Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Browsing by Subject "investerarskydd"

Sort by: Order: Results:

  • Lassas, Fredrik (2021)
    Specialförvärvsbolag (“SPAC-bolag”) är bolag som grundas utan egen operativ verksamhet med avsikten att genomföra ett företagsförvärv. Bolaget ansamlar medel från investerare genom ett offentligt erbjudande för att finansiera ett efterföljande företagsförvärv. Företaget skall inom en förutbestämd tidsperiod på 36 månader genomföra förvärvet, och ifall detta misslyckas skall bolaget likvideras och bolagets aktier avlistas från börsen. I förvärvet väljs ett eller flera privata operativa bolag ut som målbolag, som sedan fusioneras med det börsnoterade SPAC-bolaget. Genom fusionen tas det onoterade företaget således upp till offentlig handel utan att genomgå en traditionell börsnoteringsprocess. I SPAC-affärsmodellen har de grundande aktieägarna, även kallade sponsorer, ofta en betydande maktposition i bolaget såväl genom sitt betydande aktieinnehav som genom nära förhållande med bolagets ledning. Detta har lett till att bolagsmodellen kommit att kritiseras inom den internationella rättslitteraturen för att strida mot vissa grundläggande aktiebolagsrättsliga principer såsom principen om aktieägarnas likställighet. Likväl har det nya marknadsfenomenet gett upphov till frågor kring SPAC-bolagets informationsplikter gentemot investerarna, i och med den osäkerhet som råder kring SPAC-bolagen. Bottnande i dessa problemområden undersöker avhandlingen således hur fenomenet SPAC passar in i den finska värdepappersmarknads- och aktiebolagsrätten. Särskilt granskas SPAC-bolagets natur, vilka krav på informationsplikt som finns för SPAC-bolag, samt hur vissa corporate governance -relaterade frågor gällande ledningens och aktieägarnas inbördes ställning och gränsdragning skall komma att tolkas inom SPAC-kontexten. Som stöd för granskningen utförs en praktisk fallstudie av ett nyligen börsnoterat finskt SPAC-bolag, Virala Acquisition Company. Slutsatserna som dras i avhandlingen är att SPAC-bolag inte skiljer sig avsevärt från traditionella börsbolag vad kommer till reglering. Avgörande är de strukturella val man i det enskilda fallet valt att implementerat i bolagets SPAC-modell. Den främsta skillnaden bolagsformerna emellan följer av att bolaget inte har någon egentlig operativ verksamhet, utan endast letar efter ett lämplig målbolag att förvärva och fusioneras med. Således kan SPAC-bolag ur investerarnas synvinkel ses som en form av private equity för småsparare, medan man ur målbolagens synvinkel kan se SPAC-bolag som en icke-konventionell finansieringskanal. Eftersom SPAC-bolagen skall anses erbjuda nya lösningar på gamla problem skall ytterligare reglering ännu inte anses behövlig, även om det står klart att det är för tidigt att förutspå hur SPAC-fenomenet kommer utvecklas och vilka praktiska följder fenomenet kommer få på den finska värdepappersmarknaden.
  • Ståhlberg, Alexandra (2022)
    Riskkapital är ett finansierings- och investeringsinstrument där riskkapitalbolag samlar kapital från professionella investerare för att köpa upp privata företag. Eftersom investeringsformen kännetecknas av hög risktagning för investerarna har man genom reglering infört stränga krav på marknadsföring till icke-professionella investerare vilket i praktiken innebär att endast professionella investerare tillåts investera. Avhandlingen undersöker de risker som existerar för riskkapitalinvesterare, samt vilka preventiva och reparativa riskhanteringsverktyg som finns investerarna tillhanda. Avhandlingen granskar även förhållandet mellan förvaltningsbolaget och investerarna, samt grunder på vilka investerare kan rikta skadeståndskrav gentemot fondförvaltarna ifall att skada uppstår. Avhandlingens undersöker därtill genomgående huruvida de olika riskhanteringsverktygen och den gällande regleringen av investerarskydd ger tillräckligt skydd för investerarna. Riskkapitalinvesterare blir huvudsakligen utsatta för risker som är förknippade antingen med fonden, eller med förvaltningsbolaget. Eftersom regleringen kring riskkapital traditionellt är dispositiv, har stor del av riskhanteringen kommit att förverkligas genom avtal som sluts mellan förvaltningsbolaget och investerarna. Typiska avtalsvillkor strävar till att likrikta intressen och begränsa förvaltningsbolagets handlingsfrihet. I efterdyningarna av finanskrisen 2008-2009 ansåg man dock att det dispositiva skyddet inte var tillräckligt och införde tvingande lagstiftning (AIF-direktivet) som strävar till att förbättra investerarskyddet också för investerare i riskkapitalfonder. Regleringen av investerarnas möjlighet att rikta skadeståndskrav gentemot förvaltningsbolaget, påverkas av såväl AIF-lagen, som bolagsrättsliga, skadeståndsrättsliga och avtalsrättsliga bestämmelser. Sammanfattande kan konkluderas att i fall då förvaltningsbolaget orsakat investerarana ekonomisk förlust genom vårdslöst agerande, kan ett skadeståndsansvar riktas mot förvaltningsbolaget. Avgörande för huruvida ansvar uppstår är huruvida förvaltaren kan bevisa att man inte agerat oaktsamt i egenskap av fondförvaltare. Trots de riskhanteringsverktyg som finns investerarna tillhanda, kan investerarskyddet för riskkapitalinvesterare inte konkluderande anses tillräckligt. Ett tydligt utvecklingsbehov som identifierats är enhetligare reglering av investerarskyddet. Genom enhetligare krav på registrering och auktorisering vid marknadsföring till såväl icke-professionella som professionella investerare kunde förvaltningsbolagen informationsskyldighet gentemot investerarna förbättras. Detta skulle bidra till ett förbättrat investerarskyddet för investerare i riskkapitalfonder.