Browsing by Subject "genus"

I min studie granskar jag kvinnosaksaktivisten Lucina Hagmans böcker och föredrag på ämnet samuppfostran under perioden 1887–1901 och sätter dem i deras idéhistoriska kontext. Hagman kämpade för att flickor skulle få en likadan utbildning som pojkar, samt att barnen skulle uppfostras likadant oavsett kön såväl i skolan som i hemmet. Jag använder mig av diskursanalys för att granska de sociala och politiska sammanhangen kring texterna och placera dem i deras samhälleliga kontext. Kring sekelskiftet fick finländska kvinnor nya rättigheter och diskussionen om deras position i samhället gick varm. Hagman menar, likt många av sina samtida gelikar, att kvinnor och män är olika varandra, men ändå så pass lika att de skulle tjänas av att uppfostras och utbildas på lika villkor. Hon argumenterar för att det är i samhällets intresse att göra detta, främst för att kvinnor blir bättre mödrar om de själva blivit uppfostrade enligt hennes ideal. Hagman säger även att kvinnorna är ansvariga för samhällets moral, en vanlig uppfattning under denna tid. Den stränga, absoluta moralen som krävdes av kvinnorna borde även krävas av männen. kvinnorna bör även utöka hemmets sfär till att omfatta hela samhället. Hon lutar sig tillbaka på dåtida borgerliga ideal om hemmet och modern som sedlighetens hjärta, och argumenterar för att männens våldsamma värld bör förpassas till historien och ersättas av en pacifistisk uppfostran till kärlek som bör utföras av kvinnor. Tidsperioden under vilken Hagman författade de texter jag analyserar i denna avhandling var en tid av betydande kulturella, sociala och politiska omvälvningar, och Hagman stod själv med foten i ett flertal olika idéer och rörelser. Hon inspireras av nationalistiska, borgerliga ideal, men även av liberala och universalistiska värden. Även om hon sällan hänvisar till sina källor har jag med hjälp av diskursanalys kunnat ringa in de samtida idéströmningarna hon påverkats av.

The purpose of this thesis is to study how pupils are treated in physical education classes, how the treatment can affect gender equality during classes and how the pupils perceive themselves. Previous research shows that teachers' subconsciousness about their own view of gender and practice can be part of shaping and reproducing gender differences in physical education. Furthermore, previous research has revealed stereotypical beliefs that boys to nature are more suitable for sports than girls. Boys' performance is considered to be the norm for physical education and girls differ from this norm due to their gender. This study aims to analyze PE teachers' attitudes towards gender equality in physical education classes using the following research questions; (1) how does student interaction take place in physical education? and (2) in what way is gender equal education promoted? The thesis is based on a systematic literature review. The research material consisted of nine peer-reviewed articles from eight different countries. The material was found using keywords and keyword combinations from different databases and the material was analyzed through a content analysis. The results of the literature review show that teachers interact with pupils in physical education both verbally and through their practice. There were clear differences in teachers' way of interacting with girls and boys in the way they communicated, how frequently the communication took place and, in the attention paid to achievements. The results also point to scarcity in equality in physical education due to a lack of competence among teachers and teachers' unawareness about their own view of gender and how it affected their own actions.

Denna studie undersöker hur finlandssvenska kvinnor med hörselskada upplever det att vara kvinna och leva med en hörselskada i Finland. Eftersom det finns faktorer som pekar på att särskilt kvinnor med funktionsnedsättning, kan råka ut för en flerfaldig diskriminering. År 2016 ratificerade Finland FN- konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilket också gör att ämnet är aktuellt. Studien är en kvalitativ intervjustudie som har utgått från svar av fem informanter varav en intervju utfördes skriftligen. Informanterna kontaktades via Svenska hörselförbundet rf. Som analysmetod har kvalitativ innehållsanalys använts, och den teoretiska referensramen utgår ifrån ett intersektionellt perspektiv med fokus på maktrelationer utgående från kategorierna funktionshinder, etnicitet och genus. Resultatet visar att det förekommer ojämlikheter till följd av informanternas funktionsnedsättning, etnicitet och genus, och att kvinnorna upplever olika utmaningar i vardagen. Kvinnorna upplever sig diskriminerade på olika vis där tillgång till information och vård på svenska var centrala teman. Informanterna upplevde också att de på många sätt lever ett liv som andra, även om de berättade att det i jämförelse med andra fanns små skillnader i vardagen. Studien visar även på att informanterna på många vis upplever att de får ta eget ansvar både gällande relationer och för att få den service och vård de behöver. Skillnaden mellan män och kvinnor upplevdes inte som central även om denna faktor också fanns närvarande. Även tekniken var en central faktor i informanternas vardag som upplevdes som positiv, men den hade också en negativ sida. Det fanns på så vis flera faktorer som visar på att informanterna på olika vis påverkades av maktrelationerna i det finska samhället gällande funktionsnedsättning, etnicitet och genus.

