Browsing by Subject "unga"

Youtube får en allt större roll i mediesamhället och de mest synliga användarna är unga. Den här avhandlingen granskar hur Yles nyhetsredaktion Yle Uutiset rapporterar om ungas Youtubeanvändning. Forskning visar att traditionella medier tenderar att överdriva både risker och möjligheter med ungas digitala medievanor. Unga beskrivs som en enhetlig ”digital generation” och annangörs ofta i nyhetsdiskursen. Diskursen om unga och Youtube tenderar att handla om allt ifrån faror till virala klipp och kändisar. Mer sällan uppmärksammas Youtubes bredd och ungas unika erfarenheter av att nätverka, skapa och vara på Youtube. Med hjälp av kritisk diskursanalys granskar den här avhandlingen fem nyhetsartiklar som behandlar temat unga och Youtube. Alla artiklar har publicerats på Yle Uutistets webbplats under år 2017. Analyserna utförs enlig Teun A. Van Dijks modell för kritisk diskursanalys, vilket möjliggör en studie av texterna på både makro- och mikrostrukturell nivå. På makronivå undersöks texternas övergripande egenskaper och på mikronivå studeras texterna mer detaljerat, bland annat koherens, ordval och implikationer granskas. Resultaten visar att de enskilda Yle Uutiset-artiklarna i flera fall samspelar med typiska diskurser kring ungas medie- och Youtubeanvändning. I många fall uttrycker artiklarna oro för risker med Youtube och flera gånger porträtteras ungas Youtubeanvändning som en slags hysteri kring kändisar. Gemensamt för alla artiklar är att de generaliserar unga. Youtube beskrivs som ”den här generationens grej”, men ändå kommer ”generationen” inte på allvar till tals i någon av de fem artiklarna. Den här avhandlingen uppmärksammar den rapportering som beskrivs ovan, men belyser också hur medierna kan förändras. För att vi ska kunna förstå vårt föränderliga digitala mediesamhälle behövs medier som rapporterar nyanserat, aktuellt och konstruktivt.

Ungas (12–19 år) fysiska inaktivitet är ett hälsoproblem i Finland och hela världen. Därför är det av stort intresse att undersöka vad som påverkar motionsbeteende och hur man kan främja motionsvanorna. Denna avhandling är en litteraturöversikt vars syfte är att utgående från tidigare vetenskaplig forskning klargöra hur socialt stöd från familj, vänner och jämnåriga samt andra vuxna kan inverka på ungas fysiska aktivitet och motionsvanor. Motion kan definieras som all kroppslig rörelse som förbrukar energi och innebär både vardagsmotion och deltagande i organiserad idrottsverksamhet. Socialt stöd kan definieras som att två individer utbyter resurser som givaren eller mottagaren upplever främja mottagarens välbefinnande, eller har intentionen att göra det. Socialt stöd kan anta olika former och delas in i flera olika typer. Resultaten visar att motionsbeteende allmänt kan möjligtvis påverkas av många olika faktorer, däribland motivationsrelaterade samt socialkognitiva faktorer, exempelvis nivån av självbestämmande och självförmåga, hur man planerar sitt beteende och om man har (inre eller yttre) motivation. Socialt stöd visade sig ha inflytande på ungas motionsbeteende, dels genom att påverka just de motivationsrelaterade och socialkognitiva faktorerna, och stödet kan komma från vänner, familjen och andra vuxna, som gymnastiklärare och tränare. Familjens, vännernas och jämnårigas samt andra vuxnas stöd kan påverka motionsbeteendet med dels samma mekanismer, dels med olika. Olika sätt på vilka socialt stöd kan inverka på motionsbeteende är att det kan höja på självförmåga, ändra attityder, motivera, möjliggöra deltagandet i motionsaktiviteter samt förbättra motionsprestationer som i sin tur kan aktivera unga mera till att motionera. Slutsatser som man kan dra är således att socialt stöd kan påverka motionsbeteende på många olika sätt, men det är inte helt klart till vilken nivå det påverkar och om någon form av socialt stöd påverkar motionsbeteende mera än någon annan. Olika personer kan också reagera på olika sätt på stödet. I framtida forskning vore det intressant att ta reda på kausaliteter, ifall det är någon form av stöd som har större inflytande, hur intentionen till att motionera påverkar motionsbeteendet samt hurdana motionsfrämjande interventioner, som skulle fungera.

