Browsing by Subject "journalistik"

Amidst global challenges such as climate change, the covid-19 pandemic and digital menaces such as the spread of disinformation, as well as a fear of declining reading skills in Finland, several media companies have established a niche news genre aimed at subteen prosumers. This thesis is an exploration of children’s news from the perspective of the media professionals producing the content. The study inquires how the journalists imagine their audience – namely children in elementary school – when making news. With a poststructuralist, Foucauldian discourse theoretical approach, the thesis analyzes articulations by producers representing four major newsrooms in Finland (Yle, Svenska Yle, Helsingin Sanomat and Hufvudstadsbladet), gathered during five individually conducted semi-structured interviews. In accordance with the theoretical standpoint, the producers’ articulations contain statements, that consequently have a function with constitutive effects. The empirically informed interpretive account explores four discursive formations of children and childhood found in the material: the children as universal, capable, vulnerable, and as the ‘future’. These formations come to construct the concept of childhood, of what children are and what children should become. The news producers imagine children as competent beings, navigating the digital era skillfully, with a curiosity of their surroundings. Conflicting discourses of their vulnerability to digital harm fuels an objective of the news to be(come) a provider of safe and trustworthy information. In these discourses, the developmental level of children come to matter for what kind of content is deemed possible to produce for the audience. In imagining the children through a universal lens, the producers construct a rather one-dimensional image of what it means to be a child in Finland in the 21st century. This thesis contributes to the understudied field of children’s news with raising questions on how the mechanisms in news production, as seen from the discursive practices that constitute the work by news professionals, come to influence the way in which adults relate to children as media consumers.

Nyhetsmedierna besitter en stor makt i att skildra samtiden. Genom sin rapportering om olika händelser och fenomen kan nyhetsmedier påverka allmänhetens uppfattning om och syn på dem. Därmed spelar det stor roll hur de här händelserna och fenomenen beskrivs i nyhetsrapporteringen, särskilt när de berör kontroversiella ämnen, såsom polisbrutalitet. Det finns alltså skäl att studera nyhetsrapportering om polisbrutalitet. Avhandlingen tar avstamp i forskning som bland annat visar att nyhetsrapportering om dödsfall där polisen är involverad har en tendens att främja toleransen för polisbrutalitet. Mängden finländsk forskning inom ämnet är bristande och därför används amerikansk forskning som bas. Ett amerikanskt fall av polisbrutalitet, som satte polisbrutalitet på agendan år 2020, är fallet George Floyd. Fallet gav upphov till kraftiga reaktioner i USA och fick stor synlighet i nyhetsmedierna globalt. Det aktualiserade diskussioner om rasism världen över, även i Finland. En del finländska nyhetsmedier har fått kritik för sitt sätt att porträttera fallet Floyd. I och med det här finns det skäl att granska hur finländska nyhetsmedier beskriver fallet. Syftet med avhandlingen är att analysera och beskriva Svenska Yles rapportering om fallet Floyd i nyhetsartiklar. I avhandlingen diskuteras även journalistens sociala ansvar för att föra fram den roll som journalister har i att bilda narrativ kring fall av polisbrutalitet. Metoden som används i analysen är kritisk diskursanalys. Materialet består av tre artiklar publicerade av Svenska Yle i slutet av maj och början av juni år 2020. Artiklarna är hämtade från Svenska Yles hemsida. Alla tre är nyhetsartiklar och handlar om och beskriver fallet Floyd. Analysen utförs stegvis på makro- och mikronivå, varje artikel skilt för sig. Resultaten kopplas till den tidigare forskning och teori som avhandlingen baserar sig på. Undersökningen visar att artiklarna använder sig av en del formuleringar och ordval som kan främja toleransen för polisbrutalitet. Språket som används i texterna tyder på att det finns bristande kunskap bland finländska journalister om hur man i nyhetstexter beskriva rasism och polisbrutalitet på sensitivt vis, utan att förmildra omständigheterna kring olika händelser och fenomen. Trots det skildrar de ändå fallet Floyd som polisbrutalitet och framhäver närvaron av den strukturella rasismen som drabbar svarta i USA.

Klimatförändringen har länge funnits på folks läppar. Befolkningen tar del av ny information via medierna, som är har ett stort ansvar att utbilda sina läsare. Hur man har skrivit om miljönyheter har ändrat genom tiderna. Både antalet artiklar har förändrats och hur man har skrivit om miljönyheter har förändrats. Syftet med den här avhandlingen är att ta reda på hur sättet att skriva har förändrats mellan två årtal: 1988 och 2018. Analysen sker både kvantitativt och kvalitativt. Till analysen har jag använt mig av tidningen Hufvudstadsbladet. Fokuset kommer att ligga på det kvalitativa men en kvantitativ genomgång ingår också. Metoden som används är mixed methods. I undersökningen används sökorden koldioxid och atmosfär för året 2018 och sökorden luft och förorening för året 1988. I den kvantitativa analysen visade det sig att det publicerades fler artiklar 1988 än 2018. Under 1988 var den mest förekommande genren inrikesnyheter och den mest förekommande genren för 2018 var insändare. Resultaten från den kvalitativa undersökningen visar att det finns både likheter och skillnader mellan de två undersökningsåren. Likheter är bland annat handling, tema samt tempus i vilken artiklarna skrevs. Trots tidsskillnaden var många miljönyheter lika aktuella 1988 som 2018. När det kommer till tempus visade det sig att presens var det mest förekommande tempuset för båda undersökningsåren. Skillnader hittades bland annat i hur man använde sig av intervjuer, vilka genrer som var mest förekommande samt hur visuellt beskrivande artiklarna var. Under 1988 var det inte vanligt att använda sig av citat i artiklarna, medan varje artikel under 2018 innehöll synliga intervjuer och citat. När det gäller det visuella så innehöll artiklarna från 2018 fler bilder och grafer än artiklarna från 1988.

