Browsing by Subject "WPR"

Statliga policydokument och stadsstrategier innehåller ofta förslag till lösningar för problemet social marginalisering, men trots förbättringsförslagen består och till och med tilltar den sociala marginaliseringen under vissa tidsperioder. I förorten kan den nära sammanflätningen av social och urban marginalisering urskiljas i form av segregering. Delaktighet är ett aktuellt och flitigt använt begrepp, som under de senaste åren använts som ett medel till att aktivera, inkludera och engagera medborgare. Avhandlingens syfte är att kritiskt granska hur socialt marginaliserade grupper och förorten representeras i materialet och hur delaktighet produceras som en lösning till social marginalisering. Materialet består av statliga policydokument och Helsingfors stadsstrategier som är publicerade mellan åren 2015-2022. Avhandlingens teoretiska referensram består av Imogen Tylers (2020) teori om stigmatisering och kategorisering av utsatta människogrupper, Mitchell Deans (2009) teori om governmentality baserad på Michel Foucaults tidigare teori och Loïc Wacquants (2008; 2009) insikter till problemförorten och nyliberal styrning. Som metodansats tillämpas Carol Bacchis (2009) What´s the problem represented to be? (WPR). Metoden är inspirerad av Michel Foucaults governmentality, mentaliteten bakom styrning, och diskursanalys. Metoden bygger på en lista frågeställningar som appliceras på materialet som skall analyseras. På detta sätt kan underliggande problemrepresentationer urskiljas. WPR bygger på antagandet att vi inte styrs enbart av policy, utan också av de problematiseringar som omger ”problemet” i fråga. De centrala resultaten var att problematiseringar av det som ämnades hittades en lösning till styrde dokumenten och att delaktighet aktivt producerades som en lösning till de olika formerna av social marginalisering. Kategoriseringen av utsatta människogrupper kunde ses fungera stigmatiserande och begränsande och styrningen i sig ur ett kontrollsyfte.

Peacemakers operate in an increasingly complex global environment. Approaches to peace, including peace mediation, also reflect these changes happening in the surrounding world. Amid the Covid-19 pandemic, a new Centre for Peace Mediation within the Ministry for Foreign Affairs of Finland (MFA) was established. This thesis conducts a critical inspection of a policy’s seemingly sudden emergence by taking the Centre as its case study. With scarce policy documents, this study collected its data through conducting 10 semi-structured interviews with state and nonstate actors in the Finnish peace mediation field to analyse the way the Centre is perceived to have come about. The interviews lasted around one hour each. In this study, a novel theoretical framework is advanced through inspecting the policy’s problem representations (WPR approach), the forces which affected its establishment (policy diffusion), and the boundaries that are used to demarcate between groups (boundary work) to analyse why the Centre for Peace Mediation was established. The study finds that the Centre for Peace Mediation was not solely a result of a restructuring of MFA resources, but was affected by a multitude of forces on the national, regional, and international planes. By employing the WPR approach and the frameworks of policy diffusion mechanisms and boundary work, the study’s findings point to Finnish efforts to become a credible ‘player’ in the field of peace mediation. Studying how policies and the issues interwoven within them are framed and justified is relevant on many fronts. First, it helps understand governance processes and what groups of people are highlighted at the expense of others. The study also elucidates how civil society can partake in national policymaking. It additionally shows how intergovernmental organisations influence nations through agenda-setting.