Ungas vardag är ett återkommande forskningsområde inom socialt arbete. Enligt tidigare forskning definieras ungas vardag av balansen mellan skola och fritid, där ungas fritid i sin tur består av mediaaktivitet, hobbyn, socialt liv och gymnastik. Ämnet diskuteras även i samhällsdebatten, där man bl.a. uppmärksammar att dagens ungdomar upplever en stor press i det vardagliga livet. Syftet med föreliggande pro gradu-avhandling är att ur ett holistiskt perspektiv studera hur finlandssvenska ungdomar i Helsingfors beskriver sin vardag. Det holistiska perspektivet utgår från att vardagen även påverkas av hur unga lever i relation med andra tillstånd och trender i samhället, utöver återkommande rutiner och program. Ett kosmopolitiskt perspektiv används för att bredda begreppet vardag genom att inkludera det samtida samhället. Det samtida samhället inbegriper ur det kosmopolitiska perspektivet bl.a. att gränser som tidigare varit tydliga håller på att luckras upp. I och med att tidigare frånskilda element nu lever parallellt och tillsammans med varandra behövs det kosmopolitiska perspektivet för att förstå ungas vardagliga kontext. Forskningsfrågorna är 1. Hurdana vardagsrutiner har finlandssvenska ungdomar i Helsingfors? och 2. Hur kan ungdomarnas vardag förstås ur ett kosmopolitiskt perspektiv? Att studera hur ungas vardag ser ut är nödvändigt inom socialt arbete för att öka förståelsen kring den kontext unga lever i. Intresset ligger i att se hur finlandssvenska ungas vardag ser ut samt hurdan insyn det kosmopolitiska perspektivet ger i ungas vardag. Materialet består av 8 transkriberade intervjuer med ungdomar som vid intervjutillfället varit 15–16 år gamla och gått i finlandssvensk skola i Helsingfors. Materialet är insamlat i samband med forskningsprojektet De unga i tiden som Nuorisotutkimusseura genomför. Som analysmetod används kvalitativ innehållsanalys. Resultaten ger fyra exempel på hur ungdomarna strukturerar sin vardag: (1) enligt träningsdagar och träningsfria dagar, (2) vardagsrutinerna regleras av föräldrar, (3) rutinerna regleras av träningstiden och (4) träningen nämns som en hobby. Vardagsrutinerna har sammanställts i vardagsscheman. Resultaten tyder på en skillnad i hur unga definierar träning och hobby, där träningen definieras som strukturerad och innehåller mera plikter än hobbyn. Hobbyn ses av ungdomarna som ett fritt element där de har möjlighet att välja vad de vill. Överlag kretsar ungas vardagsrutiner kring fyra återkommande element: hemmet, skolan, fritid (som inbegriper hobbyn och socialt liv) och träning. Resultaten pekar också på att det sociala livet hos unga som tränar 6–7 ggr/v. blir åsidosatt p.g.a. träning och andra vardagliga plikter. Den kosmopolitiska insynen presenteras med hjälp av kosmopolitiska dyader. I resultaten definieras tre dyader; (1) känslan av Gemenskap–Utanförskap, (2) uppfattningen om Vi –De och (3) uppfattningen om det Traditionella–det Gränslösa. Dyaden Gemenskap–Utanförskap hänvisar främst till en form av trivsel i olika vardagssituationer. Dyaden Vi–De förekommer ofta på vardagliga, offentliga platser där olika sociala grupper möter varandra. Uppfattningen om det Traditionella–det Gränslösa identifieras utgående från ungdomarnas framtidsplaner. Ur ett traditionellt perspektiv vill ungdomarna bilda familj och upplever att utbildning är viktigt för karriären samt att strävan efter ett gott liv är befintlig. Det gränslösa representeras av ungas önskan och möjlighet att röra sig över internationella gränser, samt karriärsrelaterade drömmar som inte påverkas av realistiskt tänkande. Ur resultaten framkommer också en övergripande dyad; Vardagsrutiner–det Föränderliga. Vardagen är det automatiska och traditionella, medan det Föränderliga representeras av framtiden och viljan att vara modern. Båda polerna behövs och finns i ungdomarnas vardagliga liv. Dessa poler samverkar med varandra och beskriver hur unga i vardagen gör val i hopp om en god framtid. Dyaderna belyser hur ungdomarna upplever båda polerna i vardagen och också pendlar mellan dessa poler. Det innebär att ungdomen inte statiskt definierar sig själv i en viss position, utan att positionen varierar beroende på t.ex. miljö, situation, socialt umgänge eller andra utomstående faktorer i vardagen. Det stöder tanken på att vardagen är mer komplex än själva rutinerna och att vardagens olika aspekter påverkar ungdomarnas val och sätt att agera.

