Browsing by Subject "aggression"

The purpose of this studie was to research what kind of practical tools the pedagogic staff in one unit of early childhood education feel they have to meet the needs of children with externalizing behaviors. The study also looked at what kind of tools the ECE-staff used in daily interaction with these children and how the children's needs were taken into consideration in the daily activities. Recent studies have shown that externalizing behaviors has become more common among children in early childhood education, and therefore the subject is current. According to Ahonen (2017) the children who show externalizing behaviors are at risk of later challenges in life and it would therefore be important to support these children at an early age. To adequately support the children the ECE-staff needs to have a good understanding of the background factors to the behaviors and also awareness of the central tools to support the children. The data in this studie consist of five individual interviews, two group interviews and 17 hours of observations of the ECE-staff in the groups. The studie was conducted in two ECE-groups in one Swedish speaking Finnish ECE-unit during the fall of 2021. The data were analyzed with the method qualitative content analysis. The result of the study shows that the ECE-staff experience the children's externalizing behavior difficult when they do not know the cause of the behavior or when the behavior is unexpected. They felt it was easier once they had found methods and tools that worked for the child. Another challenging factor was if there were many children with externalizing behavior or if there were shortages of staff. The ECE-staff in this study all met the children with warm interaction and were all aware of the importance of warm interaction. They also divided the children into smaller groups and used visual aids to support the children's executive functions. The ECE-staff mainly worked by handling the situation after it occurred and by forming the activities and environment so that the behavior decreased. In the data there was little that indicated that the personnel actively worked to strengthen the children's skills and competencies to give the children a chance to learn to handle the situations. The ECE-staff mentioned that they felt that the teaching material they had to support socioemotional development was not adequate to their needs. The ECE-staff in this study did not feel they had gotten enough information about the subject or tools in their own education programs. The main source of information about tools and methods had been collegially support and mentorship between colleagues.

Seriemördare är en förhållandevis marginell grupp av kriminella. Under det senaste halvseklet har majoriteten av forskningen om seriemördare fokuserat på manliga förbrytare, medan de rådande stereotypierna om att kvinnor inte är kapabla till att döda, samt faktumet att kvinnor exkluderats från själva kategorin seriemördare, har varit bidragande orsaker till att man först nyligen uppmärksammat att även kvinnor mördar seriellt. Den begränsade mängden forskning som granskat kvinnliga seriemördare åskådliggör en unik grupp av förbrytare vars former av aggression, tillvägagångssätt och bakomliggande motiv på många plan skiljer sig från de manliga seriemördarnas. Syftet med denna litteraturstudie är således att på basen av tidigare forskning redogöra för olika former av aggressivt beteende och brottstekniker, som identifierats hos kvinnliga seriemördare. Resultaten tyder på att en stor del av studierna har undervärderat kvinnliga seriemördare. En bidragande orsak till detta är att studier har fokuserat på försvarliga och förlåtande mord, där kvinnor dödat sina misshandlande partners som en form av självförsvar. Nyare forskning har bland annat visat att de kvinnliga seriemördarna är äldre, att de hinner utföra flera mord och att de har en längre aktiv period jämfört med de manliga seriemördarna. De har i och med de sociala restriktioner samt på grund av det faktum att de ofta är fysiskt svagare än män, utvecklat alternativa dolda tekniker för att uttrycka sig aggressivt samt för att utföra sina brott. De föredrar att förgifta sina offer, som tenderar att vara nära familjemedlemmar eller försvarslösa individer, och en stor del av de kvinnliga seriemördarna arbetar inom sjukvården eller som barnvakter. De föredrar att döda lokalt, och de bakomliggande motiven handlar om att uppnå bekvämligheter i form av ekonomiska förmåner, eller om att ha en sorts makt över liv och död. Sammanfattningsvis har de kvinnliga seriemördarna visat sig vara en mycket unik grupp av kriminella. För att kunna identifiera och utreda fall i vilka dessa förbrytare är inblandade, krävs fortsatt forskning kring ämnet såväl i Europa som i resten av världen.