Denna magisteravhandling lyfter fram fem unga mäns upplevelser och erfarenheter av psykisk ohälsa. Avhandlingens centrala frågeställningar är: ”Hur upplever ungdomarna att deras psykiska ohälsa började och hur beskriver ungdomarna att illamåendet visade sig?” samt ”På vilket sätt har ungdomarna hanterat ohälsan och hur har de kommit ut ur illamåendet”. Syftet med avhandlingen är att skapa en större förståelse för hur det är för unga män att leva med psykisk ohälsa och att kämpa mot illamåendet. Genusaspekten i studien är viktig eftersom detta är en avhandling som lyfter fram specifikt hur det är att vara ung man och lida av psykisk ohälsa. Jag har samlat in avhandlingens forskningsmaterial med hjälp av narrativ metod och livsberättelseintervjuer, under hösten 2018. De fem ungdomarna jag intervjuat är alla unga män som själva upplever att de lidit av psykisk ohälsa och som alla anser att de nu mår bättre och därmed kan göra en tillbakablick på den tunga tiden bakom dem. Jag har huvudsakligen analyserat ungdomarnas berättelser med hjälp av narrativ innehållsanalys. Därefter har jag framställt berättelserna i fem tematiska helheter som följer berättelsernas tidsmässiga ordning, från berättelsernas början till berättelsernas slut. För att förstå ungdomarnas berättelser av psykisk ohälsa har jag tillämpat Antonovskys (2005, 126–128) teori om salutogen hälsa. Med hjälp av ett genusperspektiv har jag identifierat möjliga genusmönster i ungdomarnas berättelser. De slutsatser jag har kunnat dra från analysen av de fem unga männens berättelser är för det första att ungdomarnas bakgrund och uppväxt har påverkat deras psykiska hälsa. Jag har kommit fram till att ohälsan resulterade i ett destruktivt beteende och/eller destruktiva tankegångar för ungdomarna. Den psykiska ohälsan har varit en hemsk upplevelse och för att klara av illamåendet har ungdomarna använt sig av olika hanteringsstrategier. För att börja må bättre har ungdomarna gått igenom en process där de först varit tvungna att inse att de mår dåligt för att sedan kunna samla tillräckligt med styrka för att söka hjälp. Hur de unga männens psykiska ohälsa har uttryckt sig och hur de ha försökt hantera sitt illamående har enligt resultatet med stor sannolikhet påverkats av samhällets genusordning.

