Browsing by Subject "genus"

Socialt arbete har som uppgift att motverka diskriminering och marginalisering samt ge individer samma villkor i livet oberoende deras grundförutsättningar. Det finns begränsat med tidigare forskning om barns intersektionella status inom socialt arbete, vilket behövs för att kunna förstå hur olika samhällsstrukturer och maktdimensioner inom dem skapar ojämlika villkor hos barn. Syftet med denna magisteravhandling är att få kunskap om socialarbetares erfarenheter kring strukturellt socialt arbete med barn utifrån en intersektionell ansats. Fokus inriktas mot hur socialarbetare inom den offentliga sektorn delger erfarenheter och reflektioner om hur strukturer i samhället orsakar ojämlikhet hos barn. Forskningsfrågorna är: Vilka uppfattningar och erfarenheter har socialarbetare av olika dimensioner av intersektionell ojämlikhet hos barn? Hur reflekterar socialarbetare kring sin erfarenhet om hur samhällsstrukturer kan orsaka eller motverka ojämlikhet hos barn? Hur ser socialarbetare möjligheter att via strukturellt socialt arbete förbättra de samhällsstrukturer som möjligtvis orsakar ojämlikhet hos barn? I forskningen användes en intersektionalitetsteoretisk utgångspunkt för att få kunskap om barns intersektionella status där dimensionerna var etnicitet och rasifiering, kön och genus, funktionsnedsättning och ålder. Ur datamaterialet framkom även dimensionen om generationsöverskridande problem. Studien hade en kvalitativ forskningsdesign med socialkonstruktionistisk ansats. Empiriskt material insamlades via frågeformulär med öppna obligatoriska frågor och besvarades av 27 socialarbetare. Datamaterialet analyserades med tematisk analys i databehandlingsprogrammet Atlas.ti. Resultaten visar att alla socialarbetarna hade erfarenhet av att bevittna intersektionell särbehandling av barn på basis av etnicitet, genus, sexualitet, ålder, specialbehov och funktionsnedsättningar, samt generationsöverskridande problem, exempelvis svag socioekonomisk ställning och samhällsklass, samt psykiska problem som kan överföras från föräldrar till barn senare i livet. Resultaten visar att det finns marginaliserade barn inom varje intersektionella maktdimension, vilka ofta är sammanvävda med andra dimensioner, och då förstärker barns ojämlikhet. Skola, dagis och hemmet är platser där diskriminering och särbehandling av barn oftast äger rum. Socialarbetarnas erfarenheter visar att barnfamiljer ofta blir utan basservice, vilket kan leda till att mer intensiva stödåtgärder behövs i ett senare skede. Resultaten visar att en svag socioekonomisk ställning ansågs vara en ojämlikhetsfaktor. Socialarbetarna önskade att de kunde bevilja ekonomiskt stöd utan begränsning för barns fritidsaktiviteter samt åt föräldrarna. Samtidigt skulle barns marginalisering kunna förhindras via empowerment arbete med föräldrar. Socialarbetarna ansåg att socialpolitiska åtgärder borde göras för att minska på barns marginalisering och att professionella inom alla områden behöver mera kunskap och attitydförändrande skolning. Avhandlingen bidrar med ny kunskap om barns intersektionella status genom att studera etnicitet, genus, sexualitet, ålder, specialbehov och funktionsnedsättningar samt generationsöverskridande problem. Kunskapsbidraget är relevant för socialt arbete eftersom respondenterna som deltog i studien var socialarbetare som hade arbetserfarenhet från det offentliga fältet. Dessutom behandlades forskningsproblemet utifrån hur strukturellt socialt arbete kan motverka barns ojämlikhet. Fortsatt forskning behövs för att bättre förstå barns egna erfarenheter om diskriminering ur finländsk kontext samt för att kunna förändra på samhällsstrukturer som kan orsaka ojämlikhet hos barn.

