Browsing by Subject "missbruk"

Avhandlingens syfte är att genom en litteraturöversikt kartlägga vad som påverkar välbefinnandet hos missbrukare och hur professionella kan stöda välbefinnandet. Utgångspunkten i forskning om missbrukare är ofta att missbruket måste sluta. Denna avhandling fokuserar i stället på hur man kunde främja välmående hos aktiva missbrukare. Empowerment och vikten av professionellas bemötande var de teoretiska utgångspunkterna för arbetet. Litteratursökningen gjordes i olika databaser och tidskrifter på svenska, finska och engelska. Nio artiklar inkluderades i avhandlingen och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Välbefinnandet hos missbrukare påverkas av depression och ångest samt stigmat från samhället. Stigmat leder till känslor av skam och lågt självförtroende. Missbrukare känner sig osäkra och att de haft misslyckanden i sitt liv som de inte kan handskas med. Professionella kan stöda välbefinnandet hos missbrukare med olika slags lågtröskelstödformer med skadereducerande principer som rum för användning av narkotika. Rummen ger också möjlighet till kamratstöd som ytterligare stöder välmående hos missbrukare. Vården för mentalohälsa och missbruk kunde vara mera sammanhängande eftersom dessa två fenomen ofta hänger ihop. Professionella som arbetar med missbrukare har en viktig roll i att bemöta personerna med respekt, empati och uppmärksamhet. Missbrukare kan ha dåliga erfarenheter av professionella vilket kan göra att det tar en tid att bygga upp en tillitsfull relation. För att stärka självkänslan och hjälpa med andra effekter av stigman kan empowerment fungera som ett resursstärkande arbetssätt.

Syskon till personer med alkohol- och drogmissbruksproblematik har ofta blivit förbisedda i forskningen. Trots att det är viktigt att uppmärksamma syskon till personer med missbruk, finns det få studier om detta. Enligt en undersökning av Institutet för hälsa och välfärd från år 2012 fanns det uppskattningsvis mellan 18 000 och 30 000 missbrukare av amfetaminer och opioider i Finland. Ett antagande är att det finns minst lika många syskon till missbrukare som det finns missbrukare, eller till och med ännu flera. Syftet med min avhandling är att undersöka det som utmärker de erfarenheter, som personer, vars syskon har missbrukat eller fortfarande missbrukar har. Dessutom är syftet att bidra till att få en ökad förståelse för kunskapen som syskonen besitter och om de verkar att ha fått ett sådant stöd som de upplever sig ha behövt eller önskat. Mina forskningsfrågor är följande: hur berättar syskon till personer med missbruksproblematik att missbruket har påverkat dem själva och familjen? Vilka copingstrategier berättar syskonen till personer med missbruksproblematik att de har använt sig av för att försöka bemästra situationen? Hurdana faktorer inom och utanför familjen berättar syskonen till personer med missbruksproblematik att har varit till hjälp och stöd för dem? Jag har gjort en kvalitativ intervjustudie och avhandlingen består av fem intervjuer med syskon till personer med missbruksproblematik. Det insamlade materialet har analyserats utgående från kvalitativ innehållsanalys. Jag har valt att använda mig av systemteori och copingstrategi som teoretisk referensram. Sammanfattningsvis, utgående från analysen, går det att dra slutsatsen att mina informanter och deras familjer påverkats på flera sätt av att ha en familjemedlem med missbruk. För det första har syskonens missbruk lett till en försämrad hälsa hos mina informanter, både fysiskt, psykiskt och emotionellt. Dels lyfter mina informanter fram att deras syskons missbruk påverkat uppbyggnaden av identiteten. Dessutom har mina informanter behövt hantera omgivningens reaktioner. Mina informanter lyfter också fram att funktionerna inom familjen påverkats samt relationerna. Jag har kunnat urskilja två strategier i materialet, som mina informanter använt sig av för att bemästra situationen. Den ena strategin har varit att prioritera sitt eget mående och det andra att hjälpa sitt syskon. Informanterna har använt sig av både adaptiva och maladaptiva copingstrategier. Det främsta stödet för mina informanter har varit stödet av familjemedlemmar och vänner. Mina informanter har blivit erbjudna hjälp, främst från hälsovården, men mina informanter medger att det har varit svårt att hitta rätt instans som kan erbjuda hjälp och att hjälpen inte alltid har varit ändamålsenlig. Mina informanter gav förslag på hur man kunde utveckla stödtjänster för syskon till personer med missbruk. Bland annat önskar mina informanter professionell hjälp och att professionella samarbetar med varandra. Det är av stor vikt att de professionella har verklig kunskap om hur de ska hjälpa. Det är också viktigt att olika former av stödtjänster skulle marknadsföras bättre eftersom det kan vara svårt att veta vilka stödtjänster man är berättigad till. Det viktigaste av allt är att det skulle behöva finnas mera resurser och att man skulle satsa mera på förebyggande åtgärder, så att rusmedelsanvändande inte hinner få fotfäste.

