Pedagogers syn på främjandet av barns multilitteracitet

Globalt sett har formerna för att skapa, behandla, tolka och sprida information utvecklats och förnyats. Tidigare forskning visar att pedagoger upplevt det som utmanande att inkludera mångfalden av kommunikationsmedel i den pedagogiska verksamheten. Multilitteracitet, som lyfts fram som ett skilt begrepp i de nya grunderna för läroplanen, har varit en åtgärd för dessa förändringar och utmaningar inom utbildningsväsendet. Pedagogens roll är central i främjandet av multilitteracitet, då hens stöd och handledning inverkar på barnets motivation, attityd och intresse för lärandeprocessen. Syftet med denna studie är att kartlägga hur pedagoger inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och nybörjarundervisningen (åk 1-2) uppfattar multilitteracitet som en del av den pedagogiska verksamheten samt hur detta avspeglas i olika pedagogiska verksamheters innehåll för att stöda multilitteracitet. Studiens fokus är betydelsefull, då det genomförts lite forskning om pedagogers syn på främjandet av multilitteracitet. Denna avhandling har gjorts i samarbete med Helsingfors universitets utvecklingsprogram Inlärning av multilitteracitet med glädje. Studiens teoretiska bakgrund baserar sig på teorin om multilitteracitet och teorin om dynamisk litteracitet. För att nå insikt i pedagogernas individuella upplevelser om att främja multilitteracitet valdes en kvalitativ forskningsdesign. Semi-strukturerade intervjuer med hjälp av intervjumetoden video-stimulated recall samt en gruppintervju användes som datainsamlingsmetod för att framhäva sju pedagogers upplevelser om att främja multilitteracitet. Resultaten av studien bekräftar att pedagogerna hade bildat en uppfattning om begreppet multilitteracitet och att denna uppfattning avspeglades i den pedagogiska verksamheten. Multilitteracitet beskrevs som en multimodal uttrycksförmåga, som förutsatte av barnen en förmåga att tolka och tillämpa mångfalden av kommunikationsmedel i det omgivande samhället. Barnens nyfikenhet och glädje ansågs höra till grunden för att främja multilitteracitet. Pedagogens engagemang och intresse uppmärksammades även som centrala. Ett utvecklingsbehov som pedagogerna betonade var implementering av digitala verktyg och mediefostran som en del av verksamheten. Pedagoger uppmärksammade i enlighet med finska läroplanen texters kulturella sammanhang. Trots detta uppfattade de inte kulturell läsförmåga som en del av multilitteracitet. Den kulturella läsförmågan är dock central inom multilitteracitetens pedagogik. Resultaten tyder helhetsmässigt på ett behov av att i fortsättningen erbjuda utbildning om främjandet av multilitteracitet både för pedagoger i arbetslivet samt inom lärarutbildning, speciellt gällande sambandet med att inkludera och främja kulturell läsförmåga.