Browsing by Subject "systemteori"

Syskon till personer med alkohol- och drogmissbruksproblematik har ofta blivit förbisedda i forskningen. Trots att det är viktigt att uppmärksamma syskon till personer med missbruk, finns det få studier om detta. Enligt en undersökning av Institutet för hälsa och välfärd från år 2012 fanns det uppskattningsvis mellan 18 000 och 30 000 missbrukare av amfetaminer och opioider i Finland. Ett antagande är att det finns minst lika många syskon till missbrukare som det finns missbrukare, eller till och med ännu flera. Syftet med min avhandling är att undersöka det som utmärker de erfarenheter, som personer, vars syskon har missbrukat eller fortfarande missbrukar har. Dessutom är syftet att bidra till att få en ökad förståelse för kunskapen som syskonen besitter och om de verkar att ha fått ett sådant stöd som de upplever sig ha behövt eller önskat. Mina forskningsfrågor är följande: hur berättar syskon till personer med missbruksproblematik att missbruket har påverkat dem själva och familjen? Vilka copingstrategier berättar syskonen till personer med missbruksproblematik att de har använt sig av för att försöka bemästra situationen? Hurdana faktorer inom och utanför familjen berättar syskonen till personer med missbruksproblematik att har varit till hjälp och stöd för dem? Jag har gjort en kvalitativ intervjustudie och avhandlingen består av fem intervjuer med syskon till personer med missbruksproblematik. Det insamlade materialet har analyserats utgående från kvalitativ innehållsanalys. Jag har valt att använda mig av systemteori och copingstrategi som teoretisk referensram. Sammanfattningsvis, utgående från analysen, går det att dra slutsatsen att mina informanter och deras familjer påverkats på flera sätt av att ha en familjemedlem med missbruk. För det första har syskonens missbruk lett till en försämrad hälsa hos mina informanter, både fysiskt, psykiskt och emotionellt. Dels lyfter mina informanter fram att deras syskons missbruk påverkat uppbyggnaden av identiteten. Dessutom har mina informanter behövt hantera omgivningens reaktioner. Mina informanter lyfter också fram att funktionerna inom familjen påverkats samt relationerna. Jag har kunnat urskilja två strategier i materialet, som mina informanter använt sig av för att bemästra situationen. Den ena strategin har varit att prioritera sitt eget mående och det andra att hjälpa sitt syskon. Informanterna har använt sig av både adaptiva och maladaptiva copingstrategier. Det främsta stödet för mina informanter har varit stödet av familjemedlemmar och vänner. Mina informanter har blivit erbjudna hjälp, främst från hälsovården, men mina informanter medger att det har varit svårt att hitta rätt instans som kan erbjuda hjälp och att hjälpen inte alltid har varit ändamålsenlig. Mina informanter gav förslag på hur man kunde utveckla stödtjänster för syskon till personer med missbruk. Bland annat önskar mina informanter professionell hjälp och att professionella samarbetar med varandra. Det är av stor vikt att de professionella har verklig kunskap om hur de ska hjälpa. Det är också viktigt att olika former av stödtjänster skulle marknadsföras bättre eftersom det kan vara svårt att veta vilka stödtjänster man är berättigad till. Det viktigaste av allt är att det skulle behöva finnas mera resurser och att man skulle satsa mera på förebyggande åtgärder, så att rusmedelsanvändande inte hinner få fotfäste.

Syftet med avhandlingen är att studera hur familjevårdare upplever sitt nuvarande sociala nätverk samt hur nätverket förändrats till följd av att familjen börjat fungera i familjevård. Jag har sett på familjevårdares sociala nätverk och på det sociala stöd de får, för att ta reda på om stödet är tillräckligt och vad som eventuellt saknas. Studiens målsättning var även att lyfta fram familjevårdares egna erfarenheter och synpunkter angående deras sociala nätverk och behov av socialt stöd. Genom kvalitativa temaintervjuer har jag tagit del av åtta erfarna familjevårdares berättelser ur fem olika familjer. Intervjuerna har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, för att få fram synpunkter relevanta för min studie. Systemteori och social nätverksteori har tillämpats då jag analyserat intervjuerna. Jag har med andra ord utgått ifrån att nätverket är en helhet och att olika faktorer i nätverket påverkar varandra. Jag har även sett på funktionen och behovet av socialt stöd och hur detta har förändrats över tid. Familjevårdarna lyfte fram stora förändringar i det sociala nätverket. De betonade det positiva med ett nytt nätverk, så som nya kontakter och en möjlighet att få hjälpa barn. Samtidigt hade det ofta varit en stor förändring att släppa in myndigheter och professionella i sitt liv. Familjevårdarna uttryckte även svårigheter med att samarbeta med olika parter. De slutsatser som har kunnat dras utgående från analysen är att det sociala nätverket ofta genomgått stora förändringar både då en familj blivit fosterfamilj och även senare, då familjen fortsatt fungera i familjevård. Fosterbarnens behov förändras och familjen kan även få nya fosterbarn, vilket leder till nya behov av stöd. En fosterfamilj har andra kriterier för relationer och andra behov av socialt stöd än tidigare. Viktigt är att dessa behov uppfylls samt att de olika relationerna och stöden kompletterar varandra och tillsammans bildar en fungerande helhet. Ett fungerande samarbete med professionella inom socialvården är mycket viktigt för familjevårdare. Mer information om familjevård behövs i vårt samhälle. Detta kunde dels vidga synen på familjer och öka förståelsen, men även bidra till att hitta flera familjevårdare.

