Browsing by Subject "journalistik"

Syftet med denna avhandling är att granska insändare om prideparaderna i två österbottniska småstäder – Jakobstad och Nykarleby. Paraderna ägde rum 2014 respektive 2017. De texter som granskas i avhandlingen har publicerats i lokaltidningen Österbottens Tidning under en tid före och efter paraderna. Jeppis Pride orsakade en hel del uppståndelse i Jakobstad, i övriga Finland och även utomlands. Artiklar, insändare och kommentarsfält vittnar om starka, splittrade åsikter. En del tycker att det inte är en dag för tidigt att ordna parad, medan andra vill att paraden ska bojkottas. När det tre år senare var dags för Nykarleby Pride var uppståndelsen inte alls lika påtaglig. I avhandlingen presenteras kort antalet insändare som nämner ordet pride, samt i hur stor utsträckning skribenterna talar för eller emot pride. Den huvudsakliga undersökningen görs genom en argumentationsanalys av ett antal utvalda texter. Forskningsfrågan lyder: Hur ser argumentationen ut bland insändarna för och emot prideparaden i Jakobstad och prideparaden i Nykarleby? Majoriteten av de skribenter som tydligt tar ställning mot paraden använder bibeln som grund för sina argument. Det argument som mest frekvent lyfts upp är hur det i bibeln står att Gud har skapat människan till man och kvinna och att äktenskapet ska instiftas mellan en man och en kvinna. De som i sin tur talar för pride använder sig av argument med ledorden tolerans, mänskliga rättigheter och kärlek. De insändare som analyseras mer ingående är skrivna utifrån ett kristet perspektiv. Skribenterna är både för och emot pride – och tidningens insändarspalt är plattform för deras diskussion. En talar om hur bibeln fördömer homosexualitet, medan en annan menar att den homosexualitet som finns i bibeln egentligen beskriver olika fall av pedofili – och att det är sådant som Gud fördömer, inte relationer mellan människor som älskar varandra.

Hela mediefältet har under det senaste decenniet i och med digitaliseringen genomgått en stor förändring. Mediehusen har tvingats tänka ut nya strategier för att klara sig ekonomiskt och en aspekt av detta är känslornas allt starkare frammarsch i speciellt digitala publikationer. Ibland i den mån att det blivit svårt att skilja åt fakta från känslor. Syftet med den här avhandling är att ta reda på hur affektiviteten syns i kvällstidningen Ilta-Sanomats och dagstidningen Helsingin Sanomats webbrapportering om knivdådet i Åbo 2017. I studien granskas sammanlagt 84 artiklar publicerade under attackdagen och dagen efter attacken 18-19.8.2017 med hjälp kvalitativ innehållsanalys. Innehållsanalysen användes sedan för att välja ut tre artiklar från respektive medium, som analyseras med kritisk diskursanalys som metod. Mervi Panttis affektivitetsteorier är starkt i fokus i analysen, tillsammans med Tessa Mayes teori om Therapy News. Studiens resultat visar att tidningarnas rapportering skiljer sig rätt så lite från varandra. Ilta-Sanomat publicerade fler korta notiser än Helsingin Sanomat, medan Helsingin Sanomats artiklar är mer satsade och ofta aningen mer affektiva helheter. Detta är typiskt för kvälls- respektive morgontidningens traditionsenliga karaktär. Analysen visar att starkt affektframkallande ämnen i båda medierna är kvinnlighet, invandring och brottets offentliga karaktär, och även nationalismens och invandrarfrågornas konflikt skiftar flera av artiklarna i en rätt så emotionell riktning. Resultaten tyder på att affektiviteten är en stark och levande del av dagens digitala nyhetsjournalistik. Rapporteringen om Åboattacken är i både Helsingin Sanomat och Ilta-Sanomat till dels kryddad med känslosamma uttryck och effekter, till dels helt och hållet fokuserad på vad de intervjuade känt i samband med händelserna. Civila personer får via sina affektiva citat ofta en expertroll, medan politikers uttalanden presenteras med känslorna i fokus. Affektiva element går att finna i så rubrik och text som visuella element och det går inte alltid att med säkerhet säga om affektiviteten är ett resultat av journalistiska val, källans uttalanden eller yttre faktorer – eller alla på samma gång.

