Urethral sphincter mechanism incompetence in neutered female dogs: A literature review

Urininkontinens är ett förhållandevis vanligt problem hos steriliserade tikar med en prevalens mellan 5 – 20 %. Det finns ett flertal bakomliggande orsaker för urininkontinens. De indelas ofta i att vara av antingen neurogent eller icke neurogent ursprung och de kan antingen vara medfödda eller förvärvade. Den vanligaste orsaken bakom urininkontinens hos steriliserade tikar är otillräcklig uretral sfinktermekanism (USMI) med en prevalens upp till 60%. USMI har undersökts hos hundar i snart 40 år men fortsättningsvis är etiologin och patofysiologin delvis okända. I första hand ges läkemedelsvård, där ca 75–97 % av fallen svarar på medicinen, men återfall kan inträffa efter en längre period av läkemedelsadministration. Läkemedelsvård är kontraindicerad ifall hunden samtidigt lider av en sjukdom där förhöjt blodtryck förvärrar tillståndet eller ifall biverkningarna av medicinerna är märkbara. En del av ägarna finner det även för arbetsdrygt att administrera läkemedel tre gånger dagligen för resten av hundens livstid. Periuretral injektionsbehandling av bulkmedel är ett minimalinvasivt ingrepp med få biverkningar. Behandlingen har gett goda resultat då den förstärker sfinktern och därav minskar inkontinensen. Verkan är å andra sidan ofta kortvarig och tilläggs läkemedel kan behövas för att uppnå kontinens. Förutom de minimalinvasiva ingreppet finns det även mer invasiva alternativ, så som colposuspension, uretropexi, slyngbehandling och proteskirurgi i form av en artificiell sfinkter. Dessa alternativ har sämre resultat, mer allvarliga biverkningar och längre återhämtningstider. Inga av dessa ovannämnda alternativ har ändå lyckats bota inkontinensen hos alla hundar. I denna litteraturöversikt eftersträvar jag att samla tillgänglig information av USMI där läkemedelsvård inte räcker till, speciellt med fokus på bulkmedel. Jag hoppas kunna skapa en bättre förståelse för ämnet och att kunna lyfta fram områden som kräver vidare forskning för att kunna utveckla bättre botemedel för USMI. Det är inte nödvändigt med ett enda vårdalternativ för att bota alla, men det finns ett behov för ett mer systematiskt tillvägagångsätt för att diagnostisera hundar med USMI och för att hitta det bästa vårdalternativet för var och en.