Vårdarbetet har utgjort ett centralt forskningsområde inom stressforskningen. Få studier på området har ändå utförts ur ett diskursivt perspektiv. Syftet med den här undersökningen var att undersöka hur vårdpersonal inom den institutionella äldreomsorgen diskursivt konstruerar stress och stresshantering samt att granska ett hurdant agentskap vårdarna tillåts genom dessa konstruktioner. Materialet bestod av 20 semistrukturerade intervjuer som utförts med vårdare inom en offentlig äldreboendeorganisation i Nyland. Intervjuerna analyserades med hjälp av den foucauldianska diskursanalysen. Ur materialet växer det fram två dominerande diskurser: en normaliserande stressdiskurs och individualiserande stresshanteringsdiskurs. Genom dessa diskurser subjektspositioneras vårdarna till subjektspositionen av en professionell och handlingskraftig vårdare: en vårdare som förväntas se stress i vårdarbetet som normalt och hantera eventuell stress på egen hand. Vårdarna identifierar samt disidentifierar sig med den erbjudna subjektspositionen men saknar makt i att motsätta sig de diskursiva konstruktionerna helt. De dominerande diskurserna är så pass starka att de låser in vårdarna i den erbjudna subjektspositionen trots motstånd. Implikationerna för vårdarnas agentskap är att agentskapet begränsas till en individuell nivå. Vårdarna kan välja mellan att acceptera att stress är en del av arbetet och hantera eventuell stress på egenhand eller att lämna arbetet/branschen, men har inte möjlighet att ändra på arbetets uppläggning eller kräva mer stöd från organisationen. Studien lyfter ändå fram hur saker och ting kunde vara annorlunda. Vårdarbetet kunde vara upplagt på ett sätt som motarbetar/minskar stress och organisationer kunde ta till effektivare alternativ för att motarbeta/minska arbetstagares stress.