Syftet med denna avhandling är att granska värderingarna i vården vid Helsingfors ungdomsstation. Mitt intresse ligger i att undersöka om vården baserar sig på värderingar som stöder de unga klienterna i det livsskede de genomgår, eller om verksamheten de facto understryker det avvikande hos personerna, dvs. deras missbruksproblem. Jag har därför valt att granska både personalens och de unga klienternas upplevelser utgående från teorier om avvikande beteende och stämpling. Målgruppen för avhandlingen är unga vuxna missbrukare mellan åldern 18-24 som tar del av missbrukarvården vid Helsingfors ungdomsstation på frivilligbasis. Materialet i avhandlingen består av en kvalitativ enkätundersökning samt temaintervjuer. Enkätundersökningen består av nio (9) enkäter som är besvarade av personalen vid Helsingfors ungdomsstation. Intervjumaterialet består av 11 temaintervjuer som är utförda med 10 unga mellan åldern 19–24, som är klienter vid Helsingfors ungdomsstation. Materialet är analyserat med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visar att klienterna vid Helsingfors ungdomsstation definieras och bemöts utgående från deras livsskede och inte deras problem. Detta anses vara centralt och viktigt av såväl personalen som klienterna. Klientelet vid ungdomsstationen är heterogent, vilket kan anses ha den inverkan att det har varit svårt att skapa en klar definition av ungdomarna som tar del av vården. Verksamheten verkar på basis av resultatet fungera enligt principer av låg tröskel verksamhet, vilket syns i att ungdomarna själva har möjlighet att avgöra deras behov av vård samt vårdens längd. Både personalen och klienterna poängterar betydelsen av att verksamheten fungerar med låg tröskel. Även ungdomarnas egen delaktighet och självbestämmanderätt i relation till avgörandet av vårdbehovet och vårdens innehåll uppfattas vara viktigt. I resultatet poängteras betydelsen av ett gott bemötande och en god och tillitsfull relation till den egna arbetaren av ungdomarna. Ett gott bemötande består enligt ungdomarna av att den egna arbetaren är intresserad över ungdomens situation och att personalen inte fördömer ungdomarna utgående från deras problem eller handlingar. En god och öppen relation till terapeuten vid ungdomsstationen beskrivs som central med tanke på målsättningen med vården. Ett respektfullt bemötande av klienterna framkommer som centralt även i personalens svar. Genom en god, öppen och tillitsfull relation till den egna arbetaren skapas möjligheten till att öppet kunna reflektera över sin situation med anställda. Möjligheten till reflektion uppskattas av ungdomarna och uppfattas som centralt med tanke på vårdens målsättning. Reflektionen möjliggör ett annorlunda perspektiv på sin egen situation vilket kan anses föra ungdomen framåt i sin vårdprocess. För att reflektionen ska vara möjlig krävs dock att ungdomen har en upplevelse av att hon inte blir dömd, fastän hon ärligt berättar om sig själva och sitt liv. I arbete med missbrukande unga vuxna kan stämplingsteoretiska aspekter anses vara centrala och viktiga att känna till och ta i beaktande. Ungdomarna upplever det som viktigt att de kan berätta om sin verkliga situation, utan att bli stämplad eller dömd. Upplevelser av att bli bortvisad eller dömd utgående från sin situation eller sina problem minskar ungdomarnas möjlighet att söka och få hjälp för sina problem. Även ett bemötande av unga som avvikande kan ka konsekvenser för ungdomarnas vilja att ta del av vården. Därmed är det även betydelsefullt att deltagande i vården är möjlig med låg tröskel och att ungdomarna har själva möjlighet att definiera sitt vårdbehov.