Euroopan unionin yhteinen turvallisuus- ja puolustuspolitiikka politiikka on edistynyt viimeisen vuosikymmenen aikana ja vuonna 2017 sen puitteissa toimeenpantiin Pysyvä rakenteellinen yhteistyö, jonka tavoitteena on yhteensovittaa ja tehostaa siihen osallistuvien jäsenvaltioiden puolustuskykyä niin yhtenäisesti kuin kansallisellakin tasolla. PRY on ollut kunnianhimoinen ja inklusiivinen policy, jolla on huomattavia vaikutuksia myös kansalliseen puolustuspoliittiseen päätöksentekoon myös Suomessa. Työn tavoitteena on pyrkiä arvioimaan näitä vaikutuksia jälkistrukturalistisella kriittisellä lähestymistavalla, keskittymällä policyn representoimiin ongelmiin. “What’s the Problem Represented to be”, eli WPR-metodi pyrkii arvioimaan policyja niiden representoimien ongelmien kautta, analysoimalla tekstiä ja tunnistamalla olennaiset ongelman representaatiot, niiden taustat ja vaihtoehtoiset ilmentymät. Arvioinnissa keskitytään siihen, mitä ongelmia policy itsessään on luonut, kun sen olemassaoloa on pyritty legitimoimaan. WPR sisältää kuusi kysymystä, joiden avulla ongelman representaatioita pyritään tunnistamaan aineistosta, joka koostuu EU:n ja Suomen valtion julkisista dokumenteista. Dokumentit ovat Lissabonin sopimus, osallistuvien jäsenvaltioiden PRY-ilmoitus, Euroopan unionin neuvoston päätös PRY:n toimeenpanosta, Suomen EU-puheenjohtajakauden ohjelma vuodelta 2019, PRY:n Strateginen arviointi vuodelta 2020 ja Suomen puolustuspoliittinen selonteko vuodelta 2021. Näiden lisäksi on huomioitava PRY:n historiallinen kehittymisen prosessi. Analyysista voidaan huomioida, että sekä EU:n että Suomen dokumentit ovat painottaneet vahvasti Euroopan turvallisuusympäristön muutosta ja sen laaja-alaisia vaikutuksia. Turvallisuusympäristön muutos ja uudet, monimuotoiset ja laaja-alaiset uhkat ovat luoneet tarpeen yhteisen turvallisuus- ja puolustuspolitiikan tehostamiselle, etenkin puolustuskykyjen ja puolustusrahoituksen yhteensovittamiselle ja kehitykselle ja autonomisen toiminnan takaamiselle. Yhteistyö hyödyntää niin EU:ta kuin sen jäsenvaltioita keskittämällä resursseja puolustustutkimukseen ja -teknologiaan, jolla yhteistä puolustuskykyä voidaan edistää. Osallistuvan jäsenvaltio Suomen näkökulmasta on kuitenkin ollut tärkeää säilyttää kansallisen päätöksenteon ensisijaisuus. Yhteistyötä on kuitenkin Suomen tasolla lisätty ja se nähdään positiivisena vaikutuksena kansallisen puolustuskyvyn kehitykselle. Kriittinen tutkimus voi tarjota normaalisti instrumentaaliselle turvallisuuden tutkimuksen kentälle uusia näkökulmia, joiden pohjalta voidaan tehdä syvällisempää tutkimusta puolustusyhteistyön merkityksistä, tavoitteita ja tehokkuudesta. Myös PRY:n ongelmien representaatioiden ja niiden vaikutusten Suomen turvallisuus- ja puolustuspolitiikkaan analysoiminen on osoittanut, että ongelmia taustoittaa pitkä retorisen legitimaation prosessi, joka on johtanut yhteisen policyn institutionalisoitumiseen. Analyysi osoittaa myös, että PRY:n ja Suomen puolustuspolitiikan tutkimuksessa on tilaa kriittiselle jatkotutkimukselle.

Syftet med denna avhandling är att undersöka vilka problem som konstrueras i plenumdebatter om föräldraledighetsreformen, det vill säga vilka är de problem som man vill åtgärda med föräldraledighetsreformen. I avhandlingen granskas även konstruerandet av könat föräldraskap och jämställdhet i problemrepresentationerna och vilka konsekvenser problemrepresentationerna i fråga kan få. Avhandlingen utgår från problematiken kring den bristande jämställdheten i det finska föräldraledighetssystemet. I många tidigare föräldraledighetsreformer har man försökt öka jämställdheten utan större framgång. Denna avhandling granskar därför den senaste föräldraledighetsreformen som trädde i kraft augusti 2022 och vars huvudsakliga syfte var att öka jämställdheten. Materialet analyseras utgående från Carol Lee Bacchis What’s the problem represented to be?-ansats. Forskningsfrågorna och analysen bygger på Bacchis teori samt tidigare forskning i jämställdhet och föräldraledighet, som bland annat visar att jämställdhetsbegreppets vaghet och starka maskulina och feminina ideal har utgjort hinder för att uppnå jämställdhet. Metoden som används för att både besvara och formulera forskningsfrågorna är ett diskursanalytiskt angreppssätt med fokus på konstruerandet av problemrepresentationer. Materialet som undersöks består av tre plenumdebatter om föräldraledighetsreformen. De två mest framträdande problemrepresentationerna som identifierades var pappornas låga uttag och förmynderi, vilka står i konflikt med varandra. Problemrepresentationen om pappornas låga uttag utgår från att staten bär ansvar för att öka jämställdheten, medan problemrepresentationen om förmynderi utgår från att staten inte får styra medborgarna. Övriga problemrepresentationer som identifierades var problemrepresentationen om nativitet, ojämställdhet i arbetslivet och ojämlikhet familjer emellan. Resultatet visar att det finns en variation mellan problemrepresentationerna i konstruerandet av både könat föräldraskap och jämställdhetsbegreppet. Denna avhandling avser bidra till ökad förståelse av konstruerandet av problemrepresentationer, könat föräldraskap och jämställdhetsbegreppet i politiska debatter i Finland. Avhandlingen avser också bidra till statsvetenskaplig feministisk forskning och forskning om jämställdhet och föräldraledighet i Finland.