Nyhetsjournalistikens representation av könen har länge varit föremål för kritik. Inom journalistiken finns en uppenbar obalans i synlighet av könen och en tendens att cementera traditionella könsroller. Trots att Finlands demografi visar en jämn könsfördelning mellan män och kvinnor reflekteras inte detta i nyhetsjournalistiken. Denna avhandling fokuserar på genusmedvetenheten hos svenskspråkiga journalister på lokalredaktioner i Finland. Målet är att undersöka om och i vilken utsträckning dessa journalister integrerar genusmedvetenhet i sitt journalistiska arbete. Avhandlingens övergripande ambition är att beskriva hur journalister resonerar kring genusfrågor i sitt yrke. Datamaterialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med svenskspråkiga journalister på lokalredaktioner i Finland. Materialet består av intervjuer med sex yrkesverksamma journalister. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades på materialet för att identifiera mönster och teman. Innehållsanalysen resulterade i sju kategorier som representerar teman relaterade till hur journalisterna resonerar kring kön och hur de uppger att de tillämpar genusmedvetenhet i sitt arbete. Studiens resultat visar att journalister i varierande grad är genusmedvetna och att de tillämpar detta medvetande på olika sätt i sitt arbete. En av de främsta metoderna som journalister använder för att integrera genusmedvetenhet i sitt arbete är att prioritera kvinnor som källor framför män. Journalisterna är även måna om att undvika stereotyp framställning av könen. Resultaten visar också på bristande stöd och vägledning för att tillämpa genusmedvetenhet på redaktionerna. Ett systematiskt jämställdhetsarbete på redaktionerna saknas eller berör inte journalisterna. På redaktionerna görs antaganden om en kollektiv genusmedvetenhet och delade värderingar som, paradoxalt nog, kan utgöra ett hinder för effektiv tillämpning av genusmedvetna metoder. Avhandlingen belyser att ansvaret för att tillämpa genusmedvetenhet i nyhetsjournalistiken i hög grad ligger på de enskilda journalisterna. Trots insikter om genusfrågor på redaktionerna finns det inte tydliga strategier för journalisterna för att främja jämställdhet. Det slentrianmässiga förhållningssättet till genusfrågor och den oregelbundna tillämpningen av genusmedveten journalistik visar på ett behov av ökat stöd och systematik för journalisterna ifall redaktionerna vill bedriva ett lyckat jämställdhetsarbete.

Representationen av kvinnor och män i medier är inte jämställd. Kvinnor representeras mer sällan än män och de framställs och porträtteras också på ett annat sätt än män. Kvinnor utgör endast 24 procent av de som syns i tv, radio, webbnyheter och print globalt, visar Gender Media Monitoring Project (GMMP). Samma siffra för Finland är 27 procent. Enligt statistik från 123 länder kommer det ta flera decennier innan full jämställdhet nås i nyheterna globalt. För att en förändring ska ske krävs åtgärder. År 2017 lanserade BBC Projektet 50:50 vars syfte är att nå en representation på 50 procent kvinnor och 50 procent män i innehållet. Det här projektet infördes som en satsning vid Svenska Yle år 2020 – samtidigt som man införde egna jämställdhetsmål. I den här magisteravhandlingen undersöker jag om Svenska Yle lyckats med Projektet 50:50 samt de mål bolaget satte under 2020 för en jämställd representation i bild på förstasidan, svenska.yle.fi. För att ta reda på hur representationen ser ut har jag undersökt 100 skärmdumpar av förstasidan från 2019, då projektet inte var i bruk, och 100 skärmdumpar från 2020 genom kvantitativ innehållsanalys. Jag har dessutom undersökt hur kvinnor och män porträtteras i bild genom att analysera 16 fotografier (åtta från 2019 och åtta från 2020) enskilt med hjälp av kvalitativ bildanalys. Det kvantitativa resultatet visar att det skett en förändring i representationen av kvinnor och män mellan 2019 och 2020 genom jämställdhetssatsningarna. De mål som Svenska Yle lade, 40 procent kvinnor och 60 procent män, lyckades i fråga om fotografier där kvinnor och män syns enskilt i bild. År 2019 var representationen 31 procent kvinnor och 69 procent män – under 2020 41 procent kvinnor och 59 procent män. Den kvalitativa bildanalysen visar att det finns skillnader i hur kvinnor och män porträtteras – klassiska könsstereotyper är vanliga: män är oftare mer seriösa i bild och låter bli att le och titta in i kameran, medan kvinnorna oftare ler och tittar in i kameran. Det var också vanligare för männen att vara fotograferade underifrån och synas i mitten av fotografiet. Det här gör att män framställs som mäktiga och överordnade, medan kvinnorna är underordnade. Representationen av kvinnor och män har genom jämställdhetssatsningarna ingalunda blivit jämn, men siffrorna har blivit mer symmetriska. Svenska Yle har på flera vis lyckats med Projektet 50:50 och sina jämställdhetssatsningar, men det krävs ännu mer arbete för att bolaget ska nå en 50:50-representation. Svenska Yle har genom sina satsningar utökat mängden kvinnor som syns i bild på webben, men behöver också jobba på hur kvinnor porträtteras och framställs i bild – samt nå en ännu jämnare representation.