Denna avhandling behandlar kvinnliga finländska journalisters upplevelser av näthat. Fenomenet drabbar många grupper i samhället, men särskilt utsatta är personer som verkar i offentligheten. Det står klart att journalister av båda könen möter hat i samband med arbetet, men kvinnliga journalister möter i större grad sexualiserat hat. Näthatet är inte enbart bekymmersamt för de drabbades del, utan också från ett bredare samhälleligt perspektiv. Detta eftersom det riskerar att leda till självcensur och därigenom till att färre röster hörs i den offentliga diskussionen. Avhandlingen utforskar journalisternas erfarenheter av näthat och utreder vilka konsekvenser näthatet haft dels på ett yrkesmässigt plan, dels på ett personligt plan. En central frågeställning är huruvida näthatet lett till utövande av självcensur. Den teoretiska diskussionen kretsar kring att begreppsligt klargöra vad hatretorik är och belysa det komplexa förhållandet mellan hatretorik och yttrandefrihet, som åtnjuter ett starkt skydd. Detta innebär utmaningar i strävan att stävja förekomsten av hatretorik. I takt med internets utbredning har bedömningen av yttrandefrihetens gränser blivit en allt mer komplicerad uppgift. Studiens empiriska material utgörs av kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer med sju kvinnliga journalister, som verkar i olika positioner inom press, radio och tv på olika håll i Finland. Av resultaten framgår det att deltagarna mött varierande former av näthat, från öknamn och nedsättande kommentarer till våldtäkts- och mordhot. Invandrings- och flyktingfrågor är teman som med hög sannolikhet triggar näthat, följt av exempelvis feminism. Vidare framgår tydliga upplevelser av sexualiserat hat och sexism. Studien visar att näthatet i allmänhet inte lett till utövande av självcensur, men likväl att detta inträffat för en deltagares del. Det framgår att näthatet även kan ha en provocerande och därigenom sporrande verkan att bita sig fast i ämnen, trots risken för negativa följder. Avhandlingen bidrar med ökad förståelse om de reaktioner känslor som kan väckas av näthat och om de konsekvenser näthatet kan ha. Med detaljerade beskrivningar breddar avhandlingen kunskapsläget om näthat riktat mot en yrkesgrupp, som spelar en mycket central roll för informationsförmedlingen i samhället och därigenom för demokratin. Förbättrad insyn i journalisters upplevelser av näthat gör det lättare att bedöma på vilket sätt de som utsätts kunde stödas och kan sporra till diskussion om hur näthatet effektivare kunde tacklas.

Nyhetsjournalistikens representation av könen har länge varit föremål för kritik. Inom journalistiken finns en uppenbar obalans i synlighet av könen och en tendens att cementera traditionella könsroller. Trots att Finlands demografi visar en jämn könsfördelning mellan män och kvinnor reflekteras inte detta i nyhetsjournalistiken. Denna avhandling fokuserar på genusmedvetenheten hos svenskspråkiga journalister på lokalredaktioner i Finland. Målet är att undersöka om och i vilken utsträckning dessa journalister integrerar genusmedvetenhet i sitt journalistiska arbete. Avhandlingens övergripande ambition är att beskriva hur journalister resonerar kring genusfrågor i sitt yrke. Datamaterialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med svenskspråkiga journalister på lokalredaktioner i Finland. Materialet består av intervjuer med sex yrkesverksamma journalister. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades på materialet för att identifiera mönster och teman. Innehållsanalysen resulterade i sju kategorier som representerar teman relaterade till hur journalisterna resonerar kring kön och hur de uppger att de tillämpar genusmedvetenhet i sitt arbete. Studiens resultat visar att journalister i varierande grad är genusmedvetna och att de tillämpar detta medvetande på olika sätt i sitt arbete. En av de främsta metoderna som journalister använder för att integrera genusmedvetenhet i sitt arbete är att prioritera kvinnor som källor framför män. Journalisterna är även måna om att undvika stereotyp framställning av könen. Resultaten visar också på bristande stöd och vägledning för att tillämpa genusmedvetenhet på redaktionerna. Ett systematiskt jämställdhetsarbete på redaktionerna saknas eller berör inte journalisterna. På redaktionerna görs antaganden om en kollektiv genusmedvetenhet och delade värderingar som, paradoxalt nog, kan utgöra ett hinder för effektiv tillämpning av genusmedvetna metoder. Avhandlingen belyser att ansvaret för att tillämpa genusmedvetenhet i nyhetsjournalistiken i hög grad ligger på de enskilda journalisterna. Trots insikter om genusfrågor på redaktionerna finns det inte tydliga strategier för journalisterna för att främja jämställdhet. Det slentrianmässiga förhållningssättet till genusfrågor och den oregelbundna tillämpningen av genusmedveten journalistik visar på ett behov av ökat stöd och systematik för journalisterna ifall redaktionerna vill bedriva ett lyckat jämställdhetsarbete.