Min utgångspunkt för denna studie har varit de tidiga kvinnliga pionjärskapet i det sociala arbetet. Genom min studie har jag velat belysa det samtida pionjärskapet och på så sätt kunna bidra till med ett inlägg till studiet av det sociala arbetets historia. Jag förstår en ”samtid pionjär” som en person verksam inom ledarskap, forskning eller undervisning på det sociala området. Syftet med min pro gradu-avhandling har varit att, med avstamp i det sociala arbetets ”feministiska historiska arv” belysa det sociala området ur ett genusvetenskapligt perspektiv. Detta har jag gjort genom att besvara tre forskningsfrågor enligt följande: 1) på vilka sätt tar sig genusstrukturer uttryck i informanternas narrativ? 2) ett hurudant handlingsutrymme beskrivs av informanterna i narrativen? Och 3) vilken typ av kompetenser framstår i narrativen som relevanta på det sociala området i en nutida kontext? Jag har intervjuat fem personer som verkar i ledarskapspositioner, inom undervisning eller inom forskning på det sociala området och analyserat intervjumaterialet genom en narrativ analys och på basen av materialet har jag skapat det jag kallar ”de samtida pionjärernas narrativ”. Jag har analyserat mitt material utgående från Donna Haraways (1988) koncept om situerad kunskap, Judith Butlers (1990) teoretisering av genus som performativt och Joan Ackers (1990;2012;2006) teoretisering om könade processer i organisationer. I analysresutaten framstår att genus, kunskap och handlingsutrymme är sinsemellan överlappande dimensioner som sammansatta skapar det jag kallar för ”den samtida pionjärens verklighet”. Genusstrukturer tar sig uttryck i narrativet som en ”kultur av förbiseddhet” både i formen av en utifrån påklistrad fördom om det sociala områden men även genom internaliserade uppfattningar. I praktiken syns detta t.ex. i mötet med andra sektorer där det sociala området stundvis ses som ett ”tilläggselement” till övrig serviceproduktion. Handlingsutrymmet beskrivs i narrativet som präglat av mydighetsutövning som ibland innebär friktioner både mellan det privata/det offentliga men också mellan olika aktörer på fältet. Myndighetsansvaret betonas även som en naturlig del av en demokratisk process. Handlingsutrymmet präglas även av kollektiva ageranden där man genom grupper beskriver en möjlighet att påverka i olika frågor. I narrativet beskrivs både kunskapsproduktion och kunskapstillämpning som praktikbundna fenomen inom det sociala området. Kunskapen och implementeringen av den i praktiken bör ske i dialogiskt samarbete med brukare och övriga professionella för att skapa relevanta, ändamålsenliga och varaktiga goda resultat. Här talar pionjären om vikten av att behärska en parallell-kunskap som innefattar så väl områdesspecifik kompetens (vad) som ett förmågan att arbeta dialogiskt (hur). Det är dock i intersektionen mellan alla tre dimensioner: genus-kunskap-handlingsutryme, som vi kan säga att den samtida pionjärens verklighet finns och tar sig uttryck. Syftet för studien har varit att föra fram ett möjligt sätt att förstå hur genusstrukturer verkar på det sociala området. ”Den samtida pionjärens verklighet” skulle inte ha samma uttryck eller djup om man avlägsnade genusperspektivet. Förklaringsmodellen låter därför förstå att genusstrukturer genomsyrar handlingsutrymmet så väl som kunskapen på det sociala området. Genusstrukturerna i narrativet kan ses som performativa (Butler 1990, 77) genom olika könade processer (Acker 2012, 215). Dessa processer föregår på såväl organisations- som individnivå och synliggörs i friktioner och förhandlingar. Förklaringsmodellen ”den samtida pionärens verklighet” förstås i samspel med dess kontext i tid och rum, precis som kunskap är situerad, d.v.s. lokalt förankrad (Haraway, 581). På basen av mina analysresultat ser jag att det finns skäl upprätthålla en diskussion om betydelsen av genus inom det sociala området. Genom att förbise genus finns en risk att utvecklingsarbetet inom området stagnerar vilket även kan komma att ha konsekvenser för klientarbetet (Kullberg et al. 2012, 100).

Den här studien tar reda på hur representationen mellan män och kvinnor ser ut på Svenska Yles utrikesredaktion. Den redaktion som granskas är Svenskfinlands enda huvudsakliga utrikesredaktion, därför är det motiverat att granska den eftersom den i praktiken har monopolstatus. Yle har en lagstadgad uppgift att värna om att sanningsenligt spegla det som sker i samhället samt jämlikhet. Kvinnor är historiskt sett underrepresenterade i nyhetsrapporteringen, både som experter och som civila röster. Den trenden har hållit i sig ända sedan dylika undersökningar började göras år 1995 i och med projektet Global Media Monitoring Project. Än i dag är en tredjedel av alla som hörs i nyheterna kvinnor. Genom en kvantitativ innehållsanalys genomförd under en konstruerad nyhetsvecka kan det slås fast att Svenska Yles utrikesrapportering inte ännu är fullt jämställd, men nog har gjort framsteg – om än rätt små. Resultatet visar att Svenska Yle placerar sig över det nationella medeltalet för antalet kvinnor i medieprodukterna. Det går också att skönja en uppgång i antalet kvinnliga experter, som de facto visar sig vara fler än antalet kvinnor som hörs i andra roller.