Syftet med undersökningen var att granska om de olika karaktärerna i Enid Blytons barnbok ”Viisikko ja linnan aarre” (svenska titeln ”Fem gör ett fynd", engelska ”Five on Finniston Farm”) framstår som stereotypa ur ett genusperspektiv. En definition av genus som det socialt konstruerade könet användes. Enid Blytons var en mycket produktiv författare och hennes böcker har varit mycket omtyckta av barn, samtidigt som de varit omdebatterade bland vuxna. De har kritiserats för att bland annat ha stereotypa beskrivningar på flickor och pojkar, män och kvinnor. En del forskare har kommit med invändningar mot detta synsätt och uppfattat att böckerna också ger alternativ vad gäller synsättet på manligt och kvinnligt. Som bakgrund ingår i det här arbetet en genomgång av barnbokens historia, olika sätt att definiera barnlitteratur och forska i den samt barnlitteraturen i förhållande till värderingar, ideologi och mera specifikt genusfrågor. Barnlitteraturen har alltid i större eller mindre utsträckning setts som ett pedagogiskt redskap, vilket också är utgångpunkten för det här arbetet. Eftersom barn inte själva bestämmer över barnlitteraturen tar vissa forskare fasta vid relationen vuxna-barn och makt som viktiga aspekter i samband med definierandet av barnlitteratur. Barnlitteraturen antas ofta spegla och förmedla de värderingar och den ideologi som är rådande i samhället gällande t ex genus. Ideologi kan definieras som en samling uppfattningar som ett samhälle delar och använder sig av för att förstå världen. Barnböcker har å andra sidan också ansetts kunna ha en undergrävande eller ifrågasättande funktion visavi de rådande uppfattningarna i ett samhälle. Texter ses vara fyllda av ideologi, inte bara innefatta det som ett element. Intresset för kön och genus i barnlitteraturen väcktes på 1960- och 70-talen som en följd av en sociohistorisk syn på litteratur i allmänhet. Det som kan ses som intressant vid litterär analys av karaktärer är hur många av karaktärerna som beter sig på ett föreskrivet sätt snarare än antalet flickor/kvinnor och pojkar/män som förekommer. Undersökningen gjordes som en textanalys med Nikolajevas schema för stereotypa manliga och kvinnliga egenskaper som hjälpmedel. Också några forskares synsätt på hur ideologi syns i texter användes vid analysen. Slutsatsen av undersökningen är att det i boken inte förekommer några helt renodlat stereotypa manliga och kvinnliga karaktärer. Boken erbjuder alternativ, i synnerhet när det gäller skildringen av flickor, med en traditionellare flicka och också s k pojkflickor. En hel del av framställningen av karaktärernas beteende som önskvärt eller icke-önskvärt när det gäller både flickor/kvinnor och pojkar/män gav intrycket att utgå från en tudelning enligt sådant som artigt/oartigt och hjälpsamt/ohjälpsamt snarare än manlig/kvinnligt.