Syftet med den här magisteravhandlingen är att utvärdera Familjeskolan POP® som insats vid barns utmanande beteende ur ett föräldraperspektiv. Genom en enkätundersökning undersöks föräldrars upplevelser före, direkt efter samt tre månader efter deltagande i Familjeskolan POP®. Enkäterna analyseras med en mixed methods-approach, dvs. en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder. Undersökningen har tre övergripande forskningsfrågor: 1) hur upplever föräldrarna familjens situation innan deltagandet i Familjeskolan POP®? 2) hur upplever föräldrarna familjens situation efter deltagandet i Familjeskolan POP® samt 3) vilka effekter verkar Familjeskolan POP® ha ur ett föräldraperspektiv? Svaren på de två första forskningsfrågorna utgör en bas för besvarandet av den sista forskningsfrågan. Genom att utgå ifrån systemteoretiska och huvudsakligen ekokulturella ansatser identifieras kategorierna ”vardag” samt ”föräldraskap och uppfostran”. Dessa används som grund för de empiriska analyserna. Analysen visar att familjens situation inte av föräldrarna upplevs vara mycket svår innan deltagandet i Familjeskolan POP®, men att familjen ändå belastas på olika sätt när ett barn uppfattas ha ett utmanande beteende. Föräldrarna är oroliga över familjens vardag, som bedöms vara tämligen utmanande och stressig. Detta återspeglas negativt i familjens ork och atmosfär, och är i samband med uppfattningar om att olika vardagliga färdigheter inte fungerar så bra för barnet. Föräldrarna oroar sig över barnets relation till sig själv, sina föräldrar samt till andra vuxna och barn. Samtidigt upplevs responsen kring barnet från daghemmet i huvudsak som positiv. Analysen visar även att föräldrarna i medeltal inte ger sitt eget föräldraskap ett lågt vitsord. Vitsordet är i samband med upplevelserna av hur utmanande vardagen bedöms vara. Samtidigt visar analyserna att föräldrarna upplever en avsaknad av fungerande handlingsmodeller samt att de problematiserar sin negativa växelverkan med barnen som även upplevs påverka förälderns eget beteende negativt. Föräldrarna är också oroliga över den egna orken i en utmanande vardag. Det stöd som föräldrarna efterlängtar är ett sådant som riktar sig till hela familjen. Föräldrarna eftersträvar därmed bl.a. nya redskap såväl för vardagen som för sitt föräldraskap. Föräldrarna önskar också en bättre förståelse för sina barn samt ett referensstöd av andra föräldrar. Studien visar på en positiv förändring i familjens situation efter deltagandet i Familjeskolan POP®. Vardagen bedöms då av föräldrarna som mindre utmanande och barnets beteende i både daghemmet och i olika vardagliga situationer bedöms fungera bättre. Föräldrarna tilldelar i medeltal sig ett bättre vitsord för sitt föräldraskap. Trots att det fortfarande förekommer en oro över bl.a. att vardagen är tung, över att den egna orken inte skall räcka till samt för barnet och dess beteende, tyder resultatet ändå på att föräldrarnas upplevelser av vardagen samt av föräldraskap och uppfostran har främjats av deltagandet i Familjeskolan. Utvärderingen av Familjeskolan POP®:s effekter ur ett föräldraperspektiv visar sammantaget att stödprogrammet bidrar till att främja familjens situation och huvudsakligen uppfyller föräldrars egna förväntningar och programmets målsättningar. Familjeskolan POP® upplevs medföra en långsiktig positiv förändring i barnets beteende, stärkta resurser i föräldraskapet, en långvarig nytta för föräldrarna samt ett sådant referensstöd som föräldrarna efterlängtar. Dessutom upplevs föräldrarnas förståelse för såväl barnet som sig själva ha ökat. Trots att en del aspekter av Familjeskolan POP® problematiseras även efter ett deltagandet, upplevs programmet som helhet vara till nytta.

