Browsing by Subject "representation"

This thesis explores what characteristics and expectations are associated with work and workers in contemporary North Korea and how those representations differ from other socialist countries and North Korea’s own past. The theoretical background demonstrates how different thinkers have conceptualized modern work as an ideological tool, specifically under socialism. Using workers as the nominal subjects in their legitimization narratives, state socialist regimes have utilized various practices to mix the reality and the ideal, praising workers as heroes while maintaining exploitation. The literary review covers previous research on the policy and propaganda about work across the Soviet Union, China, and North Korea, showing how the image of the ideal worker has developed according to material conditions and political goals of each place and period. As contemporary North Korean work has received less attention in studies, this thesis explores the depictions of work and workers in North Korea in 2012–2020. The analysis is conducted by using qualitative content analysis on North Korean English-language media. The data consists of magazines, newspaper articles and two films. Through analysing this sample of journalistic writings, photos and fictional films and texts, repeating patterns of representations about workers emerge as four major categories of characteristics: technological skill and innovativeness, unity and collectivism, correct morals and ideology, and self-reliance. Together these qualities make up the image of the contemporary ideal worker in North Korea. These findings suggest some shifts in North Korean ideology in the last decade compared to the past. The categories mostly follow familiar themes but from new perspectives and with different emphasis. The collectivist tendency and family metaphors are stronger, and the roles between different workers are minimized. The workers are increasingly shown as highly educated innovators and scientists. Despite the rising narratives on science, the revolutionary spirit is equally maintained as an important feature.

Syftet med den här avhandlingen är att se på hur svarta brottsoffer har representerats i tidningen New York Times under åren 1955, 1991, samt 2020. I avhandlingen ligger fokus på tre uppmärksammade brottsfall, mordet på Emmett Till 1955, misshandeln av Rodney King 1991 samt mordet på George Floyd 2020. Jag ser i avhandlingen på hur svarta brottsoffer representerats i New York Times under tre olika tidsperioder, samt hur rapporteringen kring de tre olika fallen skiljer sig från varandra. Tidigare studier visar att svarta män sällan ses som legitima offer och att svarta överlag representeras stereotypt i medier. Avhandlingen baserar sig på en kvalitativ undersökning av tre händelser som alla ledde till demonstrationer mot rasism och övervåld och som fick stor medieuppmärksamhet. Materialet i analysen består av tjugo artiklar per fall. De har analyserats utgående från ett kodningssystem som tar fasta på vem som får komma till tals i artiklarna, hur offren benämns, samt huruvida en bredare samhällsdiskussion går att skönja i artikeln. I materialet går att se hur representationen av svarta går från att vara schablonartad och stereotyp 1955, till att bli bredare och mer nyanserad 1991 och 2020. Samhällsdiskussionen är också bredare och mer balanserad i de senare fallen. Det amerikanska samhället har förändrats mycket mellan 1955 och 2020 och det syns också i materialet. Offren representeras mindre stereotypt i de senare fallen och representationen blir allt mer mångfacetterad och nyanserad. Däremot finns en del stereotypa tendenser kvar också 1991 och 2020, bland dem hur våldet mot svarta kroppar beskrivs.

Syftet med avhandlingen är att undersöka hur public service-mediebolaget Yle porträtterar kvinnor och män i bild på bolagets svenskspråkiga nyhetswebb. Detta eftersom tidigare forskning visat att stereotyp representation av kvinnor och män påverkar tittarens syn på både omvärld och egen identitet och att fortsatt reproduktion av könsstereotypierna i bild upprätthåller en världsbild av manlig dominans. Avhandlingen utgår från representationsteori och feministisk teori, där representationen av kön, könsidentitet, klass, etnicitet, religion och sexuell läggning i medier påverkar självbilden och genom det påverkas patriarkala samhällsstrukturers fortbestånd och förändringen av dem. Metoden är kvalitativ semiotisk bildanalys med stöd av kvantitativ innehållsanalys. Bildmaterialet består av 32 bilder insamlade under 5 dagar. Hela bildmaterialet har analyserats kvantitativt för att hitta mönster i vilka ämneskategorier och vilka kön i bild inom dem som får utrymme på Svenska Yle:s ingångssida. Utav materialet på 32 bilder har 7 utvalda bilder analyserats kvalitativt för att djupare undersöka hur genus porträtteras i bild på ingångssidan. Undersökningen visar att Svenska Yle reproducerar en stereotyp bild av kvinnor och en stereotyp bild av män, där män ofta porträtteras som aktiva makthavare och kvinnor ofta porträtteras som passiva bihang. Männen talar, gestikulerar och gör saker i bild, medan kvinnorna porträtteras i en lyssnande position medan mannen i samma bild för talan. Kvinnor och icke-vita är underrepresenterade i bild på Svenska Yle:s ingångssida, medan vita män är överrepresenterade i alla ämneskategorier. Av bilder med människor i ger Svenska Yle under undersökningsveckan bilder med endast män i bild hela 63 procent av utrymmet, medan bilder med endast kvinnor i bild får 14 procent av utrymmet. En kvinna fick aldrig självständigt vara i bild högst upp på ingångssidan under undersökningsveckan, där fick hon endast vara om hon är i samma bild som en man. Om en kvinna och en man finns i samma bild är det oftast mannen som får uttala sig i rubriken.

