Avhandlingens syfte är att forska kring hur två svenska partiledare argumenterar för sina syner på flyktingkrisen och att undersöka hur de använder sig av de retoriska medlen ethos, logos och pathos i argumenteringen. I argumentationsanalysen lyfts partiledarnas teser samt pro- och kontraargument fram. I den retoriska analysen behandlas även likheter och skillnader i hur partiledarna använder sig av de retoriska medlen.
Argumentationsanalysen utförs genom en beskrivande analysmodell som är utarbetad av Gunnar Björnsson, Ulrik Kihlbom och Anders Ullholm i verket Argumentationsanalys – Färdigheter för kritiskt tänkande från år 2009. Den retoriska analysen baserar sig på litteratur av bland annat Rolf Ejvegård, Lennart Hellspong, Janne Lindqvist och Bo Renberg. Materialet består av en ca 14 minuter lång videoinspelning av en debatt mellan partiledarna Jimmie Åkesson (Sverigedemokraterna) och Jonas Sjöstedt (Vänsterpartiet).
Argumentationsanalysen går ut på att hitta de väsentliga teserna i debatten och vilka pro-argument som stöder dem samt kontra-argumenten som motsäger teserna. Analysmodellen består även av bland annat en hållbarhetsanalys som inte tillämpas på det här materialet. I den retoriska analysen plockas det fram argument i vilka det hittas utmärkande drag av ethos, logos och pathos.
I resultaten är den centrala observationen att partiledarna använder sig av flera pro-argument än kontra-argument medan mängden centrala teser som kan hittas i respektive partiledares argumentation inte varierar så mycket. Innehållet i Åkessons argument utgörs av tankar om samhällets välfärd medan Sjöstedt mer fokuserar på flyktingarna som individer. I den retoriska analysen kan det märkas att partiledarna är ivriga användare av ethos- och pathosargument medan endast en mindre mängd logosargument kunde hittas. Överlag håller sig partiledarna till sina egna argument och tenderar inte att hålla med om den andra partiledarens åsikter.