Under våren 2020 införde förlossningssjukhusen på grund av coronapandemin restriktioner som begränsade förlossningspartners rätt att närvara på sjukhuset till endast gälla förlossningssalen. Justitieombudsmannen (dnr 2463/ 2020) har senare konstaterat att HUS inte haft lagliga grunder för att begränsa stödpersonens deltagande på det sätt som de gjorde under början av pandemin. I min avhandling har jag med hjälp av narrativ metod samlat in och analyserat fyra mäns berättelser om tillträde i faderskap under tiden för begränsningarna. I min avhandling förstår jag faderskap och maskulinitet som socialt konstruerat. Med hjälp av Morgans (1996; 2011) och Finch (2007) koncept om föräldraskap som något som görs och uppvisas analyserar jag hurdana faderskapspraktiker som förekommer i mäns narrativ om sitt tillträde i faderskap. Jag analyserar också om faderskapspraktikerna har publiker inför vilka det är viktigt att praktikerna framstår som lyckade föreställningar om involverat faderskap (Dermott & Miller 2015) Jag förstår genuskodning som en dimension av familjepraktiker, och analyserar hur görandet av maskulinitet framkommer i narrativen som en dimension av familjepraktiker. Förlossningen som händelse visade sig vara en arena för familjepraktiker där det emotionella arbetet är ett tydligt inslag. Respondenternas narrativ präglades av uttryck för aktiv passivitet, familjepraktiken av att både hantera sina egna, starka känslor och dessutom den födande partnerns känslor för att kunna förkroppsliga idealet om den involverade fadern. Etiska och moraliska dimensioner är centrala inom görandet och uppvisandet av familjepraktiker. De känslor som respondenterna gav uttryck för förknippades starkt med moraliska frågor och framställdes i narrativen i överensstämmelse med narrativet om den involverade fadern. Görandet av faderskap och maskulinitet framstod som relationellt, och relationen till partnern betonades. Förlossningen visade sig för respondenterna handla mera om att göra partnerskap än faderskap. I narrativen fanns tydliga inslag av gemensamt aktörskap (Kuurne & Leppo 2022), där förlossningen uppfattades som delad och som att den hör till båda föräldrarna. Till skillnad från tidigare forskning (ex. Dolan & Coe 2011) som beskriver hur män i sina berättelser om förlossningen tenderat att försöka återskapa en bild av traditionell hegemonisk maskulinitet, tyder resultaten på att det emotionella arbete som respondenterna gav uttryck för ligger i linje med konceptet om vårdande maskuliniteter (Elliot 2016). Resultaten visar att enligt konceptet om hegemonisk maskulinitet (Connell & Messerschmidt 2005) utgör narrativet om involverat faderskap (Dermott & Miller 2015) samt konceptet vårdande maskuliniteter (Elliot 2016) den narrativa utgångspunkt som respondenterna i sina berättelser gett uttryck för.

The purpose of this study is to get an insight into preschool children's thoughts on gender roles. The topic of gender roles is highly relevant in todays' society and an issue that has been brought into focus in early childhood education as well and my aim is to explore how the preschool children of today think about gender roles. Research in the field of early childhood education related to gender roles is being done more and more but it is still a relatively undiscovered field and very few studies have the children's perspective in focus. This study is made up of individual, qualitative interviews and I have interviewed 26 children in total in six separate interviews. Outside of the interviews I have collected material through the children choosing toys from a toy magazine. The interviews started with a discussion about the children's choices of toys and followed with a conversation about different issues regarding the topic of gender roles. One of the most central findings of the study is that children to a certain extent had noticed differences between boys and girls while regarding some other areas did not think there is any difference between the two genders at all. Furthermore it is interesting to notice that even though children pointed out certain differences between boys and girls they were in general very accepting of different types of genderbending and norm breaking tendencies.

Ett funktionshinder medför för individen en ständig kamp mot fördomar och kan även leda till stigmatisering av individen. Ett funktionshinder kan ta uttryck på flera olika vis. Om en individ har en funktionsnedsättning innebär det att hon/han har en nedsättning av sin fysiska eller psykiska funktionsförmåga. En nedsättning av en fysisk funktionsförmåga likt en psykisk funktionsförmåga för med sig ständiga dilemman hos individen. I min avhandling granskar jag vilken betydelse sexualiteten och genuset/könet har i konstruktionen av identiteten hos en funktionsnedsatt individ. Jag lyfter upp frågor angående sexualiteten hos en dylik individ och försöker analysera förhållandet mellan den och konstruktionen av könet och genuset samt vice versa. Ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv och med sociologiska teorier diskuterar och kritiserar jag de föreliggande normerna angående funktionsnedsatta individer i dagens samhälle. Jag drar slutsatser som tyder på att en funktionsnedsättning försätter individen i en missgynnande position med tanke på konstruktionen av dess sexualitet samt kön.