In this work I examine how imōto-moe, a recent trend in Japanese animation and manga in which incestual connotations and relationships between brothers and sisters is shown, contributes to the sexualization of girls in the Japanese society. This is done by analysing four different series from 2010s, in which incest is a major theme. The analysis is done using visual analysis.The study concludes that although the series can show sexualization of drawn underage girls, reading the works as if they would posit either real or fictional little sisters as sexual targets. Instead, the analysis suggests that following the narrative, the works should be read as fictional underage girls expressing a pure feelings and sexuality, unspoiled by adult corruption.To understand moe, it is necessary to understand the history of Japanese animation. Much of the genres, themes and styles in manga and anime are due to Tezuka Osamu, the “god of manga” and “god of animation”. From the 1950s, Tezuka was influenced by Disney and other western animators at the time. His stories and themes had intellectual and philosophical depth that the western counterparts did not have. The works also touched themes that the western animation steered away from, including sexuality, which was not compartmentalized in a similar fashion in Japan as it was in the Western world. His works not only created new genres by themselves, but the constant combination by future generations created thethematic complexity that can be seen in manga and anime today.Tezuka also had a role in underage girl sexualization: his girl characters were an inspiration for the sexuality of little girls, both real and fictional, in the 70s. The western works of Vladimir Nabokov’s Lolita and Lewis Carroll’s Alice’s Adventures in Wonderland drew attention to the cuteness of little girls. In combination, sexualized versions of Tezuka’s characters were drawn, at first as a parody. In the 80s there was a boom of drawn girls in sexually compromised situations, or loliconart. Duringthe 80s, the focus shifted away from connotations to real girl imagery and drawn rape imagery towards less violent forms.In 1989, a dubious connection was drawn between otaku, fans of popular culture, including loliconimagery, and a serial killer of small children. The moral panic that followed slowed the spread of loliconin the 90s.Meanwhilein the 90s, an idea of moebegan to form: if fictional little girls are not corrupted by adult sexuality, the girls cause feelings of affection in the viewer. The viewers are affected by moe via isolated, but recognizable tropes, such as cat ears and tail, a speech habit, or twin tails. A part of this research is to examine how well imōto-fits under the loliconcriteria, and undermoe: the characters are sexualized: they are showing having sexual thoughts and expressing sexual activity. After the examination, I conclude that, at least in the works examined, imōto-moe fits under the latter category: the male partners are passive and follow the girl’s lead, the ages are very close, and many of the series emphasize the virtual aspect: to enjoy little sisters, they have to be two-dimensional, outside the laws of reality.