Mitt syfte med denna kandidatavhandling är att analysera tidigare forskning för att få en djupare uppfattning om hur växelvis boende påverkar barn-förälder-relationen samt vilka konsekvenser boendearrangemanget har för barnets psykiska och sociala välbefinnande. Litteraturöversikten baserar sig på 23 individuella texter. Analyserade texterna innefattar 14 artiklar, 6 magisteravhandlingar, en doktorsavhandling och två böcker. Forskningarna som presenteras i texterna är både kvalitativa och kvantitativa. I denna litteraturöversikt har jag valt att använda Urie Bronfenbrenners ekologiska systemteori (1979) som teoretisk referensram. Utvecklingsmodellen är indelad i fyra olika system. Med hjälp av den ekologiska systemteorin har jag visualiserat och belyst barnets förhållande till de omgivande systemen samt de personer som befinner sig i de olika systemen. Studien baserar på kvalitativ teoristyrd innehållsanalys som är genomförd med an abduktiv ansats. I texterna hittades fyra underkategorier som kunde kopplas ihop med överkategorin mikronivå. Dessa temahelheter var 1) familj som enhet, 2) barnets välmående, 3) barn-förälder-relation och 4) sociala nätverk. Den sist nämnda kan också kategoriseras under överkategorin mesosystem, eftersom det i viss mån grundade på samarbetet mellan personer i barnets olika mikrosystem. Därtill kunde kommunikation och samarbete mellan föräldrarna samt deras syn på uppfostran kategoriseras under överkategorin mesosystem. Indikatorer som grundade på föräldrarnas välmående tillhörde ekosystemet och notiser gällande samhällsklimatet och samhället under makronivå. Resultatet påvisar att det generellt ser ut som om både barn och föräldrar anser att växelvis boende är ett bra och fungerande boendearrangemang. Växelvis boende ger ofta barnen en bättre möjlighet att upprätthålla god relation till båda sina föräldrar. Detta dock främst i situationer där relationen mellan barnet och föräldern var bra innan skilsmässan. I situationer där relationen varit dålig innan skilsmässan kan växelvis boende leda till försämrat psykiskt och socialt välbefinnande hos barnen. Relationen mellan barnet och de biologiska föräldrarna samt med möjliga styvföräldrar och -syskon påverkade barnens syn om växelvis boende var fungerande lösning eller inte. Föräldrarnas relation till varandra hade inte lika stor betydelse. Också barnets känsla av att bli hörd och få vara delaktig i beslutsfattandet spelar en signifikant roll i hur boendearrangemanget lyckas. I denna litteraturöversikt fördjupades inte på förhållandet mellan barnet och syskon, möjliga styvföräldrar och -syskon.

Syftet med denna forskning är att undersöka och skapa kunskap om socialarbetares uppfattningar om det systemiska arbetet i eftervården. Syftet var även att identifiera eventuella utvecklingsbehov som uppstått vid implementerandet av det systemiska arbetssättet. Det systemiska arbetssättet har under de senaste åren tagits i bruk i allt fler barnskyddsenheter i Finland, men forskning visar att den systemiska modellen även lämpar sig och är nyttig för social arbete med myndiga klienter. Den systemiska modellen är dock inte ännu lika etablerad inom socialt arbete med vuxna, som inom barnskyddet. Därmed är forskning om systemiskt arbete inom eftervården knapp. Forskningen utfördes genom en kvalitativ innehållsanalys. Materialet i forskningen består av temaintervjuer med 10 socialarbetare i eftervården. I forskningen användes systemteorin som teoretisk referensram. Innehållsanalysen kom att bestå av tre huvudkategorier: 1) klienter i eftervården 2) systemisk praxis med unga vuxna och 3) utvecklingsvisioner. Resultaten visar att en del av socialarbetarna ansåg det systemiska arbetssättet ge dem nya möjligheter, medan vissa upplevde det som en belastande förändring. Under analysen gick det att märka att de som hade en negativare inställning mot arbetssättet heller inte ansåg sig förstå den systemiska modellen och dess syfte till fullo. Socialarbetare uttryckte att arbetssättet enligt dem är teoretiskt och abstrakt och att de saknar konkreta riktlinjer för arbetssättet. Vissa ansåg dock att det systemiska arbetet möjliggör socialarbetaren att få en bättre helhetsuppfattning av klientens situation och förhålla sig mer öppet för klienternas multiproblematik. Majoriteten av socialarbetarna ansåg att de systemiska mötena lättade på arbetarnas belastning och upplevde de reflekterande diskussionerna som positiva. Resultaten visar att socialarbetarna upplevde att ledningen inte har helt lika värderingar om det systemiska arbetet i eftervården och att detta försvårat implementerandet av den systemiska modellen. Socialarbetarna ansåg även multiprofessionellt arbete vara bristande och att det borde utvecklas. Utifrån resultaten gick det att utmärka tre centrala utvecklingsbehov som kunde underlätta och främja det systemiska arbetets i bruk tagande i eftervården. Dessa är 1) vidare kunskapsutveckling och utbildning hos arbetarna samt en bättre dialog inom arbetsgemenskapen om det systemiska arbetssättet 2) starkare stöd från ledningen och organisationen för implementerandet och utvecklandet av det systemiska arbetet och 3) förstärkt gränsöverskridande samarbete, både mellan teamen i eftervården men även med andra samarbetspartners.