Syftet med denna avhandling är att kartlägga på basis av tidigare forskning orsaker i polisens handlande som leder till ett aggressivt beteende hos fotbollssupportrar i deras möten med polisen. Utifrån syftet så skapades tre forskingfrågorna: 1) vilka faktorer inom polisens handlande bidrar till förekommande av aggressivitet bland fotbollssupportrar, 2) vilka negativa konsekvenser kan uppkomma som en följd av polisens bemötande av fotbollssupportrar och 3) vilken inverkan har polisstrategier på möjligheten för aggressivitet att eskalera. Genom denna litteraturgenomgång har det visat sig att poliserna ofta har en svag uppfattning om både fotbollssupporterkulturen och supportrarnas personliga motiv bakom intresset för att följa fotboll. Det här leder till feltolkningar som ger möjligheter för konflikter att eskalera mellan olika närvarande grupper. Dåliga polisstrategier betyder ökade kostnader för samhället. Den vidare utvecklade sociala identitetsmodellen (ESIM) av Reicher förklara hur gruppdynamikerna konstant lever under gruppkonflikter och kan anses vara den mest betydelsefulla teorin inom ämnet. Då individer upplever utgruppens agerande illegitimt så stärker det ingruppens gemensamma identiteten vilket skapar goda förutsättningar till aggression och våld att eskalera. Utifrån litteraturgenomgång kan man dra slutsatsen att polisen borde fokusera på att förbättra sin förståelse av supporterkulturen, av gruppdynamikerna som pågår i konflikter och av sig själva som en del av dessa gruppdynamiker. Det här skulle möjligtvis minska både på kostnader för samhället och våldsamma konflikter. Polisarbete som baserar sig på stereotyper kan inte heller anses rättvist i samhället vi lever idag. Litteraturgenomgången föreslår att framtida studier skulle undersöka närmare hur polisernas stereotyper av fotbollssupportrar uppkommer för att skapa bättre förståelse av de bakom liggande orsakerna till dessa stereotyper.

Aims: Healthcare workers commonly suffer from workplace aggression, so it is important to understand factors that may increase its risk. Previous studies have shown that job demands increase the risk of inappropriate treatment at workplace. Furthermore, poorly functioning, and constantly changing information systems form a major work stressor for doctors. Therefore, the current study examines if physicians that re-port higher levels of stress related to information systems are also more likely to re-port experiencing workplace aggression. Methods: The sample for the study (n=3327) was collected in the cross-sectional Finnish Physicians’ Working Conditions and Health 2019 -study. Both physical and non-physical aggression were measured, and a combined variable for general aggression was also formed from them. For non-physical aggression, also the perpetrator of aggression was examined: patients or their relatives, and co-workers or superiors. For each type of aggression, logistic regression analysis was used with stress related to in-formation systems as the predictive variable. Results and conclusions: Higher levels of stress related to information systems were associated with higher likelihood of aggression in all types of aggression. The association was strongest with non-physical aggression. These results emphasize the importance of designing functional information systems to improve both the wellbeing of physicians and the quality of patient care in the future. However, the current findings warrant more research, especially regarding the possible mediating factors between stress related to information systems and workplace aggression.