Syftet med min kandidatavhandling är att granska huruvida det finns skillnader i hur manliga och kvinnliga politiker representeras i media, samt vilket uttryck dessa eventuella skillnader tar. Som material i avhandlingen används artiklar från Helsingin Sanomat och Suomen Kuvalehti. Artiklarna granskas som helheter genom djupgående analys av diskursen kring politikerna i artiklarna. Som metod använder jag mig av diskursanalys, d.v.s. analys av ord och uttryck i bildandet av meningar . Jag har tytt mig till Seppänen och Väliverronens (2012) definition av metoden som ett analysverktyg av meningar i samhället. Jag använder också representationsteorin som teoretisk referensram i analysen av vilka uttryck politikernas könsrepresentation tar i artiklarna. Därmed utgör teorin också en metod i avhandlingen. Knuutila och Lehtinen (2010) definierar representationer i detta sammanhang som avbildningar och porträtteringar som upprepar och upprätthåller värderingar i samhället. Eftersom avhandlingen har ett visst fokus på medieforskning, behandlas också medierepresentationer som en mera specifik form av representationer i avhandlingen. Enligt Karkulehto (2011) formar medierepresentationer samhällets värdegrund genom att upprepa och upprätthålla normaliserade mönster för representationer av t.ex. kön. Eftersom kön och genus är centrala begrepp i avhandlingen behandlas också grundläggande teorier inom området. Rossi (2010) lyfter fram och problematiserar den binära könsindelningen (man och kvinna), som också syns i vinklingen av denna avhandling. Enligt Rossi har den strama indelningen i män och kvinnor argumenterats för på biologiska grunder, vilka i sig inte är så entydiga som förespråkarna kanske tänker sig. Också Rossis hänvisning till Rubins (1975) tanke om en indelning i kön (biologiskt) och genus (socialt) är av vikt i försök att förstå hur kön byggs upp i samhället. Rossi (2010) lyfter också fram Butlers (2006) tanke om könets performativitet, alltså som någonting som bildas genom konkreta handlingar och upprepningar av dessa. De viktigaste resultaten i avhandlingen är att det finns vissa skillnader i hur kvinnliga och manliga politiker representeras i media. Mest konkret syns skillnaden i antal intervjuade kvinnliga politiker (5 st.) jämfört med antal intervjuade manliga politiker (10 st.) i Helsingin Sanomat. Ett intressant resultat var också att i motsättning till förväntningar lyfte endast en av kvinnorna som intervjuades i Helsingin Sanomat upp sin familj eller sina hemförhållanden. Ett flertal av de intervjuade männen lyfte däremot upp sina familjeförhållanden. I Suomen Kuvalehti intervjuades i sin tur ett större antal kvinnor än män, samtidigt som det ur artiklarna var möjligt att urskilja starkt könande ord och uttryck i beskrivningarna av politikerna.

Tutkielman tavoitteena on tutkia humoristisia, nörtti-aiheisia internetmeemejä. Tutkielma pyrkii selvittämään millaisia teemoja näissä meemeissä käsitellään, miten löydetyt teemat hyödyntävät erilaisia huumoristrategioita, ja mitä huumorilla lopulta saavutetaan. Tutkielma käyttää teoreettisena kehyksenään sekä meemitutkimusta että huumoritutkimuksen ylemmyysteoriaa. Tutkielma on laadullinen ja tutkimusmenetelmänä käytetään temaattista sisällönanalyysia. Aineisto koostuu 300:sta internetin kuvapalvelinsivustolta kerätystä meemistä. Aineisto luokitellaan kymmeneen siinä yleisimmin esiintyvään teemaan, jotka muodostavat neljä laajempaa ryhmää. Nämä ryhmät ilmentävät erilaisia huumoristrategioita. Neljä laajempaa ryhmää ovat nörtit luusereina, nörtit ylempiarvoisina, naispuoliset nörtit, ja nörttirepresentaatio. Kolme ensimmäistä muodostavat tutkielman käsittelyluvut. Nörttien luuseriutta esitetään epähaluttavan ulkomuodon, intensiivisten harrastusten ja epäonnistuneiden ihmissuhteiden, sekä vale-nörttiyden kautta. Nörttien ylemmyyttä esitetään älykkyydellä, ylpeydellä sekä aggressiivisella ylimielisyydellä, joka mahdollistaa myös väitetyn menestyksen ihmissuhteissa. Naisnörtit leimataan meemeissä teeskentelijöiksi tai huomionhakuisiksi. Aineiston analyysi osoittaa, että meemit käyttävät etenkin pilkallista huumoria, joka jakaantuu kolmeen eri alalajiin. Niillä joko ylläpidetään tai haastetaan sosiaalista järjestystä, sosiaalisia normeja ja vakiintuneita stereotypioita. Aineiston perusteella nykyinen nörttistereotypia on liioiteltu versio aiemmasta ja korostaa ominaisuuksia joita valtavirta ei näe haluttavina. Maskuliinisuuden käsite ja sen muutos ovat tärkeässä osassa nykynörttiyttä ja sen asemaa. Yhteiskuntien digitalisoituminen sekä nörttiyden suosio populaarikulttuurissa ovat muuttaneet nörtteihin suhtautumista. Tästä johtuen nörtit ovat nousseet ylemmäs sosiaalisessa hierarkiassa, sekä saavuttaneet maskuliinisemman aseman. Ei-nörtit kokevat nämä muutokset uhkana, jonka seurauksena he yhä pilkkaavat nörttejä vanhojen stereotypioiden perusteella. Naispuoliset nörtit pyrkivät saavuttamaan hyväksytyn aseman nörttikulttuurin jäseninä, jonka vuoksi miesnörtit kokevat olevansa uhattuina. Tästä syystä naisnörtit ovat miesten pilkan kohteena ja heidät suljetaan nörttikulttuurin ulkopuolelle. Tutkimus osoittaa, että osallistumiselle avoimen internetkulttuurin rooli on huomattava, kun luodaan uusia representaatioita. Aineiston perusteella etenkin pilkallisen huumorin rooli nörttikulttuurissa ja sosiaalisten hierarkioiden ylläpitämisessä on myös merkittävä.

