Skip to main content
Login | Suomeksi | På svenska | In English

Minkens och illerns val av föda i Östra Finland

Show full item record

Title: Minkens och illerns val av föda i Östra Finland
Author(s): Björkell, Niko
Contributor: University of Helsinki, Faculty of Biological and Environmental Sciences, Faculty of Biological and Environmental Sciences
Discipline: Ecology and Evolutionary Biology
Language: Swedish
Acceptance year: 2019
Abstract:
Flera forskningar har påvisat att invandrararter har en påverkar på områdets miljö, på de ursprungliga arterna och den ekologiska balansen i området (t.ex. Simberloff 2010). Den nordamerikanska minken (Neovison vison) har etablerat sig i största delen av Europa på grund av utrymda individer från pälsfarmer och introduktioner av människan. För tillfället är minkens populationsstorlek rätt stor i Finland (Gerell 1972). Den kulturbundna illern (Mustela putorius) tillades i klassen ”sårbar” då man år 2010 värderade de hotade arternas tillstånd i Finland. Illern ansågs vara hotad pga. jakt och fångst, samt tävlan med andra arter och miljöförändringar (Rassi m.fl. 2010). Forskning kring illerns populationstäthet, populationernas tillstånd eller allmänna ekologi har inte bedrivits i Finland eller de andra Nordiska länderna (borträknat Danmark) sedan år 1989. Man har spekulerat att en av orsakerna till illerns tillbakagång är tävlan med andra arter. Speciellt har man misstänkt den invasiva nykomlingen minken (Sidorovich & MacDonald 2001, MacDonald & Harrington 2003). I det här arbetet studeras födoanvändningen av 24 minkar och 32 illrar som fångats i Östra Finland åren 2006-2008. Meningen är att jämföra deras föda och reda ut ifall de tävlar om den. Djurens mag- och tarminnehåll tömdes (per Hammershoj m.fl. 2004) och innehållet identifierades så noggrant som möjligt. Därtill utreddes djurens kön och ålder genom att undersöka strålbenets distala ända och penisbenen (Elder 1951, van Soest och van Bree 1970), samt djurens hälsotillstånd (bl.a. Schulte-Hostedde och Elsasser 2011). En PERMANOVA-variansanalys (adonis på programmet R) gjordes på materialet och utgående från dess resultat gallrades bort djur som hade fångats sent på våren, på sommaren eller tidigt på hösten. På så vis behandlades djur som tagits under de kalla vintermånaderna. Piankas-index (Pianka 1973)för nischöverlappning räknades utgående från frekvensen av förekomsten hos olika födoobjekt (Hammershoj m.fl. 2004). Indexet jämfördes med en nollmodell (eng. ’null model’), som skapades med programpaketet EcoSimR på programmet R (Gotelli m. fl. 2015). Resultaten i undersökningen förblev tvetydigt. PERMANOVA-analysen fann inga skillnader mellan de två arterna, medan Piankas-index för arterna kunde ha uppstått pga. slumpmässig variation. Sampelstorleken var antagligen för liten (Button m.fl. 2013) och heterogen. Minkarnas huvudsakliga föda var fisk, näbbmöss, sork och groddjur, medan illrarna hade förtärt fisk, groddjur och näbbmöss, samt enstaka exemplar av fåglar, dyngbaggar och skogsödla. Minkarna hade fångats under en god sorkfas (hösten 2008) och deras föda återspeglade det här. Minken livnär sig under vintertid främst just på fisk och små däggdjur (Tolonen 1982). Illrarna hade fångats under digra sorkår (2006-2007), vilket eventuellt återspeglas i deras byten: inga små däggdjur hade tagits under den här perioden, även om illern anses vara specialiserad på att jaga smågnagare (Lodé 1997). Fynden av groddjursrester pekar på att grodor är en viktig del av vinterföda hos finska illrar.
Keyword(s): interspecifik tävlan mink iller födoval magsäcksinnehåll tarminnehåll sork näbbmus fisk groddjur


Files in this item

Files Size Format View
Bjorkell_Niko_Pro_gradu_2019.pdf 1.702Mb PDF

This item appears in the following Collection(s)

Show full item record