I pro gradu-avhandlingen undersöks hur objektivitetsbegreppet tolkas och tillämpas av journalister vid två dagstidningar i Finland. Materialet består textanalyser av nyhetsartiklar från Vasabladet och Hufvudstadsbladet samt temaintervjuer med journalister från båda tidningarna. Nyhetsartiklarna som ingår i analysen publicerades i oktober månad 2011 och har kategoriserats utgående från ämnesinnehållet. Artiklarnas ämnesinnehåll handlar om politiska frågor och nyhetsämnen. Temaintervjuerna utfördes med de journalister vid Vbl och Hbl som skrivit artiklarna. Syftet med pro gradu-avhandlingen är att undersöka hur journalistikens strävan efter objektivitet tillämpas i det journalistiska arbetet och nyhetstexter samt hur journalister definierar och tolkar objektivitet. Målet är att se hur journalister använder sig av nyhetsjournalistiska principer för att skriva så opartiska och neutrala nyhetstexter som de anser vara möjligt. Ett av denna avhandlings primära syften är att granska hur tidigare teoribildning om objektivitetsbegreppet går ihop med journalisternas tankar och praktiska tolkningar. Avhandlingens undersökning har därför ett abduktivt syfte. Den teoretiska delen av avhandlingen baserar sig på tidigare forskning om objektiviteten som ett vetenskapligt fenomen och objektivitet som en journalistisk norm. Särskild tyngdpunkt ligger på Jörgen Westerståhls objektivitetsmodell och Denis McQuails tolkningar av Westerståhl samt nyhetsjournalistiska principer. Den teoretiska ramen lyfter även upp journalistikens yrkesetik och Journalistreglerna. Undersökningen består av två metoder, närläsning av texter utgående från en diskursanalytisk modell och halvstrukturerad temaintervju. Närläsningen fokuserar på nyhetsartiklarnas innehåll och källanvändning. Frågorna i den halvstrukturerade temaintervjun är strukturerade enligt tre teman; journalistens arbete, objektivitet och den artikel som journalisten har skrivit. Resultaten av undersökningen visar att journalister strävar efter att skriva i nya former för att fånga läsarnas uppmärksamhet men anser det också vara viktigt att nyhetstexter är balanserade, opartiska och så korrekta som möjligt. Genom att vara öppna för olika synvinklar och åsikter vill journalister agera som en opartisk förmedlare av information. Det handlar om att välja och sätta gränser i arbetet som journalist. Trots strävan efter öppenhet och balans är journalisterna tvungna att välja ut relevanta fakta och åsikter ur en massiv informationsmängd. Denna gränsdragning för vad som kan anses vara relevant nyhetsinnehåll upplever journalister som problematisk. Samtidigt är det just i denna gränsdragning viktigt att journalister har en opartisk inställning. Sammanfattningsvis visar undersökningens resultat att själva begreppet objektivitet anser många journalister vara föråldrat och icke-representativt för nyhetsjournalistiken. Journalister anser inte objektiviteten i sig vara en viktig princip men däremot anser de att principer som förknippas med objektivitet vara viktiga. Dessa principer var bland annat att skriva korrekt och sanningsenligt