Det ökade antalet äldre i samhället och konsekvenserna av detta är ett bekant ämne för diskussion i massmedia. Frågor som tangerar äldreomsorgens utveckling och resurser är förekommande teman 1 debatten. Syftet med den här avhandlingen är att utforska hur äldreomsorgen diskuteras och vilka representationer och diskurser om äldre som lyfts fram i mediatexter. Jag fokuserar på texter från åren 1999 och 2009 ur två finländska dagstidningar, Vasabladet och Huvudstadsbladet. Materialet omfattar artiklar, insändare och ledare. Som teoretiska utgångspunkter har jag valt socialkonstrulctionism och empowerment. Empowerment perspektivet valdes främst på grund av maktaspekten dvs. hur den strukturella och diskursiva makten tar sig uttryck. Förutom att se hur äldrefrågor lyfts fram 1 texterna är jag intresserad av att utforska hur mycket de äldre själva framträder och huruvida empowerment har en del i skapandet av diskurserna. Jag använder mig av ett diskursanalytiskt närmelsesätt för att analysera det sätt på vilket man talar om äldrefrågor i dagstidningarna. En diskurs kan beskrivas som ett specifikt sätt att tala om nägot, en diskussion som går att utmärka enligt olikheter i språk och begrepp. Man kan också säga att det är en samling koncept och representationer som tillsammans bildar en sorts version av något. Att analysera diskurser ger möjlighet att närmare fokusera på språkets betydelse och utforska hur det sätt vi uttrycker oss både i tal och skrift påverkar sociala handlingar och praxis. Tidigare forskning om äldre 1 massmedia visar att äldre oftast representeras enligt polariserade bilder, antingen positivt eller negativt. Deras aktörskap och framträdande 1 tidningar har också visat sig vara svagt. Detta visar bland annat studier av Nilsson (2008) om konstruktioner av äldre i offentligheten och Markström (2009) som fokuserar på problembeskrivningar av äldreomsorgen i offentligheten. Andra viktiga undersökningar för min avhandling innefattar t.ex. Dozois (2005) Frail Gardeners and Super Seniors: Representation of Older Adults in Local Print Media samt Rozanova (2010) Discourse of successful aging in The Globe & Mail. Resultatet av den här studien omfattar te dominerande diskurser som på olika sätt beskriver diskussionen kring äldrefrågor i dagstidningarna. Den politisk-ekonomiska diskursen, ansvar- och moraidiskursen samt diskursen om äldre som resurs. Dessa diskurser har sin utgångspunkt i olika argurnent och åsikter och åskådliggör hur en samhällsfråga som det vid första anblick verkar råda relativt stor konsensus kring, egentligen är ett mycket mångfacetterat och komplext ämne. Empowerment visade sig inte ha en särskilt framträdande roll i debatten om äldres situation i samhället trots att förespnikande för deras behov och rättigheter nog lyftes fram i den offentliga diskussionen.