Religion väcker nyhetsmediers intresse i en tid när stora konflikter knyts till religioner, när den religiösa mångfalden i samhället ökar och med den kontrasten mellan religiöst och sekulärt. Teorin om medialisering av religion utgår från nordiska kontexter, där banden till religionen försvagas, och hävdar att det är mediernas representationer av religioner som i dag ligger till grund för människors kunskap. Syftet med den här avhandlingen är därför att få kunskap om finlandssvenska journalisters attityder till nyhetsmediernas roll som källa till information om de två största världsreligionerna: kristendomen och islam. Det här uppnås genom att granska hur journalisterna förhåller sig till frågor om representation, ansvar och kunskapsbehov. Metoden som används är kvalitativ attitydforskning, vilken bygger på att människors attityder formas i sociala situationer och kan studeras genom deras ställningstaganden och argumentationer. Materialet består av intervjuer med åtta journalister från finlandssvenska nyhetsmedier. I intervjuerna ställdes informanterna inför 20 påståenden som rör religionerna och det redaktionella arbetet. Attityderna analyserades genom att granska och kategorisera informanternas ställningstaganden och motiveringar. En djupare analys av attitydernas objekt och subjekt gav vidare kunskap om informanternas syn på sitt eget arbete, ansvar och journalistens yrkesroll. Den huvudsakliga slutsatsen är att journalisterna omfattar tanken att nyhetsmedierna har en roll som källa till information om kristendom respektive islam. Den här rollen är ändå sekundär både till principer som karakteriserar journalistrollen och till de praktiska omständigheter som styr arbetet. Synen på nyhetsmediernas roll och porträttering av religionerna är också av distinkt olika karaktär. För kristendomens del är det icke-kontroversiellt att se nyhetskriterierna som den främsta faktorn som avgör dess plats och roll i nyheterna. När det gäller islam finns en annan nivå av känslighet och fokus på korrekthet, bildning och nyans i rapporteringen. Ett centralt drag i attityderna är spänningen mellan inställningen till porträtteringen av religionerna å ena sidan och nyhetsjournalistikens principer å andra sidan. Informanternas attityder uppvisar stora likheter med tidigare studier och det finns klara paralleller mellan attityderna och den dokumenterade bilden av nyhetsrapporteringen om religion. De attityder journalisterna i den här studien uttrycker ger stöd för tesen att medierna har en central roll i att definiera och rama in frågor om kristendom och islam i samhällsdiskussionen. Informanterna tillstår möjliga negativa konsekvenser av hur framför allt islam representeras i olika typer av media. Samtidigt fyller flertalet attityder en funktion av att förklara och rationalisera det redaktionella arbetet. Ur journalisternas synvinkel kan nyhetsmedierna inte beskyllas för att fokusera på negativa nyheter, eftersom yrkets ideologi och mediets logik säger att dessa har prioritet. Det här kan i sin tur antas påverka hur det egna arbetet utförs. Den sammanlagda bilden blir att attityderna till nyheterna som källa till information om kristendomen och islam, bland journalister i västerländska kontexter, i stor utsträckning gynnar status quo i nyhetsrapporteringen.

Klimatförändringen är ett abstrakt koncept som inte går att fotografera, alltså har de bilder som representerar klimatförändringen vuxit fram i takt med ökad politisering och polarisering av miljöjournalistiken. Klimatförändringen visualiseras mest typiskt i dag av bilder på isbjörnar och andra djur, smältande is och glaciärer, extrema väderförhållanden, jordglobar och politiker. Tidigare forskning visar att avsaknaden av mänskliga berättelser i bilder minskar på anknytning till ämnet och på engagemang. Tidningen The Guardian är en av de få medierna som har valt att hålla sig till riktlinjer om hur de visualiserar klimatförändringen så att visualiseringen överensstämmer med deras mål. Svenska Yle har inga riktlinjer för hur de visualiserar klimatförändringen. Jag har därför analyserat 103 bilder som publicerats i artiklar som handlar om klimatförändringen, klimatbilder, av Svenska Yle och kategoriserat bilderna med metoden bildanalys och innehållsanalys samt gestaltningsteori som teoretisk ram för att svara på vad klimatbilder på Svenska Yle föreställer. Genom analysen har jag kommit fram till att de största kategorierna är politiker och experter samt natur, och de minsta kategorierna är orsaker och lösningar. En avsaknad av människor syns tydligt i materialet. Människor förekommer främst i kategorierna politiker och experter, samt demonstration. Bilderna i kategorin politiker, experter framför inte mänskliga berättelser utan är oftast stela och iscensatta. Bilder på demonstrationer väcker likaså, enligt tidigare forskning, främst negativa känslor hos den som iakttar bilden. Politiker, experter och demonstranter är enligt resultaten onekligen klimatförändringens ansikte utåt, men de här bilderna väcker inte enligt tidigare forskning engagemang i klimatförändringen hos iakttagaren. Bilder på natur väcker inte heller engagemang. Nästan inga människor framkommer i kategorin konsekvenser och de minsta kategorierna orsaker och lösningar. Människans roll i klimatförändringen uteblir och istället gestaltas naturen som bland annat den utsatta. Jag har diskuterat resultaten ur ett gestaltningsteoretiskt perspektiv, speglat resultaten mot tidigare forskning och kommit fram till att bilderna i materialet i stora drag inte väcker engagemang och anknytning till klimatförändringen.