och att vara särskilt noggrann i arbetet med källor. Dessutom anser journalister att det är viktigt att upprätthålla en god relation till läsare och intervjuobjekt. Objektiviteten är mera ett ideal än en norm för journalister. För journalister är det ändå viktigt att dagligen sträva efter att arbeta så objektivt som möjligt eftersom de anser att ett opartiskt tänkande är en del av journalistikens identitet. Journalister använder sig hellre av begreppet balans. Balansbegreppet har såväl en praktisk betydelse och en djupare betydelse för journalisternas yrkesroll. Den praktiska betydelsen innebär att ge alla parter lika stort utrymme i nyhetstexten och att balansera mellan fakta och åsikter. Den djupare betydelsen innebär att journalister strävar efter en slags balanserad professionalism i sitt yrke. Journalister försöker som en del av strävan efter objektiviteten bevara en professionell kontakt med sina intervjuobjekt och i synnerhet politiska aktörer. För journalister är det också viktigt att som privatpersoner inte engagera sig i någon verksamhet med politisk anknytning som kan riskera deras oavhängighet.

Medier utgör en betydande aktör i att skapa bilder om samhällsfenomen och påverka uppfattningar om människogrupper. I den här avhandlingen undersöker jag hur bostadslösa personer porträtteras i den mest omfattande artikeln om bostadslöshet som publicerats i Hufvudtadsbladet (HBL) 2018–2020. Mitt syfte är att undersöka vilka diskurser som präglar porträtteringen, på vilket sätt bostadslösa beskrivs, vilka roller de tillskrivs och hur bostadslöshet som fenomen förklaras, samt att relatera analysens resultat till tidigare forskning om samma ämne. Jag har valt att analysera medieporträttering av bostadslösa personer i HBL eftersom det är den största svenskspråkiga dagstidningen i Finland. Därför kan analysen ge en inblick i hur bostadslösa porträtteras i finlandssvenska medier, även om analysresultaten inte är generaliserbara för hur HBL eller andra finlandssvenska eller finska medier beskriver om fenomenet. Efter att jag gjort avgränsningar under materialsökningen, är den analyserade artikeln i denna avhandling ett omfattande reportage som publicerats både på HBL:s webbsajt och i papperstidningen. I denna avhandling kommer jag att analysera den versionen av reportaget som tryckts i papperstidningen. I avhandlingen analyseras reportaget, med hjälp av kritisk diskursanalys och med utgångspunkt i Norman Faircloughs syn på medietexter och diskursordningar, samt Peter Berglez analysschema för kritisk diskursanalys, anpassat för medietexter. Analysen visar att reportaget lyfter fram olika berättelser om bostadslöshet genom att beskriva olika bostadslösa personers livsöden, på ett sätt som förmedlar deras utmanande vardag. Samtidigt finns element i texten som förmedlar en bild av passivitet och oförmåga att agera själv, genom att andra ofta talar för de bostadslösa. I texten förknippas bostadslösa personer med alkoholmissbruk, medan texten ändå tydligt lyfter fram bostadslöshet som ett samhällsstrukturellt problem snarare än ett individuellt sådant.