Utgångspunkten för den här studien är att Finlands invandrarbefolkning har ökat fort under de senaste åren, detta har fört med sig en offentlig diskussion samt forskning om integrationen av invandrare, men fokus har främst legat på arbetsmarknadsintegration, språkkunskaper samt tillägnandet av den lokala kulturen. Däremot finns det relativt lite forskning som behandlar den politiska integrationen, även om ämnet på sistone har fått mer uppmärksamhet. I dagsläget är personer med invandrarbakgrund underrepresenterade inom det politiska systemet och röstar mer sällan än personer som tillhör majoritetsbefolkningen, vilket kan ses som ett demokratiskt problem. Studiens huvudsakliga syfte är att studera uppfattningar av och resonemang kring politisk representation bland utlandsfödda kommunalpolitiker som var uppställda som kandidater i kommunalvalet 2012 i Helsingfors. Den huvudsakliga frågan är vilka samhällsgrupper och intressen kandidaterna ser sig själv som representanter för. Dessutom studeras även varför och hur kandidaterna har valt att aktivera sig inom politiken och deras synpunkter på eventuella specifika invandrarintressen. I och med att integrationen under de senaste åren har politiserats och på grund av att debatten främst har initierats av aktörer som förhåller sig negativt till invandring och månkulturalism är det även av intresse att studera hur politikerna har reagerat på debatten och huruvida den har påverkat deras politiska engagemang. Den huvudsakliga teoretiska referensramen utgörs av teorier om minoritetsrepresentation och framför allt av Anne Phillips idé om närvarons politik som utgår från att en ökad representation av olika minoriteter är viktig för att uppnå ett mer jämlikt system som i högre grad beaktar olika politiska intressen. Dessutom används olika perspektiv på social identitet och tillhörande samt politisk integration och mobilisering av personer med invandrarbakgrund. Studien vägleds av en förståelse att förhållandet mellan politisk representation och sociala identiteter är komplext, vilket innebär att politikernas representationsuppfattningar kan vara mycket mångskiftande. Studiens empiriska del består av 10 semistrukturerade samtalsintervjuer av utlandsfödda kandidater som var uppställda i 2012 års kommunalval i Helsingfors. Intervjuerna genomfördes mellan oktober 2012 och januari 2013. Till sin natur är studien en beskrivande fallstudie och i analysen av materialet har ett teorikonsumerande tillvägagångasätt använts. Analysen av materialet har genomförts med hjälp av programmet Atlas.ti. Resultaten visar på att kandidaterna ser sig själv som representanter för ett flertal olika grupper och intressen, men också på att många av dem vill föra invandrarnas talan inom politiken. Men det förkommer även politiker som tar avstånd från idén att de på grund av sin bakgrund ska fungera som representanter för invandrare och minoriteter, medan andra politiker använder sig av sin etniska bakgrund för att profilera sig politiskt. Resultaten speglar att Helsingfors har en allt större befolkning med invandrarbakgrund och att integrationspolitiken mer än tidigare har kommit upp på den politiska agendan. Men på grund av förväntningar från partierna, medierna och det omgivande samhället ser det även ut att finnas ett tryck på politiker med invandrarbakgrund på att de ska arbeta med minoritets- och integrationsfrågor och därför tvingas de inom politiken förhålla sig till sin bakgrund på ett eller annat sätt. Ofta har något specifikt samhällsproblem motiverat kandidaterna att aktivera sig inom partipolitiken även om det också i varierande grad förekommer olika ideologiska motiv för den politiska aktiviteten. Olika organisationer inom tredje sektorn har fungerat som en viktig rekryteringskanal av kandidaterna. Ett intressant resultat är att somliga kandidater ser sin politiska aktivitet som ett sätt att motverka ett samhällsklimat som blivit mer fientligt gentemot invandrare och olika minoriteter. Det finns en utbredd uppfattning om att det finns somliga specifika invandrarintressen som främst hänger ihop med integrationspolitiken. Men det förekommer även många reservationer gentemot uppfattningen i och med att personer med invandrarbakgrund utgör en så heterogen grupp att det inte är meningsfullt att tala om specifika invandrarintressen. Studiens resultat visar på idén om en mer deskriptiv politisk representation under de senaste åren har haft inflytande på hur man i Finland ser på representation. Det här syns bland annat i ett ökat fokus på inkluderandet av minoriteter i beslutsfattandet, vilket ur demokratisynpunkt kan ses som en positiv utveckling. Men samtidigt finns en risk att man överbetonar politikers bakgrund och samtidigt för fokus bort från deras handlingar och åsiktsöverenstämmelsen mellan dem och deras väljare.

