en mognadsprocess där den äldre minskar på sin aktivitet, minskar på sin självcentrering, och utvecklar en anknytning till gångna generationer. Kontexten, d.v.s. Folkhälsanhusen, erbjuder en trygg miljö att åldras i, både i praktisk och sociokulturell bemärkelse. Att bo på ett Folkhälsanhuset stöder den äldres aktörskap och skyddar för diskursiva och snäva åldersförväntningar. Studien visar att det finns ett behov mer person-centrerade arbetsmetoder inom socialt arbete, t.ex. i form av biografiskt-inspirerade metoder, där man kunde tillsammans med klienten utforska vad det är som utgör kärnan i deras person och aktörskap och utifrån det ställa upp målsättningar för hur arbeta mot ett gott åldrande.
Now showing items 1-3 of 3