Välmående och motion är ämnen som har varit väldigt aktuella under de senaste åren. Det har varit tal om att unga både mår sämre (åtminstone flera söker hjälp) samtidigt som de inte motionerar tillräckligt. Tidigare forskning visar att det finns både positiva och negativa aspekter i motion, det verkar luta mot det positiva, till exempel mindre ångest- och depressionssymtom och högre nöjdhet med sitt liv. Tidigare forskning visar att det kan finnas skillnader i sambandet mellan motion och nöjdhet beroende på ålder, kön, och huruvida man motionerar ensam eller i grupp. Det finns inte så mycket forskning om skillnaden i nöjdheten med sina relationer om man motionerar ensam eller i grupp. Det sociala, möjligen nöjdheten med relationer kan vara orsaken till att de som motionerar i grupp möjligen mår bättre, åtminstone finns det teorier som stöder tanken om detta, såsom aktivitetsteorin och självbestämmandeteorin. Tidigare forskning utförts i andra länder än Finland, så det är ändamålsenligt att undersöka det i finsk kontext. Allmänt vore det vara viktigt att veta mera om ämnet, då man skulle kunna komma på sätt att förbättra ungas hälsa. Syftet med min studie är därmed att undersöka vilket samband det finns mellan hur mycket man motionerar och nöjdhet med sitt liv, om det finns någon skillnad mellan könen i nöjdhet med livet beroende på motionsmängden, om det finns någon skillnad i nöjdhet med sitt liv om man motionerar ensam eller i grupp och om det finns skillnad mellan könen i nöjdhet med livet beroende på motion ensam eller i grupp, samt om det finns någon skillnad i nöjdheten med sina sociala relationer mellan dem som motionerar ensam och dem som motionerar i grupp. Jag använder data från ”Lasten ja nuorten vapaa-aika 2018” – undersökningen. Samplet är 931 finländska 15 - 29-åringar. Analysmetoden är envägs- ANOVA samt kovariansanalys med ålder samt socioekonomisk status som kovariater. Som välmåendemätare används allmän nöjdhet med sitt liv på skalan 4 – 10 och allmän nöjdhet med sina relationer på skalan 4–10, väldigt allmänt subjektivt mående. Det är frågan om en tvärsnittsstudie, så jag kommer inte fram till kausalitet, utan samband. Resultaten visade att de som motionerade mera och de som motionerade i grupp var nöjdare med sitt liv och de som motionerade i grupp var även nöjdare med sina relationer, vilket stöder delvis tidigare forskning och teorier. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan könen, så det fortsätter vara lite oklart om det finns skillnader eller om det är ungefär samma för olika kön. Det fortsätter också vara oklart ifall motion leder till välmående eller välmående till motion, men hur som helst kan resultaten vara viktiga då man tänker på hur man skulle kunna förbättra ungas psykiska hälsa, nöjdhet med livet och relationer.

Internetaktivitet har blivit alltmer vardagligt, framförallt bland unga. Sociala relationer anknyter starkt till politiskt beteende. Det är därför viktigt att man undersöker de sociala relationer som bildas online med beaktande av hur vanligt nätaktivitet är bland unga. Internets kommunikativa egenskaper ger dessutom upphov till politiska diskussioner, men i hurdan grad hålls diskussioner online sakliga samt vilka grupper är benägna att bli utsatta för hatfulla kommentarer? Mitt syfte med avhandlingen är att utforska dessa frågor för att belysa hur miljön på internet kan gynna skapandet av socialt kapital och ifall politiska samtal uppfyller kraven för den deliberativa demokratimodellens ideal för politiska diskussioner. Resultaten visar att nätaktivitet befrämjar skapandet av svaga relationer varigenom individer kan erhålla ett överbryggande socialt kapital, men samtidigt finns det också risk för att det sammanbindande kapital som bildas inom likasinnade nätverk bildar åsiktsbubblor eller ekokammare. Resultaten visar ytterligare att unga känner sig osäkra och undviker att delta i politiska diskussioner på nätet på grund av den upplevda polariseringen online och att unga känner sig okvalificerade att delta i diskussioner.

Bakgrund: Ungas psykiska ohälsa stiger och just nu är tjänsterna otillräckliga för att hjälpa alla i behov. För alla är det inte heller lätt att söka sig till hjälpen på grund av till exempel dåliga tidigare erfarenheter eller rädsla för att berätta om sina problem. Man har utvecklat olika nättjänster vid psykisk ohälsa för unga där man kan anonymt bland annat chatta och skriva med professionella. Än så länge är det främst volontärer och tredje sektorn som upprätthåller dessa tjänster men i framtiden kan den här att här typen av hjälp öka på olika sektorer. För att förstå på vilket sätt den skrivna onlinehjälpen fungerar för unga så behöver man forskning om deras upplevelser. Än så länge finns det mera forskning ur de professionellas perspektiv och det behövs mera information ur brukarnas synvinkel. Syfte: Syftet med denna avhandling är att lyfta fram det som unga upplever som hjälpsamt i skrivna onlinehjälpen och i den terapeutiska relationen till den professionella. Samtidigt som möjligheterna med den skrivna onlinehjälpen lyfts fram så är det också viktigt att lyfta upp eventuella brister. Syftet är också att kunna öka förståelsen till på vilket sätt onlinehjälp kan utvecklas i framtiden. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på kvalitativa studier har gjorts. Som forskningsmaterial har elva artiklar granskats som en teoristyrd kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De flesta unga upplevde den skrivna onlinehjälpen som hjälpsam. Den främsta orsaken var att man kunde anonymt ta kontakt vilket gjorde att man vågade dela med sig av sådant man annars inte skulle ha vågat. Det att man hade mer kontroll i samtalen, till exempel genom att kunna själv kontrollera tempot av diskussionen och reflektera över svaren upplevdes som hjälpsamt. Man uppskattade att den professionella använde sig av informellt och personligt språk vilket gjorde att unga kände sig mer bekväma. Brister var främst långa väntetider till chattarna och olika tekniska problem.