Denna pro gradu-avhandling är en studie av skönlitteratur där vi undersökt romaner som behandlar moderskap och missbruk ur förälderns eget perspektiv. Pro gradu-avhandlingen är skriven som ett pararbete. Syftet är således att få större förståelse i och kunskap om hur föräldrar, speciellt mammor, med missbruksproblematik presenteras i skönlitteratur. Genom att lyfta fram en öppen diskussion om problematiken med hjälp av skönlitteratur, kunde man möjligtvis sänka tröskeln för föräldrar med missbruksproblematik, för att söka hjälp och minska på samhällets stigmatiserande syn. För att få en helhetsbild av hur en förälder med missbruksproblematik presenteras i romanerna har vi studerat föräldraskapsidentiteten, familjedynamiken och vardagen samt mer djupgående hur en mamma med missbruksproblematik överlag konstrueras i skönlitteraturen. Vi har utgått från socialkonstruktionism som en övergripande utgångspunkt för vår studie. För att se på identitetskonstruktionen har vi utgått från teorier om identitet och skam. Familjedynamiken har studerats ur ett systemteoretiskt perspektiv. Vårt material består av fyra skönlitterära verk, Ta itu av Kristina Sandberg (2016), Iltapäivällä tuli levottomuus av Eva Illoinen (1980), Jag ska bara fixa en grej i köket av Moa Herngren (2011) och Snälla mamma... sluta dricka av Britta Berggren Ericson. Med hjälp av skönlitteraturen kan man få en bredare och djupare förståelse av temat kring föräldraskap och missbruk, då den ger en helhetsbild av hur t.ex. vardagen kan se ut och belyser det som inte kan uttryckas enbart språkligt. Materialet har analyserats med hjälp av roman- och narrativanalys. Pro gradu-avhandlingens centrala resultat visar att föräldraskapsidentiteten påverkas av förälderns egen bakgrund, missbrukets grad och de människorelationer som finns i förälderns liv och är betydelsefulla för föräldraskapet. Även förälderns egen syn på sig själv och känslorna av osäkerhet och otillräcklighet, som framkommer i jämförelse med andra människor, påverkar föräldraskapsidentitetens konstruktion. Missbruket påverkar familjedynamiken genom att ändra på relationerna mellan familjemedlemmarna, då de andra familjemedlemmarna, men även föräldern själv, vill uppehålla fasaden och dölja missbruksproblemet. Familjen försöker kontrollera förälderns drickande, men samtidigt uppehålla familjefriden, vilket betyder att alla ständigt måste vara på sin vakt och hitta en balansgång i vardagen. I de skönlitterära verken är moderskapsrollens konstruktion förknippad med missbrukets roll. Kvinnorna har tagit åt sig en roll som mamma, men rollen och uppfattningen om sig själv som mamma varierar. Skammen över misslyckandet som mamma, men också oförmågan att uppfylla kvinnoidealet, får uppehållandet av fasaden att bli viktig. Alkoholen fungerar som en copingmetod bland mammorna, då den hjälper dem att klara av vardagen, dämpa de besvärliga känslorna som bl.a. misslyckandet som mamma väcker, samt lindrar den inre tomheten de känner.