Koirien käytösongelmat ovat länsimaissa yleisiä ja ovat yleinen syy koirien uudelleensijoittamiseen tai eutanasiaan. Koiran kontrolloimaton aggressiivinen käyttäytyminen on hyvinvointiongelma, joka voi aiheuttaa suoran vaaran koiran omistajalle, muille eläimille sekä koiralle itselleen. Yleisin käytösongelma, jonka takia koiranomistajat hakeutuvat käytösneuvojalle Yhdysvalloissa ja Isossa-Britanniassa on aggressio vieraita ihmisiä kohtaan. Koirien luovuttaminen uuteen kotiin alle kahdeksan viikon iässä, sekä sosiaalisilta ominaisuuksiltaan monipuoliset kasvatusolosuhteet elinviikkojen 4-12 aikana ovat ulkomaisissa tutkimuksissa yhdistetty vähentyneeseen aggressio- ja pelkokäyttäytymiseen aikuisena. Suomessa koirien luovutusiän jakaumaa ja sen yhteyttä aggressio- ja pelkokäyttäytymiseen ei ole tutkittu, eikä kartoitusta kasvatusolosuhteiden ominaisuuksista ole aiemmin tehty. Suomen Kennelliiton sääntöjen mukaan koiraa ei tule luovuttaa alle seitsemänviikkoisena, mutta luovutuksen ylärajaa ei ole määritetty. Tästä huolimatta sosiaalisessa mediassa on ollut paljon keskustelua luovutusikäsuosituksen myöhäistämisestä 10-12 viikkoon. Tämän tutkimuksen tavoitteena oli tutkia suomalaisella koira-aineistolla, nouseeko aggressio- ja pelkokäyttäytymisen todennäköisyys luovutusiän noustessa sekä onko mahdollista määrittää luovutusikä, joka olisi ihanteellisin mahdollisimman vähäisen aggressio- ja pelkokäyttäytymisen kannalta. Aineisto kerättiin internet-kyselystä, jonka tuloksena tutkimukseen kelpuutettiin 5067 koiraa. 30,9 % koirista oli luovutettu uuteen kotiin alle kahdeksanviikkoisina, 37,6 % kahdeksanviikkoisina ja 31,5 % yli kahdeksanviikkoisina. Tutkimukseen kelpuutetuista koirista 77,7 % oli kasvatettu ennen luovutustaan kasvattajan kotona, 14,7 % kasvattajan kotona erillisessä tilassa ja 7,6 % kenneleissä. Eri sosiaalisissa tilanteissa esiintyneiden ongelmakäytösten yhteys luovutusikään selvitettiin käyttämällä khi-neliö -testejä ja ristiintaulukointia. Tutkimuksessa havaittiin, että luovutusiällä on yhteys seuraaviin ongelmakäytöksiin: tuttujen ihmisten vältteleminen ja heille muriseminen, koiran kodin ulkopuolella kohdattujen vieraiden ihmisten vältteleminen, pureminen tai sen yrittäminen ja heille muriseminen, kotona vierailevien vieraiden ihmisten vältteleminen, pureminen tai sen yrittäminen sekä heille muriseminen ja haukkuminen sekä eläinlääkärin vältteleminen. Kaikissa edellämainituissa ongelmakäytöksissä > 8 viikkoisina luovutetut koirat olivat edustettuna odotusarvoa enemmän, kun taas 8 ja < 8 viikon iässä luovutetut osoittivat ongelmakäytöksiä odotusarvoa vähemmän. Luovutusiällä oli yhteys myös vieraille koirille haukkumiseen kodin ulkopuolella. Tätä käytöstä osoittivat odotusarvoa enemmän > 8 viikkoisina luovutetut ja vähiten < 8 viikkoisina luovutetut. Lisäksi tutkimuksessa havaittiin, ette kaikkien tutkittujen ongelmakäytöksien määrä nousi heti 9-12 viikkoisena luovutettujen ryhmässä aikaisemman luovutusiän ryhmiin verrattuna. Saatujen tulosten perusteella osoitettiin hypoteesin mukaisesti, että kotioloissa kasvatetun koiran ihanteellinen luovutusikä aikuisiän aggressio- ja pelkokäyttäytymisen kannalta on kahdeksan viikkoa, jonka jälkeen aggressio- ja pelkokäyttäytymisen esiintymisen todennäköisyys nousee luovutusiän noustessa. Lisäksi tutkimuksen perusteella voitiin todeta kotikasvatuksen olevan Suomessa kennelkasvatusta yleisempää.

Aims. Shame-prone people have been found to be prone to both cognitive externalization of blame and aggressive behavior. Aggression and externalization of blame have also been linked to narcissistic personality in several studies. The present study sought further evidence on the mediating role of externalization of blame with regards the relationship between shame proneness and aggression and narcissism and aggression. Methods. Total of 564 volunteer students, aged from 18 to 57 years of age, participated in this study. The participants had answered an e-form, including background information, the Narcissistic Personality Inventory (NPI), TOSCA-3 meter for measuring shame proneness and tendency to externalize blame, and the Anger Response Inventory (ARI). Explorative factor analyzes were used for analyzing the data. The relationships between shame proneness, narcissism, externalization of blame and verbal and physical aggression were further studied using mediation analysis with bootstrapping. Results and Conclusions. In the present study, the earlier results regarding the presence of both direct and indirect links of shame proneness and narcissism to verbal aggression were repeated. In contrast to earlier studies, where externalization of blame was shown to mediate the connection between shame proneness and physical aggression entirely, also a direct link between these constructs was found in this study. In addition, the study provided also indications of the presence of both direct and indirect links between narcissism and physical aggression. The results thus show that externalization of blame mediates the relationship of both shame proneness and narcissism to both verbal and physical aggression. Overall, the study has its contributions to the research of shame proneness and narcissism and provides a partial answer to the question why aggression occurs.