I min pro gradu-avhandling vill jag ta fasta på det samhälleliga klimatet angående invandringspolitik och rasism i Finland. Politiska rörelser med nationalistiska tankar har under de senaste åren blivit allt starkare runt om i Europa. Syftet med min undersökning är att studera hur unga tänker om rasism i Finland i dag och jag lyfter jag upp elevernas tolkning av rasism som det centrala. Mina forskningsfrågor är: - Hur förhåller sig till och hurdana föreställningar om rasism har skolelever? samt - Kan man finna olika diskurser i ungas berättelser och i så fall vilka? Jag anser att det är viktigt att forska i vad unga har för tankar för att se på vilka de framtida tendenserna i samhället kan vara. Det är inte alls sagt att man reflekterar över de olika, 'självklara', sätten att agera i vardagen och jag tror att det är nyttigt att forska i de diskurser som leder oss. Materialet består av skrivna berättelser av 42 elever i årskurserna 9 och 10 i Helsingfors. Informanterna var 14-17 år och materialinsamlingen skedde under våren 2013. Eleverna läste insändaren Finland – ett tryggt land för alla? (Holm 2012, Bilaga 3.) och skrev därefter ner sina tankar. Narrativerna analyserar jag med hjälp av diskursanalys. Jag fann fyra olika typer av diskurser: 1) den kritiserande unga, 2) den engagerade unga, 3) den agerande unga och 4) den indifferenta unga. I analysen av diskurserna använder jag mig av ett narrativt och diskursanalytiskt närmandesätt och koncentrerar mig på informanternas tolkningar av verkligheten med grunden i socialkonstruktivismen. För att göra min analys levande och visa hur de unga producerar diskurser och hur diskursanalysen har tagit sin form i denna avhandling, presenterar jag utdrag, citat, ur informanternas texter. Citaten demonstrerar hur mina informanter uttrycker sig, samt ger läsaren en möjlighet att iaktta min argumentation om materialet och förstärker validiteten av min analys. Enligt mina forskningsresultat uttrycker endast den kritiserande unga direkt sina personliga rasistiska åsikter. Han visar på en tydlig kritik mot och tvivel för hur allmänt förekommande rasismen i Finland är. Den engagerade unga är upprörd över de orättvisor som människor utsätts för. Den indelning i 'de' och 'vi' som den engagerade unga skapar handlar närmast om 'rasisterna' och 'offrena'. I diskursen används uttryck som att tycka synd om offren. Ett betydande konstaterande av den agerande unga är att rasism har blivit tabu i Finland. Diskriminerande praxis, som även kunde kallas gömd och osynlig rasism, är svårt att ta tag i och blir lätt ett tabu då ämnet är känsligt och syftet är att korrigera ett allmänt sätt att tänka och fungera. Den minst framträdande diskursen är diskursen om den indifferenta unga. Den indifferenta unga diskuterar sitt eget språkbruk och kommer då närmare förståelsen för hur han själv bidrar till att upprätthålla ojämlika maktförhållanden genom att använda diskriminerande ord. Ordval har betydelse för rådande samhälleliga uppdelningar i 'de' och 'vi'. Dylika maktförhållanden uppehålls genom vad Skutnabb-Kangas (1988, 262–264) kallar för ideologisk rasism. Denna typ av rasism syns enligt henne i språket, i hur vi talar om andra människor och folk. Enligt mina resultat representerar de fyra olika diskurserna en variation av attityder och åsikter som även kan hittas i samhället i stort. Matilainen (2011) konstaterar att det finns vissa vanliga motiveringar till att ett land inte borde ta in fler invandrare. De har att göra med ekonomi, sociala aspekter, moraliska aspekter samt faktorer angående utbildning. (Matilainen 2011, 179–180.) Ungdomarna i Matilainens forskning, som även i min forskning, använde sig av dessa motiveringar. Min forskning har visat på att ungas diskurser om rasism kommer väl fram i narrativa berättelser.