Som många studier bevisar är jämställd representation viktig på grund av att sociala grupper kan stereotyperas negativt via kulturella representationer. Det är därför väsentligt att se mångfaldiga och realistiska queera karaktärer i litteratur och massmedia, och i synnerhet är det viktigt att tänka på hur dessa karaktärer förnyar eller raserar queera stereotyper och queerfobiska ideologier som ännu råder i vårt samhälle. I denna pro gradu-avhandling granskar jag hur queera identiteter och maskuliniteter representeras i Cassandra Clares bokserie The Mortal Instruments och dess TV-adaptation Shadowhunters. Jag fokuserar på karaktärernas utveckling, personliga intriger och deras inter-queera interaktioner, och hävdar att TV-adaptationen med dess mångfaldigare och subversivare skildring av queerhet skapar och reproducerar mer positiv representation än bokserien, som skildrar skadliga och problematiska stereotyper. Mitt material består av alla sex The Mortal Instruments-böcker och 41 avsnitt ur de tre första säsongerna av Shadowhunters. I min analys utnyttjar jag genusvetenskaplig maskulinitetsforskning, feministisk litteraturvetenskap, feministisk media- och kommunikationsvetenskap samt adaptionsstudier. Avhandlingen utgår från att mediarepresentationer har en politisk dimension i och med att de utövar inflytande på det sätt som vi i verkligheten ser olika sociala grupper. Detta gäller speciellt för de grupper som historiskt sett har marginaliserats, för de ses ofta som homogena grupper där redan en medlem avgör hur hela gruppen betraktas. Negativa stereotyper har således konsekvenser för de grupper som representeras, och måste därför granskas kritiskt beträffande deras möjligheter för kulturellt inflytande. I analysen framgår det att böckerna förnyar hegemoniska normer av genus och sexualitet på olika sätt. Deras stereotypiska skildring av queera intriger och deras brist på queer fokalisering privilegierar både heterosexuella och vita narrativer och leder till att queera karaktärer definieras av sina sexualiteter. I motsats till detta skildrar TV-serien queerhet och queera maskuliniteter på subversivare sätt. Den bryter ner problematiska stereotyper i stället för att förnya dem, vilket kan ses till exempel i det att den samtidiga förekomsten av karaktärernas maskulinitet och queerhet aldrig ifrågasätts. Dessutom raserar den toxisk maskulinitet genom att skildra queera män som är ömsinta sinsemellan utan att vara stereotypiskt emotionella.

Tourism is one of important livelihoods in Lapland. Christmas tourism was launched in the early 1980s and it became a success story - being labelled as the most epochal tourism product in Finland. Hence, today Christmas tourists are one of the most significant foreign groups arriving to Lapland during the winter season and contributing considerably to the economics of the northeastern periphery of the EU. Christmas tourism concentrates around Father Christmas who uses reindeer for transportation. The Sâmi are the only indigenous people in the EU. They are all stereotypically perceived to be reindeer herders. Somehow these three, that is, Santa Claus, reindeer and the Sâmi, have been incorporated into same fairytale dominion. In practice, this has happened by using the most visible cultural but also significant identity marker of the Sämi, the Sâmi costume. This, in turn, has created controversy over authenticity due to manners in which the costume is used in tourism - often in imitational, mismatched forms by non-Sâmi. In this thesis, after relevant literature review I intend to establish how the Sâmi are represented in Christmas tourism through visual data consisting of ten images from three foreign sources. Then I clarify why and to whom it matters of how the Sâmi are represented in Christmas tourism with the aid of 65 questionnaires and nineteen expert interviews collected mainly in the Finnish Sâmi Home Region in October 2009. Through the multiplicity of the voices of various interest and ethnic groups and by using critical discourse analysis I attempt to give an overview of the respondents opinions and look at some preliminary solutions to the controversy. Based on my data, the non-Sâmi appear to accept the Sâmi costume usage in Christmas tourism most readily. Consequently, respect and attitudinal changes have become the respondents propositions in addition to common set of rules of how the Sâmi image could be appropriated without violating the integrity of the Sâmi people, or a similar system of Sámi Duodji trademark guaranteeing the authenticity of the tourism products. Additionally, though half of the interviewees explicate Sami presence in Christmas tourism by adding local flavour to otherwise commercial enterprise, the other half see no rationale to connect facts with fiction, that is, the Sâmi with Santa Claus.