Representationen av kvinnor och män i medier är inte jämställd. Kvinnor representeras mer sällan än män och de framställs och porträtteras också på ett annat sätt än män. Kvinnor utgör endast 24 procent av de som syns i tv, radio, webbnyheter och print globalt, visar Gender Media Monitoring Project (GMMP). Samma siffra för Finland är 27 procent. Enligt statistik från 123 länder kommer det ta flera decennier innan full jämställdhet nås i nyheterna globalt. För att en förändring ska ske krävs åtgärder. År 2017 lanserade BBC Projektet 50:50 vars syfte är att nå en representation på 50 procent kvinnor och 50 procent män i innehållet. Det här projektet infördes som en satsning vid Svenska Yle år 2020 – samtidigt som man införde egna jämställdhetsmål. I den här magisteravhandlingen undersöker jag om Svenska Yle lyckats med Projektet 50:50 samt de mål bolaget satte under 2020 för en jämställd representation i bild på förstasidan, svenska.yle.fi. För att ta reda på hur representationen ser ut har jag undersökt 100 skärmdumpar av förstasidan från 2019, då projektet inte var i bruk, och 100 skärmdumpar från 2020 genom kvantitativ innehållsanalys. Jag har dessutom undersökt hur kvinnor och män porträtteras i bild genom att analysera 16 fotografier (åtta från 2019 och åtta från 2020) enskilt med hjälp av kvalitativ bildanalys. Det kvantitativa resultatet visar att det skett en förändring i representationen av kvinnor och män mellan 2019 och 2020 genom jämställdhetssatsningarna. De mål som Svenska Yle lade, 40 procent kvinnor och 60 procent män, lyckades i fråga om fotografier där kvinnor och män syns enskilt i bild. År 2019 var representationen 31 procent kvinnor och 69 procent män – under 2020 41 procent kvinnor och 59 procent män. Den kvalitativa bildanalysen visar att det finns skillnader i hur kvinnor och män porträtteras – klassiska könsstereotyper är vanliga: män är oftare mer seriösa i bild och låter bli att le och titta in i kameran, medan kvinnorna oftare ler och tittar in i kameran. Det var också vanligare för männen att vara fotograferade underifrån och synas i mitten av fotografiet. Det här gör att män framställs som mäktiga och överordnade, medan kvinnorna är underordnade. Representationen av kvinnor och män har genom jämställdhetssatsningarna ingalunda blivit jämn, men siffrorna har blivit mer symmetriska. Svenska Yle har på flera vis lyckats med Projektet 50:50 och sina jämställdhetssatsningar, men det krävs ännu mer arbete för att bolaget ska nå en 50:50-representation. Svenska Yle har genom sina satsningar utökat mängden kvinnor som syns i bild på webben, men behöver också jobba på hur kvinnor porträtteras och framställs i bild – samt nå en ännu jämnare representation.

Under ett drygt år lät de finländska medierna – och bland dem Svenska Yle – den svenske medborgaren Hassan Zubier åka en medial bergochdalbana, där han först hyllades och sedan fick se sin hjältegloria grusas offentligt på grund av brottsmisstankar som publicerades av medierna. Den här intervjuundersökningen är ett försök att förstå hur några journalister som medverkade till rapporteringen tänkte och resonerade – och hur de tillämpade en delvis motstridig yrkesetik. Den teoretiska bakgrunden till studien är medieetikens inbyggda motsättning mellan deontologisk och en teleologisk etikuppfattning. För journalister innebär medieetiken en balans mellan konsekvensetik och konsekvensneutralitet och de delvis motstridiga yrkesetiska regelverken ger stöd för bägge synsätt. Den här kvalitativa intervjuundersökningen söker svar på tre huvudsakliga frågor: Varför ville journalisterna vid Svenska Yle ge Hassan Zubier så stor synlighet efter terrordådet i Åbo? Hur förhöll man sig till honom som källa? Och hur motiverade man publiceringen av brottsmisstankarna mot honom? För materialinsamlingen används semistrukturerade djupintervjuer. Studien visar att Zubier användes som en motvikt till det islamistiska terrordådet och de främlingsfientliga känslor det väckte i debatten. Samtidigt ledde journalisternas stora exponering av Zubier och deras bristfälliga källkritik till att medierna enligt yrkesetikens pliktetiska påbud upplevde sig tvungna att publicera brottsmisstankarna mot honom. Undersökningen visar också att de medieetiska diskussionerna bara uppstod sporadiskt på redaktionen och att de inte alltid fördes när de etiska reglerna skulle ha förutsatt det

I den här studien granskas radioredaktörers upplevelser av omodererade personliga lyssnar-sms vid finländska public service-kanalen Radio Extrem. Syftet är att få svar på hur radioredaktörerna vid public service-bolaget Yle:s radiokanal Extrem uppger upplevelsen av lyssnarkontakten där redaktörerna fått osaklig lyssnarrespons i form av omodererade lyssnar-sms. Genom en kvalitativ intervjustudie från år 2012 uppger fyra respondenter varav två är manliga radioredaktörer och två är kvinnliga radioredaktörer hur de upplever och hanterar personliga lyssnar-sms. Studien fokuserar speciellt på hur respondenterna uppger upplevelsen av osakliga personliga lyssnar-sms och presenterar därmed också exempel på tidsmässigt slumpmässigt valda omodererade personliga lyssnar-sms. Studien visar att lyssnarkontakten på det stora hela uppges som något positivt och berikande för radioarbetet, men att osakliga personliga lyssnar-sms pekas ut som problematiska i varierande grad. Det är högst individuellt hur radioredaktörerna uppger att de påverkas och beror på hur de förhåller sig till sin egen roll i offentligheten, hur de hanterar kritik som personer och tidigare erfarenheter av osaklig respons. Två av respondenterna uppger att de påverkas negativt av osakliga lyssnar-sms och att deras arbetsinsats lidit liksom också deras psykiska hälsa. De två andra respondenterna uppger däremot sig själva som hårdhudade personer där de kan distansera sig till kritiken eller till och med sporras och stärkas av osakliga lyssnar-sms. Alla respondenter uppger att ämnet inte diskuteras internt på arbetsplatsen och det råder olika åsikter kring hur mycket kritik en offentlig person bör behöva tåla. De respondenter som uppger sig ha drabbats hårt av osakliga lyssnar-sms efterlyser också förbättringar i form av mera stöd för radioredaktörerna eller möjligheten att moderera lyssnar-sms:en.

Layouten utgör den visuella ramen för innehållet på en tidningssida. Dess uppgift är att ge struktur och en tydlig hierarki åt det journalistiska innehållet och ledsaga läsaren i tidningen. Dessutom är layout en viktig del av tidningens visuella varumärke. Syftet med denna avhandling är att presentera och analysera visuella element hos Hufvudstadsbladet (Hbl) och Helsingin Sanomat (HS) samt jämföra de två tidningarnas layoutregler med ett urval av handbokslitteratur. Fyra nummer av vardera tidningen granskas. De element som jämförs med handböckerna är sidbotten (spalter och moduler), artikelmallar och nyhetsplacering, typografi, avdelningsfärger och logotyper samt förstasidan. Elementen har valts ut med stöd i tidigare forskning om dagstidningslayout och också på basis av handböckernas upplägg. Studien baserar sig på en deskriptiv innehållsanalys av materialet, där de visuella elementen först presenteras och beskrivs och sedan jämförs med handbokslitteratur i analysavsnitten. Resultaten visar att Hbl:s och HS:s lösningar till stora delar stämmer överens med de riktlinjer som handboksförfattarna stakat ut. Viktiga nyheter har stora rubriker i fetstil, de placeras högt upp på sidan och i början av tidningen. Båda tidningarna använder ett antikvatypsnitt i brödtexten, vilket rekommenderas, men har för smala spalter för optimal läsbarhet. Avdelningsfärgerna är rätt lika hos Hbl och HS, men varumärkesfärgerna som tidningarna använder i sina logotyper är mycket olika. Hbl använder en modern orange färg som lätt fångar uppmärksamheten, medan HS förlitar sig på en trygg och tillförlitlig mörkblå nyans. Man kan dra slutsatsen att tidningarnas layoutregler inte märkbart avviker från handbokslitteraturen. Den här avhandlingen är en överblick av dagstidningslayout i Finland, ett ämne som det inte ännu finns mycket forskning om. Uppsatsen baserar sig till stora delar på Hannu Pulkkinens, Pekka Mervolas och Richard Flomans forskning. Kandidatavhandlingen har ett begränsat upplägg, men temat erbjuder många möjligheter till vidare forskning med ett större material och ett tydligt kvantitativt eller kvalitativt fokus.